Intecknadt skuldebref till hypotheksförening, icke af löpande egenskap och utfärdadt med vanliga vilkor, blir till fullo guldet, utan att dervid förses med bevis om skuldens liqviderande eller anteckning om öfverlåtelse. Tredje man, som blifvit innehafvare af ett sådant skuldebref,
21 mars 1877
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1878, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 40–44 i årgången 1878. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, inteckningsstadgan.’), nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 7 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under inteckningsstadgan.’), nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femtonde årgången, 1878 i litteraturen — s. 40–44 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 21 Mars 1877»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Hemmansdelen 1/4 mtl Öfre Bräcke, som i December 1862 af Engelbreckt Olsson såldes till hans son Andreas Engelbrecktsson, var då besvärad med två inteckningar, af hvilka den ena beviljats år 1852 hypoteksföreningen emellan jordegare i Elfsborgs län med Dalsland samt Göteborgs och Bohus län till säkerhet för 1,725 rdr rmt med ränta, samt den andra faststälts den 24 November 1862 på grund af ett utaf Engelbreckt Olsson och hans hustru den 22 i sistnämnde månad till bemälda hypoteksförening utgifvet skuldebref, deri makarne Olsson erkände sig hafva af hypoteksföreningen till låns bekommit 4,000 rdr och förbundo sig att årligen derå erlägga 5 proc, ränta, minst 1/4 proc, i förvaltningskostnadsbidrag och 3/4 proc, i kapitalinbetalning intill dess låntagarnes behållning, uppkommen genom kapitalinbetalningar med derå enligt reglementet beräknad ränta och möjligen tillgodoförd vinst, uppgått till belopp, fullt motsvarande lånfångna summan.
Sedermera faststäldes inteckning i nämnda hemman, bland annat, den 7 Maj 1864 till säkerhet för ett af Andreas Engelbrecktsson den 2 Oktober 1863 till sin fader personligen utfärdadt skuldebref å 4,683 rdr 41 öre, utgörande ogulden köpeskilling för hemmanet, jemte ränta.
Sedan för Uddevalla-Wenersborg-Herrljunga jernväg en viss egorymd blifvit år 1868 från hemmanet exproprierad, inbetaldes å skuldebrefvet af den 22 November 1862, som ursprungligen belånats hos hypoteksföreningen för allenast 2,270 rdr, ett belopp af 1,995 rdr af expropriationssumman,
s. 41 Sida 41 i årgången börjar här
hvarefter genom vanlig amortering lånet blef den 10 Maj 1871 till fullo guldet. Enligt intyg af hypoteksföreningens ombudsman blef berörda skuldebref då utlemnadt till »gäldenären», utan att handlingen dervid försågs med bevis om skuldens liqviderande.
Sistnämnda skuldebref, å hvilket någon anteckning om dess öfverlåtelse icke fanns, kom derefter i bokhållaren Olof Blomqvists hand, och på dennes ansökan blef Andreas Engelbrecktsson genom K. bef:des i Göteborgs och Bohus län den 7 September 1872 meddelade utslag, som vann laga kraft, förpligtad att till Blomqvist gälda hela föreskrifna beloppet 4,000 rdr jemte ränta.
Efter det Andreas Engelbrecktsson kommit i besittning af sin den 2 Oktober 1863 till fadren utfärdade köpeskillingsrevers och öfverlemnat densamma till Christian Olsson i Groröd såsom säkerhet för försträckning af 3,300 rdr, blef Olof Magnusson i Fagerhult genom transport innehafvare af nämnda revers, hvarefter hemmanet utmättes från Andreas Engelbrecktsson till gäldande af Olof Magnussons fordran och inropades å exekutiv auktion den 4 Juli 1873 af ofvanbemälde Blomqvist för 9,100 rdr.
Vid liqvid af köpeskillingen den 10 September 1873 inför K. bef:de, bestred Olof Magnusson rätt för Blomqvist att ur köpeskillingen njuta betalning för den af honom då ännu innehafvande, från hypoteksföreningen infriade inteckningen; men genom beslut den 17 i samma månad förklarade K. bef:de, att, som denna inteckning, sedan densamma i hypoteksinrättningen infriats, blifvit af Andreas Engelbrecktsson »enligt särskildt bevis» på Blomqvist öfverlåten, vore Blomqvist, såsom innehafvare af inteckningen, berättigad att för densamma erhålla betalning ur köpeskillingen. På grund deraf verkstäldes liqviden sålunda, att Blomqvist erhöll full betalning för inteckningen till kapital och tre års ränta med 4,720 rdr, hvarefter och sedan Engelbreckt Olsson fått ersättning för oguldna fördelsförmåner under tre år, åter- .stoden af köpeskillingen eller allenast 1,354 rdr 74 öre tilldelades Olof Magnusson till gäldande af hans fordran.
s. 42 Sida 42 i årgången börjar här
Öfver denna liqvid anförde Olof Magnusson besvär hos Göta hofrätt, som, enligt utslag den 24 Mars 1874, fann frågan om Blomqvists och Olof Magnussons betalningsrätt vara tvistig och derföre hänvisade dem att medelst stämning till vederbörlig domstol derutinnan anhängiggöra och utföra talan efter befogenhet.
I anledning deraf uttog Olof Magnusson till Lane här. rätt stämning å Blomqvist med påstående, att här.r:n måtte förklara, att den intecknade skuldsedel, hvaraf Blomqvist vid köpeskillingsliqviden varit innehafvare, icke finge gälla framför andra i utmätta fastigheten faststälda inteckningar, enär samma skuldsedel vore stäld till allmän inrättning under förbehåll om skuldens årliga amortering och om bidrag till förvaltningsomkostnaden m. m., samt hypoteksföreningen dessutom icke å skuldsedeln, som ej vore af löpande egenskap eller afsedd att gälla i hvar mans hand, tecknat öfverlåtelse.
Blomqvist invände, att han redan i Maj månad 1874 öfverlåtit eganderätten till hemmanet å Carl Johan Edström i Stenshult, som till följd deraf infriat omtvistade skuldsedeln och af densamma numera vore innehafvare.
Efter det jemlikt här.r:ns föreskrift bemälde Edström blifvit instämd att i saken genmäle afgifva, utlät sig här.r:n genom utslag den 29 November 1875: att emedan ifrågavarande af Engelbreckt Olsson och hans hustru Brita Andersdotter den 22 November 1862 utgifna och den 24 i samma månad uti 1/4 mtl Öfre Bräcke intecknade förskrifning, — hvarigenom de, med erkännande att de af ofvannämnda hypoteksförening bekommit ett lån å 4,000 rdr rmt eller 1,000 rdr silfver specie, förbundit sig att årligen å den dag, föreningens direktion bestämde, å denna lånesumma erlägga ränta 5 proc., förvaltningskostnadsbidrag minst 1/4 proc, samt förskottsvis såsom kapitalinbetalning 3/4 proc., intill dess låntagarnes behållning, uppkommen genom kapitalinbetalningar med derå enligt reglementet beräknad ränta och möjligen tillgodoförd vinst, uppgått till belopp fullt motsvarande lånfångna summan, — blifvit utstäld till hypoteksföreningen utan medgifven rätt för föreningen att förskrifningen å an-
s. 43 Sida 43 i årgången börjar här
nån öfverlåta; samt förskrifningen ej heller blifvit af föreningen till Blomqvist eller någon annan transporterad; ty och som vid detta förhållande innehafvandet af nämnda förskrifning icke kunde för Blomqvist eller hans rättsinnehafvare medföra rättighet att i strid med annan inteckningshafvares rätt njuta betalning ur den utmätningsvis försålda panten, 1/4 mtl Öfre Bräcke; förklarade här.r:n, med ogillande af Blomqvists vid köpeskillingsliqviden derom väckta anspråk, att, så vidt Olof Magnussons rätt vore i fråga, Blomqvist eller hans rättsinnehafvare icke kunde tillerkännas någon del af köpesumman för berörda hemman.
Edström vädjade till Göta hofrätt: På begäran af Andreas Engelbrecktsson hade Blomqvist hos hypoteksföreningen infriat skuldsedeln, hvilken han fått behålla såsom liqvid för det belopp han sålunda utlagt och för annan fordran hos Engelbrecktsson. Men äfven om Blomqvist oombedd infriat förbindelsen, borde den omständighet, att densamma ej blifvit på honom transporterad, icke för honom medföra förlust af inteckningsrätten. Blomqvists och till följd deraf äfven Edströms fordran på grund af intecknade skuldebrefvet vore klar genom K. bef:des utslag den 7 September 1872. Edström yrkade alltså, att här.r:ns utslag måtte undanrödjas och den klandrade köpeskillingsliqviden fastställas.
I dom den 5 Maj 1876 yttrade hofr:n: att emedan upplyst vore, att, efter det skuldsedeln af den 22 November 1862 blifvit från hypoteksföreningen infriad, Andreas Engelbrecktsson, såsom då blifven egare till intecknade fastigheten, antagligen förr än fastigheten från honom utmättes, öfverlåtit skuldsedeln till Blomqvist, hvilken jemväl på grund af densamma blifvit genom K. bef:des i Göteborgs och Bohus län laga kraftvunna utslag den 7 September 1872 tillerkänd betalning för hela deri förskrifna kapitalet jemte ränta derå; ty och som, jemlikt 17 kap. 9 § 1 mom. H. B., den till säkerhet för samma skuldsedel meddelade, vid köpeskillingsliqviden ännu gällande inteckning, såsom äldre, medfört företräde till betalning ur fastigheten framför den inteckning, som i fastigheten faststälts på grund af det utaf
s. 44 Sida 44 i årgången börjar här
Olof Magnusson innehafda skuldebref, blef, med upphäfvande af här.r:ns utslag i fullföljda delarna, Olof Magnussons stämningspåstående i hufvudsaken ogilladt.
I hofr:ns dom sökte Olof Magnusson ändring: Så vidt handlingarne utvisade, hade icke ifrågavarande intecknade skuldebref blifvit af Andreas Engelbrecktsson öfverlåtet på Blomqvist, hvilken senare ej kunde ega någon laglig rätt blott såsom innehafvare af berörda, icke löpande skuldebref.
Edström yrkade fastställelse af hofr:ns dom och företedde en af Andreas Engelbrecktsson den 16 Maj 1871 utfärdad handling, enligt hvilken han på Blomqvist transporterade den från hypoteksföreningen infriade skuldsedeln.
I afgifvet betänkande hemstälde N. Rev. (rev.-sekr. Poignant samt t. f. rev.-sekr. Lilienberg och Cöster, den sistnämnde föredragande,) att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af hofr:ns dom, fastställa här.r:ns utslag.
Saken föredrogs den 28 Februari 1877 inför H. D. (i närvaro af just.-råden Södergren, Wretman, von Hofsten, Olivecrona, Lindhagen, Svedelius och Östergren), dervid H. D:s fleste ledamöter pröfvade rättvist gilla ho]r:ns dom.
Just.-rådet Lindhagen biföll det und. betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 21 Mars 1877.