Proprie borgen å skuldebref, utfärdadt till riksbankens lånekontor i Malmö eller ordres, men icke belånadt derstädes, utan hos ett handelsbolag; hvarom löftesmannen bevisligen icke fått underrättelse och icke heller någon transport af skuldsedeln egt rum från lånekontoret.
15 november 1877
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1878, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 382–385 i årgången 1878. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken, Vexellag, Sjölag, Tullstadganden, Lotsreglemente, Förlagsinteckningar, Bevillning, Patenträtt.1), nr 8 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 58 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken, Vexellag, Sjölag, Tullstadganden, Lotsreglemente, Förlagsinteckningar, Bevillning, Patenträtt.1), nr 8.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femtonde årgången, 1878 i litteraturen — s. 382–385 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 15 November 1877»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Löftesmannen ålägges betala skulden.
Sakföraren C. F. Kull utgaf den 8 April 1873 följande skuldebref: »Revers för omsatt lån. Till lånekontoret i Malmö eller order betalar undertecknad ovilkorligen 6 månader från nedanskrifna dag 500 rdr, som jag till låns undfått emot å andra sidan tecknade säkerhet; och i fall betalning skulle öfver tiden uteblifva, underkastar jag mig genast allt hvad lag och författningar i afseende å långifvares rätt och lånekontorets säkerhet föreskrifva samt att, utan någon invändning af hvad namn det vara må, erlägga jemte kapital intresse à V2 proc, i månaden för den tid, som med betalningen efter förfallodagen kan uteblifva». A detta skuldebref tecknades följande borgen: »För å andra sidan stående lånesumma 500 rdr jemte ränta gå vi undertecknade en för båda och båda för en i full borgen såsom för egen skuld, försäkras. Jöns Jönsson. J. Jeppsson». (Vittnen och vederhäftighetsbevis).
Detta skuldebref blef icke belånadt hos riksbankens förenämnde lånekontor.
I stämning till Oxie och Skytts här.-rätt å åboen Jöns Jönsson i Oxie yrkade handlanderne Peter Nilsson och G. Levin, i egenskap af innehafvare af handelsbolaget med firma Nilsson & Levin, att Jöns Jönsson på grund af sin borgen å omförmälda skuldebref, som blifvit af Kull belånadt hos bolaget, måtte förpligtas att till Nilsson och Levin utgifva
s. 383 Sida 383 i årgången börjar här
500 kr. jemte 6 proc, ärlig ränta derå frän skuldebrefvets utgifningsdag.
Jöns Jönsson genmälde: Ifrågavarande skuldebref vore icke utgifvet till bolaget utan till riksbankens lånekontor. Bolaget kunde derföre ej ega bättre rätt emot Jönsson, än lånekontoret hade, d. v. s. ingen rätt, enär Kulls låneansökan afslagits och han återfått skuldebrefvet. På hvad sätt bolaget åtkommit det värdelösa papperet vore Jönsson obekant, men bolaget hade bort inse att handlingen, såsom ej af lånekontoret transporterad på bolaget eller innehafvaren, ej kunde gälla emot Jönsson. Riksbankens reglemente innehölle, att utlåning med omsättningsrätt skedde mot lånesökandens förbindelse, försedd med borgen. Lånetiden vore inskränkt till 6 månader, men lånen finge omsättas på högst 6 månader hvarje gång. Vid sådan omsättning fordrades afbetalning af minst 1/8 af ursprungliga lånekapitalet, hvarjemte räntan å lån med omsättningsrätt utgjorde 5 proc., som afdroges i förskott. Dertill komme att, i händelse låntagaren försummat omsätta lånet, löftesmännen enligt praxis egde rätt att öfvertaga lånet och fortfarande intill lånetidens slut, efter 2 1/2 års förlopp, omsätta detsamma. På grund häraf och under åberopande af Kongl. Maj:ts dom den 20 Maj 1846 i dylikt mål, bestred Jöns Jönsson bifall till käromålet.
Medelst utslag den 8 Maj 1876 utlät sig här.-r:n: att under ifrågavarande af Jöns Jönsson jemte annan tecknade borgen för uppfyllande af Kulls den 8 April 1873 till riksbankens lånekontor i Malmö eller order utfärdade skuldebref å fem hundra kronor med ränta afsåge penningeförsträckning under de för lånekontoret genom särskild författning stadgade vilkor, som icke i alla delar kunde emellan enskild långifvare och gäldenär lagligen göras gällande; men Nilsson och Levin medgifvit, att något penningelån på grund af samma skuldebref icke blifvit Kull från lånekontoret meddeladt; alltså och då icke ens uppgifvits, att Jöns Jönsson afvetat och samtyckt, att berörda borgen begagnades
s. 384 Sida 384 i årgången börjar här
НИ säkerhet för det af Kull bos Nilsson och Levin upptagna lån, funne här.-r:n käromålet icke kunna bifallas.
Nilsson och Levin vädjade till hofr:n öfver Skåne och Blekinge, dervid de emot här.-r:ns utslag anmärkte, bland annat, att dem icke lagligen ålegat att underrätta Jöns Jönsson derom att skuldebrefvet blifvit hos dem belånadt.
I dom den 9 Mars 1877 yttrade hofr:n: att emedan anledning icke förekomme till annat antagande, än att Nilsson och Levin med laglig åtkomst blifvit innehafvare af ifrågavarande, till lånekontoret i Malmö eller order utställda skuldebref, samt vid sådant förhållande den omständighet att skuldebrefvet icke blifvit af lånekontoret öfverlåtet, icke kunde förringa den rätt, som lagligen tillkomme Nilsson och Levin att mot Jöns Jönsson göra gällande anspråk på betalning under enahanda vilkor, som lånekontoret, i fall skuldebrefvet der vore belånadt, kunnat på grund af Jöns Jönssons derå tecknade borgen såsom för egen gäld mot denne väcka; ty och som, om än Jöns Jönsson, på sätt han påstått, varit berättigad att, derest skuldebrefvet vid förfallotiden funnits hos lånekontoret, begagna sig af de förmåner, reglementet för riksbankens styrelse och förvaltning tillerkände gäldenär, som i något af riksbankens kontor erhållit lån med omsättningsrätt, den längsta tid af två och ett halft år, under hvilken dylikt lån i sin helhet borde vara inbetaldt, redan tilländagått då stämningen i förevarande sak uttogs, blef, med ändring af motvädjade utslaget, Nilssons och Levins instämda talan på det sätt bifallen, att Jöns Jönsson förpligtades att, mot erhållande af skuldebrefvet i hufvudskrift och betalningsbevis, till Nilsson och Levin genast utgifva i skuldebrefvet förskrifna fem hundra kronor tillika med en half proc, ränta derå i månaden från förfallodagen den 8 Oktober 1873 till dess betalning följde.
Jöns Jönsson sökte i underdånighet ändring hos Kongl. Maj:t och yrkade att, med upphäfvande af hofr:ns dom, här.-r:ns utslag måtte varda faststäldt.
I und. betänkande hemstälde N. Rev. (konst, rev.- sekr:ne Herslow och Lilienberg, den senare föredragande,
s. 385 Sida 385 i årgången börjar här
samt t. f. rev.-sekr. Westman), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom.
Vid sakens und. föredragning den 18 Oktober 1877 inför H. D. (i närvaro af just.-råden Södergren, Carleson, Wretman, Naumann, von Hofsten, Olivecrona och Hernmarck) blef N. Rev:ns betänkande af H. D. bifallet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 15 November 1877.