Naumanns tidskrift 1878 s. 730

Mårten Persson i Torups prestegårdstorp, Johannes Andersson jemte hans hustru Johanna Persdotter i Gårdshultstorp och Per Johannesson i Kragaredstorp instämde till Tönnersjö här.rätt Sven Petter Larsson och Lars Andersson i Mörtekull under påstående, att som Mårten Perssons, Johanna Persdotters och Per Johannessons moderbroder Jöns Mårtensson intill sin den 4 Juni 1823 inträffade död gemensamt med sin hustru Anna Bengtsdotter egt 1/4 mtl utsockne frälsehemman n:o 1 Mörtekull, och Mårten Perssons och hans medparters år 1867 aflidna moder Elin Mårtensdotter, som varit Jöns Mårtenssons enda arfvinge, följaktligen bort efter honom i arf erhålla hans giftorätt i sagda hemman, men Elin Mårtensdotters berörda arf blifvit henne olagligen afhändt, det alltså måtte åläggas Sven Petter Larsson och Lars Andersson, hvilka jemte den förres hustru Charlotta Christina Bengtsdotter numera inköpt hemmanet, att genast till Mårten Persson och hans medparter, såsom arfvingar efter Elin Mårtensdotter, afträda hvad af den henne af hända andelen i hemmanet på dem efter arfstägt belöpte.

Mårten Persson och hans medparter företedde till stöd för sin talan dels köpebref af den 20 Januari 1823, hvaraf inhemtades, att Jöns Mårtensson å auktion i Mars 1822 inropat 1/4 mtl Mörtekull; och var köpebrefvet försedt med tre uppbudsbevis jemte anteckning: »detta köpebref träns-

s. 731 Sida 731 i årgången börjar härKopiera citering

porterar jag Anna Bengtsdotter till Johannes Månsson»; dels bouppteckning efter Jöns Mårtensson af den 16 Juni 1823, upptagande såsom sterbhusdelegare endast enkan Anna Bengtsdotter och bland tillgångarne 1/4 mtl Mörtekull, värderadt till 669 rdr 26 sk. bko.

Sven Petter Larsson och Lars Andersson bestredo allt afseende på käromålet under förklarande, att hemmanet på grund af testamente tillfallit Anna Bengtsdotter, som sedermera sålt detsamma till Johannes Månsson, hvarefter hemmanet inköpts till 3/i6 af Sven Petter Larsson och hans hustru samt till 716 af Lars Andersson; till stöd härför åberopades:

l:o) testamente af Jöns Mårtensson, dagtecknadt den 31 Mars 1818, hvarigenom han testamenterat till sin hustru Anna Bengtsdotter »all sin lösegendom, att ega, nyttja och behålla; och om jag med döden först aflider, har jag härmed detta så förordnat, att ingen af mina anhöriga skola erhålla något af min egendom i löst; allt hvad som blifver efter min död så tillhörer det min kära hustru och hennes barn, så att mina arfvingar har intet något att ärfva eller pretendera».

Berörde testamente, som var behörigen bevittnadt, hade den 20 Maj 1818 intagits i domboken och, enligt hvad sedermera under rättegången visades, efter Jöns Mårtenssons död ånyo inlemnats till här.r:n samt blifvit den 4 Oktober 1823 utstäldt till kommunikation med dennes närmaste arfvingar.

2:o) Salubref den 7 April 1827, hvarigenom Anna Bengtsdotter »med sina barns och närmaste slägtingars samtycke» sålt »sitt egande» 1/4 mtl Mörtekull till Johannes Månsson under förklarande, att ett af henne förut utgifvet köpebref till all kraft och verkan upphört. Anna Bengtsdotter. »Lovisa Bengtsdotter, såsom närmaste slägtingar och förmyndare Anders Persson i Grenalt och Lars Håkansson i Nortorp». Två vittnen.

Detta salubref saknade bevis, att Johannes Månsson derå erhållit lagfart.

s. 732 Sida 732 i årgången börjar härKopiera citering

3:o) Salubref den 25 April 1827, enligt hvilket Johannes Månsson försålt hemmanet till Sven Persson.

Detta salubref, som var behörigen bestyrkt, var försedt med bevittnad påskrift af Anna Bengtsdotter med tillkännagifvande, att hon genom transport med närmaste slägtingars bifall sålt hemmanet till Johannes Månsson med rätt för denne att försälja detsamma, under vilkor om undantagsförmåner för Anna Bengtsdotter; och hade lagfart härå sökts med företeende af köpebrefven af 1823 och den 7 April 1827, men ärendet uppskjutits i anseende till bristande utredning angående Jöns Mårtenssons arfvingar.

4:0) Salubref den 18 Augusti 1827, hvarigenom Johannes Månsson sålt 1/4 mtl Mörtekull till Nils Larsson och hans hustru.

Härå hade i Februari 1828 erhållits uppbud, sedan angående Johannes Månssons åtkomst i protokollet antecknats följande: »Till redande af säljarens åtkomst företes flera handlingar, af hvilka inhemtas, att trenne uppbud å 1/4 mtl frälsehemman Mörtekull ågått år 1823 för Jöns Mårtensson och Anna Bengtsdotter, hvilken sistnämnda efter mannens död af detta hemman blifvit égaré, detsamma först transporterat på nuvarande säljare Johannes Månsson samt sedermera gifvit honom skriftlig tillåtelse att få det försälja till drängen Sven Persson, hvilket ock skett genom det att köpebref skrefs; men då denna handel icke gick i verkställighet, försålde Johannes Månsson berörda hemmansdel 1/4 Mörtekull till lagfartssökande Nils Larsson och Maria Andersdotter».

I Februari 1829 erhöll Nils Larsson fasta å hemmanet.

5:0) Fastebref af Mars 1836 för Erik Settergren och hans hustru å 7$ Mörtekull, hvilket de köpt af Nils Larsson och dennes hustru.

6:o) Fastebref af Februari 1872 för Lars Andersson och hans hustru å 1/16 mtl Mörtekull, hvilken hemmansdel de i April 1870 inköpt af Erik Settergren.

7:o) Fastebref af Maj 1872 för Anders Svensson och Lars Svensson å 3/16 mtl Mörtekull, som de i April 1870

s. 733 Sida 733 i årgången börjar härKopiera citering

tillhandlat sig af Settergrens hustru Kerstin Larsdotters sterbhusdelegare.

8:o) Fastebref af Juni 1873 för Sven Petter Larsson och hans fästeqvinna å 3/16 mtl Mörtekull, hvartill de i Oktober 1871 förvärfvat eganderätten frän Lars Svensson och Anders Svensson.

Sven Petter Larsson och Lars Andersson ansågo sig genom ofvananmärkta handlingar hafva visat, att hemmanet på grund af pröfvade åtkomsthandlingar lagfarits man från man. Vederparterna hade i allt fall försutit tid till klandertalan enligt K. F. den 14 Maj 1805 samt hade såväl som Elin Mårtensdotter oafbrutet vistats inom Torups socken nära Mörtekull, hvadan de icke kunnat vara okunniga om att kungörelser om köpen blifvit i kyrkan upplästa; och åberopade Sven Petter Larsson och hans medpart såsom vittnen i målet:

Nils Gunnarsson, som berättade: att vittnet, som tjenat hos Jöns Mårtensson år 1822, hade sig bekant, att 1/4 mtl Mörtekull samma år å offentlig auktion försålts för aflidne Per Eliassons omyndiga barns räkning och inropats af Jöns Mårtensson, för hvilken, enligt hvad vittnet hört flere personer uppgifva, Bengt Larsson ingick borgen och jemväl måste gälda köpeskillingen; att vittnet, som flere år qvarstannat i tjenst hos Jöns Mårtenssons sterbhusdelegare och af sådan anledning egde noggrann kännedom om hans tillgångar, på grund häraf kunde intyga, att dessa ej varit tillräckliga för köpeskillingens gäldande ; samt att Jöns Mårtenssons syster Elin Mårtensdotter varit närvarande vid bouppteckningen, men af nyssnämnda skäl ej bekommit något arf efter honom.

Johannes Möllenberg: att vittnet, som varit 7 år vid Jöns Mårtenssons död, hört sin fader uppgifva, att han förrättat bouppteckningen; att vittnets föräldrar vid flera tillfällen för vittnet omtalat, att Elin Mårtensdotter och hennes man J. Arvidsson varit vid förrättningen närvarande; samt att vittnet ville erinra sig, att sistbemälde makar år 1823 varit boende i Mjöla, 1/4 mil från Mörtekull.

s. 734 Sida 734 i årgången börjar härKopiera citering

Mårten Persson och hans medparter, som bestredo allt afseende å vittnesmålen, sade sig väl hafva afvetat, att Jöns Mårtensson på arrende innehaft hemmanet, men hade deremot icke förr än efter anhängiggörandet af denna rättegång haft sig bekant, att han förvärfvat eganderätt till någon del i hemmanet. Bestredo att i församlingens kyrka upplästs någon kungörelse om uppbud å köp, hvarigenom Jöns Mårtensson eller hans laglige rättsinnehafvare afhändt sig eganderätten till hemmanet.

Här.r:n utlät sig i utslag den 13 Oktober 1876: att ehuru ostridigt vore, att Jöns Mårtensson, hvilken jemte sin hustru Anna Bengtsdotter enligt afhandling den 20 Januari 1823 inköpt och den 5 Februari samma år erhållit första uppbudet å ofvanberörda 1/4 mtl n:o 1 Mörtekull, vid sin död den 4 Juni 1823 efterlemnat såsom ensam arfvinge sin syster Elin Mårtensdotter, som den tiden varit gift med Johannes Arvidsson, samt vid sådant förhållande den andel i hemmanet, som enligt då gällande lag måste anses hafva utgjort Jöns Mårtenssons giftorätt, eller 1/6 mtl, rätteligen bort tillfalla Elin Mårtensdotter i arf; likväl, emedan likaledes vore ostridigt, ej mindre att Johannes Månsson genom afhandling den 18 Augusti 1827 till Nils Larsson försålt hemmanet och att, jemlikt i laga ordning tillkomna afhandlingar, detsamma derefter tillhört Erile Settergren, denne deraf afyttrat 1/16 mtl till Lars Andersson och 3/16 mtl till Anders Svensson och Lars Svensson, samt de sistnämnde försålt den fastighet, de sålunda åtkommit, till Sven Petter Larsson och Charlotta Christina Bengtsdotter, äfvensom att å alla dessa fång meddelats uppbud och fasta, än ock att bemälde personer varit samt Lars Andersson, Sven Petter Larsson och Charlotta Christina Bengtsdotter fortfarande vore i orubbad besittning af hemmanet; ty och som genom vittnena J. Möllenbergs i Mörtekull och N. Gunnarssons i Ränskogstorp berättelser och öfriga i saken förekomna omständigheter det kunde anses behörigen styrkt, att Elin Mårtensdotter mera än ett år förr, än hon den 3 Augusti 1857 blef enka, och således äfven innan hon den 28 December 1867 afled, egt

s. 735 Sida 735 i årgången börjar härKopiera citering

kännedom om, att hennes ärfda lott i hemmanet kommit i annan persons våld, och. derigenom anledning yppats att, derest hon förmenat fastigheten hafva blifvit henne olagligen afhänd, söka densamma återvinna; men Elin Mårtensdotter icke under sin lifstid, och således ej inom den i K. F. den 14 Maj 1805 stadgade tid af natt och år från det anledning till anställande af klandertalan för fastighetens återvinnande sig yppat, genom stämning hos domaren ett sådant klander anhängiggjort, och Elin Mårtensdotter genom försummande deraf, enligt åberopade K. F., försutit sin rätt till talan härntinnan; alltså och då Mårten Persson och hans medparter icke egde bättre rätt än Elin Mårtensdotter, kunde deras stämningsyrkånde ej bifallas.

Mårten Persson och hans medparter vädjade till Göta hofrätt: Då bouppteckningen efter Jöns Mårtensson icke upptoge Elin Mårtensdotter såsom vid förrättningen närvarande, samt bouppteckningsinstrumentet hvarken underskrifvits af henne eller hennes man, måste antagas, att innehållet varit dem fullkomligt obekant. Elin Mårtensdotter hade ej heller afvetat, att Jöns Mårtensson vid sin död egt hemmanet och jemväl saknat all anledning att forska derefter, då hon enligt testamentet varit utesluten från arf, hvilket antagligen varit orsaken, att hennes närvaro vid bouppteckningen icke ansetts nödig. Dessutom hade Elin Mårtensdotter icke, såvidt visadt blifvit, vid sin död haft kännedom om sin rätt, hvadan klandertiden för arfvingarne icke kunde anses tilländagången.

Sven Petter Larsson och Lars Andersson åberopade hvad förut af dem i saken anförts samt anhöllo om vittnesförhör med Erik Settergren, Lars Bengtsson och Kjerstin Bengtsdotter, under förklarande, att dessa kunde intyga, den förstnämnde, dels att Elin Mårtensdotter och hennes man, som bägge varit närvarande vid bouppteckningen och auktionen efter Jöns Mårtensson, skulle yttrat: »här är intet arf att få, utan det är bäst att Bengt Larsson i Steningsbo får behålla hemmanet, för det kan ej gå till mer efter sådant förhållande som det är skött», dels att Elin Mårtens-

s. 736 Sida 736 i årgången börjar härKopiera citering

dotter och hennes man fällt yttranden, utvisande, att de egt kännedom derom, att Jöns Mårtensson och hans hustru hade köpebref på hemmanet; samt de bägge sistnämnde, att deras fader, Bengt Larsson, gått i borgen för Jöns Mårtenssons gäldande af köpeskillingen, hvilken han jemväl fått betala, ehuru densamma blifvit honom godtgjord af Johannes Månsson.

Hofr:n, som fann ofvan åberopade personer jäfvige att i målet vittna, yttrade i ôfrigt i dom den 16 November 1877: att handlingarne upplyste, att, jemlikt en den 16 Juni 1823 efter Jöns Mårtensson upprättad bouppteckning, det af honom och hans hustru Anna Bengtsdotter förut inköpta 1/4 mtl Mörtekull vid Mårtenssons död tillhört makarnes bo; att hemmanet, enligt afhandling den 7 April 1827, af Anna Bengtsdotter afyttrats till Johannes Månsson, sämt att, till följd af särskilda derefter skedda öfverlåtelser, såsom i här.r:ns utslag upptagits, Lars Andersson blifvit innehafvare af 1/16 och Sven Petter Larsson jemte hans hustru Charlotta Christina Bengtsdotter af 3/16 mtl; och alldenstund Sven Petter Larssons och Lars Anderssons påstående, att Anna Bengtsdotter efter mannens död blifvit ensam egare af hemmanet på grund af ett utaf den senare den 31 Mars 1818 uppgjordt testamente, icke vunne stöd af testamentehandlingens lydelse och i allt fall mot Mårten Perssons och hans medparters bestridande så mycket mindre förtjenade afseende, som testamentet, såvidt visadt vore, hvarken bevakats eller blifvit Elin Mårtensdotter, som varit Jöns Mårtenssons enda arfvinge, eller hennes man Johannes Arvidsson delgifvet, samt vid sådant förhållande måste antagas, att Elin Mårtensdotter egt såsom arf efter Jöns Mårtensson bekomma det % mtl af hemmanet, som utgjort hans giftorätt deri; fördenskull och enär det icke blifvit ådagalagdt, att Elin Mårtensdotter eller hennes man med afseende på sagda 76 mtl lemnat samtycke till den af Anna Bengtsdotter vidtagna försäljningen eller godkänt någon af ofvanomförmälda, sedermera skedda öfverlåtelser, samt gällande bevisning icke heller förebragts derom, att Elin Mårtensdotter och Johannes Arvidsson, hvilka i bouppteckningen efter Jöns

s. 737 Sida 737 i årgången börjar härKopiera citering

Mårtensson ej ens omnämts, någonsin kommit till kännedom, att någon del af hemmanet Mörtekull tillhört honom, hvarom Mårten Persson och hans medparter icke heller bevisligen haft vetskap ett år före instämningen; alltså pröfvade hofr:n lagligt att, med upphäfvande af här.r:ns utslag i hufvudsaken, ogilla Sven Petter Larssons och Lars Anderssons invändning, att rätt till sådan klandertalan, som i saken förts enligt K. F. den 14 Maj 1805 skulle vara försuten, samt döma dem att till Mårten Persson och hans medparter, af hvilka Mårten Persson, Johanna Persdotter och Per Johannesson tillika med två deras syskon varit arfvingar efter Elin Mårtensdotter, den 14 Mars 1878 afträda Sven Petter Larsson för sig och sin hustru %o mtl och Lars Andersson /40 mtl af hemmanet Mörtekull, dock med rätt för Sven Petter Larsson och Lars Andersson att dels af Mårten Persson och hans medparter njuta ersättning för hvad å sistberörda andelar å hemmanet belöpte af den nödiga och nyttiga kostnad, som efter försäljningen till Johannes Månsson kunde hafva användts till hemmanets förbättrande, hvarom, i händelse parterne ej åsämjdes, Sven Petter Larsson och Lars Andersson finge särskildt i laga ordning föra talan, dels ock af vederbörande hemulsmän söka skadestånd efter befogenhet.

Om denna dom förenade sig hofrättsråden Andersson och Backman samt assessoren Uggla.

Referenten, v. här.höfdingen Aurell, var i hufvudsaken af skiljaktig mening och yttrade: »Då, hvad sjelfva saken beträffar, af hvad i målet förekommit är uppenbart, att Elin Mårtensdotter mera än ett år före sin död egt kännedom om, att det af Jöns Mårtensson och hans hustru Anna Bengtsdotter jemlikt afhandlingen den 20 Januari 1823 inköpta /4 mtl Mörtekull vid Jöns Mårtenssons frånfälle tillhört makarnes bo, och att hemmanet, som enligt salubref den 7 April 1827 af Anna Bengtsdotter afyttrats till Johannes Månsson, sålunda kommit i annan persons våld; alltså och på de af här.r:n i ôfrigt anförda skäl pröfvar jag lagligt motvädjade utslaget fastställa.«

Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 15:de arg. 47

s. 738 Sida 738 i årgången börjar härKopiera citering

Assessoren Runback var i så måtto skiljaktig från pluraliteten, att han ålade Sven Petter Larsson ocli Lars Andersson att den 14 Mars 1878 afträda, den förre for sig och sin hustru 3/40 mtl och Lars Andersson 740 af hemmanet, emot det att de då erhöllo ersättning för nödiga och nyttiga förbättringar å hemmanslotterne, i följd hvaraf Sven Petter Larsson och Lars Andersson berättigades att, ifall sagde ersättning då icke erlades, å hemmanslotterne qvarsitta till den fardag, då ersättningen betalades.

Sven Petter Larsson och Lars Andersson fullföljde saken till Kongl. Maj:t, under anhållan om vittnesförhör vid här.r:n med Erik Settergren, Lars Bengtsson, Kjerstin Bengtsdotter och Lovisa Bengtsdotter, hvilka kunde intyga, de tre förstnämnda, att Elin Mårtensdotter långt före sin död haft sig bekant, att den lott i hemmanet, hon skulle ärft efter Jöns Mårtensson, kommit i annans ego, så att hon haft all anledning att söka återvinna berörda hemmansdel, om hon ej tillika afvetat, att det fång, hvarigenom densamma frångått Jöns Mårtensson och kommit i Johannes Månssons hand, varit fullt lagligt, och att motparterne icke inom natt och år, sedan de fått anledning till klander, anhängiggjort talan i berörde hänseende; samt Lovisa Bengtsdotter, att Elin Mårtensdotter och hennes man närvarit vid bouppteckningen efter Jöns Mårtensson; yrkande Sven Petter Larsson och Lars Andersson, att, ifall deras begäran om vittnesförhör icke kunde bifallas, här.r:ns utslag måtte fastställas.

N. Rev. (rev.sekr. von Bahr, föredragande, samt konst. rev.sekr:ne Herslow och Norberg) yttrade i afgifvet betänkande: »Hofr:ns beslut i fråga om derstädes åberopade personers hörande såsom vittnen torde af Kongl. Maj:t fastställas; hvarförutan och då de omständigheter, hvarom upplysning skulle vinnas medelst af Sven Petter Larsson och Lars Andersson ytterligare äskadt vittnesförhör, icke äro af beskaffenhet att kunna på sakens utgång ega inflytande, berörda anhållan lärer lemnas utan vidare afseende.

Beträffande sjelfva saken hemställer N. Rev., att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom, med åläg-

s. 739 Sida 739 i årgången börjar härKopiera citering

Angående äkta barns rätt enl. 5: 1 G. B. 7 39 gande för Sven Petter Larsson och Lars Andersson att fullgöra dem ådömd afträdesskyldighet fardagen den 14 Mars 1879.»

Vid sakens föredragning den 8 Maj 1878 inför H. D. (i närvaro af just.råden Carleson, Wretman, Naumann, Olivecrona, Huss, Hernmarck och Wedberg) bifölls N. Rev:s underdåniga betänkande i hvad det anginge dels fastställande af hofr:ns beslut i fråga om derstädes åberopade personers hörande såsom vittnen, dels ock Sven Petter Larssons och Lars Anderssons hos Kongl. Maj:t framstälda begäran om ytterligare vittnesförhör.

Beträffande sjelfva saken pröfvade H. D:s flesta ledamöter rättvist att, med ändring af hofr:ns dom, gilla häradsrättens deruti meddelade utslag.

Just.råden Carleson och Wedberg biföllo N. Rev:s underdåniga betänkande.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 21 Maj 1878.