Naumanns tidskrift 1879 s. 263

Afsägelse af arfsrätt till förmån för tredje man, mot visst vilkor. Testamente eller icke? Skyldighet att prestera bevisning i fråga om fullgörande af sagda vilkor.

Den 17 November 1875 afled Erika Christina Johanna Tillberg hos sin moster, ogifta Anna Margaretha Bergman i Kungsör.

Den 11 December samma år dog Anna Bergman derstädes, efterlemnande såsom sterbhusdelegare brorsbarnen, handlanden Carl Magnus Bergman och enkan Henrika Wallén, född Bergman.

Göran Fredrik Larsson i Kungsör, hvilken varit förmyndare för Erika Tillberg, bevakade den 14 Mars 1876 vid Akerbo här.rätt såsom testamente efter Anna Bergman en handling af följande lydelse:

»Testamente. Undertecknade, närmaste och enda kända slägtingar till omyndiga Erika Christina Johanna Tillberg, född den 31 Mars 1840, förklara härmed som vår sista

s. 264 Sida 264 i årgången börjar härKopiera citering

och yttersta vilja, att då Erika Christina Johanna Tillberg icke är vid sinnesförfattning att hon kan sig sjelf väl värda, och dä hennes lagligen tillförordnade förmyndare Göran Fredrik Larsson förklarat sig villig att under Erika Christina. Johanna Tillbergs återstående lifstid henne väl vårda och i allo behandla såsom sitt eget barn, vi efter hennes en gång timade död icke göra anspråk på något arf efter henne af hvad namn och beskaffenhet det vara må, utan skola de tillgångar, som hon Erika Christina Johanna Tillberg, såvida hon icke blifver gift och efter sig lemnar barn, de då finnas, tillfalla Göran Fredrik Larsson och hans hustru samt barn, och afhända vi oss på förenämnda vilkor, oss och våra arfvingar, all rätt till arf efter Erika Christina Johanna Tillberg utan något vidare klander. — Skulle mot förmodan arfvingarne efter Göran Fredrik Larsson och hans hustru icke lemna Erika Christina Johanna Tillberg den kärleksfulla omvårdnad, som denna vår förskrifning afser, så skola de icke heller njuta den fördel, dem härigenom tillkommer; dock skulle annan lagligen tillförordnad förmyndare sjelf taga Erika Christina Johanna Tillberg under sin eller genom hans åtgärd annans vård, hvarigenom Göran Fredrik Larsson och hans hustru samt arfvingar icke blifva i tillfälle lemna henne, Tillberg, den omvårdnad, hvartill de sig förbundit, vare de berättigade att efter Erika Christina Johanna Tillbergs död träda i full besittning af hvad hon efter sig lemnat, det må vara fast eller lös egendom. Kungsör den 10 Mars 1875. Anna Bergman. Henrika Wallen. Vittnen; Victor Fischer. C. J. Jansson».

Denna handling utstäldes till delgifning med Anna Bergmans närmaste arfvingar.

Efter stämning till Akerbo här.rätt yrkade handlanden Bergman och Henrika Wallén, att emedan Erika Tillberg aldrig kommit under Larssons vård och denne sålunda icke fullgjort det i ofvanintagna handling, som egentligen vore ett kontrakt, aftalade vilkor för arfsrätt efter henne, och enär Anna Bergman och Henrika Wallén i allt fall varit obehöriga att förordna om Erika Tillbergs qvarlåtenskap. Hen-

s. 265 Sida 265 i årgången börjar härKopiera citering

rika Wallén så mycket mer, som hon sjelf, såsom endast kusin till Erika Tillberg, ej varit berättigad till arf efter henne, hvilkens arfvinge Anna Bergman ensam varit, ofvanberörda handling måtte förklaras vara utan all kraft och verkan.

Vid här.r:n uppträdde hemmansegaren Carl Erik Ersson från Tistersta såsom mellankommande part på grund af en afhandling af den 21 December 1876, enligt hvilken Larsson till honom för 800 kr. försålt sin på handlingen af den 10 Mars 1875 grundade arfsrätt efter Erika Tillberg »såsom en osäker fordran»; och företedde Ersson jemväl originalet till det s. k. testamentet, försedt med påskrift af Larsson, att afhandlingen med hela dess innehåll transporterades på Ersson.

Larsson bestred allt afseende å käromålet och yrkade att varda från saken skiljd.

Ersson anförde, att då åberopade handling icke vore något testamente, utan ett kontrakt angående arfsrätten efter Erika Tillberg, men klander deremot, hvilket bort anställas inom den i 4 kap. 3 § U. B. föreskrifna tid, icke af Anna Bergman under hennes lifstid anstälts, hade handlingen vunnit laga kraft i hvad Anna Bergmans rätt rörde; och alldenstund Henrika Wallén ej egde någon arfsrätt efter Erika Tillberg, som öfverlefdes af Anna Bergman, hade Henrika Walléns namn å handlingen icke annan betydelse, än att hon godkänt Anna Bergmans åtgärd, hvilket godkännande icke kunde återkallas. För öfrigt hade Larsson icke ovilkorligen förbundit sig att hafva Erika Tillberg i sitt hus, utan blott att tillse det hon erhölle vård, hvilket åliggande han jemväl fullgjort, hvarom åberopades två af Anna Bergman den 3 Maj 1875 och den 3 November samma år utfärdade qvitton att hon nämnda dagar af Larsson, såsom Erika Tillbergs förmyndare, bekommit 75 kr. »såsom uppfostringsbidrag» för myndlingen.

Handlanden Bergman och Henrika Wallén anmärkte, att af handlingens innehåll tydligen framginge, att detsamma vore ett kontrakt, äfvensom att Larsson skulle gå miste om

s. 266 Sida 266 i årgången börjar härKopiera citering

den vårdarelön, honom tillförsäkrats, derest han ej lemnade Erika Tillberg någon vård eller icke nöjaktig omvårdnad. Uppenbarligen hade ock Larsson ansett sin rätt högst tvifvelaktig, då han, som för handlanden Bergmans och Henrika Walléns räkning innehaft Anna Bergmans qvarlåtenskap, som enligt bouppteckning utvisat en behållning af 6,469 kr. 60 öre, dock afyttrat sin förmenta rätt för 800 kr.

Uti utslag den 7 Maj 1877 utlät sig lidren: att, enär aflidna Anna Bergman icke kunde anses hafva varit oberättigad att, på sätt hon för godt funnit, förfoga öfver de henne efter Erika Tillberg, hvars närmaste och enda arfvinge hon varit och hvilken före henne aflidit, tillfallande arfsmedel, samt Anna Bergman ej veterligen återkallat eller ändrat det uti omstämda handlingen den 10 Mars 1875 gjorda förordnande; ty och då Larsson, såvidt visadt blifvit, icke brustit i de förbindelser, honom för tillgodonjutande af de i berörda handling honom tillerkända förmåner ålegat, blef käromålet ogilladt.

Handlanden Bergman och Henrika Wallén fullföljde saken till Svea hofrätt anmärkande, att handlingen ingalunda vore något kontrakt, utan ett testamente och såsom sådant ogiltigt redan derför, att vittnesmeningen derå icke innehölle: »sundt förstånd och fri vilja»; samt att de i Anna Bergmans qvitto omförmälda 150 kr. voro räntemedel, dem Larsson såsom förmyndare uppburit och till myndligens underhåll utbetalt.

Uppå handlanden Bergmans och Henrika Walléns begäran blefvo två vittnen afhörde inför hofr:n och togo på sin ed en af dem undertecknad attest af innehåll: att Larsson hvarken före eller efter den 10 Mars 1875 haft ringaste vårdnad om Erika Tillberg, vare sig medelst anskaffande af husrum, kläder, föda, skötsel eller tillsyn i öfrigt, och att hon från spädaste barndomen till sin död vistats hos sin moster, Anna Bergman, och hos henne åtnjutit all den moderliga omvårdnad och tillsyn, hvaraf hon varit i behof, allt detta kunde vittnena, såsom Anna Bergmans och Erika Tillbergs närmaste grannar, intyga; och tilläde vitt-

s. 267 Sida 267 i årgången börjar härKopiera citering

nena, det ena, att vittnet i 25 år varit bekant med Anna Bergman och Erika Tillberg, och att Larsson aldrig befattat sig med den sednare, samt det andra, att vittnet känt Erika Tillberg alltifrån hennes födelse; att Larsson aldrig haft med henne att skaffa, samt att vittnet icke någonsin hört Anna Bergman af Larsson begära något till Erika Tillbergs underhåll.

Hofr:n yttrade i dom den 31 December 1877, att emedan Anna Bergman och Henrika Wallén i hofr:n med två vittnen styrkt, att omyndiga Erika Tillberg allt intill sin död vistats hos samt njutit vård och underhåll af sin moster, ofvanbemälda Anna Bergman; ty och som Larsson, hvilken icke visat, att han ens i någon mån dertill bidragit, följaktligen icke fullgjort de vilkor, hvarmed myndlingens tillgångar blifvit honom genom ifrågavarande handling tillförsäkrade; alltså pröfvade hofr:n rättvist, med ändring af här.r:ns utslag, förklara, att någon rätt till Erika Tillbergs qvarlåtenskap icke på grund af omförmälda handling tillkomme vare sig Larsson eller dennes rättsinnehafvare Carl Erik Ersson.

Om denna dom förenade sig hofrättsrådet friherre Leuhusen, assessorerne Moberg, referent, och Almgren samt v. här.höfdingen Groll.

Ifrån beslutet var fiskalen Westrin skiljaktig och yttrade: »Emedan, efter min åsigt, åt den i saken åberopade den 10 Mars 1875 upprättade handling, hvarigenom Anna Bergman och Henrika Wallén förklarat, att, enär Larsson tillkännagifvit sig villig att under Erika Tillbergs återstående lifstid henne väl vårda, Anna Bergman och Henrika Wallén till förmån för Larsson afstode från allt anspråk på arf efter Erika Tillberg, icke må gifvas den tydning, att Larsson skulle om de honom sålunda tillförsäkrade förmåner gå i mistning för den händelse, att Erika Tillberg, utan Larssons förskyllan, icke blefve till hans vård öfverlemnad, — för hvilken åsigt jag hemtar särskildt stöd af den i handlingen vidare förekommande bestämmelse, att, derest i Larssons ställe, annan förmyndare för Erika Tillberg blefve utsedd och denne sjelf

s. 268 Sida 268 i årgången börjar härKopiera citering

komme att ombesörja hennes vårdande samt Larsson således icke blefve i tillfälle lemna Erika Tillberg den omvårdnad, hvartill han sig förbundit, han likväl skulle vara berättigad att efter hennes död träda i full besittning af hvad hon efter sig lemnat; ty och som handlanden Bergman och Henrika Wallén icke ens uppgifvit, att Erika Tillberg, hvilken vid den tid berörda handling upprättats och sedermera allt intill sin den 17 November 1875 timade död vårdats hos Anna Bergman, varit i behof af Larssons särskilda omvårdnad, eller att Larsson blifvit slik omvårdnad affordrad men sådan sig undandragit, pröfvar jag rättvist fastställa det slut, hvari här.r:n i hufvudsaken stannat.»

Larsson och Ersson fullföljde saken till Kongl. Maj:t under anförande, att Larsson ingalunda varit skyldig att hafva Erika Tillberg i sitt hus, utan allenast att bereda henne den vård, som erfordrades, hvilken skyldighet han jemväl fullgjort, till bevis hvarom åberopades attester

af Johan Erik Säfström och Katarina Olsdotter: att Larsson år 1875 med Anna Bergman träffat aftal derom, att denna skulle vårda Erika Tillberg och att Larsson skulle dermed biträda, då sådant erfordrades; att Larsson ofta fullgjort sistnämnda åliggande; att Erika Tillberg flera dygn under år 1875 vistats i Larssons hem och af denne vårdats; samt att Erika Tillberg icke varit i behof af annan vård än den hon sålunda genom Larsson erhållit;

af U- G. Reutermark: att Erika Tillberg år 1875 på anmodan af Anna Bergman vårdats af Larsson och tidtals flera dagar vistats hos denne;

af A. L. Reutermark: att Larsson, som år 1875 af Anna Bergman anmodats att vårda Erika Tillberg och jemväl fullgjort detta uppdrag, vid ett tillfälle dragit försorg om hennes resa till Köping för att söka läkare; samt att hon åtskilliga dagar vistats i Larssons hem;

af Hedda Lindqvist: att Larsson hösten 1875, kort före Erika Tillbergs frånfälle, plägat gå hem till Anna Bergmans bostad och derstädes vårdat den förstnämnda; och

af Gustafva Eriksson: att hon åtskilliga gånger år

s. 269 Sida 269 i årgången börjar härKopiera citering

1875, synnerligast kort före Erika Tillbergs död, varit af Larsson anmodad att i och för sjukvård besöka Erika Tillberg, som dä varit boende hos Anna Bergman; att Eriksson för dessa besök erhållit betalning af Larsson; och att Anna Bergman vid ett tillfälle till Eriksson yttrat, att Larsson gjorde sig mycket besvär med Erika Tillberg, samt tilllagt: »om vi ej hade honom att tillgå för Erikas vård, hvart skulle vi då taga vägen».

Larsson och Ersson yrkade fastställelse af här.r:ns beslut under anhållan, att få attestutgifvarne hörde såsom vittnen i saken.

Handlanden Bergman och Henrika Wallén åberopade den utredning, som vid här.r:n förekommit, och bestredo allt afseende å attesterna och den framstälda begäran om vittnesförhör, enär de upplysningar vittnena kunde lemna icke kunde förringa verkan af den bevisning, Bergman och Henrika Wallén åstadkommit. På grund häraf yrkades fastställelse af hofr:ns dom.

N. Rev. (rev.sekr. von Bahr samt t. f. rev.sekr:ne Cöster och Dickson, den sistnämnde föredragande,) hemstälde i underdånighet att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med ändring af hofr:ns dom, fastställa här.r:ns utslag.

Saken föredrogs den 29 Augusti 1878 inför H. D. (i närvaro af just.råden Almqvist, Carleson, Wretman, von Hofsten, von Segebaden, Lindhagen och Hernmarck), dervid det underdåniga betänkandet bifölls.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 25 September 1878.