Naumanns tidskrift 1878 s. 715

Sjökaptenen A. Göranssons förande ångfartyg Rudolf Tornérhjelm, hemma i Helsingborg, der hufvudredaren, konsul C. G. Stavenius, var boende, afgick den 9 December 1875 från Stockholm på resa till Havre, lastadt med hafre, som tillhörde ett handelshus derstädes. På morgonen följande dag, sedan Sandhamn passerats, började fartyget taga in vatten, hvarföre Göransson såg sig föranlåten återvända till Sandhamn, der fartyget lades med fören på grund, helt nära land, hvarest två bogserångare, »Framåt», tillhörig Stockholms ångslupsaktiebolag, och »Sandhamn», som egdes af ångbåtsbolaget »Nya Föreningen», voro liggande. Under det pumpning fortgick å »Rudolf Tornérhjelm», kommo befälhafvarne å »Framåt» M. A. Hellgren och å »Sandhamn» Jönsson dit i roddbåt, hvarvid Hellgren efter undersökning upptäckte hål å »Rudolf Tornérhjelms» undre sidor, hvilka med bastmattor tillstoppades, hvarefter medelst fortsatt pump-

s. 716 Sida 716 i årgången börjar härKopiera citering

ning med tillhjelp af anskaffadt folk fartyget under dagens lopp länsades från vatten.

Efter lossning af lasten hölls besigtning å skadorna den 18 och 19 December, hvarefter fartyget undergick reparation; och blef en mindre del af lasten, såsom skadad, såld å auktion, hvarpå fartyget efter sjöfartens öppnande den 16 April 1876 afgick till Havre.

Emellertid hade Göransson utgifvit ett intyg så lydande: »Af kapten M. L. Hellgren, befälhafvare å ångfartyget »Framåt», bestämdt affordrad uppgifva mitt samvetsgranna yttrande öfver ångaren »Rudolf Tornérhjelm», som den 10 dennes befanns vid Sandhamn i sjunkande tillstånd, kan jag ej annat än sanningsenligt intyga, att nämnde kapten Hellgren genom sine åtgärder till väsentligaste delen räddat berörde ångbåt jemte dess last från ytterligare skada och sjunkning. Sandhamn den 16 December 1875. A. Göransson» (två vittnen).

Den 20 i samma månad afgaf Göransson häremot följande protest: »Undertecknad får härmed protestera mot lagliga giltigheten af den af mig den 16 dennes till kapten Hellgren afgifna förbindelse af innehåll — — — — ; och förklarar jag härmed sagda förbindelse, som blifvit af mig i en upprörd sinnesstämning underskrifven, härmed dödad.»

Sistnämnda handling företeddes hos notarius publicus F. Svensson i Stockholm jemte en den 8 Januari 1876 daterad skrift af fyra sjöförsäkringsbolag, hvilka, i egenskap af försäkringsgifvare å »Rudolf Tornérhjelms» last och frakt, förklarade, att de ville frikalla sig från all utgift, som kunde dem affordras på grund af Göranssons förbindelse af den 16 förutgångne December, samt anhöllo, att denna deras protest måtte delgifvas såväl bogserångaren »Framåts» rederi och befälhafvare, som ock »Rudolf Tornérhjelms» kommissionärer Nordström et Thulin i Stockholm, för att i haveriakten intagas.

Stockholms ångslupsaktiebolag fordrade för det bistånd, som »Framåt» vid ifrågavarande tillfälle lemnat »Rudolf Tornerhjelm, 8,000 kr., enligt räkning, som den 31 Januari 1876

s. 717 Sida 717 i årgången börjar härKopiera citering

genom notarius publicus tillstäldes skeppsklarerarne Nordström et Thulin, såsom »Rudolf Tornérhjelms» kommissionärer, hvarvid desse, med åberopande af Göranssons och vederbörande assuradörers afgifna protester, förklarade sig bestrida allt afseende å räkningen.

Direktionen för Stockholms ångslupsaktiebolag samt Hellgren yrkade härefter hos rådst.r:n i Waxholm: att, enär, sedan Göransson den 10 December 1875 med det af honom förda ångfartyget »Rudolf Tornérhjelm» i sjunkande tillstånd inkommit till Sandhamn, Hellgren genom de af honom vidtagna åtgärder i väsentligaste måtto bergat »Rudolf Tornérhjelm» jemte dess last från ytterligare skada och sjunkning Göransson måtte förpligtas att för berörda bergningsarbete godtgöra ångslupsaktiebolaget och Hellgren enligt räkning, dels 630 kronor för befälets och besättningens å »Framåt» resekostnad från Sandhamn till Stockholm och åter, jemte extra underhållskostnad för befälet och besättningen under ångarens uppläggning i Sandhamn till följd deraf, att farleden mellan Sandhamn och Stockholm blifvit den 10 December 1875 genom isbildning stängd, och provisionella utrustning för våren 1876, dels 2,450 kr., motsvarande den förlust, bolaget lidit derigenom att »Framåt» icke kunnat under vintern undergå den sedvanliga och nödiga årliga reparationen och utrustningen, hvilken måst uppskjutas till sommaren, då dertill antagligen skulle hafva åtgått minst tre veckor, under hvilken tid bolaget ovilkorligen kunnat påräkna sådan inkomst, dels 3,000 kr., hvilket belopp ångbåtsbolaget »Nya Föreningen» genom dess direktion fordrat att af ångslupsaktiebolaget enligt räkning utbekomma i ersättning för det bistånd kaptenen Jönsson å bogserångaren »Sandhamn», som vid - »Rudolf Tornérhjelms» ankomst till Sandhamn då jemväl legat der, lemnat Hellgren vid bergningsarbetet med »Rudolf Tornérhjelm», och dels 1,425 kr. 75 öre såsom aflöning åt besättningen å »Framåt» för den tid, bergningsarbetet pågick och ersättning till Hellgren för ledning af samma arbete; samt att det tillika måtte föreskrifvas, att »Rudolf Tornérhjelm» med det gods, som vore i fartyget, för

s. 718 Sida 718 i årgången börjar härKopiera citering

de fordrade ersättningar, ränta och kostnader, jemlikt 42, 43 och 179 §§ i sjölagen med andra tillämpliga stadganden, skulle gå i mät och till så stor del deraf försäljas, som motsvarade hvad som borde tillfalla ångslupsaktiebolaget och Hellgren.

Stockholms ångslupsaktiebolag företedde, jemte räkning i enlighet med stämningen, en af ångbåtsbolaget »Nya Föreningen» å ångslupsaktiebolaget utstäld räkning, enligt hvilken för det bistånd kapten Jönsson å ångaren »Sandhamn» lemnat Hellgren vid ifrågavarande tillfälle och för deraf uppkomna utgifter och förluster fordrades 3,000 kr.

Under rättegångens lopp anmälde sig »Nya Föreningen» såsom mellankommande part, med förklarande, att bolaget till alla delar förenade sig i ångslupsaktiebolagets och Hellgrens talan i målet, samt med uppgift, att dessa ersättningsanspråk grundade sig derå, att under bergningsarbetet uppstått så stark isbildning, att ångaren »Sandhamn» vid återfärden till Stockholm endast lyckats uppnå Waxholm, der den upplagts, med anledning hvaraf kostnaden för befälets och besättningens resor mellan Waxholm och Stockholm fram och åter, extra underhållskostnad och ångarens provisionella utrustning i Waxholm uppgått till 440 kr.; att, till följd af ångarens uppläggning i Waxholm, reparationen och utrustningen måst ega rum påföljande sommar, hvartill åtgått en tid af minst tre veckor, hvarigenom uppstått en förlorad inkomst af 2,000 kr.; samt att för aflöning åt befäl och besättning samt ersättning för den assistens, som lemnats vid bergningsarbetet, äskades en godtgörelse af 560 kr., eller tillsamman 3,000 kr.

Göransson genmälde: Hellgren hade ingalunda borgat »Rudolf Tornérhjelm». Då fartyget befunnits så svårt läck, att det nödgats återvända till »Sandhamn», hade det likväl hållits flott med pumparne. Fartyget sattes på grund kl. 5 på morgonen med fören ett stycke från tullbryggan, enär »Framåt» och »Sandhamn», som lågo förtöjde invid densamma, sålunda hindrat Göransson att lägga sitt fartyg längs bryggan. Sedan på lotsens tillsägelse Hell-

s. 719 Sida 719 i årgången börjar härKopiera citering

gren och Jönsson hållit undan med sina fartyg, hade »Rudolf Tornérhjelm» manövrerats till bryggan, invid hvilken densamma tog botten och då låg säker för sjunkning. Fartyget, som hade kunnat hållas läns med egen maskin, var länspumpadt kl. 8 på morgonen. Sedermera kommo Hellgren och Jönsson ditroende och upptäckte å fartygets babordssida ett hål, hvilket de oombedda med Göranssons tillhjelp igenstoppade med mattor från »Rudolf Tornérhjelm». Vid lossningen af lasten var Hellgren så tillvida behjelplig, att han anskaffade en del folk och biträdde vid tillsynen af arbetet den 11 och 12 December. För detta biträde ville Göransson icke undandraga sig att godtgöra Hellgren, men ansåg, att denne borde derom vända sig till fartygets kornmissionärer. Under de följande dagarne engagerades »Framåt» för att frakta personer, som skulle besöka »Rudolf Tornérhjelm», fram och åter emellan Sandhamn och Dalarö. enär den inre farleden var isbelagd, för hvilket biträde Hellgren erhöll 1,700 kr. i ersättning. Någon skyldighet att ersätta Hellgren för det denne under vintern måst upplägga sitt fartyg i Sandhamn följde ej deraf; och hvarken Hellgren eller hans besättning hade i öfrigt deltagit i bergningsarbetet. Intyget af den 16 December 1875 hade Hellgren aftrugat Göransson. Ängbåtsbolaget »Nya Föreningens» räkning vore alldeles otillständig, enär dess befäl och besättning ej det ringaste deltagit vare sig i bergnings- eller lossningsarbetet.

Besigtningsinstrumentet, undertecknadt af tullstationsföreståndaren Ekbohrn, ingeniören Wiström, hvilka tagit detsamma på ed, lotsen Sjöberg och en plåtslageriarbetare, innehöll: »I tredje plåten i tredje stråket under skandäcket funnos två hål, af hvilka det främre hade en längd af 10 tum och en bredd af 8 tum och en bräcka gående för öfver till en längd af tre tum, det andra hålet en längd af 8 tum och en bredd af 6 tum. Hålen befunno sig emellan spanten och hålens akterkant vid spantryggarne. I fjerde plåten i samma stråk befanns en spantnagel afsprungen. I femte plåten i samma stråk och emellan spanten befunnos

s. 720 Sida 720 i årgången börjar härKopiera citering

ett mindre och ett större hål, af hvilka det mindre hade bräckor utåt plåten i flera riktningar. Det större hålet var 61/2 tum långt och 3 1/2 tum bredt med bräckor å ömse sidor. Plåten var inbuglad emellan spanten utefter längden, men spanten i orubbadt läge — allt detta å babords sida.

Åtskilliga vittnen afhördes å ömse sidor beträffande fartygets inhalning och bergningsarbetet; och uppgåfvo i fråga om förenämnda intyg af den 16 December 1875:

Tullstationsföreståndaren Ekbohrn: att Göransson och Hellgren en dag inkommit på tullkammaren till vittnet, der Hellgren, efter ett längre samtal med Göransson, uppmanat honom, att afgifva ett intyg om Hellgrens biträde vid »Rudolf Tornérhjelms» bergning i det ändamål, att Hellgren skulle kunna stå till svars för sitt rederi för det arbete han dervid utfört; att vittnet, uppå Göranssons begäran, skrifvit ifrågavarande intyg, hvilket af denne godkänts och underskrifvits; att, ehuru vittnet hört Hellgren vid flere tillfällen förut begära ett sådant intyg, vittnet dock icke kunnat förmärka något trugande eller öfvertalande dertill; att vittnet dervid ej inverkat på Göransson utan blott yttrat, att, med afseende å hvad Hellgren utfört, vittnet ansåge det icke vara annat än rätt af Göransson att utfärda betyget, samt att Göransson dervid synts lugn och, såvidt vittnet kunnat inse, livarken öfverrumplad eller nedslagen, eller mindre redig till tankegången.■

Ingeniören Wiström: att vittnet bestyrkt Göranssons förenämnda intyg, hvilket varit förut skrifvet och undertecknadt; att vittnet, som i tre veckor efter tilldragelsen den 10 December dagligen sett Göransson, dervid visserligen iakttagit, att han synts nedslagen öfver olyckan, men ej märkt att något tvång eller trugande af Hellgren användts emot Göransson, hvarigenom denne kunnat förmås utgifva betyget.

Direktionen för Stockholms ångslupsaktiebolag och Hellgren åberopade en af hamnkaptenen i Stockholm utfärdad attest af innehåll, att sjöfarten på Stockholm slutats den 10 December 1875 och att »Drottning Sofia» påföljande dag

s. 721 Sida 721 i årgången börjar härKopiera citering

måst till Stockholm återvända för ishinder i skärgården; samt anförde vidare, att styrkt vore, det Göransson anmodat Hellgren både att skaffa folk till pumpning och att undersöka fartyget; att Hellgren, som egde mångårig erfarenhet vid bergningsarbeten, lyckats upptäcka och provisionelt täta tre hål minst tre fot under vattnet, sålunda ej synliga ens vid full dager, hvilket arbete borde värderas efter dess nytta, ej efter tid och besvär; att styrmannen å »Rudolf Tornérhjelm» icke kunnat upptäcka hålen; att utredt vore, det fartyget kunnat sjunka än djupare, hvarifrån det räddats genom tätningen; att Göransson borde utgifva ersättning för bergningsfartygens och deras besättningars arbeten och den ledning deraf, som Hellgren och Jönsson utfört, jemväl på grund af sitt skriftliga erkännande, hvilket borde tillmätas laga vitsord. På grund häraf och då giltig anmärkning icke blifvit framstäld emot de i stämningsansökningen gjorda anspråk, yrkades bifall till käromålet.

Göransson anmärkte: »Nya Föreningens» talan borde ej till pröfning upptagas, då bolaget ej stämt Göransson, fastän bolaget ju fordrade betalning för egen del. I öfrigt bestreds dess talan, då hvarken Jönsson eller hans besättning gjort det ringaste vid »Rudolf Tornérhjelms» bergning.. Om än Hellgren, som tätade läckorna, derför kunde för egen del vara berättigad till ersättning, kunde väl ej »Nya Föreningen» få något att fordra för det Jönsson vid tillfället stod och såg på. Om denne i stället rest sin väg, hade han kanske ej behöft upplägga sitt fartyg i Waxholm. Utredt vore, att »Rudolf Tornérhjelm» vid inhalningen legat flott både akterut och midskepps och att, sedan fartyget blifvit satt på land, detsamma fortfarande ej blott hållits flott utan vattnet déri jemväl minskats, innan hålen blifvit af Hellgren tätade. Enligt ett vittnes berättelse hade fartyget på en timme lättat åtminstone två tum, hvilket visade, att pumpningen kunnat utdraga vattnet äfven utan tätning. Hellgrens åtgörande hade sålunda endast bidragit att skyndsammare få fartyget läns. I enlighet härmed borde Göranssons betyg af den 16 December uppfattas, hvilket utgifvits

Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 15:de arg.

s. 722 Sida 722 i årgången börjar härKopiera citering

sedan Hellgren falskeligen föregifvit, att han blott skulle använda detsamma för att kunna stå till svars inför sitt rederi. Hellgren hade för ôfrigt ej blifvit anmodad om tätningen, utan hade allenast, uppå egen begäran, dertill erhållit Göranssons tillstånd. Uppgiften att isbildningen inträffat först natten till den 11 December vore ej öfverensstämmande med verkliga förhållandet, enär »Framåt» och »Sandhamn» just verkstält bogseringar genom isrännan från Stockholm till Sandhamn den 9 i samma månad. För ôfrigt hade icke Hellgren och Jönsson af Göransson anmodats att qvarstanna. Hellgrens åtgärd att täta hålen kunde i allt fall ej kallas bergning, »utan blott ett enskildt uträttande af Hellgren, derför honom personligen, men icke rederiet, kunde tillkomma någon ersättning, om han begärde den». Göransson yrkade på grund häraf käromålets ogillande.

Rådst.r:n utlät sig i dom den 2 November 1876: att hvad anginge Göranssons invändning mot ångbåtsbolaget »Nya Föreningens» rätt att i saken uppträda som mellankommande part, så, enär bolaget grundade sin fordran derå, att bolaget skulle genom befälhafvaren och besättningen å dess ångare »Sandhamn» deltagit i de bergningsåtgärder, saken rörde, samt Stockholms ångslupsaktiebolag och Hellgren uti deras stämning förvarat bolagets på afgifven räkning grundade anspråk på ersättning för deltagandet uti bergningsarbetet, och bolaget tilllika förenat sig i gemensam talan med ångslupsaktiebolaget och Hellgren, kunde det icke förmenas bolaget att, såsom mellankommande part, få sin i medparternes käromål ingående fordran pröfvad i sammanhang dermed; — samt beträffande sjelfva saken, hurusom utredt vore, att, sedan ångfartyget »Rudolf Tornérhjelm» under segling till utrikes destinationsort med last af hafre sprungit läck, till följd hvaraf Göransson såsom befälhafvare å fartyget tidigt på morgonen Fredagen den 10 December 1875 sökt hamn vid Sandhamns tullstation för att afhjelpa skadan, ångfartyget, inkommet i hamnen, blifvit förlagdt på stranden nära intill tullbryggan i det läge, att förstäfven stött mot botten och aktern legat med kölen 3 högst 4 fot öfver hafsbotten, hvarefter, och sedan hand-

s. 723 Sida 723 i årgången börjar härKopiera citering

och ångpumpning påbörjats och några timmar fortgått utan att fartyget under tiden kunnat länsas, Hellgren, hvilken med den af honom förda, ångslupsbolaget tillhöriga, bogserångaren »Framåt» vid tillfället uppehållit sig vid Sandhamn, begärt och erhållit Göranssons tillåtelse att undersöka ångfartyget »Rudolf Tornérhjelm», dervid Hellgren å ångfartygets ena sida, omkring tre till fyra fot under vattenlinien, upptäckt tre läckor uti ångfartygets plåt, hvilka läckor Hellgren med bastmattor tätat, hvarpå ångfartyget genom fortsatt pumpning omsider blifvit länsadt och en del af lasten, såsom befunnen skadad, lossad; att ehuru ångfartyget »Rudolf Tornérhjelm», derest detsamma icke blifvit länspumpadt, uppenbarligen kunnat på stället sjunka djupare, åtminstone akterut tre till fyra fot, hvarigenom större skada, hufvudsakligen å lasten, äfven antagligen uppkommit, hade likväl »Rudolf Tornérhjelm», vid det läge och den säkra förtöjning detsamma då innehaft, icke varit i fara att med last förgås och således ej i sådan nöd, att hvad sjölagen stadgade om ersättning för bergning från strandning eller skeppsbrott kunde i afseende å det framstälda ersättningsanspråket, såvidt det varit på sjölagen grundadt, vinna tillämpning; men att som, oaktadt vid jemförelse mellan vittnesmålen i saken, ej kunde med säkerhet bedömas om den af Hellgren verkstälda tätning af läckorna ensamt möjliggjort länspumpningen af fartyget, eller om den endast dertill i större eller mindre mån bidragit, det likväl uppenbart framginge att, om äfven det betyg, Göransson lemnat Hellgren öfver nyttan af samma biträde, icke kunde, mot hvad omständigheterna utvisade, tydas vidsträcktare än som Göransson sjelf velat medgifva, Hellgren dock i hvarje fall måste anses hafva med Göranssons samtycke icke allenast lemnat en verksam hjelp till förekommande af ännu större skada å ångfartyget »Rudolf Tornérhjelm», utan äfven, hvilket syntes af de utaf Göransson accepterade räkningar, fått öfvertaga ledningen och tillsynen af åtgärderna vid fartygets länspumpning och lastens lossning, kunde Göransson ej undgå att för den verksamma hjelp och det biträde, som sålunda blifvit lemnadt, utgifva,

s. 724 Sida 724 i årgången börjar härKopiera citering

utöfver redan guldne omkostnader, skälig ersättning till vederparterne, dervid, emedan icke visadt vore, att Hellgren, om han den 10 December 1875 med sitt fartyg anträdt återfärden till Stockholm, kunnat genom isen dit inkomma eller att Stockholms ångslupsaktiebolags förlust genom ångaren »Framåts» uppläggande i Sandhamn verkligen uppgått till det belopp, räkningen upptoge, och ej heller att ångbåten »Sandhamn» och dess manskap på något sätt blifvit använda vid de af Hellgren vidtagna åtgärder, blefve de af såväl Stockholms ångslupsaktiebolag och Hellgren, som ångbåtsbolaget »Nya Föreningen» härutinnan framstälda ersättningspåståenden ogillade; men, ehuru parterne ej aktat nödigt åstadkomma någon utredning angående värdet af den i ångfartyget »Rudolf Tornérhjelm» intagna last och huru mycket af densamma befunnits skadad, och ej heller i öfrigt angifvit någon grund för uppskattningen af den erhållna hjelpen, likväl och som Göransson, utan att hafva anmärkt något emot beloppet i sista fordringsposten, medgifvit att Hellgren vore berättigad till »någon ersättning, om han begärde den», samt jemväl med fästadt afseende å ångslupsaktiebolagets och Hellgrens erinran, att Hellgrens biträde ej borde bedömas endast efter den tid, som dertill åtgått, utan äfven efter den nytta, det åstadkom, förpligtades Göransson att till ångslupsaktiebolaget och Hellgren, hvilken sednare jemväl måste räknas såsom kärande i saken, då han deltagit i käromålet, mot qvitto utgifva räkningens sista post 1,425 kr. 75 öre, med rätt för ångslupsaktiebolaget och Hellgren att vid beloppets uttagande, om tillgång saknades hos Göransson, jemlikt 43 § sjölagen, hålla sig till ångfartyget »Rudolf Tornérhjelm».

Parterne fullföljde saken å ömse sidor till Svea hofrätt, direktionen för Stockholms ångslupsaktiebolag samt Hellgren jemte direktionen för »Nya Föreningen» under anförande bland annat: »Rudolf Tornérhjelm inkom i sjunkande tillstånd kl. 5 på morgonen. Hellgren och Jönsson anmodades af Göransson att biträda vid bergningen, utan att tid var för långa underhandlingar i ett så kritiskt läge. Hellgren

s. 725 Sida 725 i årgången börjar härKopiera citering

öfvertog hufvudledningen och Jönsson en afdelning deraf, hvarmed den sistnämnde fortsatte hela dagen den 10 December. Dagen derpå, då Jönsson sökte inkomma till Stockholm, kunde isen ej vidare genomträngas. Utan deras biträde skulle fartyget sjunkit djupare, ända till skandäcket, och lasten fullkomligt genomdränkts. Den fordrade ersättningssumman, 8,000 kr., vore ej för högt tilltagen, enär, enligt grunderna i 181 § sjölagen, det bergade godsets värde, som Göransson undandragit sig att uppgifva, vid godtgörelsens bestämmande borde tagas med i beräkning. Lasten hade utgjort 4,000 quarters hafre, deraf å auktion sålts 1,712 quarters för 3,110 kr. 36 öre och i Havre lossats 2,245,90 quarters, värde 78,718 francs 90 cent. Yrkade bifall till stämningspåståendena.

Göransson bestred allt afseende å hvad motparterne anfört, under fullföljande af invändningen, att direktionens för »Nya Föreningen» talan icke borde till pröfning upptagas; anmärkande Göransson: Fartyget hade icke kunnat sjunka vidare, enär, då ett så stort fartyg stode med stäfven på land och hade endast 3 à 4 fot till botten, akterut, tyngdpunkten — midskepps — ovilkorligen måste till följd af bottnens sluttning jemväl hvilat på grund. De åtgärder Hellgren vidtagit hade han verkstält såsom enskild person och ej för bolagets räkning, hvarken med dess båt eller dess folk, och för detta hade Hellgren icke begärt någon ersättning. För besväret med tätningen, hvartill åtgått högst en timmas tid, skulle 15 kr. vara en rundlig ersättning; och om Hellgren, för det han hjelpt till med lossningen i två dagar, derföre i egenskap af »bas» för arbetet finge betaldt med 15 kr. för dag, så skulle för dessa 45 kr. Hellgren vara väl aflönad för den nytta han gjort. — Besättningen å »Framåt» hade ej deltagit i hvarken pumpning eller annat arbete för »Rudolf Tornérhjelm». Om meningen vore, att besättningen skulle godtgöras för hyra och mat, medan den låg overksam, borde väl godtgörelsen i berörde hänseende icke kunna skattas högre än till 50 kr. pr dag eller det belopp Hellgren sedermera af Göransson betingat sig

s. 726 Sida 726 i årgången börjar härKopiera citering

för de dagar han icke reste till Dalarö, utan qvarblef för »Rudolf Tornérhjelms räkning». På grund häraf yrkade Göransson befrielse från all betalning, fodrad för ett arbete, som ej verkstälts, eller åtminstone — ifall den ersättning, som kunde tillkomma Hellgren personligen, skulle få i denna uppgöras, ehuru derom ej vore stämdt, och om besättningen å »Framåt» borde betalas för det densamma oombedd qvarlegat i Sandhamn — att dessa ersättningar ej måtte bestämmas högre än till 75 kr. till Hellgren och 50 kr. per dag åt besättningen.

Enligt dom den 28 Juni 1877 fann hofr:n ej skäl att göra ändring i rådst.r:ns dom.

Om denna dom förenade sig assessorerne Moberg och Boivie.

Hofrättsrådet Forssell yttrade beträffande den ifrågasatta ersättningen: »Emedan, genom den i saken åstadkomna utredning, måste anses vara lagligen styrkt, att ångfartyget »Rudolf Tornérhjelm», sedan det tidigt på morgonen den 10 December 1875 inkommit till Sandhamn och blifvit der förtöjdt, varit bergadt från sjunkning, samt de af Hellgren vidtagna åtgärder att med bastmattor, bekomna från fartyget, tillstoppa läckorna å detsamma och att derefter anordna pumpningen och lossa lasten således ej kunna hänföras till bergning af fartyget och dess last; ty och som det ej kan såsom ostridigt antagas, att den af Hellgren förda ångaren »Framåt», äfven om den vid tilläfventyrs förut bestämd tid afgått från Sandhamn till Stockholm, kunnat dit inkomma före segelledens tillfrysande; alltså finner jag, med ändring af rådst.r:ns dom, käromålet icke kunna bifallas i vidsträcktare mån, än att kaptenen Göransson förpligtas, att för det verksamma biträde, som Hellgren lemnat, till denne betala 500 kr.»

Referenten, v. här.höfdingen Edelstam, med hvilken assessoren, frih. Staël von Holstein sig förenade, utlät sig i fråga om ersättningen: »Emedan genom den i saken åstadkomna utredning, måste anses vara lagligen styrkt, att ångfartyget »Rudolf Tornérhjelm», sedan det tidigt på morgonen

s. 727 Sida 727 i årgången börjar härKopiera citering

den 10 December 1875 inkommit till Sandhamn och blifvit der förtöjdt, varit bergadt från sjunkning, samt de af Hellgren vidtagna åtgärder att med bastmattor, bekomna från fartyget, tillstoppa läckorna å detsamma och att derefter anordna pumpningen och lossa lasten således ej kunna hänföras till bergning af fartyget och dess last; ty och som det ej kan såsom ostridigt antagas, att den af Hellgren förda ångaren »Framåt», äfven om den vid tilläfventyrs förut bestämd tid afgått från Sandhamn till Stockholm, kunnat dit inkomma före segelledens tillfrysande; alltså och då Hellgren i denna sak icke fört annan talan än i sin egenskap af befälhafvare å ångaren »Framåt» och således icke för egen del framstält anspråk om ersättning för det biträde han lemnat vid fartygets länspumpning och lossning, finner jag, med ändring af rådst.r:ns dom, skäligt ogilla ångslupsaktiebolagets och Hellgrens i saken förda talan; Hellgren dock obetaget att särskildt i laga ordning anhängiggöra och utföra talan om den ersättning, hvartill han kan anse sig befogad för det af honom lemnade biträde.»

Saken fullföljdes å ömse sidor till Kongl. Maj:t.

Direktionen för Stockholms ångslupsaktiebolag, Hellgren och ångslupsaktiebolaget »Nya Föreningen» anförde gemensamt: Hellgren hade deltagit i sakens instämmande, utan att han lagt någon egentlig vigt vid i hvad egenskap han gjort instämningen, hvaraf torde följa, att hans anspråk borde pröfvas ej allenast såsom befälhafvare utan äfven för såvidt de gällde honom personligen. I saken hade styrkts, att »Rudolf Tornérhjelm», der det först låg, kunnat sjunka djupare, så att mycket större del af lasten kunnat skadas och fartygets flotthållande blifvit förknippadt med större svårigheter och kostnader, om ej Hellgrens bergningsåtgärder mellankommit. Yrkade bifall i de delar af saken, der dem emotgått.

Göransson yttrade: Han hade blifvit dömd att betala ett ersättningsbelopp till två personer, Stockholms ångslupsaktiebolag och Hellgren, hvilket vore orimligt och ungefär detsamma som att dömas betala dubbla beloppet. Hellgren

s. 728 Sida 728 i årgången börjar härKopiera citering

hade ej blott fört talan för egen del utan äfven för Stockholms ångslupsaktiebolag och på grund af bolagets räkning, hvilken endast afsåge åtgärder, som Hellgren skulle vidtagit såsom befälhafvare å »Framåt». Betalningen, om sådan skulle Göransson ådömas, borde derföre tillerkännas icke Hellgren, utan endast direktionen för bolaget, isynnerhet då fordringsposten å 1,425 kr. 75 öre enligt räkningen skulle utgöra dels aflöning åt besättningen och dels ersättning åt Hellgren för tillsyn vid bergningsarbetet, hvarför väl direktionen, ej Hellgren, vore behörig uppbära och fördela summan. Någon bergning hade emellertid icke egt rum. Göransson hade icke bestämdt medgifvit, att Hellgren vore berättigad till någon ersättning, utan fasthellre påstått, att den äskade godtgörelsen vore för hög. Tätningen hade icke gjort någon annan nytta, än att derigenom besparats några tunnor kol, som skulle åtgått till maskinen i och för pumpningsarbetet. Göransson hade icke anmodat Hellgren att undersöka fartyget, utan endast på dennes erbjudande derom genmält: »ja, gör det», hvilka ord svårligen kunde rubriceras såsom något aftal om bergning. Om äfven något aftal egt rum och Hellgren vore berättigad till någon ersättning, så vore, enligt 43 § sjölagen, rederiet i främsta rummet skyldigt att med fartyg och last svara för befälhafvarens aftal. Någon betalningsskyldighet kunde således ej åligga Göransson utan endast hans rederi. Om Hellgren för sin del begärt ersättning, så skulle sådan icke honom förvägrats med skäligt belopp, som rimligen icke kunnat sättas högre än 100 kr. Då Hellgren emellertid icke begärt någon godtgörelse såsom enskild person, utan för sig och besättning gemensamt att tillhandahållas bolaget, för bergning, som icke egt rum, så hade Göransson icke kunnat medgifva ett sådant påstående. På grund häraf yrkades antingen befrielse från all ersättningsskyldighet för såväl Göransson som rederiet, eller åtminstone befrielse för Göransson personligen från ersättningsskyldighet, då han handlat å rederiets vägnar; och, om någon ersättning skulle utgå, att denna finge beräk-

s. 729 Sida 729 i årgången börjar härKopiera citering

nas, ej efter den nytta, som Hellgren möjligen gjort, utan blott efter tid, beräknad till högst två timmar.

N. Rev. (konst, rev.sekr. Norberg, föredragande, samt t. f. rev.sekr:ne Westman och Cöster) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t ej måtte, i anledning af parternes å ömse sidor fullföljda talan, finna skäl att i domstolarnes beslut göra annan ändring än att, med afseende å hvad i saken blifvit upplyst angående beskaffenheten och nyttan af det biträde, Hellgren på Göranssons anmodan lemnat denne, det belopp, Göransson skulle såsom ersättning i anledning deraf till ångslupsaktiebolaget och Hellgren, hvilka gemen- 1 samt fört sin talan i saken, utgifva, bestämdes till 500 kr.

Saken föredrogs den 5 April 1878 inför H. D.; och emedan Göransson icke vore personligen ansvarig för ifrågavarande af honom, i egenskap af befälhafvare å ångfartyget »Rudolf Tornérhjelm», med Hellgren slutade aftal, pröfvade H. D:s fleste ledamöter (just.råden Södergren, Naumann, Huss, von Segebaden och Ostergren) rättvist domstolarnes beslut, så vidt betalningsskyldighet blifvit Göransson ålagd, undanrödja, hvaremot, på de af rådst.r:n anförde skäl, ångfartyget »Rudolf Tornérhjelms» rederi, hvars talan i målet blifvit af Göransson utförd, jemlikt 43 § sjölagen, skulle, för det af Hellgren lemnade biträde, till Stockholms ångslupsaktiebolag och Hellgren, så långt fartyget med dess tillhörigheter och frakten räckte, utgifva ersättning; och funno, beträffande beloppet af nämnda ersättning, bemälda ledamöter, med afslag å ångslupsaktiebolagets, Hellgrens och bolaget »Nya Föreningens» ändringssökande, ej skäl att på Göranssons fullföljda talan i hofr:ns dom göra annan ändring, än att, med afseende å hvad i målet blifvit angående beskaffenheten och nyttan af nämnda biträde upplyst, samma ersättning bestämdes till 500 kr.

Just.råden Wretman och von Hofsten funno icke skäl att i hofr:ns dom göra annan ändring än att, enär Göransson icke enligt lag vore personligen ansvarig för det af honom i egenskap af befälhafvare å ångfartyget »Rudolf Tornérhjelm» slutade aftal, på grund hvaraf det af hofr:n

s. 730 Sida 730 i årgången börjar härKopiera citering

bestämda ersättningsbelopp blifvit honom till utgifvande ålagdt, samma belopp enligt 43 § af sjölagen endast borde af fartyget med tillhörigheter och dess frakt gäldas.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 15 April 1878.