För rättighet att fullfölja talan mot hofrätts dom nedsätter gäldenär i taka händer det honom ådömda belopp, hvilken nedsättning hofrätt godkänner vid pröfning af præstanda. Skall, sedan hans betalningsskyldighet blifvit slutligen bestämd, i första rummet användas de så-
28 december 1877
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1878, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 450–453 i årgången 1878. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, G) Utsökningsbalken. Auktionsväsendet, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 68 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Utsökningsbalken. Auktionsväsendet, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femtonde årgången, 1878 i litteraturen — s. 450–453 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 28 December 1877»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
1876 den 3 Mars instälde sig exekutionsförvaltaren i Warberg med biträden hos S. J. Jönsson och P. A. Larsson för att, enligt magistratens i samma stad order, hos dem såsom sysslomän i aflidne C. J. Nilssons konkurs uttaga skuld till f. kustsergeanten A. P. Holm, utgörande- dels ådömd rättegångskostnadsersättning enligt Göta hofrätts utslag den 17 Juli 1874, rådst.-r:ns i Warberg den 24 Augusti 1874 och förenämnda hofrätts dom den 9 April 1875 med tillsamman 137 kr., och dels enligt Kongl. Maj:ts dom den 14 Januari 1876 2,429 kr. 62 1/2 öre jemte 5 proc, årlig ränta derå från stämningsdagen den 23 November 1872 till skeende liqvid, förslagsvis beräknad jemte kostnadsersättning till 490 kr., eller sammanlagdt 3,056 kr. 62 1/, öre.
Gäldenärerne bestredo utmätning å dem tillhörig lösegendom och fastighet, under förklarande att beloppet redan blifvit deponeradt, men uppgåfvo såsom säkerhet för skulden, Larsson en den 8 Juni 1875 af J. E. Nygren i Köinge utgifven revers att betalas vid anfordran till innehafvaren med 2,861 kr. 88 1/2 öre, samt Jönsson en af fordringsegaren den 27 Februari 1875 utfärdad skuldsedel å 500 kr., hvilka reverser af utmätningsförrättaren togos i förvar.
Jönsson och Larsson öfverklagade utmätningsförrättningen hos K. bef:de i Hallands län på den grund att de, för rättighet att fullfölja talan mot hofr:ns ofvannämnda dom, hvarigenom de förpligtats att till Holm, i dennes egenskap af förmyndare för färgaren Nilssons dotter i ett föregående gifte, utgifva 2,429 kr. 62 1/2 öre jemte 6 proc, årlig ränta
s. 451 Sida 451 i årgången börjar här
derå från den 22 Juni 1871, hos ofvanbemälde Nygren såsom i taka händer nedsatt tillhopa 3,130 kr. 22 öre, hvilken nedsättning blifvit af hofr:n vid pröfning af præstanda godkänd, och att alltså dessa medel, hvilka Jönsson och Larsson ej vore berättigade att hos Nygren lyfta, bort företrädesvis hos Nygren tagas i mät, derest denne ej godvilligt velat utlemna desamma. På grund häraf och då de i allt fall icke kunde vara pligtige att af egna tillgångar utbetala dessa medel, yrkade Jönsson och Larsson att utmätningen måtte upphäfvas och de förklaras berättigade att de ifrågavarande reverserna återfå.
K. bef:de fann, enligt resolution den 16 Mars 1876, hvad Jönsson och Larsson anfört ej verka ändring i klandrade utmätningsåtgärden, i följd hvaraf besvären lemnades utan vidare afseende.
Jönsson och Larsson klagade hos Göta hofrätt, anförande att de belopp, som af dem hos Nygren deponerats, utgjorde 3,130 kr. 22 öre, eller mer än hvartill skulden vid utmätningstillfället blifvit beräknad; att de icke innehade andra medel för konkursmassans räkning, samt att deras enskilda egendom ej kunde tagas i mät för konkursboets skulder.
I ingifven förklaring anmärkte Holm, att han betviflade uppgiften om nedsättningen, helst Jönsson och Larsson efter Kongl. Maj:ts dom erbjudit honom liqvid, hvilken dock ej kommit till stånd, enär de ej velat betala ränta efter nedsättningsdagen. Holm kunde så mycket mindre hafva skyldighet att vända sig emot Nygren, som denne bodde på 4 mils afstånd från Warberg, hvadan beloppets uttagande hos denne skulle för Holm medföra onödiga omvägar och kostnader. Yrkade besvärens ogillande.
Enligt utslag den 6 December 1876 fann hofr:n skäl icke hafva förekommit att i öfverklagade beslutet ändring göra.
Om denna dom förenade sig hofr.-rådet Westring samt assessorerne Hessle och С. Lothigius, referent.
Assessoren Bergius utlät sig: »Då, jemlikt bestämmelserna i 5 kap. Utsökningshalken, för gäldande af Holms
s. 452 Sida 452 i årgången börjar här
ifrågavarande fordran bort i enlighet med Jönssons och Larssons gjorda yrkande i första rummet användas det af dem för sådant ändamål i taka händer nedsatta belopp, hvilket, såvidt handlingarne utmärka, dertill lemnar full tillgång, och utmätning af annan Jönsson och Larsson tillhörig egendom således icke ske utan att hinder mött för utfående af berörda belopp, pröfvar jag lagligt att, med upphäfvande af landsh.-embetets resolution, undanrödja öfverklagade utmätningen».
Jönsson och Larsson sökte ändring hos Kongl. Maj:t och åberopade ett af Nygren utfärdadt intyg, deruti denne erkände, att ifrågavarande medel voro hos honom nedsatte, »hvilka medel, på första anfordran tillhandahållas den eller de personer, som genom laga kraftvunnet utslag visar sig berättigad att dem uppbära.»
Holm bestred ändringssökandet.
N. Rev. (konst, rev.-sekr. Norberg samt t. f. rev.- sekr:ne Westman, föredragande, och Lilliestråle) yttrade i afgifvet betänkande: »Som af handlingarne i den genom Kongl. Maj:ts ofvanomförmälda dom den 14 Januari 1876 afgjorda rättegång inhemtas, att Jönsson och Larsson blifvit allenast i egenskap af sysslomän i numera aflidne färgaren C. J. Nilssons konkurs förpligtade att utgifva de belopp, som Holm sökt att genom utmätning hos dem utfå, samt vid sådant förhållande Jönsson och Larsson icke må anses pligtige att för utmätningen tillhandahålla annan än Nilssons konkursbo tillhörig egendom; alltså och då annat förhållande icke blifvit i målet ådagalagdt än att, på sätt Jönsson och Larsson uppgifvit, de icke vid utmätningstillfället innehaft några konkursboet tillhöriga medel, samt att den egendom, som vid samma tillfälle tagits i mät, varit Jönsson och Larsson enskildt tillhörig, hemställer N. Rev. i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med ändring af K. bef:des och hofr:ns beslut, den öfverklagade utmätningen undanrödja».
Saken föredrogs den 27 November 1877 inför H. D., hvars fleste ledamöter (just.-råden Södergren, frih. Leuhusen,
s. 453 Sida 453 i årgången börjar här
Wretman, Huss, Svedelius och Östergren) pröfvade rättvist gilla hofr:ns dom.
Just.-rådet Naumann yttrade sig lika med assessoren Bergius i hofr:n.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 28 December 1877.