Till beloppet förfalskad vexel. På grund af endossement uppbär A, hos trassaten full liqvid för densamma. Tvist huruvida A. är skyldig återbetala hvad trassaten sålunda utgifvit utöfver vexelns rätta belopp.
6 februari 1878
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1878, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 453–460 i årgången 1878. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken, Vexellag, Sjölag, Tullstadganden, Lotsreglemente, Förlagsinteckningar, Bevillning, Patenträtt.1), nr 9 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 69 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken, Vexellag, Sjölag, Tullstadganden, Lotsreglemente, Förlagsinteckningar, Bevillning, Patenträtt.1), nr 9.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femtonde årgången, 1878 i litteraturen — s. 453–460 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 6 Februari 1878»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 8 Maj 1873 lät Skandinaviska kreditaktiebolagets afdelningskontor i Stockholm i Stockholms enskilda bank för inlösen förete en så lydande vexel: »N:o 36,579. Göteborg den 27 April 1873. Rdr 4,000. — Vid uppvisandet behagade ni betala emot denna prima vexel till hr pastor C. Telander Christinehamn eller order rdr fyratusen rmt, hvarför valuta erhållits, och föra beloppet i räkning enligt advis. Till Stockholms ensk. bank. För Göteborgs ensk. bank. Stockholm. H. Berggren.
O. Pettersson. O. Bergenholtz».
På baksidan af denna vexel var tecknadt: »För mig till Carlstads enskilda bank eller order. Christinehamn den 6 Maj 1873. C. Telander.»
Att betalas till Skandinaviska kreditaktiebolaget eller order, valuta i räkning. Carlstad den 7 Maj 1873.
För Wermlands enskilda bank.
F. Clarholm. R. Myrén».
Denna vexel, som var utskrifven å en af Göteborgs en-' skilda banks graverade vexelblanketter och saknade spår af radering, ändring eller annan förfalskning, inlöstes ofvanförstnämnde dag af Stockholms enskilda bank, hvarefter sistnämnda bankinrättning den 5 påföljande Juli till Göteborgs enskilda bank afsände kontokurant öfver dessa bankers mellanvarande affärer under det då närmast förflutna halfåret,
s. 454 Sida 454 i årgången börjar här
i hvilken kontokurant Stockholms enskilda bank ur medel, som Göteborgs enskilda bank hade innestående, godtgjorde sig ifrågakomne 4,000 rdr med ränta.
Stockholms enskilda bank instämdes sedermera af Göteborgs enskilda bank till Stockholms rådst.-rätt under påstående, att som Göteborgs enskilda bank den 30 April 1873 å Stockholms enskilda bank utstält en vexel med N:o 36,579 å 51 rdr att vid uppvisandet betalas till A. Ström eller order samt härom samma dag aflätit advisbref till Stockholms enskilda bank, men nämnda bankinrättning den 8 påföljde Maj inlöst vexeln med 4,000 rdr och för detta belopp beräknat sig godtgörelse af Göteborgs enskilda banks medel, Stockholms enskilda bank måtte förpligtas att till Göteborgs enskilda bank, som icke vore skyldig att för ifrågavarande vexel vidkännas större utbetalning, än det belopp, för hvilket den blifvit dragen, återbära skilnaden med 3,949 rdr jemte ränta.
Efter det Göteborgs enskilda bank låtit afhöra vittnen i saken, yttrade Stockholms rådst.-rätt i dom den 23 April 1874: att som genom vittnesmål blifvit styrkt, att ifrågavarande vexel varit daterad den 30 April 1873 och stäld till A. Ström i Lund eller order å 51 rdr, samt Göteborgs enskilda bank i det till Stockholms enskilda bank samma dag afsända advisbref, deri vexeln till inlösen anmälts, rätteligen uppgifvit vexelns datum, nummer och belopp, samt vexeltagarens namn; men Stockholms enskilda bank, som i skrifvelse till Göteborgs enskilda bank den 1 Maj 1873 förklarat sig hafva bemärkt advisbrefvets innehåll, likväl den 8 Maj 1873 inlöst den dåmera förändrade vexeln med den summa, hvarå vexeln då lydde eller 4,000 rdr; alltså och då Stockholms enskilda bank, hvilken destomera varit pligtig att förvissa sig derom huruvida den företedda vexeln öfverensstämde med advisbrefvet, som i vexeln vore föreskrifvet, att beloppet skulle föras i räkning enligt advis, således genom bristande uppmärksamhet vållat den förlust, som inträffat, och förty borde samma förlust sjelf vidkännas, förpligtades Stockholms enskilda bank att till Göte-
s. 455 Sida 455 i årgången börjar här
borgs enskilda bank utgifva 3,949 rdr jemte 5 proc, ränta derå från den 8 Maj 1873.
Stockholms enskilda bank vädjade till Svea hofrätt, som i dom den 12 November 1874, hvilken vann laga kraft, gillade rådst.-r:ns dom.
Sedermera instämde Stockholms enskilda bank till rådst.-r:n i Göteborg Skandinaviska kreditaktiebolaget under yrkande, att som i förutnämnda rättegång blifvit styrkt, att ifrågavarande vexel utstälts allenast å 51 kr. och vexeln följaktligen, då den företeddes i Stockholms enskilda bank för inlösen, varit förfalskad, samt sistnämnda bank vore berättigad att för den förlust, som samma bank lidit derigenom att vexeln i god tro infriats, af sin fångesman njuta ersättning, kreditaktiebolaget, hvilket i följd af förfalskningen fått uppbära 3,949 kr. utöfver det belopp, hvarå vexeln varit utfärdad och hvarmed den rätteligen bort inlösas, måtte varda ålagdt att till Stockholms enskilda bank utgifva nämnda belopp, jemte ränta och ersättning för rättegångskostnaden.
Skandinaviska kreditaktiebolaget bestred käromålet på den grund, att dess afdelningskontor i Stockholm endast i egenskap af vexlingsombud för Wermlands enskilda bank innehaft och för inlösen presenterat vexeln, hvilket tydligen framginge utaf lydelsen af Wermlands enskilda banks å vexeln tecknade endossement. Dessutom hade Stockholms enskilda bank bort, med anledning af det från Göteborgs enskilda bank erhållna advisbrefvets innehåll, vägra inlösa vexeln, hvarigenom, i händelse densamma verkligen blifvit förfalskad, upptäckt af brottet och brottslingen i hög grad befrämjats.
Stockholms enskilda bank anmärkte, att den grundade sitt käromål allenast derpå, att Skandinaviska kreditaktiebolaget af Stockholms enskilda bank uppburit penningar på en falsk handling. Det vore en allmänt erkänd regel, att hvarje öfverlåtare af en handling vore ansvarig för handlingens äkthet.
Under rättegången uppträdde Wermlands enskilda bank
s. 456 Sida 456 i årgången börjar här
såsom mellankommande part och gjorde gemensam sak med kreditaktiebolaget under bestridande af käromålet jemte förklarande, att Wermlands enskilda bank, för hvars räkning Skandinaviska kreditaktiebolaget i Stockholms enskilda bank uppburit liqvid för vexeln, åtagit sig godtgöra bolaget hvad detsamma i förevarande mål kunde förpligtas utgifva.
Göteborgs rådst.-rätt utlät sig i dom den 27 November 1875: att emedan med vittnen vore styrkt, att ifrågasatta år 1873 af Göteborgs enskilda bank å Stockholms enskilda bank under N:o 36,579 dragna vexel vid utfärdandet varit dagtecknad den 30 April 1873 och stäld till A. Ström i Lund eller order å ett belopp af 51 kr., hvilket ytterligare bekräftades af det ostridiga förhållande, att Göteborgs enskilda bank uti det till Stockholms enskilda bank samma dag afsända advisbref, deri vexeln till inlösen anmälts, sålunda uppgifvit vexelns datum, nummer, belopp och vexeltagarens namn, samt det jemväl vore ostridigt, ej mindre att vexeln, då den af kreditaktiebolaget den 8 Maj 1873 för inlösen uppvisades hos Stockholms enskilda bank, haft sin nuvarande lydelse å 4,000 kr., med utgifningsdag den 27 April 1873, att betalas till »Herr C. Thelander Christinehamn» eller order och således varit förfalskad, än äfven att kreditaktiebolaget, uppenbarligen på grund af vexelns förändrade lydelse, den 8 Maj 1873 af Stockholms enskilda bank uppburit sistberörda belopp i stället för det ursprungliga vexelbeloppet 51 kr.; ty och då, beträffande Stockholms enskilda banks underlåtenhet att, då vexeln hos samma bank för inlösen företeddes, begagna sig af den underrättelse om den dragna vexelns verkliga lydelse, som Göteborgs enskilda bank lemnat Stockholms enskilda bank, och på grund deraf vägra betalning af annat belopp, än det, hvarå vexeln från början varit utstäld, det icke vore ådagalagdt, att någon förlust ådragits kreditaktiebolaget genom denna underlåtenhet, hvadan densamma ej kunde anses hafva betagit Stockholms enskilda bank rätt att af den, som medelst företeende af den förfalskade handlingen förmått banken att utbetala högre belopp, än den var skyldig betala,
s. 457 Sida 457 i årgången börjar här
återfå det för mycket betalda, förpligtades kreditaktiebolaget att, emot qvitto tecknadt å vexeln, till Stockholms enskilda bank utgifva skilnaden emellan det belopp, hvarå vexeln verkligen varit utstäld eller 51 kr., och det belopp, som å vexeln vid inlösandet falskligen varit upptaget eller 4,000 kr., med 3,949 kr., jemte 5 proc, årlig ränta derå från den 8 Maj 1873 till betalning komme att ske; och blefve, med afseende å målets beskaffenhet, kostnaderne i rättegången jemlikt 21 kap. 3 § 1 mom. R. B., parterna emellan qvittade.
Parterne vädjade å ömse sidor till Göta hofrätt, Stockholms enskilda bank i afseende å kostnaderne å såväl ifrågavarande som föregående rättegången; anförande Skandinaviska kreditaktiebolaget och Wermlands enskilda bank: Ehuru de icke kunde medgifva, att full bevisning förekommit derom, att ifrågavarande vexel blifvit förfalskad, grundade de dock icke ändringssökandet på detta förhållande. Äfven med antagande, att vexeln efter utfärdandet undergått förändring, ansåge de dock sig icke skyldiga att, sedan vexeln blifvit af trassaten, Stockholms enskilda bank, inlöst med det belopp, hvarå den lydde, hålla Stockholms enskilda bank skadeslös för den derigenom uppkomna förlust. Kreditaktiebolaget och Wermlands enskilda bank hade vid vexelns inlösande varit i god tro beträffande densammas äkthet. Af kommentatorer öfver vexelrätten uttalades enstämmigt den åsigt, att trassaten, sedan han accepterat eller betalt en vexel, måste sjelf vidkännas följderna af sitt tillgörande i förhållande till den, som handlat i god tro, och egde följaktligen, med hänsyn till en genom vexelns förfalskning tillskyndad förlust, icke regress till annan än vexelförfalskaren. Jemfördes 93 § vexellagen med 25 § i samma lag, blefve det klart, att en vexeltrassat, som godkände en å honom dragen tidsvexel, måste infria densamma, ehvad trassentens underskrift vore verklig eller falsk. Hvad som gällde i afseende å accept af en tidsvexel, måste äfven ega tillämpning å betalning af en à vista vexel, enär en fullgjord liqvid icke kunde hafva mindre rättsverkan än en förbindelse att fullgöra liqvid. Rådst.-r:ns yttrande, att icke någon förlust
s. 458 Sida 458 i årgången börjar här
uppkommit derigenom, att vexeln blifvit af Stockholms enskilda bank inlöst, hölle ej streck. I följd af denna vexels infriande hade stor tidsutdrägt uppkommit. Vexeln inlöstes nämligen af Wermlands enskilda bank den 7 Maj 1873, infriades af Stockholms enskilda bank den 8 i samma månad och uppfördes af sistnämnda bank i löpande räkning med Göteborgs enskilda bank i början af Juli. Först den 21 Oktober 1873 gjorde Göteborgs enskilda bank anmärkning emot påförda vexelbeloppet, vid hvilken tid möjligheten för Wermlands enskilda bank att komma vexelns inlemnare på spåren i betydlig mån förminskats.
Medelst bestyrkta afskrifter af Wermlands enskilda banks räkenskaper ådagalades vidare, att vexeln den 7 Maj 1873 af Wermlands enskilda bank inlöstes med 4,000 kr. och remitterades till Skandinaviska kreditaktiebolaget samt i böckerna påfördes detta bolag.
Enligt dom den 21 April 1876 fann hofr:n ej skäl göra annan ändring i rådst.-r:ns dom, än att Skandinaviska kreditaktiebolaget ålades godtgöra Stockholms enskilda banks kostnader å saken vid rådst.-r:n med 300 kr.
Skandinaviska kreditaktiebolaget och Wermlands enskilda bank sökte ändring hos Kongl. Maj:t och åberopades
af kreditaktiebolaget ensamt, att det af Wermlands enskilda bank å vexeln tecknade endossement endast utgjorde ett sådant procura endossement, som omnämndes i 17 § vexellagen, hvilket bekräftades deraf, att vexeln hvarken blifvit af bolaget endosserad eller qvitterats af någon, som egt att med laga verkan å bolagets vägnar ingå förbindelse, utan endast af en bolagets vaktmästare, samt att Stockholms enskilda bank sålunda endast egde hålla sig till hüfvudmannen, Wermlands enskilda bank, hvilken dock icke blifvit i saken stämd,
af kreditaktiebolaget och Wermlands enskilda bank gemensamt, att Stockholms enskilda bank, som underlåtit att före vexelns inlösande jemföra densamma med advisbrefvet, vore in culpa lata, hvadan nämnda bank förlorat förmånen att kunna beropa sig på god tro, hvilken förmån deremot
s. 459 Sida 459 i årgången börjar här
oförminskad tillkomme kreditaktiebolaget och Wermlands enskilda bank, samt att Stockholms enskilda banks försumlighet, hvilken en gång genom laga kraftvunnen dom ådragit denna bank betalningsskyldighet i förhållande till Göteborgs enskilda bank, följdriktigt måste lägga hinder i vägen för Stockholms enskilda banks anspråk emot kreditaktiebolaget och Wermlands enskilda bank.
Stockholms enskilda bank bestred ändringssökandet: Hvad kreditaktiebolaget yttrat i fråga om procura-endossement saknade all betydelse, då ju Stockholms enskilda bank icke åberopat sig på något endossement, utan blott på det ostridiga förhållande, att kreditaktiebolaget, som på grund af Wermlands enskilda banks öfverlåtelse egt att öfver vexeln disponera, uppburit penningar på ett förfalskadt papper. Stockholms enskilda bank hade destomindre ansett behöfligt att före vexelns infriande jemföra densamma med advisen, som vexeln för inlösen presenterades af en stor kreditanstalt. Skulle hvarje dokument, som af känd man inlemnades, noga undersökas för utrönande om förfalskning möjligen egt rum, blefve all bankrörelse i sjelfva verket omöjlig; och hade i allt fall Stockholms enskilda banks underlåtenhet ej vållat motparterna förlust.
N. Rev. (rev.-sekr:ne Poignant och Herslow, föredragande, samt konst, rev.-sekr. Lilienberg) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofr:ns dom.
Sedan handlingarne bland H. D:s ledamöter cirkulerat, företogs saken den 25 Januari 1878 till afgörande i närvaro af just.-råden Södergren, Naumann, von Hofsten, Olivecrona, von Segebaden, Svedelius och Wedberg; och emedan det af Wermlands enskilda bank den 7 Maj 1873 å ifrågavarande vexel tecknade endossement rätteligen vore i och för sig en vexelförbindelse, hvarigenom bemälde bank gifvit uppdrag åt Stockholms enskilda bank att till Skandinaviska kreditaktiebolaget vid uppvisandet betala det belopp, 4,000 rdr, hvarå vexeln funnes lydande då nämnde endossement derå tecknades; ty och då kreditaktiebolaget, som sålunda blifvit i laga
s. 460 Sida 460 i årgången börjar här
400 Köp om varor, fullbordadt eller icke?
ordning bemyndigadt att nämnde belopp af Stockholms enskilda bank uppbära, hvarken enligt lag eller efter särskildt åtagande hade skyldighet att ansvara för äktheten af den vexel, hvarå omförmälda till bolaget utfärdade vexelförbindelse funnes tecknad, samt följaktligen den omständighet att, sedan Stockholms enskilda bank mot erhållande af vexeln med derå befintliga endossement till kreditaktiebolaget utbetalt 4,000 kr., sjelfva vexeln befunnits vara till innehållet förfalskad, icke kunde för bolaget medföra förpligtelse att fordrade beloppet till Stockholms enskilda bank återbära, pröfvade H. D. rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, ogilla den af Stockholms enskilda bank i saken instämda talan; och blefvo rättegångskostnaderne parterne emellan qvittade.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 6 Februari 1878. ■