Delegare A. i masugn och tillika disponent för densamma försäljer till ett handelsbolag tackjern till öfverenskommet pris, men sedan handelsbolaget kommit på obestånd, antager han ackord af 80 procent. Meddelegarne i masugnen B., C. och D. yrka ersättning af A. för sistnämnda
30 april 1878
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1878, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 704–706 i årgången 1878. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Om Inteckning i fastigheter, Konkurs och försäljning af spritdrycker, se under rubrikerna I), К), L), nr 18 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 114 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Om Inteckning i fastigheter, Konkurs och försäljning af spritdrycker, se under rubrikerna I), К), L), nr 18.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femtonde årgången, 1878 i litteraturen — s. 704–706 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 30 April 1878»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Bruksegarne J. E. Jansson å Saxån och E. J. Jansson å Hennickehammar instämde bruksegaren C. J. Carlsson på Stadra till Nora och Hjulsjö här.rätt under påstående, att, enär Carlsson, hvilken jemte J. E. Jansson och E. J. Jansson samt bruksegaren E. Carlsson hos handelsbolaget under firma G. H. Prytz et komp, i Göteborg egt fordran å 43,740 kr., antagit af bolaget erbjudet ackord af 80 procent af berörda fordran, utan att dertill haft motparternas medgifvande eller eljest varit berättigad att â deras vägnar ackordet antaga, och J. E. Jansson samt hans medpart derigenom tillskyndats förlust af 2,187 kr. hvardera, Carlsson måtte förpligtas att utgifva ersättning med omförmälda belopp till dem hvar, jemte 6 procent ränta derå från den 1 Juli 1875 till dess betalning skedde.
Carlsson uppgaf: I egenskap af disponent vid Sundshytte masugn, deri motparterne egde /4 hvardera, hade Carlsson den 1 April 1875 för C. E. Carlssons arfvingars räkning till bolaget försålt 12,000 ctr tackjern efter ett pris af 3 kr. 60 öre pr ctr att tre månader derefter betalas med fem procent ränta. Någon tid derefter hade Carlsson, utan motparternes hörande, antagit erbjudet ackord af 80 procent, hvarigenom motparterne hvar för sig för sin andel i jernet ostri-
s. 705 Sida 705 i årgången börjar här
digt bekommit 2,187 kr. mindre än om full liqvid kunnat af bolaget erhållas, hvartill dock Carlsson, ehuru endast muntligen antagen till disponent, ansett sig lagligen berättigad, enär fråga uppstått om att bolaget skulle göra konkurs och Carlsson trott det vara fördelaktigare antaga det erbjudna ackordet än bringa bolaget i cessionstillstånd, i hvilket fall säkerligen icke så stor utdelning bekommits. Då emellertid ackordets erbjudande ej varit obekant för motparterne, som i alla händelser ej lidit någon förlust, enär jernprisen vid försäljningen redan börjat falla, bestrede Carlsson allt afseende å stämningspåståendet.
J. E. Jansson och hans medpart genmälde härtill, att Carlsson ej haft så vidsträckt uppdrag, att han kunnat anses berättigad utan deras hörande antaga ackordet för deras andelar, hvadan han gått vidare än honom betrodt varit och derigenom ostridigt tillskyndat motparterne omstämda förlust.
Här.r:n yttrade i utslag den 28 Juni 1877: att enär den omständighet, att Carlsson för J. E. Janssons och hans medparts ifrågavarande fordran hos bolaget antagit 80 procent ackord, ej lagligen kunnat, derest Carlsson varit dertill oberättigad, för bemälde Jansson och hans medpart medföra någon laga verkan; och Jansson och hans medpart, om Carlsson åter haft uppdrag att för dem göra och låta, finge för skadan, jemlikt 18 kap. 4 § H. B., skylla sig sjelfve, som vid val af fullmäktig sig ej bättre föresett, ogillades den emot Carlsson i saken förda ersättningstalan.
J. E. Jansson och hans medpart vädjade till Svea hofrätt och anförde: Ifrågavarande jernparti hade tillverkats vid Sundshyttan, som egdes af Jansson och hans medpart såsom delegare genom sina hustrur i sterbhuset efter C. E. Carlsson, jemte svaranden Carlsson och hans broder. Carlsson hade alltsedan faderns död sutit i boet, hvars egendom han förvaltat och hvars skiftande han motsatt sig. Af sådan anledning hade han jemväl innehaft förvaltningen af masugnen, men likväl ej dertill erhållit något slags uppdrag, Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 15:de årg. 45
s. 706 Sida 706 i årgången börjar här
allraminst att använda tillverkningen utan att inhemta de öfrige delegarnes mening. I en föregående rättegång emellan parterne hade Carlsson erkänt, att han sålt ifrågavarande jernparti, änskönt öfrige delegarne i Sundshyttan afstyrkt affären; och företedde Jansson och hans medpart, för att styrka att förlust genom Carlssons ifrågavarande handlingssätt verkligen dem tillskyndats, intyg af en vågmästare och en handlande i Kristinehamn, hvaraf inhemtades, att priset å Persbergs tackjern å Fastings marknad år 1875 bestämts till 4 kr. pr ctr fritt ombord i Kristinehamn.
I dom den 22 November 1877 utlät sig hofr:n, att som upplyst vore, ej mindre att den fordran, parterne jemte E. Carlsson egt hos bolaget Prytz et komp., grundat sig på en af C. J. Carlsson till bolaget gjord försäljning af 12,000 ctr Sundshytte-tackjern, än äfven att C. J. Carlsson såväl då försäljningen skett, som när han antagit det af bolaget erbjudna ackord, haft muntligt uppdrag af J. E. Jansson och hans medpart att förvalta Sundshytte masugn; alltså och då C. J. Carlsson såsom förvaltare varit berättigad att försälja tackjernet, och icke ens uppgifvet vore, att C. J. Carlsson genom antagande af ackord för köpeskillingens betalande vållat motparterne förlust, som eljest kunnat undvikas, blefve det slut, hvari här.r:n stannat, af hofr:n faststäldt.
J. E. Jansson och hans medpart fullföljde saken till Kongl. Maj:t: Försäljning af 12,000 ctr tackjern kunde icke anses såsom en förvaltningsåtgärd, helst motparterne afstyrkt affärens afslutande. Derest lagsökning skett, hade bolaget antagligen, till undvikande af konkurs, betalt fullt.
N. Rev. (konst, rev.sekr. Lilienberg, föredragande, samt t. f. rev.sekr:ne Westman och Lilliestråle) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Majst måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom..
Saken föredrogs den 29 Mars 1878 inför H. D. (i närvaro af just.råden Naumann, von Hofsten, Huss, von Segebaden och Lindhagen), dervid det und. betänkandet bifölls.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 30 April 1878.