Naumanns tidskrift 1878 s. 309

Telegrafisten Amanda Fredrika Wetterlind, som i början af 1876 afflyttade från Qville församling i Bohus län till Ronneby, erhöll vid afflyttningen af v. pastorn i Qville J. V. Thuresson ett prestbetyg, försedt med följande anteck-

s. 310 Sida 310 i årgången börjar härKopiera citering

ning: »Mot frejden förekommer ingen anmärkning; men i kraft af Kongl. förordningen den 20 Januari 1865 antecknas här, att mamsell Wetterlind, under de 8 år hon här vistats, icke veterligen bevistat .den allmänna gudstjensten.»,

Wetterlind inlemnade afskrift af prestbeviset till riksdagens justitie-ombudsman med begäran om åtals anställande emot Thuresson, med anledning hvaraf justitie-ombudsmannen aflät skrifvelse till domkapitlet i Göteborg, deri han förklarade, att han funnit den ifrågavarande anteckningen i prestbeviset stridande just mot den till stöd derför åberopade 1865 års K. F., emedan Wetterlind icke vore stäld under sådan kyrkotukt, som i K. F. den 21 Mars 1862 sägs, fölförsummelse att bevista gudstjenst. Om så varit förhållandet, hade detta och icke något annat skolat antecknas i beviset. Med stöd af 1 § i K. Circ. den 7 December 1787 anmälde derföre justitie-ombudsmannen hos domkapitlet Thuressons lagöfverträdelse och yrkade, att Thuresson måtte tilldelas sådan tjenlig varning med tillagd förmaning, som uti 1 § i K. Circ. den 21 Augusti 1786 föreskrefves.

Thuresson hördes och anförde, att 1865 års K. F. anginge frejdebetyg och i afseende å sådane vore ovilkorlig. Beträffande åter sådane prestbetyg, som meddelades för flyttning från en församling till en annan, stadgade förordningen hvad deri skulle inflyta med afseende å kyrkotukten, men detta stadgande innebure icke något förbud att i betyget införa andra omständigheter än de i förordningen särskildt uppgifna, ty eljest skulle ju anteckningarne angående den flyttandes förmåga att läsa innantill, kristendomskunskap, bevistande af förhör och nattvardsgång vara lika obehöriga och straffbara, som den nu anmärkta och klandrade anteckningen. Då nu ifrågavarande betyg, som vore ett flyttningsbetyg, icke innehölle något, som vore i lag uttryckligen förbjudet, ansåge sig Thuresson icke hafva begått någon lagöfverträdelse, äfven om meningarne kunde vara delade angående behofvet, nyttan och lämpligheten af en dylik anteckning. Allmänna gudstjensten vore åtminstone lika vigtig som läsförhören och borde lika litet som dessa försummas,

s. 311 Sida 311 i årgången börjar härKopiera citering

hvadan Thuresson förmenade att, med afseende ä kyrkotukten, det vore lika maktpåliggande för den blifvande själasörjaren att få kännedom om den inflyttandes förhållande med afseende å gudstjensten som förhören; och enär för öfrigt icke uppgifvits, att betyget vore sanningslöst, bestredes anklagelsen såsom saknande all grund.

Genom utslag den 9 Augusti 1876 utlät sig domkapitlet, att ehuru Thuresson icke bestridt, att den till domkapitlet ingifna afskrift af flyttningsbetyget vore lika med originalet, och han ej styrkt, att Wetterlind varit föremål för åtgärd från kyrkorådets sida med afseende å försummelse af gudstjensten; likväl och enär Thuresson stödt sig på en tolkning af K. F. den 20 Januari 1865, hvilken, fastän felaktig, dock icke alldeles omöjliggjordes vid denna författnings jemförelse med K. F. om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862, ansåge domkapitlet, att något ansvar i anledning af justitieombudsmannens i målet förda talan icke kunde Thuresson ådömas.

Justitieombudsmannen lät genom advokatfiskalsembetet i Göta hofrätt anföra besvär öfver berörde utslag; anförande justitieombudsmannen, hurusom 1865 års K. F. tillkommit i sammanhang med nya strafflagen och för att afhjelpa det länge öfverklagade förhållandet, att, när en person gjort sig skyldig till något brott, detta brott, äfven sedan det blifvit med lagens straff försonadt, fortfarande under personens hela lifstid omförmäldes i hans prestbetyg. Till förekommande häraf blef genom 1865 års K. F. föreskrifvet, att i afseende å frejden annan anteckning icke finge inflyta i prestbeviset, än huruvida den person, beviset afsåge, vore förlustig medborgerligt förtroende. Men på det att den inskränkning, som sålunda påbjöds i afseende å anteckningarne i prestbeviset, icke skulle tolkas så, att de anmärkningar, som voro nödiga för kyrkotuktens uppehållande, blefve uteslutna ur flyttningsbetygen, så tillädes i förordningen följande: »dock att prestbevis, som för flyttning från en församling till annan meddelas, jemväl skall med afseende å kyrkotukten innehålla icke allenast huruvida den ifrågavarande personen då

s. 312 Sida 312 i årgången börjar härKopiera citering

är i följd af begånget brott utestängd från delaktighet i den heliga nattvarden eller genom domstols utslag blifvit för brott under framtiden stäld, utan äfven huruvida den flyttande är vorden enligt kyrkolagen varnad att från nattvarden sig afhålla, eller vid den tid, då betyget utfärdas, är stäld under sådan kyrkotukt, som enligt K. F. den 21 Mars 1862 utöfvas af kyrkorådet». Detta stadgande, läst i sitt sammanhang med det föregående, vore ett undantag från den i förordningen i ôfrigt uppstälda regeln att prestbevis icke finge angående personers frejd innehålla annat än anteckning, huruvida han vore förlustig medborgerligt förtroende eller icke. Ett undantag från en regel finge icke tolkas utöfver sin ordalydelse. — Thuressons invändning att i så fall yttranden angående den flyttandes förmåga att läsa innantill, kristendomskunskap m. m., skulle vara lika obehöriga och straffbara, som det anmärkta yttrandet om försummad kyrkogång förtjenade ej afseende, ty de af Thuresson omnämnda anteckningar skulle inflyta på grund af andra gällande föreskrifter om hvad ett flyttningsbevis skulle innehålla; men dessa föreskrifter talade dock icke om något yttrande angående kyrkogången såsom hörande till prestbevisets innehåll. Innehållet i ett prestbevis skulle tagas ur kyrkoböcker, förhörslängder m. m. Dessa böcker och längder upptoge personernes födelseår, kristendomskunskap, bevistande af husförhör och nattvardsgång, men innehölle icke någon anteckning om personernas kyrkogång. Deraf ansåge justitie-ombudsmannen följa, att någon anteckning om kyrkogång ej finge i prestbevis införas, såvida icke försummelse i detta afseende varit föremål för undersökning inför kyrkorådet enligt 1862 års K. F. Sådant hade emellertid icke i förevarande fall skett. Vidare kunde Thuresson omöjligt haft reda på hvilka personer bevistat gudstjensten i Qville kyrka under en så lång tidrymd, än mindre i andra kyrkor, hvartill komme, att Thuressons eget betyg vitsordade, att Wetterlind begått nattvarden i Malmö senast den 17 Maj 1874, hvilket väl icke kunnat ske, utan att hon bevistat gudstjensten; och hade Thuresson dessutom i ett officielt betyg intagit hvad som

s. 313 Sida 313 i årgången börjar härKopiera citering

icke stödde sig pä någon officiel anteckning, och detta vore en förseelse, som med afseende på den uppenbara afsigten att i sin mån skada den persons goda namn och medborgerliga anseende, som var föremål för den obevista och obevisliga beskyllningen, skulle kunna hänföras under strafflagen. På grund häraf yrkades, att Thuresson måtte undfå sådan tjenlig varning med tillagd förmaning, som stadgades i § 1 af K. Circ. den 21 Augusti 1786.

Thuresson genmälde, att samma dag K. F. den 20 Januari 1865 utgafs, utfärdades jemväl ett Kongl. circulär, åtföljdt af formulär till afflyttningsbevis, hvilket circulär innehölle, att näst efter de uppgifter, hvilka voro föreskrifna i förordningen, skulle införas anteckningar, som med afseende på kyrkotukten voro behöfliga. Sådane anteckningar kunde icke vara eller blifva behöfliga i den församling, från hvilken personen afflyttat, och måste alltså hafva afseende på den församling, dit inflyttningen skedde; och då försummelse af allmänna gudstjensten vore underkastad sådan kyrkotukt, som enligt 1862 års K. F. utöfvades af kyrkorådet, kunde Thuresson icke förstå annat, än att anteckning derom borde göras i afflyttningsbetyget, hvilket betyg deremot, enligt Thuressons åsigt, icke behöfde innehålla, att vederbörande redan blifvit för slik försummelse varnad.

Hofr:n yttrade i utslag den 20 April 1877, att som ostridigt vore, att Wetterlind vid den tid, då ifrågavarande flyttningsbetyg utfärdades, icke varit för försummelse af allmänna gudstjensten stäld under sådan kyrkotukt, som enligt K. F. angående kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862 af kyrkorådet utöfvas, samt vid sådant förhållande Thuresson genom att uti flyttningsbetyget göra anteckning om dylik försummelse förfarit i strid mot föreskrifterna i K. F. den 20 Januari 1865; alltså pröfvade hofr:n, jemlikt Kongl. circulärbrefven den 7 December 1787 och den 21 Augusti 1786, rättvist att, med upphäfvande af domkapitlets utslag, såvidt detsamma blifvit öfverklagadt, döma Thuresson, för hvad honom sålunda låge till last, att i veder-

s. 314 Sida 314 i årgången börjar härKopiera citering

börlig ordning emottaga tjenlig varning med tillagd förmaning.

Om detta utslag förenade sig hofrättsråden Björkman och Lothigius samt v. här.-höfdingen Lothigius.

Assessoren Schånberg och v. här.-höfdingen Wennberg voro ifrån beslutet skiljaktige och yttrade, att de, med afseende på lydelsen uti ifrågavarande hänseende af Kongl. circuläret den 20 Januari 1865, icke funno skäl att i öfverklagade beslutet meddela ändring.

Thuresson fullföljde målet till Kongl. Maj:t under hufvudsakligt upprepande af hvad han förut anfört; med tillägg, att i Kongl. circulärbrefvet den 21 Augusti 1786 skiljdes emellan tjenlig föreställning, som gåfves antingen skriftligt eller genom vederbörande prost, och hvilken föreställning åtföljdes af förmaning, samt varning, som egde rum inför domkapitlet och icke åtföljdes af förmaning. Hofr:n hade emellertid dömt till varning och förmaning och således lemnat ovisst hvilketdera slag af straff, som egentligen åsyftades. Yrkade befrielse.

Advokatfiskalsembetet och Wetterlind yrkade fastställelse af hofr:ns utslag.

Vid målets föredragning den 23 Oktober 1877 inför H. D. funno dess fleste ledamöter (just.-råden Wretman, Naumann, von Hofsten, Olivecrona och Hernmarck) icke skäl att i hofr:ns utslag göra annan ändring, än att Thuresson för sitt omförmälda felaktiga förfarande skulle, jemlikt Kongl. circulärbrefvet den 21 Augusti 1786, i vederbörlig ordning erhålla tjenlig föreställning med tillagd förmaning.

Just.-råden Carleson och Lindhagen funno skäligt att, med ändring af hofr:ns utslag, fastställa domkapitlets beslut.