Naumanns tidskrift 1878 s. 51

Genom afhandling den 18 Juni 1821 uppläto Erik Hansson och hans hustru, såsom- égaré af X/12 mtl Kårtorp Kolgården, till sin son Nils Eriksson torpet Holmen jemte

s. 52 Sida 52 i årgången börjar härKopiera citering

tvenne andra pä hemmanets skogsskifte belägna platser, en pä hvardera sidan om stora landsvägen emellan Kyrkofalla och Mofalla kyrkor, att »af Nils Eriksson eller hans arfvingar innehafvas och bebos under fri och laglig disposition uti 50 år», efter hvilken tids förlopp »egaren af den gårdsandel» i Kårtorp, som af Erik Hansson vid upplåtelsen beboddes, kunde, om han så åstundade, mot bestämd lösen samt ersättning för nedlagda odlings- och byggnadskostnader återfå torpet jemte de tvenne andra platserna, men eljest skulle »dessa lägenheter förblifva uti hvars hand som helst öfver tiden, så långt lag förmår och rymden medgifver» samt anses såsom 1/36 mtl af hemmanet Kårtorp. Enligt hvad afhandlingen i öfrigt innehöll, hade Nils Eriksson erhållit denna upplåtelse »i stället för 1/36 mtl uti Kårtorp, som honom eljest efter föräldrarnes död såsom fäderne- och mödernearf kunde tillkomma».

Den 7 December 1830 förrättades efter Erik Hanssons hustru arfskifte, dervid, sedan Erik Hansson mot undantagsförmåner enligt särskildt kontrakt afstått sin andel i boets fastighet 1/12 mtl Kårtorp, »deraf sonen Nils Eriksson förut enligt kontrakt den 18 Juni 1821 erhållit sin arfsrätt i lägenheten Holmen», samma /12 mtl fördelades mellan de öfriga barnen sålunda, att 1/24 mtl tillädes sonen Hans Eriksson och 1/48 mtl hvardera af döttrarne Märta Eriksdotter, gift med Anders Johansson, och Maria Eriksdotter, gift med Lars Svensson.

Den 28 Mars 1836 sålde Hans Eriksson sin ärfda hemmansdel 1/2i mtl till Lars Larsson och hans hustru Ingrid Larsdotter, hvilka erhöllo fastebref derå den 31 Oktober 1837.

Den 1 Oktober 1836 sålde Maria Eriksdotter sin arfslott i hemmanet eller V48 wtl till sin svåger och syster, förbemälde Anders Johansson och Märta Eriksdotter, hvilka erhöllo fastebref derå den 31 Oktober 1837.

А auktion den 1 Maj 1843 försåldes af Märta Eriksdotter, dåmera enka, och hennes omyndiga barns förmyndare »deras egande hemmansdel 124 mtl i Kårtorp Nolgården» till Gustaf Jonsson och hans hustru, hvilka derå fingo fasta den 16 Februari 1849.

s. 53 Sida 53 i årgången börjar härKopiera citering

Genom kontrakt den 5 Augusti 1855 tillbytte sig Ingrid Larsdotter, dämera enka efter Lars Larsson, utaf Gustaf Jonsson det 1/24 mtl, som han köpt af Märta Eriksdotter och hennes barns förmyndare. Den 27 Februari 1857 erhöll Ingrid Larsdotter fasta å 1/24 mtl Kärtorp Nolgården, som hon »enligt afhandling den 18 Februari 1856 köpt» af Gustaf Jonsson.

Vid auktion den 10 Oktober 1840 blef torplägenheten Holmen — med undantag af en byggnadsplats med utfartsväg, som »säljarens moder» inhägnat — försåld sådan den befanns, med den dispositionsrätt, som säljaren innehaft enligt 1821 års afhandling, och af Lars Johan Nilsson på Esbjörntorp inropad.

Den 1 Maj 1843 sålde Lars Johan Nilsson torpstället Holmen, sådant det då befanns, till Märta Eriksdotter och hennes barns förmyndare.

Den 17 December 1855 blefvo 1821 års afhandling samt de angående lägenheten Holmen den 10 Oktober 1840 och den 1 Maj 1843 upprättade handlingar äfvensom afhandlingen rörande 1124 mtl Kårtorp Nolgården af sistnämnda dag intagna i Kåkinds här.rätts inteckningsprotokoll till vederbörandes säkerhet och efterrättelse samt den kraft och verkan lag medgåfve. Inteckningen förnyades den 31 Oktober 1865.

I Juli 1868 ingaf Märta Eriksdotter till K. bef:de i. Skaraborgs län ansökning om bestämmande af den afgäld, som borde utgå till I|12 mtl Kårtorp Nolgården för derifrån afsöndrade lägenheten Holmen; men, efter vederbörandes hörande, förklarade K. bef:de i resolution den 20 Juli 1869, att, som tvist uppstått huruvida berörda lägenhet vore stamhemmanet frånsåldt och fråga härom tillhörde allmän domstols pröfning, Märta Eriksdotter borde sin talan å ort som vederborde utföra, innan den föreslagna afgälden kunde af K. bef:de pröfvas.

s. 54 Sida 54 i årgången börjar härKopiera citering

Sterbhusdelegarne efter ofvanbemälde Lars Larsson, nemligen hans enka Ingrid Larsdotter samt tvenne söner och en måg, uttogo till 1874 års vårting med Kåkinds härad stämning å Märta Eriksdotter, hennes son Jonas Andersson och tvenne mågar, med påstående att enär den tid af 50 år, hvarunder torplägenheten Holmen jemte »tre» andra jordplaner genom 1821 års afhandling upplåtits, redan förflutit, men Märta Eriksdotter och hennes medparter, ehuru till afflyttning uppsagde före Thomedag år 1872, vägrat flytta, dem måtte varda ålagdt att lägenheten till Ingrid Larsdotter och hennes medparter, såsom egare till T|12 mtl Kårtorp Nolgården, utan lösen genast afträda.

Märta Eriksdotter och hennes medparter bestredo käromålet: Af 1821 års afhandling och 1830 års arfskifte framginge, att ifrågavarande lägenhet utgjort Nils Erikssons arfslott, hvilken följaktligen ej kunde till stamhemmanet återfalla utan full lösen. I allt fall hade Märta Eriksdotter vid försäljning den 1 Maj 1843 af det henne och hennes omyndiga barn då tillhöriga T|24 mtl Kårtorp för everldelig tid undantagit ifrågavarande lägenhet. Härom åberopades det angående nyssnämnda försäljning upprättade »köpekontrakt», enligt hvilket Märta Eriksdotter och hennes barns förmyndare förklarade sig »upplåta och försälja genom öppen auktion deras egande hemmansdel T/24 efter helt räknadt i Nolgården Kårtorp till Gustaf Jonsson för 1,266 rdr 32 sk. och, bland andra, följande vilkor»:

»2:0) Förbehåller säljaren sig för everldeliga få begagna Lilla Ängen kallad hälften emot Lars Larsson — —.

»3:o) Om jag finner mig föranlåten att köpa hemmanet Holmen, som å denna fastighetslott är belägen, så förbehåller jag mig nödigt gärdsle samt vedbrand att af förenämnda hemmansdels skogsmark få begagna.

»4:o) Om jag förutnämnde torpställe mig tillhandlar, så förbehåller jag hemmanet att gärdsle och vedbrand för everldeliga få begagna efter köparens utsyning. För öfrigt hvar mitt vistande kan komma att förblifva, så förbehålles

s. 55 Sida 55 i årgången börjar härKopiera citering

gärdsle och vedbrand för everldeliga samt bete â förutnämnde skog för mina kreaturs behof».

Sedan såsom ostridigt emellan parterne i protokollet antecknats, att Lilla Ängen vore en annan lägenhet än den genom 1821 års afhandling upplåtna, anförde Märta Eriksdotter och hennes medparter vidare, hurusom af upprättade afgäldsförslaget med tillhörande karta framginge, att hvad som 1843 blifvit för everldelig tid undantaget utgjorde 3 tunnland 10 kappland, och att till andra hälften af stamgården hörde 2 tunnland af lägenheten Holmen. Märta Eriksdotter och hennes medparter ansågo sig således hafva obestridlig eganderätt till berörda 3 tunnland 10 kappland och de ville ej heller afträda de 2 tunnlanden, innan de för dem erhållit på behörigt sätt faststäld lösen.

Ingrid Larsdotter och hennes medparter genmälde: 1830 års arfskifte, vid hvilket hela ifrågavarande hemman, 12 mtl Kårtorp Nolgården, delades emellan Nils Erikssons syskon, utvisade, att Nils Eriksson icke skulle anses såsom égaré af 136 mtl, (enär 12 eljest skulle innehålla .36)- Då gällande författningar om jordafsöndring på viss tid stadgade, att afsöndrad lägenhet skulle vid besittningstidens slut återfalla utan ersättning eller lösen, vore motparterna följaktligen ej berättigade till någon ersättning eller lösen. Invändningen derom att Märta Eriksdotter förbehållit sig everldelig rätt till hälften af lägenheten Holmen bestredes, enär någon afhandling, hvarigenom samma lägenhet för alltid försålts, ej förefunnes, och ett vilkorligt förbehåll att få köpa lägenheten ej kunde vara bindande för Ingrid Larsdotter och hennes medparter, hvilka utan något förbehåll derom köpt hemmanet. I allt fall kunde undantaget ej gälla mera än ena hälften af sjelfva lägenheten Holmen, men hvarken andra hälften deraf eller de två andra jordplatserna, som vore belägna på långt afstånd derifrån. För öfrigt hade någon inteckning rörande upplåtelsen af Holmen ej funnits hvarken då Ingrid Larsdotter år 1837 erhöll fasta å 24 mtl Kårtorp eller då Gustaf Jonsson år 1849 undfick fastebref

s. 56 Sida 56 i årgången börjar härKopiera citering

â återstående 1/24 mtl i samma hemman. På grund häraf yrkades bifall till käromålet.

Genom utslag den 12 April 1875 utlät sig här.-r:n: att af handlingarna inhemtades, att torpet Holmen, med två å ömse sidor om landsvägen emellan Kyrkofalla och Mofalla kyrkor belägna platser, jemlikt åberopade afhandlingen, upplåtits af Erik Hansson och hans hustru till deras son Nils- Eriksson på 50 års tid i stället för 36 mtl Kårtorp, som kunde tillfalla honom i arf efter hans föräldrar; och ehuru i afhandlingen jemväl stadgats, att efter nämda års förlopp egaren af Erik Hanssons gårdsandel i Kårtorp endast emot lösen jemte ersättning för odlings- och byggnadskostnad egde återfå berörda lägenhet, hvilken eljest skulle förblifva i »hvars »hand som helst öfver tiden, så långt lag förmådde och rym- »den medgåfve, samt anses såsom T136 mtl af hemmanet Kår- »torp»; likväl och som i allt fall berörda upplåtelse ej skäligen kunde betraktas annorlunda än såsom för viss tid gjord; alltså och då denna tid redan förflutit, samt Märta Eriksdotter icke gittat styrka sitt under rättegången framstälda påstående, att hon enligt kontrakt den 1 Maj 1843, vid försäljning af det henne och hennes barn då tillhöriga 24 mtl af Lars Larssons sterbhusdelegares hemmansdel, med laglig rättighet för everldelig tid förbehållit sig en del af lägenheten, blefve, med stöd af 11 § i K. F. den 6 Augusti 1864 angående hemmansklyfning och jordafsöndring, Märta Eriksdotter och hennes medparter, hvilka redan år 1872 från lägenheten uppsagts, förpligtade att till Lars Larssons sterbhusdelegare, såsom ostridigt innehafvare af den hemmansdel, hvarifrån lägenheten afsöndrats, densamma utan lösen genast afträda.

Märta Eriksdotter och hennes medparter vädjade till Göta hofrätt samt uppgåfvo nu, att lägenheten Lilla Ängen och den år 1821 afsöndrade jorden med ett gemensamt namn kallats Holmen och äfven på karta upptagits under detta namn. De anförde vidare: Vid tiden för den år 1821 skedda afsöndringen fanns ej i lag stadgadt att inteckning af upplåtelsen borde ega rum. I allt fall vore Hans Eriks-

s. 57 Sida 57 i årgången börjar härKopiera citering

son, som ärft 24 mtl, för samma hemmansdel lika förbunden med upplåtaren. Då, efter det Lars Larsson år 1836 köpt nyssnämnda andel af hemmanet, hans arfvingar icke gjort någon protest mot den år 1855 beviljade inteckningen, hvilken de således i tysthet medgifvit, borde äfven inteckningen i afseende å denna hemmansdel ega bestånd. Från andra hälften af stamhemmanet hade genom 1843 års kontrakt undantagits hälften af Holmen. Detta kontrakt hade intecknats »med jordegarens vetskap» och inteckningen var gällande då Ingrid Larsdotter blef egare af hemmansdelen. På grund bäraf yrkade Märta Eriksdotter och hennes medparter, att hofr:n måtte, med upphäfvande af här.r:ns utslag, fastställa den genom 1843 års kontrakt skedda afsöndringen och förklara Ingrid Larsdotter och hennes medparter ej kunna tillerkännas annan rätt än att mot bestämd lösen återfå »den andra delen» af ifrågavarande jord.

I dom den 31 December 1875 yttrade hofr:n: att hofr:n väl lika med här.r:n funne det icke vara styrkt, att Märta Eriksdotter vid den af henne och hennes barns förmyndare verkstälda försäljning af berörda 124 mtl Kårtorp under eganderätt förbehållit sig någon del af omstämda lägenheten; men emedan stadgandet i 11 § af K. F. den 6 Augusti 1864 angående hemmansklyfning och jordafsöndring, att afsöndrad jord skall vid besittningstidens slut återfalla till hemmanet utan ersättning eller lösen, ej finge på i fråga varande, redan 1821 gjorda upplåtelse ega tillbakaverkande kraft till befrielse för upplåtaren eller den med honom lika förbundne att, jemlikt det vid upplåtelsen träffade aftal, erlägga den i afhandlingen bestämda lösen; ty och ehuru den till säkerhet för afhandlingens bestånd i Lars Larssons sterbhusdelegares fastighet den 17 December 1855 meddelade och sedermera behörigen förnyade inteckning icke kunde i fråga om det 124 mtl af fastigheten, som Lars Larsson och Ingrid Larsdotter enligt köpebref den 28 Mars 1836 af Hans Eriksson och Anna Håkansdotter sig tillhandlat, medföra laga verkan, vid det förhållande att Lars Larsson och Ingrid Larsdotter vunnit lagfart och fasta å sagda fastig-

s. 58 Sida 58 i årgången börjar härKopiera citering

hetsandel innan inteckningen deri söktes, och Lars Larssons sterbhusdelegare ej heller, såvidt visadt vore, blifvit öfver ansökningen hörde; likväl och som afhandlingen, i hvad den rörde återstående 1124 mtl, vore på grund af inteckningen för bemälde sterbhusdelegare bindande; blefve, med ändring af här.r:ns utslag, sterbhusdelegarnes stämningstalan, endast på det sätt bifallen, att Märta Eriksdotter och hennes medparter förpligtades till sterbhusdelegarne afträda halfva lägenheten genast utan lösen, och andra hälften fardagen den 14 Mars 1876 mot det sterbhusdelegarne till vederparterne utgåfve 233 kr. 33 öre, hvilket belopp motsvarade hälften af den i afhandlingen den 18 Juni 1821 bestämda lösen.

Om denna dom förenade sig hofr.-rådet Andersson, assessoren Korsell och v. häradshöfd. C. Lothigius.

Referenten, hofr.-rådet Backman, yttrade: »Jag finner väl, lika med här.r:n, det icke vara styrkt, att Märta Eriksdotter vid den af henne och hennes barns förmyndare verkstälda försäljning af berörda 124 mtl Kårtorp, under eganderätt förbehållit sig någon del af omstämda lägenheten; men emedan stadgandet i 11 § af K. F. den 6 Augusti 1864, angående hemmansklyfning och jordafsöndring, att afsöndrad jord skäll vid besittningstidens slut återfalla till hemmanet, utan ersättning eller lösen, ej må på ifrågavarande, redan 1821 gjorda upplåtelse ega tillbakaverkande kraft till befrielse för upplåtaren eller den med honom lika förbundne att, jemlikt det vid upplåtelsen träffade aftal, erlägga den i afhandlingen bestämda lösen jemte ersättning för byggnadsoch odlingskostnad; ty och ehuru den till säkerhet för afhandlingens bestånd i Lars Larssons sterbhusdelegares fastighet den 17 December 1855 meddelade och sedermera behörigen förnyade inteckning icke kan, i fråga om det 1/24 mtl af fastigheten, som Lars Larsson och Ingrid Larsdotter, -enligt köpebref den 28 Mars 1836, af Hans Eriksson och Anna Håkansdotter sig tillhandlat, medföra laga verkan, vid det förhållande, att Lars Larsson och Ingrid Larsdotter vunnit lagfart och fasta å sagda fastighetsandel, innan inteck-

s. 59 Sida 59 i årgången börjar härKopiera citering

ningen deri söktes, och Lars Larssons sterbhusdelegare ej heller, såvidt visadt är, blifvit öfver ansökningen hörde; likväl och som afhandlingen, i hvad den rörer återstående 1/24 mtl, är på grund af inteckningen för bemälde sterbhusdelegare bindande; alltså pröfvar jag rättvist att, med upphäfvande af öfverklagade utslaget, sterbhusdelegarnes stämningstalan ogilla.»

Assessoren Fagerberg yttrade: »Från referentens mening är jag såvida skiljaktig, att, då den till säkerhet för beståndet af afhandlingen den 18 Juni 1821 beviljade inteckning i det af Lars Larsson och Ingrid Larsdotter den 28 Mars 1836 inköpta T|24 mtl Kårtorp Nolgården jemväl måste, enligt min åsigt, vara emot Lars Larssons sterbhusdelegare förbindande, jag äfven på detta skäl biträder det slut, hvartill referenten kommit».

Sedan Märta Eriksdotter aflidit, sökte hennes ofvanbemälde medparter ändring i hofr:ns dom under yrkande, att dem måtte tillerkännas dels eganderätt till ena hälften af lägenheten Holmen och Lilla Ängen på grund af 1843 års intecknade köpekontrakt, dels ock, i fråga om lägenhetens andra hälft, hvilken de enligt 1821 års afhandling vore skyldige att afträda, lösen till stadgadt belopp samt ersättning för odlings- och byggnadskostnader efter gode mäns uppskattning.

Lars Larssons sterbhusdelegare yrkade fastställelse af hofr:ns dom.

I afgifvet underdånigt betänkande hemstälde N. Rev. (rev.-sekr:ne von Bahr och Åbergsson samt konst, rev.-sekr. Norberg, den sistnämnde föredragande,) att Kongl. Maj:t ej måtte finna skäl att göra annan ändring i hofr:ns dom, än att dels, i enlighet med bestämmelse i upplåtelsehandlingen den 18 Juni 1821, Jonas Andersson och hans medparter förklarades berättigade att vid afträdandet af den hälft utaf omförmälda lägenhet, för hvilken dom tillerkänts stadgad lösen, erhålla jemväl ersättning för hälften af hvad i odlingsoch byggnadskostnad kunde vara å den upplåtna torpjorden nedlagdt med det belopp, som i brist af åsämjande blefve

s. 60 Sida 60 i årgången börjar härKopiera citering

besrämdt af tre gode män, af hvilka parterne egde utse en â hvardera sidan och de sålunda valde tillkalla den tredje, dock med rätt for den af parterne, som ej åtnöjdes med gode männens beslut, att derom vid domstol väcka och utföra talan efter befogenhet, och dels att tiden för afträdande af hela den i fråga varande lägenheten bestämdes till fardagen den 14 Mars 1877.

Sedan handlingarna bland H. D:s ledamöter cirkulerat, företogs saken till afgörande den 14 Mars 1877, i närvaro af just.-råden frih. Leuhusen, Carleson, Olivecrona, von Segebaden, Svedelius och Hernmarck.

Just.-rådet Hernmarck yttrade: »Lika med domstolarne anser jag det icke vara styrkt, att, såsom å sökande sidan blifvit påstådt, Märta Eriksdotter vid försäljningen af 124 mtl Kårtorp Nolgården förbehållit sig eganderätt till en del af den i 1821 års afhandling afsedda lägenheten Holmen; och emedan den inteckning, som till säkerhet för beståndet af nämnda afhandling meddelats den 17 December 1855 uti 12 mtl Kårtorp, är vorden faststäld utan att, så vidt handlingarne utmärka, svaranderne såsom dåvarande égare af halfva fastigheten blifvit i ärendet hörde, vid hvilket förhållande och då icke visadt är att, innan i förevarande rättegång frågan om inteckningens verkan uppkom, svaranderne, efter erhållen kunskap om inteckningsbeslutet, försummat den i 25 kap. 22 § R. B. stadgade tid att beslutet öfverklaga och såmedelst låtit det vinna laga kraft, den omständighet att här.r:ns beslut om inteckningens fastställande icke blifvit i den för sådane ärendens behandling föreskrifna ordning ôfverklagadt och upphäfdt, efter min tanke icke lägger hinder i vägen derför, att nyssberörda fråga må i denna sak komma under prôfning; ty och som svaranden Ingrid Larsdotter och hennes man Lars Larsson erhållit fasta å omförmälde hälft af hemmanet, innan sagde inteckning beviljades, samt utredning saknas att, hvad angår den anpart af lägenheten, som belöper på nyssberörde fastighetsdel, svaranderne äro med upplåtarne af lägenheten lika förbundne, men på de af hofr:n anförda skäl upplåtelsehandlingen, i hvad

s. 61 Sida 61 i årgången börjar härKopiera citering

den afser afsöndringen frän återstående 124 mtl Kårtorp, är för svaranderne bindande, finner jag, som anser att genom domstolarnes i saken meddelade beslut ej är vordet dömdt öfver den af Märta Eriksdotter vid ofvanberörda försäljning undantagna lägenheten »Lilla Ängen», hvarom följaktligen här ej är fråga, ej skäl att i hofr:ns dom göra annan ändring, än dels att tiden för afträdandet af torpstället Holmen med dertill enligt afhandlingen den 18 Juni 1821 hörande egor bestämmes till nästinstundande fardag, dels ock att, med afseende å hvad i berörde afhandling är stadgadt angående de vilkor, hvarunder lägenheten Holmen skulle till hemmanet återgå, sökanderne förklaras berättigade att vid afträdandet af den hälft utaf lägenheten, för hvilken dem tillerkänts löseskilling, erhålla jemväl ersättning för hälften af hvad i odlings- och byggnadskostnad må vara å lägenheten nedlagdt, äfvensom, jemlikt 11 § i K. F. angående hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 Augusti 1864, sökanderne är obetaget att från lägenheten afflytta de å den andra hälften deraf, efter värdering belöpande, sökanderne tillhöriga hus och hägnader, derest jordegarne ej vilja dem lösa: skolande beloppet af denna lösen samt af omförmälde ersättning för odlings- och byggnadskostnad, i brist af åsämjande, bestämmas af tre gode män, af hvilka parterne ega utse en å hvardera sidan och de sålunda valde tillkalla den tredje; dock med rätt för den af parterne, som ej åtnöjes med gode männens beslut, att derom vid domstol väcka och utföra talan efter befogenhet».

Just.-rådet Svedelius utlät sig: »Lika med domstolarne finner jag det icke vara lagligen styrkt, att Märta Eriksdotter vid försäljning af 124 mtl Kårtorp Nolgården under eganderätt förbehållit sig någon del af den genom afhandlingen den 18 Juni 1821 upplåtna torplägenhet, hvarom nu är fråga; men emedan till säkerhet för beståndet af nämnde afhandling inteckning i det hemman Kårtorp Nolgården, hvarifrån lägenheten afsöndrats, blifvit af här.r:n den 17 December 1855 faststäld och sedermera behörigen förnyad, samt berörde inteckning, hvilken, såvidt visadt är, icke

s. 62 Sida 62 i årgången börjar härKopiera citering

blifvit i föreskrifven ordning öfverklagad, måste i förevarande mål gällande verkan tillerkännas; ty och då afhandlingen med deri stadgade vilkor till följd af inteckningen är för svaranderne, såsom egare till nyssnämnde hemman, förbindande, pröfvar jag rättvist hofr:ns dom i fullföljde delar på det sätt ändra, att sökanderne förklaras skyldige att nästkommande fardag torplägenheten till svaranderne afträda mot det svaranderne till vederparterne utgifva ej mindre den uti meranämnde afhandling för hela lägenheten bestämda löseskilling 466 kr. 67 öre än äfven ersättning för hvad i odlings- och byggnadskostnad må befinnas å torpet nedlagdt, hvilken ersättning, derest parterne icke kunna om beloppet åsämjas, bör bestämmas af tre gode män, af hvilka parterne å hvardera sidan utse en och de sålunda valde tillkalla den tredje; dock med rätt för den af parterne, som med gode männens beslut icke åtnöjes, att derom vid domstol anhängiggöra och utföra talan efter befogenhet».

Just.-råden von Segebaden och Olivecrona instämde med just.-rådet Svedelius.

Just.-rådet Carleson fann ej skäl att i anledning af sökandernes fullföljda talan göra annan ändring i hofr:ns dom, än att, då vid försäljning den 1 Maj 1843 af Märta Eriksdotters och hennes barns andel, 124 mtl i Nolgården Kårtorp, säljarne förbehållit sig everldeligen begagna och sålunda från försäljningen undantagit den s. k. Lilla Ängen, hvarmed ostridigt afsåges en af de i saken omstämda, icke, såsom betänkandet upptoge, två, utan tre platser, som förmenades vara torpet Holmen tillagda, samt svaranderne icke visat sig hafva till nämnde undantag vunnit någon rätt, blefve käromålet, i hvad det anginge ifrågavarande del af torplägenheten, ogilladt; och borde återstoden af lägenheten afträdas den 14 Mars 1878.

Just.-rådet frih. Leuhusen förenade sig med just.- rådet Svedelius.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 26 Mars 1877.

s. 63 Sida 63 i årgången börjar härKopiera citering

Biksdagsmannaval.

B3