Skydd för varumärken. Konvention meifan Sverige och Norge å ena samt Tyska riket å andra sidan d. 19 och 24 Juni 1872.
21 mars 1878
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1878, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 5,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 677–679 i årgången 1878. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Om Inteckning i fastigheter, Konkurs och försäljning af spritdrycker, se under rubrikerna I), К), L), nr 17 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 108 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Om Inteckning i fastigheter, Konkurs och försäljning af spritdrycker, se under rubrikerna I), К), L), nr 17.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femtonde årgången, 1878 i litteraturen — s. 677–679 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning den 21 Mars 1878». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
I stämning till rädst.r:n i Malmö yrkade parfymören William Rieger i Frankfurt am Main, att som tvålfabrikören J. Andersson, hvilken vid Malmö tvålfabrik eftergjort en af Rieger uppfunnen tvålsort och utsläppt densamma i allmänna rörelsen, utan Riegers tillstånd å denna sin tillverkning användt ekitetter, försedda med Riegers namn och samma text, som Rieger å sitt tvålfabrikat begagnade, och dymedelst utgifvit berörda tvålsort vara af Rieger tillverkad, hvarigenom hans välkända fabrikat, hvilket vore vida bättre än Anderssons, råkat i vanrykte, och betydlig förlust tillskyndats Rieger genom minskad omsättning, Andersson måtte dömas till ansvar samt förpligtas att med 750 kr. godtgöra Rieger för blifvande utslagets införande i 100 af Sveriges tidningar.
Till stöd för käromålet åberopade Rieger en emellan konungarikena Sverige och Norge samt tyska kejsarriket den 19 och 24 Juni 1872 afslutad konvention angående ömsesidigt skydd för varumärken m. m.; hvarjemte förevisades två tvålstycken, det ena af Riegers tillverkning och det andra köpt hos Andersson, hvilka båda tvålstycken voro inlagda i cylinderformiga kapslar, öfverklistrade med röda etiketter samt försedda med lika lydande text å engelska språket. Anderssons etiketter voro dock af mörkare färg än
s. 678 Sida 678 i årgången börjar här
Riegers och icke såsom dessa försedda med aftryck af prismedaljer. A omslagspapperet innanför kapseln och omkring ett af Andersson inlemnadt tvålstycke af Riegers tillverkning var fästad en särskild mindre etikett med påskrift: »William Rieger, Frankfurt on the Maine».
Vidare företedde Rieger ett från Andersson den 14 Februari 1876 till E. Lamberti i Stockholm stäldt bref, deri utbjöds »transparent raktvål i röda etuier, lika god med den äkta, till 5 kr. pr dussin med 40 procent rabatt.»
Andersson bestred käromålet och anförde: För 10 år sedan hade han köpt de af honom till ifrågavarande tvålsort använda etiketter af en handelsresande. Först genom stämningen hade han fått veta, att en tvålfabrikant funnes med namnet Rieger. Ehuru etiketterne till bägge fabrikaterne hade samma text, vore de dock olika i andra afseenden, hvilket såväl som tvålarnes olika utseende borde förekomma förvexling dem emellan. Den åberopade konventionen kunde ej tillämpas med afseende å stämplar och märken, som börjat begagnas redan före konventionens utfärdande. Anderssons fabrikat vore dessutom icke, i likhet med det äkta, försedt med Riegers fabriksmärke. I allt fall hade Rieger icke styrkt, att han användt ifrågavarande etiketter innan Andersson började använda desamma.
Jemte det Rieger, i enlighet med framstäldt yrkande, lemnades öppet att i fall af befogenhet emot Andersson utföra särskild talan om ersättning för den skada och förlust, som genom åtalade förfarandet blifvit Rieger tillskyndad, utlät sig rådst.r:n i öfrigt genom utslag den 23 Juni 1876: att emedan upplyst vore, att Andersson till en vid Malmö tvålfabrik tillverkad tvålsort, som han i allmänna rörelsen till försäljning utsläppt, begagnat kapslar och etiketter försedda med Riegers namn och alldeles enahanda text, som Rieger å omslag till dylika af honom förfärdigad tvål anbringat och sålunda gifvit sin tillverkning sken af annans vara; alltså och enär på grund af den emellan konungarikena Sverige och Norge samt tyska kejsarriket den 19 och 24 Juni 1872 afslutade konvention, angående ömsesidigt skydd för varumärken
s. 679 Sida 679 i årgången börjar här
m. m., Rieger vore för varor, som af honom förfärdigats, här i riket tillförsäkrad lika skydd med svensk undersåte för sin tillverkning, dömdes Andersson, likmätigt 22 kap. 16 S. L., att för hvad han sålunda låtit komma sig till last böta 75 kr.
Parterne besvärade sig å ömse sidor hos hofr:n öfver Skåne och Blekinge, Rieger under yrkande om högre bötesansvar samt under fullföljande af påståendet om 750 kr:s godtgörelse för utslagets införande i svenska tidningar.
Enligt utslag den 8 Augusti 1876 fann hofr:n skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i öfverklagade delar af rådst.r:ns utslag.
Rieger fullföljde saken till Kongl. Maj:t med enahanda påståenden som i hofr:n.
Vid målets föredragning den 21 Mars 1878 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, frih. Leuhusen, Wretman, Naumann, von Hofsten och Lindhagen) pröfvade H. D. skäligt sålunda ändra domstolarnes beslut, att Andersson skulle, för hvad han i målet låtit komma sig till last, böta 300 kr.