Äkta barns rätt enligt Gifterm.b:s 5 kap. I §, och arfsrätt enligt 8 kap.
21 maj 1878
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1878, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 739–743 i årgången 1878. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, A) Giftermålsbalken, nr 6 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 119 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 1 för det här referatet, men referatet börjar på s. 739 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Giftermålsbalken, nr 6.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femtonde årgången, 1878 i litteraturen — s. 739–743 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 21 Maj 1878»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
I och 2 §§ Ärfdabalken.
Kommissionslandtmätaren J. A. Hartman och handlanden J. Hedenius i Heden instämde, i egenskap af förmyndare för handlanden P. Johanssons i Vattuvalla med sedermera aflidna Karin Jonsdotter från Heden sammanaflade dotter Sigrid,, bemälde Johansson till Ljusdals tingslags här.- rätt med påstående att, enär, enligt 5 kap. G. B., deras förenämnda myndling vore att anse såsom äkta barn och egde rätt till arf efter sin moder, hvilken i egenskap af Johanssons erkända fästeqvinna hade laggift hustrus rätt uti hela dennes egendom, Johansson måtte, vid verkande vite, varda ålagdt att ej mindre vid här.r:n förete öfver Johanssons och
s. 740 Sida 740 i årgången börjar här
Karin Jonsdotters gemensamma bo upprättad förteckning, än äfven derefter låta berörda egendom skiftas, så att barnet komme i besittning af det henne efter Karin Jonsdotter tillfallna arf.
Hartman och Hedenius anförde, att Karin Jonsdotter, med hvilken Johansson först sammanaflat sedermera aflidne sonen Jonas, blifvit år 1868, uppå Johanssons derom framstälda muntliga anhållan, kyrktagen såsom hans fästeqvinna, till stöd hvarför företeddes följande handlingar i afskrift: l:o) intyg af komministern J. Hallborg i Bollnäs af innehåll, att han den 27 Februari 1868, såsom komminister i Ljusdals socken, döpt Johanssons och Karin Jonsdotters förstfödde son Jonas och vid samma tillfälle på den förstnämndes muntliga begäran i dennes bostad kyrkotagit hans dåvarande hushållerska, bemälda Karin Jonsdotter, såsom hans fästeqvinna; 2:0) skrifvelse från Johansson till pastorsembetet i Ljusdal af den 27 December 1870, att Karin Jonsdotter »måtte blifva för hans räkning kyrkolagen»; och var Johanssons namnteckning å berörde handling bestyrkt af L. Wijdberg och försedd med .sigill, innefattando bokstäfverna P. Jhn; 3:0) skriftligt samtycke af Karin Jonsdotters moder, enkan Brita Johansdotter, dateradt den 26 December 1870, till dotterns äktenskap med Johansson; 4:o) intyg af Karins bemälda moder, dateradt Juni 1875, att hon såväl under sitt äktenskap som efter mannens död bifallit Karin Jonsdotters kyrktagning såsom Johanssons fästeqvinna, samt jemväl flera gånger rådfört sig med pastorsembetet angående äktenskapsförbindelsens fullbordande.
Prosten C. O. Boos i Ljusdahl, upplysningsvis hörd, företedde hufvudskrifterna till samtliga ofvanberörda hos pastorsembetet förvarade handlingar, under uppgift, att desamma blifvit anskaffade för att ytterligare betrygga Karin Jonsdotters och hennes barns rätt, ehuru anteckning i kyrkboken om kyrktagningen redan efter sonen Jonas’ födelse egt rum; och tilläde Boos, att han sedermera två eller tre gånger på pastorsembetets rum kyrktagit Karin Jonsdotter, utan att han dock kunde med säkerhet påminna sig huru-
s. 741 Sida 741 i årgången börjar här
vida sådant vid mer än ett tillfälle — efter dottern Sigrids födelse — egt rum på Johanssons uttryckliga begäran.
Johansson, som sade sig hvarken kunna minnas huruvida han anmodat Hallborg att kyrktaga Karin Jonsdotter såsom hans fästeqvinna, eller om han undertecknat ofvanomnämnda handling af den 27 December 1870, anmärkte, att Karin Jonsdotter i allt fall icke varit hans fästeqvinna, enär för laggild trolofning erfordrats närvaro af fyra vittnen; att Johanssons namnteckning och sigill å åberopade handlingen icke liknade hans vanligen använda, samt att, äfven om Johansson efter barnens födelse, skulle begärt moderns kyrktagning, hade han dock ingalunda anhållit om hennes kyrktagning såsom fästeqvinna, hvilken tolkning icke finge inläggas i orden »för hans räkning» i åberopade skrifvelsen till pastorsembetet.
Nämnden, af hvilken en del kände Johanssons namnteckning, vitsordade, att vid jemförelse med andra handlingar, undertecknade af Johansson, handstilen i namnteckningen å handlingen af den 27 December 1870 vore synnerligen lik den af Johansson brukliga, hvilken för öfrigt ej vore vanlig.
Här.r:n yttrade i utslag den 15 Juni 1877: att enär genom ett af komminister Hallborg i Bollnäs, sedan han lemnat sin anställning såsom komminister i Ljusdal, utgifvet intyg, då dess öfverensstämmelse med Ljusdals församlings kyrkböcker icke blifvit visad, ej kunde, emot Johanssons bestridande, anses ådagalagdt, att Johansson låtit såsom sin fästeqvinna den 27 Februari 1868 kyrktaga Karin Jonsdotter, likasom det ej heller blifvit styrkt att sådan kyrkotagning på Johanssons begäran derefter egt rum; förty och då den frågan huruvida Karin Jonsdotter egt giftorätt i Johanssons bo och i arf åt sin dotter kunnat lemna denna rätt, vore på nämnda förhållande beroende, kunde den af Hartman och Hedenius förda talan icke bifallas.
Hartman och Hedenius vädjade till Svea hofrätt och företedde kyrkboksutdrag af prosten Roos angående Karin Jonsdotters kyrktagning den 27 Februari 1868 af Hallborg och ytterligare den 27 December 1870 på Johanssons skrift-
s. 742 Sida 742 i årgången börjar här
liga begäran, båda gångerna såsom Johanssons fästeqvinna. Yrkade upphäfvande af här.r:ns utslag och bifall till stämningspåståendet.
Uti ingifven exception bestred Johansson fortfarande såväl att Karin Jonsdotter blifvit såsom hans fästeqvinna kyrktagen som att kyrkböckerna i saken egde vitsord.
Hofr:n yttrade i dom den 6 December 1877: att emedan dels nuvarande regementspastoren Hallborg skriftligen intygat, att den 27 Februari 1868 han, som då var komminister i Ljusdal, på Johanssons till Hallborg muntligen framstälda begäran kyrktagit Karin Jonsdotter såsom Johanssons fästeqvinna på samma gång som deras son Jonas af Hallborg döptes, samt kyrkoherden i Ljusdal, prosten Roos, vitsordat, att i Ljusdals sockens kyrkböcker funnes anteckning derom att såväl den 27 Februari 1868 efter sonen Jonas’ som den 27 December 1870 efter dottern Sigrids födelse, Karin Jonsdotter blifvit kyrktagen såsom Johanssons fästeqvinna, dels ock företetts en af Karin Jonsdotters moder, enkan Brita Johansdotter, den 26 December 1870 utfärdad handling, hvaruti hon förmält sig samtycka dertill, att hennes bemälda dotter finge ingå äktenskap med Johansson; ty och som i följd häraf, jemlikt 5 kap. 1 § G. B., Karin Jonsdotter egt att åtnjuta laggift hustrus rätt i Johanssons bo samt dottern Sigrid vore att anse såsom Johanssons och Karin Jonsdotters äkta barn samt berättigad till arf efter sin moder; alltså funne hofr:n, med ändring af här.r:ns utslag, skäligt förpligta Johansson, vid vite af 50 kr., att ej mindre å det lagtima ting, som först infölle i Ljusdals tingslag fyra månader efter hofr:ns doms dag, vid här.r:n förete behörigen upprättad förteckning öfver Johanssons och Karin Jonsdotters gemensamma bo, än ock att derefter vid påfordran låta nämnda egendom skiftas, så att Sigrid komme i åtnjutande af det henne efter modren tillfallande arf.
Johansson fullföljde saken till Kongl. Maj:t.
N. Rev. (rev.sekr. von Bahr, föredragande, samt konst. rev.sekr:ne Herslow och Norberg) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofr:ns dom
s. 743 Sida 743 i årgången börjar här
med förklarande att Johansson ådömd skyldighet att vid här.r:n förete boförteckning skulle vid stadgadt vite fullgöras å första lagtima ting näst efter fyra månader från Kongl. Maj:ts doms dag.
Vid sakens föredragning den 8 Maj 1878 inför H. D. (i närvaro af just.råden Carleson, Wretman, Naumann, Olivecrona, Huss, Hernmarck och Wedberg) bifölls det underdåniga betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 21 Maj 1878.