Vexelfordran, som uppgifves tillhöra' tredje man
11 december 1877
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1878, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 472–477 i årgången 1878. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Nummer saknas i OCR-lagret: bandet trycker ett löpnummer över varje post, men just det här numret har inte gått att läsa. Posten är avgränsad på kolumntiteln — sidhuvudets rubrik, som byts där nästa post börjar — och inget nummer har gissats.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Avgränsning osäker: numret saknas i OCR-lagret och rubrikraden gick inte att hitta på sidan, så referatet är avgränsat vid sidans början. Står det ett stycke av föregående post först, är det därför. Kontrollera mot det tryckta bandet innan du citerar början.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femtonde årgången, 1878 i litteraturen — s. 472–477 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 11 December 1877»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
att enär han såsom ombud för P. J. Morin på Snöån, till bolaget under firma G. A. Lürman et comp, sålt ett parti tackjern för 6,940 kr. 5 öre, till gäldande hvaraf bolaget till betalning hos J. H. Glosemeijer i Stockholm accepterat en den 23 Juli 1875 af Öhrström till honom sjelf eller order utstäld, 6 månader derefter till inlösen förfallen vexel å nämnda belopp, men bolaget försummat att till vexelns infriande till Glosemeijer insända penningar, hvarföre vexeln i vederbörlig ordning protesterats, bolaget alltså måtte förpligtas att inlösa vexeln och således till Öhrström utgifva 6,940 kr. 5 öre jemte räntor.
Öhrström företedde följande handlingar:
l:o) ifrågavarande vexel, så lydande: »6 månader å dato behagade H. H. emot denna solavexel betala till mig sjelf eller order 6,940 kr. 5 öre, som i räkning gäller för tackjern. Herrar G. et A. Lürman. A. Öhrström, J:or»; och var å vexeln tvärsöfver tecknadt: »accepteras att betalas hos Herr J. H. Glosemeijer i Stockholm. G. et A. Lürman et comp.» och å baksidan: »Att betala till Skandinaviska kreditaktiebolaget eller order. Valuta bekommen. A. Öhrström, J:or.»
2:0) protesthandling, utvisande, att notarius publicus den 26 Januari 1876, på anmodan af Skandinaviska kreditaktiebolaget, uppvisat vexeln för kassören å J. H. Glosemeijers kontor i Stockholm med anhållan om betalning, men fått till svar, att acceptanten ej insändt valuta till vexelns infriande, i anledning hvaraf notarius publicus protesterade för uteblifven betalning.
Huru vexeln åter kommit i Öhrströms ego, derom lemna handlingarne icke någon upplysning.
I ändamål att visa, det ifrågavarande fordran tillhörde Morin, och, icke honom åberopade Öhrström följande korrespondens emellan parterne i bestyrkte afskrifter:
l:o) bref från Öhrström till Lürman et comp, af den 31 Maj 1875, så lydande: »Jag har i uppdrag att sälja ett parti om circa 2,500 cntr Snöåtackjern, hållande 0,27 fosfor. Skulle detta kunna användas och till hvad pris? Öhrström.»
s. 473 Sida 473 i årgången börjar här
2:o) svar från Lürman et comp, till Öhrström af den 4 Juni 1875. »På erbjudna 2,500 cntr Snöåtackjern om 0,27 fosfor kan pris ej sättas, innan det profvats här; och bör ni, om försök skall göras, leverera bordfritt Stockholm 50 cntr till högst 3 kr. pr cntr till vår commissionär, herr Näsman, för hitbefordran pr ångbåt. Lürman et comp.»
3:o) bref från Öhrström till Lürman et comp, den 11 Juni 1875: »Med anledning af skrifvelsen 4 dennes har jag begärt bemyndigande att sända h. h. det omnämnda profvet till pris rdr 3 i Stockholm och sedan detta nu erhållits, skall jag i nästa afsända jernet. Öhrström.»
4:o) bref från Öhrström till Lürman et comp, den 19 Juni 1875: »I dag har jag till Stockholm afsändt för h. h:s räkning 50 cntr tackjern ------till belopp rdr 150 -----. Det qyarvarande partiet utgör ungefär 2,400 cntr. Öhrström.»
5:o) telegram från Lürman et comp, till Öhrström den 2 Juli 1875. »För omskrifne 2,400 tackjernscntr, qvalitet enligt erhållna profvet, kan ej betalas mer än 3 kr. bordfritt i Köping, 6 månaders räntefri accept efter jernets emottagande. Lürman.»
6:o) telegram från Öhrström till Lürman et comp, den 2 Juli 1875: »Edert telegram tillsändes i dag jernets egare. Hans svar skall genast meddelas. Öhrström.»
7:o) telegram från Öhrström till Lürman et comp, den 8 Juli 1875. »Egaren till Snöåjernet antager edert anbud. Öhrström.»
8:o) telegram från Öhrström till Lürman den 11 Juli 1875: »8 dagar efter tillsägelse finnas disponible 2,400 i Köping. Öhrström.»
9:o) bref från Öhrström till Morin den 7 Juni 1875: »Sedan vi senast samtalade om det olyckliga tackjernet, har jag från ett håll fått medföljande bref, hvaraf synes, att man möjligen skulle kunna sälja tackjernet, ehuru till lågt pris. Jag skulle dock vilja tillråda att antaga 3 rdr pr cntr och att sända prof. Öhrström.»
10:o) svar från Morin till Öhrström den 9 Juni 1875. »Med anledning af brefvet af den 7:de --------får underrätta,
s. 474 Sida 474 i årgången börjar här
det jag antager tillbudet, nemligen att leverera 50 cntr att afprofva, hvilket jag öfverlemnar åt h. h. att verkställa. — —. Morin.»
ll:o) bref från Öhrström till Morin den 3 Juli 1875: »I dag ingick från herr Lürman inneliggande telegram, och anhåller jag att h. h. ville med telegraf låta mig veta, om jag skall antaga anbudet å tackjernet. Öhrström.»
12:0) svarstelegram från Morin till Öhrström den 8 Juli 1875: »Anbudet å tackjernet antages, gör upp affären; vill gerna ha’ hälften kontant om möjligt vore. Morin.»
13:0) bref från Öhrström till Morin den 10 Juli 1875: »Med anledning af h. h:s telegram af den 8:de, telegraferade jag genast till Gunnebo, att deras pris och vilkor antagas; ty ehuru lågt det än blir genom den långa credit, som fordras, ansåg jag dock skäl genast antaga. Öhrström.»
14:0) en räkning af följande lydelse:
»herrar G. et A. Lürman et comp. debet.
1875 Juli 23. Sålt och afsändt från Köping
2,313,35 cntr tackjern à 3 ..................kr. 6,940: 05. Öhrström.»
G. och A. Lürman genmälde: Tackjernet, hvarför ifrågavarande vexel lemnats såsom liqvid, hade de köpt af Öhrström, icke af Morin, å hvilken sistnämnde vexeln aldrig öfverlåtits. Öhrström hade vid sammanträde med vederparternes borgenärer den 29 April 1876 medgifvit att, derest omstämda fordringen, hvilken han påstått tillhöra annan person, genom lagakraftegande dom förklarades vara honom tillhörig, för densamma ingå såsom delegare i det sedermera bildade Gunnebo bruksaktiebolag, hvadan och då Öhrström icke kunnat styrka, att fordringen tillhörde Morin, käromålet såvidt det afsåge utbekommande af kontant betalning bestredes.
Öhrström åter ansåg sig hafva genom den företedda brefvexlingen styrkt, att jernpartiet tillhört Morin och blifvit för dennes räkning af Öhrström försåldt; och kunde den omständighet, att Öhrström utstält vexeln, ej förändra rättsförhållandet emellan jernets égare och köparen. Dessutom
s. 475 Sida 475 i årgången börjar här
hade motparterne i allt fall icke företett laga dom derom, att fordringen tillhörde Öhrström.
G. och A. Lürman anmärkte, att af Öhrströms uppgifter framginge antingen att han alldeles icke hade med saken att skaffa, i hvilket fall hans käromål borde på denna grund ogillas, eller ock att fordringen verkligen tillhörde honom sjelf, då han vore skyldig att derför taga aktier i liqvid.
Rådst.r:n yttrade i utslag den 22 Januari 1877, att som G. Lürman och A. Lürman medgifvit riktigheten af den till g^und för krafvet åberopade vexeln, samt det ej kunnat ådagaläggas, att omstämda fordringen tillhörde Öhrström personligen, och att han således enligt åtagande vore pligtig att ingå såsom delegare i Gunnebo bruks aktiebolag och åtnöjas med aktier i detta bolag, ålades G. Lürman och A. Lürman, jemlikt 6 kap. 35 och 39 §§ vexellagen den 23 Augusti 1851, vid tvång af utmätning, att emot vexelns återfående i hufvudskrift till Öhrström såsom ombud för P. J. Morin utgifva fordrade 6,940 kr. 5 öre jemte 6 procent ränta derå från den 23 Januari 1876 till dess betalning komme att ske.
G. och A. Lürman vädjade till Göta hofrätt, erinrande, att Öhrström icke visat fullmakt från Morin att för honom tala, vid hvilket förhållande rådst.r:n öfverskridit sin befogenhet, då den ålagt dem betala till Öhrström såsom ombud för Morin.
Öhrström bestred ändringssökandet.
Enligt dom den 18 Maj 1877 pröfvade hofr:n, på de af rådst.r:n anförda skäl och då Öhrström ostridigt vore innehafvare af ifrågavarande vexel, lagligt fastställa det slut, hvartill rådst.r:n i saken kommit.
G. och A. Lürman sökte ändring hos Kongl. Maj:t, dervid de, under åberopande af hvad de förut i saken anfört, förmälde: Sedan Öhrström för inkassering öfverlåtit vexeln på Skandinaviska kreditaktiebolaget, hade den åter kommit i hans ego. Det vore icke påstådt, än mindre visadt, att vexeln någonsin tillhört Morin eller ens af honom innehafts. Det bestredes, att vexeln utgjorde betalning för
s. 476 Sida 476 i årgången börjar här
tackjern, som blifvit för Morins räkning af Öhrström försåldt. Mot vexelns lydelse och öfriga anmärkta förhållanden samt den omständighet, att Öhrström icke varit försedd med fullmakt från Morin, vore det ej styrkt, att någon annan än Öhrström sjelf varit vexelns égaré; bifogande G. och A. Lürman ett från P. J. Morin i Snöån till dem afiåtet bref af den 10 Februari 1876, så lydande: »Härmed får jag bedja h. h. vara så goda gifva mig underrättelse huruvida A. Öhrström i mitt eller sitt namn sålt circa 2,363 cntr jern af Snöå hyttas tillverkning, hvilket under fjolåret lärer enligt Öhrströms uppgift vara till h. h. lemnadt. I hvilken händelse som helst torde det behaga h. h. att gifva mig derom besked, då det är för mig af vigt att veta om Öhrström i mitt namn sålt jernet eller om Öhrström i sitt afhandlat om saken. — — Dessutom vill jag nämna, att jag aldrig till h. h. personligen sålt något jern, utan har detta skett genom Öhrström och i hans namn. Morin.»
Öhrström bestred ändringssökandet.
N. Rev. (rev.-sekr:ne von Bahr och Herslow, den senare föredragande, samt konst, rev.-sekr. Lilienberg) yttrade i afgifvet betänkande: »Enär Öhrström, som sjelf uppgifvit att ifrågavarande fordran tillhör P. J. Morin på Snöån, icke visat sig vara af honom lagligen bemyndigad att fordringen utkräfva, hemställer N. Rev. i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med ändring af hofr:ns dom, förklara den af Öhrström i denna sak instämda talan ej kunna bifallas.»
Saken föredrogs den 15 November 1877 inför H. D., hvars fleste ledamöter, just.-råden von Hofsten, Olivecrona, von Segebaden, Svedelius och Wedberg, funno ej skäl göra ändring i hofr:ns dom.
Just.-rådet Södergren yttrade: »Öhrströms förklarande, att G. Lürman och A. Lürman på grund af ifrågavarande vexel häftade i skuld icke till honom, utan till Morin, som dermed hade att undfå betalning för det genom Öhrström sålda tackjern, men att ändock Öhrström såsom vexelns innehafvare skulle ega att utan fullmakt af Morin de före-
s. 477 Sida 477 i årgången börjar här
skrifna medlen utsöka och uppbära, kan efter min tanke icke utan hufvudsaklig inre motsägelse fattas annorlunda, än att, så länge vexeln icke blifvit Morins tillhörighet, Öhrström eger fordringsrätten hos G. Lürman och A. Lürman för vexelns innehåll, men sjelf häftar i motsvarande betalningsskyldighet till Morin för det sålda jernet; men då Öhrström, som icke visat sig ega bemyndigande af Morin att å hans vägnar föra rättegång emot G. Lürman och A. Lürman om den fordringsrätt, Morin skall hos dem genom jernförsäljningen vunnit, uttryckligen, såsom för det blifvande domslutet noga bestämmande, förklarat, hvad ock domstolarne i deras beslut antagit och tillämpat, att Öhrström yrkade att endast såsom ombud för Morin, icke såsom sjelf varande fordringsegare, ifrågavarande medel från G. Lürman och A. Lürman utbekomma; pröfvar, vid betraktande af hvad G. Lürman och A. Lürman mot krafvet invändt, jag for min del lagligt förklara Öhrströms talan, sådan den i denna sak blifvit utförd, icke kunna något stadgande om betalningsskyldighet för G. Lürman och A. Lürman föranleda.»
Just.-rådet Naumann biföll det underdåniga betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 11 December 1877.