Ansvars- och ersättnings-yrkande mot arrendator för det han bortfört hö från ett militieboställe till ettfannat, som jemväl af honom på arrende innehades. Boställsordningen den 23 Januari 1836, § 42, eller ock 24 kap. 7 § Strafflagen? Arrendatorn afliden under rättegången.
22 februari 1877
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1878, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 34–37 i årgången 1878. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, F) Strafflagen och dertill hörande förordningar, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 5 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Strafflagen och dertill hörande förordningar, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femtonde årgången, 1878 i litteraturen — s. 34–37 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 22 Februari 1877». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Ryttmästaren A. A. Löthman uttog till 1873 års vinterting med Offerdals tingslag stämning å arrendatoren Hans Jonsson i Wången, under yrkande, att som Jonsson från ryttmästarebostället Aberg, som af Jonsson på arrende innehades, bortfört 800 lispund hö, Jonsson måtte derför fällas till ansvar samt förpligtas ersätta det bortförda höets dubbla värde,
Jonsson medgaf att han från Aberg bortfört omstämda parti hö till bostället Wången, som jemväl af honom på arrende innehades, men bestred allt afseende å den emot honom framstälda talan, under förklarande, att Aberg och Wången egentligen utgjorde ett boställe eller en till lön för chefen för Alsens sqvadron af Jemtlands hästjägarecorps anslagen indelning. Dessutom hade Jonsson vid öfvertagandet af arrendet af Aberg erhållit utaf Löthman muntligt löfte att,
s. 35 Sida 35 i årgången börjar här
emedan husen i Åberg befunnes i så dåligt skick, att under den kallaste årstiden hvarken folk eller kreatur kunde derstädes vistas, få verkställa utfodringen af kreaturen i Aberg vid början och slutet af hvarje vinter, och i Wången under den kallaste tiden, hvari väl icke någon olaglighet kunde anses ligga, helst Aberg och Wången vore ett boställe, som haft åbyggnader ibland på det ena stället och ibland på det andra, så att grödan förts deremellan efter beqvämlighet.
Löthman bestred, att han gifvit Jonsson tillstånd att föra hö från det ena bostället till det andra. Båda boställena vore två särskilda egendomar, för hvilka ansvarades af Löthman för Aberg och af Jonsson för Wången. Åtminstone hade de aldrig sedan år 1863 begagnats i sambruk; och vid 1861 års laga syn hade beslutats, att Aberg skulle förses med flere ladugårdshus, hvilka sedermera blifvit insynade såsom laga hus, just för att fouraget skulle kunna uppstillas på skilda ställen, emedan, i anseende till egornas spridda läge, spillningen i annat fall ej kunde tillgodokomma »de olika delarne af bostället», hvilket tydligen visade, att Aberg ej finge skötas i sambruk med Wången.
Här.r:n yttrade i utslag den 12 Juli 1875: att, enär utredt vore, att bostället Aberg, som tillika med bostället Wången utgjorde en till lön åt chefen för Alsens sqvadron anslagen indelning, varit från den 14 Mars 1871 under 2 år af Löthman, såsom indelningshafvare, på arrende upplåtet åt Jonsson, till hvilken jemväl Jemtlands hästjägarecorps boställsdirektion för indelningshafvarens räkning under 20 år, räknadt från midfastan 1863 till samma tid 1883,utarrenderat bostället Wången, samt Jonsson, enligt eget, af vittnen styrkt, erkännande, under den tid han sålunda brukat bostället Aberg, derifrån bortfört 800 lisp, hö, motsvarande, efter en af parterna godkänd beräkning af 50 lispund på parlasset, 16 parlass; förty och som vid berörda förhållanden Aberg och Wången uti förevarande hänseende icke kunde annorlunda anses, än såsom två särskilda boställen, för hvilkas häfd jemväl sär- .skilda personer ansvarade, och Kongl. Maj:ts förnyade nådiga militieboställsordning den 23 Januari 1836 i § 42 för-
s. 36 Sida 36 i årgången börjar här
mådde, att boställsinnehafvare ej finge sjelf eller genom andra från boställe sälja eller till egna gårdar eller annorstädes bortföra hö, foder eller gödsel, utan att allt sådant skulle på stället uppstillas eller användas, samt i det emellan parterne angående bostället Åberg den 6 Februari 1871 upprättade kontrakt dessutom föreskrefves, att brukaren skulle i Aberg utfodra allt fourage; alltså och då Jonsson följaktligen varit oberättigad att från Aberg bortföra foder, äfven om detsamma blifvit af honom forsladt till Wången, dömdes, jemlikt omförmälda lagrum, Jonsson att, för bortförande från boställe af 16 parlass hö, böta 24 kronor, hvarjemte honom ålades att till bostället Aberg återförskaffa dubbelt så många lass hö, som han derifrån obehörigen bortfört.
Jonsson anförde besvär hos Svea hofrätt: Genom åt- O.
gärden att föra hö från Aberg till Wången kunde Jonsson icke hafva ådragit sig ansvar enligt militieboställsordningen, utan på sin höjd skyldighet att till Åberg återföra lika mycket hö som bortförts eller motsvarande qvantitet gödsel; och yrkade Jonsson, på grund häraf, befrielse från det ådömda ansvaret samt att han måtte förklaras berättigad att från Wången återföra högst 500 lispund hö eller motsvarande qvantitet spillning.
Uti ingifven förklaring bestred Löthman allt afseende å ändringssökandet, anmärkande, att följden af Jonssons förfarande blifvit den, att Löthman, vid af- och tillträdessyn å Åberg, förpligtats att med 748 kr. 50 öre ersätta vanhäfd å åkern, förorsakad derigenom att fodret bortförts och spillningen sålunda minskats.
Genom utslag den 5 April 1876 utlät sig höfr:n: att hofr:n väl lika med här.r:n ansåge, det Jonsson genom sin åtgärd att från bostället Åberg bortföra ifrågakomna 800 lispund hö öfverträdt den åt honom upplåtna nyttjanderätt till bostället, men, enär han endast på grund af enskildt aftal med indelningshafvaren Löthman brukat samma boställe och vid sådant förhållande åberopade 42 § i militieboställsordningen icke vore i förevarande mål tilllämplig, funne hofr:n skäligt sålunda ändra här.r:ns utslag,
s. 37 Sida 37 i årgången börjar här
att, jemlikt 24 kap. 7 § strafflagen och med afseende â hvad i målet förekommit, Jonsson, för sin berörda förseelse, dömdes att böta 15 kr. och att ersätta derigenom förorsakad skada, för hvilket ändamål Jonsson, i anledning af hvad han i besvären anfört, skulle till Löthman aflemna så mycket gödsel, som kunnat af omförmälda 800 lispund hö påräknas; och skulle, i händelse parterne icke åsämjdes om beloppet af samma gödsel, Löthman, hvilken ej i målet förebragt någon utredning derom, ega att sin talan i sådan fråga särskildt i laga ordning utföra efter befogenhet.
Löthman yrkade i underdåniga besvär, att här.r:ns utslag måtte fastställas eller i annat fall, att sterbhusdelegarne efter Jonsson, som under rättegången aflidit, måtte förpligtas att till Åberg återföra de 16 parlass hö, Jonsson låtit derifrån bortföra.
Målet föredrogs den 22 Februari 1877 inför H. D., (i närvaro af just.råden frih. Leuhusen, Wretman, Rabe, von Segebaden och Hernmarck)-, och som upplyst vore, att Jonsson då mera aflidit, fann H. D. Löthmans ändringssökande i fråga om det Jonsson ådömda ansvar icke förtjena afseende.
Beträffande frågan om ersättning för det af Jonsson från bostället bortförda höet funno H. D:s flesta ledamöter skäligt att, med ändring af hofr:ns utslag, fastställa här.- r:ns beslut.
Just.råden Wretman och Hernmarck funno icke skäl att i hofr:ns utslag göra annan ändring, än att, enär den skadeersättning, hvartill Löthman i omtvistade hänseendet vore berättigad, numera, enligt just.rådens åsigt, icke lämpligen finge annorlunda än med penningar utgå, Jonssons sterbhus förpligtades att godtgöra Löthman den förlust, som kunde anses hafva bostället Aberg tillskyndats derigenom, att 800 lispund hö icke blifvit under ifrågavarande år derstädes uppfodrade, med det belopp, som blefve bestämdt på sätt och i den ordning hofr:n stadgat.