Naumanns tidskrift 1878 s. 44

Sedan handlanden Frans Forsslund i Malmö aflidit, blef hans efterlemnade bo, uppå borgenärs yrkande, försatt i konkurstillstånd.

s. 45 Sida 45 i årgången börjar härKopiera citering

A inställelsedagen den 20 September 1875 bevakade handlanden O. Berggren, såsom disponent för bröderna Forsslunds cigarrfabrik, fordran till belopp af 3,891 kr. 89 öre pä grund af åtskilliga, vid bevakningsinlagan fogade handlingar.

Derjemte anmälde sig såsom fordringsegare den aflidnes enka Carolina Forsslund, född Jönsson, som, under åberopande af ett emellan hennes fader skomakaren Olof Jönsson och Frans Forsslund den 10 Juni 1864 upprättadt äktenskapsförord, hvarigenom åtskillig lösegendom till sammanräknadt värde af 3,615 kr. förbehållits Carolina Forsslund såsom hennes enskilda tillhörighet, så att Frans Forsslund icke egde giftorätt i berörda lösegendom eller, i händelse något deraf blefve förvandladt, i dess värde, äfvensom ej heller något af samma lösegendom eller dess värde finge gå i betalning eller intecknas för Frans Forsslunds gäld ehvad namn den hafva kunde, yrkade, att, enär af omförmälda lösegendom endast funnes i behåll egendom till värde af 2,896 kr., hon måtte med förmånsrätt utbekomma ersättning för den förvandlade lösegendomens värde med 719 kr.

I fråga om Berggrens fordran anmärkte sysslomännen i konkursen, att det bevakade beloppet såsom ej till fullo styrkt bestredes. Mot enkan Forsslunds bevakning gjordes ej något jäf.

Vid sammanträde inför rättens ombudsman uteblef Berggren, i anledning hvaraf det emot hans bevakning framstälda jäf hänsköts till rättens prôfning. Enkan Forsslunds bevakning, såsom innefattande yrkande om undanskiftande af enskild egendom, blef ock till rättens bedömande öfverlemnad.

Genom utslag den 17 Januari 1876 utlät sig rådst.-r:n: dels, beträffande Berggrens bevakning, att sysslomännen bestridt af Berggren bevakade 3,891 kr. 89 öre; och som Berggren icke ens bemött den framstälda anmärkningen, än mindre utredt och styrkt giltigheten af fordringsanspråket, blefve detsamma af rådst.-r:n underkändt;

dels ock, vidkommande enkan Forsslunds anspråk, att

s. 46 Sida 46 i årgången börjar härKopiera citering

genom ett den 10 Juni 1864 i behörig ordning afslutadt och lagfaret äktenskapsförord åtskillig lösegendom till ett sammanlagdt värde af 3,615 kr. förbehållits enkan Forsslund såsom hennes enskilda tillhörighet, så att hennes man icke egde någon giftorätt i berörda lösegendom eller dess värde, i händelse något deraf blifvit förvandladt, och att ej heller något af denna lösegendom eller dess värde kunde gå i betalning, eller intecknas för mannens gäld; och hade på grund af detta äktenskapsförord enkan Forsslund uti ingifna bevakningsinlagan, under uppgift att af ifrågavarande lösegendom numera endast funnes qvar för ett värde af »2,876» kr., yrkat att med förmånsrätt utfå ersättning för skilnaden med 719 kr.; men emedan enkan Forsslund, hvars bevakning, såsom i sig innefattande tillika yrkande om undanskiftande af enskild egendom, det tillkomme rådst.-r:n att pröfva, ändock att jäf deremot ej blifvit gjordt, icke visat, att boets gäld vore till större eller mindre del genom mannens vållande eller förgörelse tillkommen, så att hon deraf ingen nytta eller del haft, funne rådst.-r:n enkan Forsslund icke kunna undgå att med sin ifrågavarande enskilda egendom, så långt den räckte, bidraga till godtgörande af boets skulder, sedan likväl all annan egendom dertill blifvit använd, till följd hvaraf enkan Forsslund icke heller kunde tillerkännas betalningsrätt i boet för bevakade 719 kr., utan för såvidt tillgångar funnes öfver sedan alla andra bevakade fordringar jemte konkurskostnaden blifvit guldne.

Såväl Berggren som enkan Forsslund vädjade till hofr:n öfver Skåne och Blekinge, hvarest, efter det Berggren förmält, att den af honom bevakade fordran styrktes af cigarrfabrikens böcker, hvilka Frans Forsslund i lifstiden såsom disponent sjelf fört, sysslomännen förklarade, att de efter granskning af nämnda böcker frånträdde sin anmärkning och medgåfve krafvets riktighet.

Enkan Forsslund anförde: Hon hade ej haft någon kunskap om eller ringaste del i eller nytta af mannens gäld, hvilken uteslutande tillkommit genom misslyckade fabriksoch handelsspekulationer. Under mannens sista långvariga

s. 47 Sida 47 i årgången börjar härKopiera citering

Jäf mot fordran i konkurs. Äktenskapsförord om lösören.

sjukdom hade hon måst använda sin enskilda egendom till familjens uppehälle. Med kännedom om dessa förhållanden hade borgenärerne derföre hvarken kunnat eller velat framställa något jäf mot hennes yrkande att icke blott få undanskifta den lösegendom, som till värde af 2,896 kr. funnes qvar af det enligt äktenskapsförordet henne enskildt tillhöriga, än äfven att med förmånsrätt utfå det bristande med 719 kr. Hon yrkade således den ändring i motvädjade utslaget, att hennes »ofvanberörda yrkanden» måtte varda godkända.

Sysslomännen genmälde allenast, att de öfverlemnade saken till hofr:ns pröfning.

Hofr:n yttrade i dom den 2 Juni 1876: att hofr:n i utslag den 10 April 1876 förelagt Berggren och enkan Forsslund att inom 20 dagar derefter till hofr:n inlemna rådst.- r:ns protokoll och beslut i saken för det eller de tillfällen densamma till handläggning förevarit före den 17 nästförutgående Januari, vid påföljd för underlåtenhet deraf, att saken i befintligt skick vunne ytterligare behandling; och utan hinder deraf att enkan Forsslund icke i någon mån stält sig berörda föreläggande till efterrättelse samt att Berggren vid ingifvande af infordrade handlingarne underlåtit förete rådst.-r:ns protokoll och beslut i saken för tiden emellan den 25 Oktober 1875 och den 17 Januari 1876, blefve saken i befintligt skick till afgörande företagen, dervid hofr:n funne, i densammas så beskaffade skick, ej skäl göra ändring i motvädjade utslaget.

Berggren och enkan Forsslund sökte ändring i hofr:ns dom under yrkande, Berggren, att Kongl. Maj:t, i anledning af hvad sysslomännen i hofr:n anfört, måtte, med undanrödjande af hofr:ns dom, tillerkänna bröderna Forsslunds cigarrfabrik rätt till betalning ur konkursboet för ifrågavarande fordran, samt enkan Forsslund, att henne måtte »tillerkännas den egendom hon i boet infört».

Motparterne uteblefvo.

I afgifvet betänkande yttrade N. Rev. (konst, rev.-sekr. Herslow och t. f. rev.-sekr. Westman): »Hvad angår Berg-

s. 48 Sida 48 i årgången börjar härKopiera citering

grens ofvanomförmälda bevakning, torde Kongl. Maj:t ej finna skäl att göra ändring i domstolarnes beslut.

Beträffande derefter enkan Forsslunds fullföljda talan, så enär fråga om undanskiftande af den henne enskildt tillhöriga egendom, som må finnas i boet qvar, icke blifvit vid rådst.-r:n väckt, torde domstolarnes beslut, hvarigenom hon förklarats skyldig att med sådan egendom bidraga till godtgörande af boets gäld, varda af Kongl. Maj:t undanröjdt; och emedan, vidkommande bevakningen af 719 kr. såsom ersättning för enkan Forsslund enskildt tillhörigt gods, som blifvit förvandladt, det icke under sakens handläggning vid rådst.-r:n är vordet ens föreburet, att sådan förvandling med hennes bifall skett, samt följaktligen fordringsrätt uti berörda afseende torde henne tillkomma, men anspråket på förmånsrätt lärer sakna stöd i lag, och hon ej visat att eller i hvad mån boets gäld tillkommit af mannens särskilda vållande och förgörelse, deraf hon ingen nytta eller del haft, hemställer N. Rev. i und., att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med ändring af domstolarnes beslut härutinnan, förklara det må bevakade beloppet 719 kr. med rätt enligt 17 kap. 16 § H. B. efter dess lydelse i K. F. den 8 Oktober 1861 upptagas i utdelningsförslag, dock att hvad derå i utdelning belöper skall, derest konkursboets tillgångar icke förslå till fullt betäckande af den öfriga gälden i konkursen, användas till godtgörande af sådan brist i mån af den enkan Forsslund derför enligt 11 kap. 3 § sista mom. G. B. åliggande ansvarighet, så att endast, om derefter något öfverskott uppkommer, sådant öfverskott må af enkan Forsslund lyftas».

Föredraganden, rev.-sekr. Glimstedt, var i fråga om Berggrens bevakning skiljaktig och anförde derutinnan: »Som emot Berggrens omförmälda bevakning ej är vordet anmärkt annat än att beloppet, såsom ej till fullo styrkt, bestredes ; men denna anmärkning icke lärer innefatta något bestämdt förnekande af fordringens tillvaro eller någon bestämd invändning mot verkligheten af de förhållanden, som i bevakningsinlagan, jemförd med dervid fogade räkningar och ut-

s. 49 Sida 49 i årgången börjar härKopiera citering

drag af cigarrfabrikens böcker, till stöd för krafvet uppgifvas, hemställer jag i und., att Kongl. Maj:t mätte pröfva rättvist, med upphäfvande af domstolarnes beslut i denna fråga, förklara Berggren, såsom disponent för bröderna Forsslunds cigarrfabrik, berättigad att ur konkursboets tillgångar för bevakade 3,891 kr. 89 öre åtnjuta betalning med den rätt, som sägs i 17 kap. 16 § H. B., sådant detta lagrum lyder i K. F. den 8 Oktober 1861».

Sedan handlingarne i saken emellan H. D:s ledamöter cirkulerat, företogs densamma till afgörande den 12 Mars 1877 (i närvaro af just.-råden Almqvist, Carleson, Ilabe, Olivecrona, Svedelius och Hernmarck), dervid, beträffande Berggrens ändringssökande, H. D. biföll N. Rev:s betänkande.

Vidkommande åter enkan Forsslunds fullföljda talan; så emedan bemälda enka enligt behörigen upprättadt äktenskapsförord i sitt och sin aflidne mans bo infört åtskillig lösegendom, hvilken blifvit henne enskildt förbehållen; ty och som ostridigt vore, att af nämnda egendom lösören till ett värde af 719 kr. blifvit under makarne Forsslunds äktenskap förvandlade, vid hvilket förhållande och då icke ådagalagdt vore, att förvandlingen skett med enkan Forsslunds bifall, hon, jemlikt 21 § i K. F. den 18 September 1862 om gälds betalning vid dödsfall m. m. och 8 § i K. F. af samma dag och år angående boskilnad, hade fordringsrätt i konkursen för nyssberörda, af henne bevakade belopp, likväl utan förmånsrätt; alltså pröfvade H. D:s fleste ledamöter (just.-råden Carleson, Rabe, Svedelius och Hernmarck) rättvist på det sätt ändra domstolarnes beslut i denna del af saken, att enkan Forsslund förklarades berättigad att såsom sin enskilda tillhörighet undanskifta hvad af ofvanomförmälda lösegendom vid mannens död funnits uti boet i behåll samt att för 719 kr., efter 17 kap. 16 § H. B., njuta betalning ur de afträdda tillgångarne i öfrigt; dock att, enär enkan Forsslund icke styrkt, att, såsom hon uppgifvit, boets skuld tillkommit af mannens särskilda vållande och förgörelse utan att hon haft nytta af eller del i gälden, betalning, efter ty

Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 15:de årg. 4

s. 50 Sida 50 i årgången börjar härKopiera citering

i sådant fall med lag öfverensstämde, skulle ej mindre ur ifrågavarande lösegendom, sedan alla andra tillgångar utdelats, än äfven ur livad på enkan Forsslunds fordran belöpte utgå för den brist, som kunde uppstå i fulla gäldandet af de utaf andra personer i konkursen bevakade, ej ogillade, fordringar.

Just.-rådet Almqvist yttrade: »Jag finner domstolarnes, af enkan Forsslunds vederparter icke öfverklagade beslut innefatta, att bemälda enka dels är berättigad att såsom sin enskilda egendom undanskifta hvad af den i åberopade äktenskapsförordet förtecknade lösegendom finnes i behåll och dels eger fordran i konkursen till belopp af 719 kr. för den del af samma egendom, som blifvit förvandlad; och pröfvar jag, i anledning af enkan Forsslunds ändringssökande, lagligt sålunda rätta domstolarnes beslut, att hon, jemlikt 11 kap. 3 § G. B., förklaras icke vara pligtig att med sin i behåll varande enskilda egendom eller med sin omförmälda godkända fordran ansvara för större del af boets skulder, af hvilka ingen, såvidt utredt är, kan anses såsom mannens enskilda, än som på henne belöper efter den del hon i gälden och bolaget eger, eller hälften deraf.»

Just.-rådet Olivecrona anförde: »Emedan enkan Forsslund till stöd för sina yrkanden åberopat ett af hennes fader Olof Jönsson, å hennes vägnar, med Frans Forsslund i lifstiden i behörig ordning upprättadt äktenskapsförord af den 10 Juni 1864, enligt hvilket vissa deri omförmälda lösörepersedlar till ett värde af 3,615 kr. skulle förblifva hennes enskilda egendom, deri mannen icke egde åtnjuta giftorätt, och hennes uppgift icke blifvit bestridd att af samma lösegendom persedlar till ett sammanräknadt belopp af 719 kr. blifvit under äktenskapet förvandlade, men icke visadt är, att sådan förvandling skett med hennes bifall, och antagas måste, när annat förhållande icke är ådagalagdt, att värdet af den förvandlade egendomen ingått i det gemensamma boet och kommit begge makarne till godo, finner jag henne, jemlikt 8 § i K. F. den 18 September 1862, angående boskilnad och undanskiftande af egendom i makars bo, för bevakade

s. 51 Sida 51 i årgången börjar härKopiera citering

beloppet 719 kr. böra tillerkännas fordringsrätt jemte de borgenärer i konkursen, hvilkas fordringar blifvit faststälda, dock att förmånsrätt för så beskaffad fordran icke må ega rum; och pröfvar jag förty skäligt på det sätt ändra domstolarnes beslut i denna del af saken, att enkan Forsslund förklaras berättigad att såsom sin enskilda egendom få undanskifta, dels de i omförmälda äktenskapsförord upptagna lösörepersedlar, som vid hennes mans död funnits i behåll i boet, dels ock hvad hon af bevakade 719 kr. kan, med den rätt, som bestämmes i 17 kap. 16 § H. B., sådan denna § lyder enligt K. F. den 8 Oktober 1861, utur de afträdda tillgångarne utbekomma; men enär enkan Forsslund icke styrkt, att någon del af de bevakade fordringarne är att anse såsom mannens enskilda gäld, skall det åligga henne att, jemlikt föreskriften i 11 kap. 3 § G. B., med hvad hon sålunda såsom sin enskilda egendom undanskifta får, betala i förhållande till sin giftorätt i boet den brist, som må uppstå, sedan det gemensamma boets tillgångar blifvit använda till den gemensamma gäldens betalning, utan så är att hon jemte mannen, begge för en och en för begge, sig till gäldens betalning förskrifvit hafva, eller hon eljest är till gälden bunden.»

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 26 Mars 1877.