Straff för annans förledande till mened. Strafflagens 13 kap. 1 § jfd.
27 augusti 1878
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1879, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 269–272 i årgången 1879. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, F) Strafflagen och dertill hörande Förordningar, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 37 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Strafflagen och dertill hörande Förordningar, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sextonde årgången, 1879 i litteraturen — s. 269–272 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 27 Augusti 1878». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Drängen Per August Pettersson från Ljungby tilltalades den 12 Februari 1878 af länsmannen K. V. Andersson vid Södra Möre här.rätt för det Pettersson skulle hafva den
s. 270 Sida 270 i årgången börjar här
31 förutgångne December pä aftonen, genom aflossande af ett dynamitskott sä nära invid F. Olssons i Ljungby boningshus, att fönstren i huset sprungit sönder, stört Olssons hemfrid.
Då Pettersson nekade, lät åklagaren såsom vittne afhöra drängen Johan August Olsson från Ljungby, hvilken efter aflagd ed och erhållen varning berättade, att han ifrågavarande afton jemte den tilltalade befunnit sig i deras gemensamma husbondes stall och derifrån hört skottet, samt att han, som alltsedan kl. 6 e. m. samma dag varit i Petterssons sällskap, ej sett honom lossa något skott eller yttra någon afsigt att skjuta.
Olsson, hvilkens uppförande under vittnesmålet syntes misstänkt, varnades allvarligt för mened, men vidhöll icke dessmindre sin afgifna berättelse. Sedan emellertid Per August Johansson på aflagd ed intygat, att Pettersson dagen efter åtalade tilldragelsen för vittnet i Olssons närvaro vidgått, att han afbränt ifrågavarande skott, erkände slutligen Olsson, efter allvarliga föreställningar och varningar, att han, med fullt medvetande om Petterssons brott och af denne dertill förledd, vittnat falskt, hvarefter här.r:n genom utslag ofvanförstnämnde dag, enär Olsson burit falskt vittnesbörd och detsamma inför domstol bekräftat, men han dock, allvarligen uppmanad att hålla sig till sanningen, vittnesmålet återkallat, innan annan skada lidit, dömde Olsson, jemlikt 13 kap. 3 § strafflagen, att hållas 2 år i fängelse.
Olsson och hans fader besvärade sig i Götha hofrätt, som i utslag den 2 April 1878 ej fann skäl att på klagandenas besvär meddela ändring i här.r:ns utslag, hvarefter Kongl. Maj:t, på besvär af Olsson, i utslag den 9 påföljde Augusti förklarade anledning icke hafva förekommit till ändring i öfverklagade utslaget eller att den sökta nåden bevilja,
Åklagaren yrkade härefter å Pettersson laga ansvar för det denne förledt Olsson till mened.
s. 271 Sida 271 i årgången börjar här
Pettersson, som till en början förnekade åtalade förbrytelsen, vidgick slutligen, att han öfvertalat Olsson att vittna falskt.
Vid ett senare rättegångstillfälle påstod dock Pettersson, att han en eller två dagar före målets första handläggning uppmanat Olsson att hålla sig till sanningen.
Här.r:n yttrade i utslag den 20 Mars 1878 bland annat: att emedan Pettersson inför här.r:n den 27 derförutgångne Februari frivilligt erkänt, att han förledt Olsson att vid domstol aflägga falskt vittnesmål, samt afseende icke kunde fästas å Petterssons derefter gjorda förebärande, hvilket stode i uppenbar strid mot hvad förut i målet förekommit; ty dömdes Pettersson, enligt 3 kap. 1 § samt 13 кар. 1 och 6 §§ strafflagen, att, för det han uppsåtligen förledt annan till mened, hållas till straffarbete i 2 år och 6 månader samt för alltid vara medborgerligt förtroende förlustig.
Hofr:n, hvars pröfning här.r:ns utslag understäldes, utlät sig i utslag den 21 Maj 1878: att som här.r:n genom utslag den 12 Februari 1878 dömt Olsson, att, för det han burit ifrågavarande falska vittnesmål och det med edgång inför här.r:n bekräftat, men vittnesmålet återkallat innan annan lidit skada, jemlikt 13 kap. 3 § strafflagen, hållas i fängelse under 2 år, samt hofr:n, hvarest endast Olsson jemte dennes fader öfverklagat samma utslag, genom utslag den 2 April 1878 icke funnit skäl att på Olssons och hans faders besvär deri göra ändring; och emedan följaktligen genom utslag, som emot allmänna åklagaren vunnit laga kraft, förklarats, att Olssons sagda brott icke varit af svårare beskaffenhet, än att det kunnat umgällas med det i 13 kap. 3 § strafflagen stadgade straff, samt Pettersson, hvilken vore lagligen förvunnen att hafva förledt Olsson att begå nämnda brott, skulle, jemlikt 3 kap. 1 § strafflagen, derför straffas såsom vore han sjelf gerningsman; ty pröfvade hofr:n rättvist att, med tillämpning af sistnämnde lagrum och 13 kap. 3 § strafflagen, döma Pettersson att, för det han förledt annan att begå mened, hållas i fängelse under 2 år.
s. 272 Sida 272 i årgången börjar här
Om detta utslag förenade sig hofrättsrådet Frejdenfelt samt assessorerne Korssell, von Sydow och Svalander.
Fiskalen Aurell yttrade, att han för sin del faststälde här.r:ns utslag.
Åklagaren fullföljde saken till Kongl. Maj:t: Om Olsson, dertill förmådd af kraftiga föreställningar, återkallat sitt falska vittnesmål, komme detta icke Pettersson vid och borde icke på hans straff inverka. Då hofr:n förklarat sig icke kunna uppå Olssons besvär ändra här.r:ns angående honom meddelade utslag, framginge deraf, att hofr:n funnit honom saker enligt 13 kap. 1 § strafflagen. Om ett misstag förelupit vid bedömandet af gerningsmannens brott, borde sådant icke leda till minskning i straffet för anstiftaren.
Målet föredrogs den 27 Augusti 1878 inför H. D., hvars fleste ledamöter (just.råden Almqvist, Wretman, von Hofsten och von Segebaden) funno skäl icke vara anfördt, som kunde verka ändring i hofr:ns öfverklagade utslag.
Just.råden Carleson, Lindhagen och Hernmarck förklarade, att, enär Pettersson inför rätta frivilligt erkänt, att han förledt Olsson att vid domstol aflägga falskt vittnesmål, pröfvade bemälde just.råd skäligt, med ändring af hofr:ns utslag i öfverklagade delen, jemlikt 3 kap. 1 § samt 13 кар. 1 och 6 §§ strafflagen, döma Pettersson att för det brott, hvarom han sålunda vore förvunnen, hållas till straffarbete i 2 år samt att för alltid vara medborgerligt förtroende förlustig.
RÄTTELSE.
Sid. 162, rad. 4, står: 23 år och, läs: 23 ar (det nya ytmåttet), som motsvarar