Beträffande underlåten reparation och byggnad samt bortförande af stängselvirke och ärthalm från arrenderadt kyrkoherdeboställe. Dylika åtgärders inflytande på arrendets bestånd. Fråga huruvida bortförandet af virket och halmen skett efter arrendatorns föranstaltande eller med
15 november 1877
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1878, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 315–320 i årgången 1878. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Expropriationslagen. Stadganden och Förordnin- gar angående boställen, skogar, vägar, sjösänkning och i allmänhet vattenrätten, jagt, fiske, stängsel, bergshandtering, eldskada, försäkrings- bolag, skjuts, ordningsstadga för rikets städer, brandordningar.*), nr 8 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 50 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Expropriationslagen. Stadganden och Förordnin- gar angående boställen, skogar, vägar, sjösänkning och i allmänhet vattenrätten, jagt, fiske, stängsel, bergshandtering, eldskada, försäkrings- bolag, skjuts, ordningsstadga för rikets städer, brandordningar.*), nr 8.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femtonde årgången, 1878 i litteraturen — s. 315–320 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 15 November 1877»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Till Hanekinds här.rätt uttog kyrkoherden N. J. Siegbahn stämning å löjtnanten U. von Feilitzen under yrkande, att, enär denne senare, som jemlikt kontrakt den 1 Augusti 1865 af Siegbahn under hans tjenstetid arrenderat det honom på lön anslagna kyrkoherdebostället Skeda prestgård, brutit emot kontraktets stadganden, i ty att Feilitzen underlåtit att i behörig tid brädfodra en byggnad å bostället, låtit gärdesgårdar förfalla, och underlåtit uppföra svinhus, hvartill han vid arrendets emottagande erhållit medel, att under åren 1869, 1872 och 1873 af virke från boställets skog till Feilitzens egendom Löfvingsborg hemtats minst ett lass stafver, 10 tjog trinne, 3 bräder och 7 ytor, hvilket å Löfvingsborg användts, och att under de närmast före sakens instämning förflutna åren ärthalm förts från bostället till Löfvingsborg, Feilitzen, hvilken på grund deraf, i öfverensstämmelse med 11 punkten i kontraktet, blifvit uppsagd till afflyttning den 1 Maj 1876, måtte förklaras skyldig att nämnde dag afstå från arrendet af bostället.
Kontraktet innehöll, att bostället öfverläts på arrende till Feilitzen under den tid Siegbahn innehade detsamma, mot följande vilkor och förbindelser:
»1:0) — — — 2:0) Arrendatorn åligger, att hålla alla boställets byggnader i laga skick, väl och enligt lag häfda bostället och hägna dess egor. 5:o) Utbete för svin ------samt behöflig plats för svin förbehålles likaledes. 6:o) Löf- och barrskog få ej af arrendatorn begagnas annat än efter utsyning, men behöfligt virke till hägnad och stängsel vid bostället erhåller arrendatorn efter anvisning. Olofligt tillgrepp
s. 316 Sida 316 i årgången börjar här
af skogen bör arrendatorn i laglig väg åtala. 10:o) Hö eller annat boskapsfoder får ej från bostället afföras. ll:o) Såvidt arrendatorn fullgör alla ofvanstående vilkor och förbindelser, eger han arrendet bibehålla under den tid, jag bostället på lön innehar, men brister han i fullgörande deraf, eger han efter skedd uppsägning detsamma afträda. Den 1 Augusti 1865. N. Siegbahn. Med förestående kontrakt förklarar jag mig nöjd och ikläder mig dess uppfyllande. U. von Feilitzen.»
Sedan till en början företetts bevis, att Feilitzen blifvit den 26 Juli 1875 uppsagd till afflyttning den 1 Maj 1876, äfvensom Feilitzens deremot anmälda protest, anförde Feilitzen, till bemötande af den emot honom förda talan: att, ehuru han, som först den 1 Maj 1867 tillträdt arrendet, icke varit pligtig att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i instrumentet öfver den år 1863 hållna af- och tillträdessyn, hade han emellertid låtit brädfodra drängstugan, hvilken byggnad antagligen i stämningsansökningen afsåges; att då något svinhus icke i kontraktet omtalades, borde de särskilda aftal, parterne kunde om uppförande deraf med hvarandra träffat, ej å arrendets bestånd ega inflytande; att gärdesgårdarne vid torpet Sand redan vid arrendets emottagande varit förfallna, hvadan Feilitzen icke ansett nödigt verkställa förbättring deraf, helst desamma icke vidare varit behöfliga; att Feilitzens rättare visserligen låtit, honom ovetande, från prestgården till Löfvingsborg föra åtskilligt virke, men att detsamma, så snart Feilitzen derom erhållit kännedom, till prestgården återförts; samt att Feilitzen icke ville bestrida, att möjligen något ärthalm bortförts från bostället, der detsamma icke kunnat användas, då der ej fanns fårafvel, men att Feilitzen deremot låtit föra åtskilliga partier råghalm och annat foder till bostället.
Härtill genmälde Siegbahn, att brädfodringen å drängstugan påbörjats först då Feilitzen hotats med stämning och att arbetet, vid stämningens uttagande, endast varit verkstäldt på en gafyel och å ena långsidan; att svinhuset vore i af- och tillträdessyne-instrumentet omnämndt; att Feilitzen, enligt kontraktets bestämmelser, varit skyldig att behörigen
s. 317 Sida 317 i årgången börjar här
hägna prestgårdens egor, utan afseende å det skick, hvari hägnaderne emottagits; samt att Siegbahn väl icke kunde bestrida, att en del foder och virke förts åter från Löfvingsborg till prestgården, men att detta icke inverkade på saken, då Feilitzen icke egt från bostället bortföra något.
I saken afhörde vittnen intygade:
ett vittne: att vittnet, som under åren 1871—1874 varit anstäldt såsom dräng vid Löfvingsborg, vid två särskilda tillfällen, efter derom af rättaren å stället erhållet uppdrag, forslat 2 mindre lass ärthalm från Skeda prestgård till fähusskullen vid Löfvingsborg;
ett annat vittne: att vittnet, som under 1867—75 haft tjenst såsom fordräng vid Skeda prestgård, sistnämnde år fört 1 lass och under de föregående åren flera lass ärthalm från prestgården till Löfvingsborg för fåren derstädes; att vittnet vid andra tillfällen fört annan halm från Löfvingsborg till prestgården; att vittnet någon dag i början af år 1873 hemtat omkring 150 stafver från prestgårdens ladugård till Löfvingsborg samt år 1875 återfört 10 tjog stafver samt åtskilligt trinne från Löfvingsborg till prestgården;
ett vittne: att vittnet antingen år 1873 eller 1875 kört några tjog stafver från ladugården vid Skeda till Löfvingsborg för att derstädes användas.
Slutligen anmärkte Feilitzen, att då Siegbahn i stämningsansökningen yrkat, att Feilitzen skulle förpligtas lemna arrendet redan den 1 Maj 1876, oaktadt uppsägningen skett först hösten 1875, käromålet på sådan grund borde ogillas.
I utslag den 13 Maj 1876 utlät sig här.r:n: att emedan, genom hvad Feilitzen medgifvit och vittnen berättat, vore upplyst, att flere lass ärthalm samt stängselvirke blifvit under arrendetiden från prestgården till Löfvingsborg afförda, och Feilitzen vidgått, att halmen bortförts med hans begifvande, samt, i afseende å virket, måste anses i denna sak för dess afhemtande ansvarig, äfven om det, såsom han uppgifvit, skett utan hans vetskap; ty och då den af Feilitzen anmärkta omständighet, att Siegbahn påyrkat arrendets frånträdande redan den 1 Maj 1876, icke kunde föranleda under-
s. 318 Sida 318 i årgången börjar här
kännande af dennes talan, men Siegbahn öfverlefvat sistnämnde dag; alltså och då Feilitzen den 26 Juli 1875 blifvit från arrendet afsagd, blefve, med tillämpning af 6, 9 och 11 punkterne i åberopade kontraktet samt i förmågo af Kongl. Brefvet den 27 Juni 1697, Siegbahns talan bifallen på det sätt, att Feilitzen förpligtades att den 1 Maj 1877 prestgården till Siegbahn afträda.
Feilitzen vädjade till Göta hofrätt under fullföljande af sin invändning, att här.r:n icke egt gå utöfver Siegbahns yrkanden; anmärkande Feilitzen vidare: I kontraktet hade visserligen influtit ett stadgande om påföljden för bortförande från bostället af hö eller annat foder, hvilket gifvit Siegbahn en välkommen anledning att söka få kontraktet vräkt, men för en hvar torde ligga i öppen dag, att ett sådant stadgande afsåge att förekomma, det bostället genom mistning af gödsel blefve vanvårdadt. Ett vittne hade intygat, att ärthalm skulle blifvit förd från prestgården, men att Feilitzen derom haft vetskap eller sådant befallt hade icke kunnat styrkas, och något annat än hvad som skett med hans vetskap borde icke skäligen läggas Feilitzen till last. Anledningen till bortförandet af halmen vore antagligen den, att rättarne, då Feilitzen vistats borta på kommendering, ansett sig kunna från prestgården bortföra de omvittnade 2 små ärthalmlassen, enär de haft sig bekant, att Feilitzen fört till prestgården mer än 80 lass halm, förutom artificiella gödningsämnen. Hvad slutligen anginge anmärkningen, att Feilitzen låtit från prestgården bortföra stängselvirke, vore sådant icke i kontraktet förbjudet vid arrenderättens förlust, utan kunde allenast föranleda skadeersättning.
Hofr:n yttrade i dom den 8 December 1876, att, enär Siegbahn icke emot Feilitzens bestridande styrkt, att omstämda ärthalmen eller stängselvirket med Feilitzens vetskap bortförts från bostället, samt genom hvad för öfrigt i saken förekommit ej blifvit visadt, att Feilitzen underlåtit hvad honom enligt kontraktet ålegat, blef, med upphäfvande af här.r:ns utslag, Siegbahns stämningstalan ogillad.
Siegbahn fullföljde saken till Kongl. Maj:t. Då Sieg-
s. 319 Sida 319 i årgången börjar här
Beträffande förverkadt arrendekontrakt.
bahn måste bestrida Feilitzens föregifna okunnighet om ärthalmens bortförande och styrkt blifvit, att sådan förts från prestgården till Feilitzens af honom sjelf bebodda egendom och upplagts på foderskullen för att uppstillas, måste Feilitzen sjelf derför ansvara, helst, om ock antagas kunde, att lian lemnats derom okunnig, hvilket dock tillkomme Feilitzen, icke Siegbahn, att bevisa, ett sådant rättarens beteende visade en otillbörlig slapphet hos husbonden, hvilken ovilkorligen måste vara 3:dje man, som förnärmats, derför ansvarig. Vidare och enär Siegbahn till stöd för sin talan åberopat lydelsen af 2, 5, 6 och 10 punkterne i arrendekontraktet och styrkt blifvit, att Feilitzen affört från prestgården till Löfvingsborg åtskilligt virke, utan att hafva erhållit eller kunnat erhålla virke utsynadt för sådant ändamål, och då den återbäring af virke, Feilitzen syntes hafva efter stämningens uttagande låtit verkställa, icke kunde förminska kontraktsbrottet, inneburo dessa handlingar en verklig underlåtenhet af hvad enligt kontraktet Feilitzen ålegat, hvartill jemväl borde räknas såväl den omständigheten, att Fellitzen låtit, tvärtemot stadgandet att väl och enligt lag hägna prestgårdens egor, all hägnad vid Sanden förfalla, som hans försummelse att låta uppföra det påsynta svinhuset. På grund häraf yrkades fastställelse af här.r:ns utslag.
N. Rev. (konst, rev.-sekr. Herslow och Lilienberg, den ^senare föredragande, samt t. f. rev.-sekr. Westman) hemstälde i und., att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofr:ns dom.
Saken föredrogs den 17 Oktober 1877 inför H. D.; .och emedan det emellan parterne ingångna arrendekontrakt stadgade bland annat i 10:de punkten, såsom orden lyda, att hö eller annat boskapsfoder ej finge från bostället afföras, och i den ll:te, att om arrendatorn bruste i fullgörande af de i kontraktet bestämda vilkor, han skulle vara skyldig att efter skedd uppsägning egendomen afträda; ty och som upplyst vore, att under år 1875 och de nästföregående åren ärthalm flere gånger blifvit lasstals från bostället förd till
s. 320 Sida 320 i årgången börjar här
ett Feilitzen tillhörigt hemman, samt Feilitzen för den öfverträdelse af kontraktet, som sålunda egt rum, måste vara ansvarig; alltså och då Siegbahn den 26 Juli 1875 uppsagt Feilitzen från arrendet, samt hvad denne invändt i anledning deraf att i stämningen blifvit yrkadt, det bostället skulle afträdas redan den 1 Maj 1876, ej förtjenade afseende, pröfvade H. D:s flieste ledamöter (just.-råden Södergren, Carleson, Wretman, Olivecrona, Lindhagen och Hernmarck) rättvist att, med upphäfvande af hofr:ns dom, fastställa här.- r:ns utslag; dock att tiden för boställets afträdande bestämdes till den 1 Maj 1878.
Just.-rådet Naumann var härifrån skiljaktig och pröfvade rättvist, på grund af hvad i saken förekommit samt med tillämpning af 17 kap. 30 § R.-B., att ålägga Feilitzen, om han förmådde, med ed sig värja och betyga, det omstämda bortförandet af ärthalm eller stängselvirke icke skett efter hans föranstaltande eller med hans vetskap.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 15 November 1877. •