Urminnes häfd, eller icke? Återkallelse af talan. Förlikning.
21 november 1877
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1878, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 385–389 i årgången 1878. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, Lagfartslagen. Om hemmans klyfning och Jordafsöndring, nr 5 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 59 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 5 för det här referatet, men referatet börjar på s. 385 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, Lagfartslagen. Om hemmans klyfning och Jordafsöndring, nr 5.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femtonde årgången, 1878 i litteraturen — s. 385–389 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 21 November 1877»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Inspektoren E. Nilsson i Anderstorp yrkade efter stämning å Anderstorps församling till Westbo här.-rätt, att, enär såväl den jordplan, hvarå funnes uppförd en församlingen tillhörig byggnad, hvilken numera nyttjades till fattigstuga, som den emellan byggnaden och församlingens kyrkogård belägna plan, hvilken af fattighjonen begagnades, utgjorde en del af egorna till Nilssons fastighet 1/4 mtl Anderstorp Klockaregården, men församlingen icke i laga ordning förvärfvat sig rätt till jordplanerna, församlingen alltså måtte varda ålagdt att desamma till Nilsson afträda, hvarjemte Nilsson fordrade godtgörelse för den förlust, honom genom jordplanernas mistning tillskyndats från den tid han blef egare till fastigheten och till dess han af desamma komme i besittning.
Sedan församlingen bestridt käromålet på den grund att jordplanerna i urminnes tid ansetts tillhöra församlingen, utlät sig här.-r:n i utslag den 11 Juni 1874: att här.- r:n under rättegången inhemtat, att Anderstorps församlings kyrka vore belägen i söder om den häradsväg, som löpte der förbi, och att midt emot kyrkan, i norr om samma väg, Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 15:de årg. 25
s. 386 Sida 386 i årgången börjar här
360 Återkallelse. Förlikning. Ombuds behörighet.
församlingens sockne- eller fattigstuga funnes uppförd; att planen emellan berörda hus och vägen varit sedan äldre tider instängd med gärdesgärdar, som sträckt sig frän husets begge sydliga hörn emot kyrkans nordliga och varit ansedd såsom församlingen tillhörig och blifvit till trampplan använd; samt att Nilsson till stöd för sin talan åberopat dels en öfver Anderstorp Klockaregården och Östergården år 1810 upprättad storskifteskarta, hvarå planen för församlingens kyrka väl blifvit till icke uppgifven rymd utsatt, men ej sockenstugutomten och planen emellan denna och häradsvägen, hvilken karta, ehuru med åtskilliga felaktigheter behäftad, likväl blifvit, till följd af förening emellan skiftesdelegarne samt verkstälde jemkningar dem emellan, till framtida efterrättelse faststäld, dels den till kartan hörande beskrifning, enligt hvilken det Anderstorp Klockaregården underlydande torpet Kyrkobohl skulle erhålla åker 30 1/2 kappland och äng ett tunnland 5 kappland, samt under rubriken åkerlyckor upptagits socknestugufållen 28 kappland och kålgård 2 1/2 kappland, dels ock ett af kommissionslandtmätaren O. Ekström meddeladt embetsintyg, att, enligt åberopade storskifteskartan, fattigstuguplanen tillhörde Anderstorp Klockaregården; och emedan den omständighet att å storskifteskartan socknestugutomten med planen söder om densamma mot häradsvägen icke blifvit affattad, ehuru den vid tiden för storskiftet ostridigt af församlingen innehades, destomindre kunde gälla till fördel för käromålet, som kartan i öfrigt varit behäftad med fel, hvilka egarne till Anderstorp Klockaregården och Östergården genom förening afhjelpt, utan att, såvidt visadt blifvit, församlingen varit i tillfälle att vid samma förening sin rätt bevaka, samt de i beskrifningen, under benämningen socknestugufållen, upptagne åker och ängstycken desto mindre kunde beteckna den emellan socknestugan och häradsvägen belägna mark, som densamma å kartan icke blifvit, såsom öfriga inrösade jorden, färglagd; ty och som Ekströms intyg icke kunde tillerkännas vidsträcktare vitsord, än att deri omförmälda jord låge inom Klockaregårdens ego-område, hvilket å storskifteskartan vore synbart,
s. 387 Sida 387 i årgången börjar här
utan att Ekström, som grundat sitt intyg endast på samma karta, derföre kunnat bestämma, — hvilket ej heller af honom skett, — att eganderätten till jorden tillkomme Klockaregårdens egare, samt församlingen med vittnesmål af gamle män, de der om orten väl kunnige vore och hvilkas trovärdighet ej blifvit ifrågasatt, styrkt, att omstämde tomt och plan tillhört Anderstorps församling så lång tid tillbaka någon kunde minnas eller af andra hört omtalas; alltså och då ett i saken företedt auktionsprotokoll den 22 Oktober 1867, då Nilsson eganderätt till fastigheten förvärfvade, uttryckligen stadgade, att Nilsson endast varit berättigad att emottaga fastigheten i det skick densamma till jord, hus och gärdesgårdar vid tillträdet befanns, hvilket stadgande för Nilsson uteslöte rättigheten att göra anspråk på jord, som säljarne ej vid tillfället innehade, utan påtagligen blifvit af deras företrädare i eganderätten till Klockaregården eller af samtlige egarne till Anderstorps by från uråldriga tider afsöndrad, blef, i förmågo af 15 kap. J. B. och 17 kap. 33 § R. B., käromålet ogilladt.
Nilsson vädjade till Göta hofrätt, som i dom den 4 Februari 1876 uti sedermera fullföljda delar af målet yttrade: att enär ostridigt vore, att omstämda jordplanerna låge inom ego-området till Nilssons fastighet Anderstorp Klockaregården; hvadan och som Anderstorps församling icke styrkt, att planerna, hvilka å den i målet företedda storskifteskartan ej heller funnes utmärkta såsom församlingen tillhörige, blifvit från sagde fastighet i behörig ordning afsöndrade; alltså och emedan församlingen ej heller genom den i saken förebragta bevisning förmått visa urminnes häfd å rättigheten till planernas begagnande, samt upplyst vore, att uti den köpeafhandling, hvarigenom Nilsson förvärfvat eganderätt till fastigheten, förbehåll i afseende å samma planer icke skett, men församlingens nyttjanderätt till planerna icke bevisligen varit förr än i denna rättegång' ifrågasatt, blef, med ändring af här.-r:ns utslag, käromålet på det sätt bifallet, att församlingen förpligtades dels att till Nilsson, såsom egare af Anderstorp Klockaregården, inom 3 månader
s. 388 Sida 388 i årgången börjar här
frän hofr:ns doms datum afträda berörda jordplaner, dels ock att till Nilsson för mistning af desamma, utgifva ersättning, beräknad för tiden frän sakens instämning till här.-r:n till dess Nilsson af planerna komme i besittning, hvilken ersättning skulle i brist af åsämjande bestämmas af tre gode män.
Om denna dom förenade sig hofr.-rådet Backman, referent, assessoren Fagerberg och v. häradsh. C. Lothigius.
Assessoren Korsell, med hvilken hofr.-rådet Andersson instämde, yttrade: »Ehuru ostridigt är, att omstämda jordplanerna äro belägna inom området af egorna till Nilssons hemman Anderstorp Klockaregården; likväl och som med vittnesmål af gamla om orten kunnige personer är styrkt, att omstämda planerna så lång tid tillbaka, som vittnena kunnat minnas, begagnats af Anderstorps församling och ansetts såsom dess ostridiga tillhörighet, samt församlingen sålunda, enligt 15 kap. 4 § J. B., visat urminnes häfd till planerna; varder det slut, hvartill här.-r:n i målet kommit, af mig faststäldt.»
I hofr:ns dom sökte Johannes Svensson i Stenbrohult m. fl. å Anderstorps församlings vägnar i und. ändring.
Vid muntligt förhör inför N. Rev. återkallade sökandernes ombud saken, såsom genom förlikning i godo bilagd, och anhöll tillika om fastställelse å förlikningshandlingen, som utgjordes af ett vid ordinarie kyrkostämma med församlingen den 17 Maj 1876 fördt protokoll af innehåll: att ifrågavarande rättegång förliktes på det vilkor, att Alfred Lorentsson i Klockaregården, hvilken sedan rättegången börjades köpt den gård, på hvilken kyrkovallen vore belägen, erbjöd sig att i utbyte lemna annan, närmare beskrifven plan; att båda parterne förklarat sig nöjda med förlikningen; samt att processen sålunda afstodes med bemyndigande för innehafvaren af förlikningshandlingen att densamma till Kongl. Maj:t öfverlemna. Detta protokoll var undertecknadt af, bland andra, Nilsson och Lorentsson.
I und. betänkande hemstälde N. Rev. (rev.-sekr. von Bahr samt t. f. rev.-sekr:ne Westman, föredragande, och
s. 389 Sida 389 i årgången börjar här
Lilienberg), att Kongl. Maj:t mätte finna skäligt låta bero vid den af Anderstorps församling och Nilsson, på sätt ofvan berördt vore, gjorda återkallelse af deras hos Kongl. Maj:t förda talan, men att, då den förlikning, som i ofvanåberopade handling innehölles, jemväl rörde tredje person, den der icke blifvit i rättegången hörd, Kongl. Maj:t måtte finna parternes anhållan om fastställelse å samma handling icke kunna bifallas.
Saken föredrogs den 2 November 1877 inför H. D. (i närvaro af just.-råden Carleson, Wretman, Naumann, von Hofsten, Oliveerona, Lindhagen och Hernmarck); och som sôkandernes i saken begagnade ombud icke styrkt sig vara lagligen befullmäktigad att deras hos Kongl. Maj:t fullföljda talan återkalla, funno H. D:s fleste ledamöter hvad ombudet i nyssnämnda hänseende samt angående fastställande af en uppgifven förlikning i saken anfört icke utgöra hinder för pröfning af det und. ändringssökandet; dervid hofr:ns dom af H. D:s bemälde ledamöter faststäldes.
Just.-rådet Naumann biföll N. Revins betänkande.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 21 November 1877.