Naumanns tidskrift 1879 s. 317

Den 7 Juli 1853 erhöll här.höfdingen G. Lilliecrona fullmakt att vara här.höfding i Albo och Gerts härads domsaga; och innehöll fullmakten, att Lilliecrona »egde tillgodonjuta de för denna här.höfdingebefattning fastälde eller eljest dermed följande löneförmåner intilldess desamma, i anledning af väckt fråga om förändrad lönereglering för domare, kunde blifva annorlunda bestämda, då de komme att i enlighet dermed utgå».

Midfastan 1855 tillträdde Lilliecrona det med detta o

embete då förenade här.höfdingeboställe Asund n:r 3 och 22, 1 mtl, hvilket dittills innehafts af hans företrädare, här.- höfdingen E. Ljunggrens sterbhus.

Genom Kongl. Br. den 13 November 1868 tillät Kongl. Maj:t att nämnda boställe finge utarrenderas på 20 års tid från midfastan 1870; och vid den auktion, som med anledning deraf hölls, inropade Lilliecrona sjelf arrendet emot en årlig afgift af 250 kub.fot spanmål och 700 rdr i penningar, hvarefter K. bef:de i Kristianstads län den 22 December 1869 med Lilliecrona upprättade arrendekontrakt för berörda tid i hvilket kontrakt stadgades, att förutnämnda arrendeafgift förvandlad i penningar efter årligt medelmarkegångspris skulle till »boställsinnehafvaren» levereras före fardagen hvarje år; att, derest arrendatoren bruste uti fullgörandet något af de tre erforderliga bevismomenten : skadans belopp, det faktum som skulle föranledt skadan, och kausalsammanhanget mellan detta och skadan. — Än vidare, — grundsatsen, att man ej får till parts nackdel dela hans erkännande (C. C. 1256) tillämpas så, att om part med erkännande att han köpt den vara, hvarför betalning sökes, invänder, att han erlagt liqvid derför, kdn nödgas bevisa till och med att köp egt rum. — Vi tro ej, att man vid jemförelse med förfarandet i utlandet kan med skäl förebrå vår bevispröfning den »obilliga stränghet», som i afhandl. Parts Ed (s. 118—9) tillvitats henne.

s. 318 Sida 318 i årgången börjar härKopiera citering

af detta kontrakt i ett eller annat afseende, hade han detsamma förverkat och gjort sig af arrendet förlustig samt skyldig att icke allenast vid nästa flyttningstid derefter bostället afträda, utan ock ersätta den deraf för Kongl. Maj:t och kronan jemte boställshafvaren uppkommande skada.

Genom Kongl. circ. angående reglering af här.höfdingarnes löneförmåner den 5 Juni 1874 (Sv. författningssamling för år 1874, n:o 38 p. 7) bestämdes:

»l:o) att alla till här.höfdingarne anslagna boställen till statsverket indragas den 14 Mars 1876, dock med iakttagande att vederbörande indelningshafvare ega att, om de så önska, under sin återstående tjenstetid och med rätt till fardagsår för sig eller sterbhus, innehafva nedannämnda boställen mot utfördt afdrag å det statsanslag, hvilket enligt hvad nedan säges, skulle såsom lön en hvar tillkomma, nämligen — —» (bland de boställen, som nu uppräknas, omförmäles ej det, hvarom i detta mål är fråga);

2:0) »att för tiden från 1875 års början, i stället för öfriga anslag, hvilka för närvarande under hvarjehanda titlar till här.höfdingarne utgå, såsom boställsränta, boställsersättning, boställspenningar, tingsgästningspenningar samt ersättning för domareräfst, för mistade bötesandelar och för exproprierad boställsjord, å riksstaten uppföras dels för hvarje domsaga lön 4,500 rdr och dels för hvarje domsaga tjenstgöringspenningar och för vissa domsagor, i hvilka sportlerna anses icke blifva tillräckliga till förvaltningsomkostnadernas bestridande, förvaltningsbidrag till följande belopp — —»

Dessa stadganden utgöra Kongl. Maj:ts och riksdagens gemensamma beslut.

Efter uppdrag af K. bef:de i Kristianstads län instämde kronofogden A. Bergengren i Juni 1877 Lilliecrona till Gerts här.rätt och anförde, att sedan genom Kongl. cirk. den 5 Juni 1874 föreskrifvits, att ifrågavarande boställe skulle den 14 Mars 1876 till statsverket indragas, hade K. bef:de i skrifvelse den 22 Januari 1876 förordnat, att arrendeafgiften

s. 319 Sida 319 i årgången börjar härKopiera citering

för bostället frän den 14 påföljande Mars skulle till kronan ingå och i kronans räkenskaper redovisas, hvarom Lilliecrona blifvit af Bergengren genom skrifvelse den 20 Januari 1876 erinrad, hvarförutan Lilliecrona blifvit i sammanhang med 1876 års kronoutskylder debiterad för 1876 års arrendeafgift med 1,258 kr. 33 öre, men Lilliecrona allt dittills vägrat att arrendeafgiften gälda; alltså yrkades, att Lilliecrona måtte förpligtas att till kronan utgifva förenämnda afgift med 1,258 kr. 33 öre jemte 6 70 ränta derå från den 14 Mars 1877 äfvensom att han, jemlikt kontraktets föreskrift, måtte förklaras skyldig att för sin underlåtenhet att å bestämd tid erlägga afgiften afflytta från bostället nästa flyttningstid samt ersätta kronan deraf uppkommande skada.

Uti ingifven genstämning yrkade Lilliecrona, att då han vore berättigad att enligt gällande lag vid bostället åtnjuta fardagsår, derutinnan den för Lilliecrona utfärdade fullmakt å här.höfdinge-embetet i Albo och Gerts härad, ehuru innehållande förpligtelse för honom att underkasta sig skeende lönereglering, likväl icke gjort någon inskränkning; samt Lilliecrona lagligen icke kunde anses hafva blifvit uppsagd till aflyttning från bostället förr än vid början af år 1875, då han, enligt omförmälda cirkulär, först kom i åtnjutande af den deri bestämda nya lön hvadan fardagsåren icke heller tilländagått förr än den 14 Mars 1877, och Lilliecrona således egt att åtnjuta den dittills utgående arrendeafgiften, det måtte för den händelse vederbörande uppbördsman ansages berättigad, att, oaktadt Lilliecronas bestridande, uppbära omstämda beloppet, honom varda ålagdt att derför på det sätt ersätta Lilliecrona, att han berättigades qvittningsvis behålla detsamma.

Till närmare utveckling af sin talan anförde Lilliecrona: Stadgandet i Kongl. cirk. den 5 Juni 1874 »att alla till här.- höfdingar anslagna boställen till statsverket indragas den 14 Mars 1876» betydde egentligen ingenting annat, än att samma boställen från och med samma dag skulle öfverföras från klassen »på lön anslagna» till klassen »till statsverket indragna», och kunde ej inverka på Lilliecronas rätt till far-

s. 320 Sida 320 i årgången börjar härKopiera citering

3'20 Ang. fardagsår â boställe, bestämdt att indragas till statsverket.

dagsår annorledes, än så vidt samma cirk. öfverensstämde med hvad i detta hänseende blifvit stadgadt genom den för Lilliecrona utfärdade fullmakt samt 16 кар. 5 § J. B. och K. F. den 22 Oktober 1866. Genom fullmakten vore Lilliecrona tillförsäkrad rätt att få åtnjuta de för embetet då (d. v. s. vid fullmaktens utfärdande) faststälda löneförmåner intilldess desamma blefve annorlunda bestämda och komme att i öfverensstämmelse med en sådan ny lönereglering utgå. Den nya löneregleringen vore ingenting annat än ett lönebyte emellan embetsmannen och statsverket. Först då staten lemnade ny lön, kunde staten indraga de gamla löneförmånerne. Men härvid vore, beträffande boställen, att märka, att staten ej kunde få tillträda bostället förr än boställshafvaren åtnjutit laga fardagstid. Rätten till fardagsår vore ingenting annat än vederlag för redan intjent lön, deraf embetsmannen, i följd af sin företrädares enahanda rätt, dittills varit i mistning. Sålunda hade Lilliecrona, som blifvit utnämnd 1853, fått tillträda bostället först 1855. Denna rätt till fardagsår vidtoge först då embetsmannens rätt till öfriga lönen efter gamla staten, i följd af afsked, dödsfall eller på annan grund upphörde. Fardagsåret måste sålunda räknas från den dag, då den nya lönestaten trädde i verksamhet, d. v. s. från den 1 Januari 1875, och ingalunda, såsom man tilläfventyrs kunde vilja sätta i fråga, från den dag, då förutnämnda Kongl. cirk. utfärdades, eller den 5 Juni 1874. Utfärdandet af detta Kongl. cirk. kunde ej i och för sig utöfva någon inverkan på rätten till fardagsår. Om Lilliecrona tagit afsked eller dött innan den nya lönestaten trädde i kraft den 1 Januari 1875, men efter den 21 December 1874, så skulle, enär Lilliecrona då aldrig kommit i åtnjutande af den nya lönen, han eller hans sterbhus uppenbarligen egt att åtnjuta fardagsår till den 14 Mars 1877. Det vore sålunda uppenbart, att tiden för de nya lönernas tillträdande måste sammanfalla med den tid, hvarifrån fardagsåret skulle beräknas; ty derest fardagsåret skulle räknas från den 5 Juni 1874, skulle man lika såväl egt rätt att, genom att framflytta tiden för den nya lönestatens tillämpning, t. ex.

s. 321 Sida 321 i årgången börjar härKopiera citering

till böljan af 1877, helt enkelt annullera rätten till fardagsår; men för en slik lönereglering måste Lilliecrona genom fullmakten anses tryggad; och åberopade Lilliecrona, till stöd för riktigheten af hvad han nu anfört, vederbörande departementschefs yttrande inför Hans Maj:t konungen i statsrådet den 9 Januari 1874 i fråga om då föreslagen reglering af indelta arméns löner. Krigsministern yttrade då enligt statsrådsprotokollet: »Hvad emellertid särskildt den del af de indelte lönetillgångarne angår, som utgöres af bostadsboställen, så är förhållandet dermed mera inveckladt. Å dessa njuter nämligen afgående indelningshafvaren laga fardag. Den, som sålunda emottager en tjenst, hvarvid bostadsboställe ingår i lönen, kommer, under det han får räkna sig till godo öfriga löneförmåner från månaden näst efter den, i hvilken han blifvit utnämnd, icke i åtnjutande af bostället förr än någon tid mera än ett år, i allmänhet två år, efter det han emottagit sin tjenstebefattning. Under det han utöfvar tjensten, är han sålunda hela det s. k. fardagsåret i saknad af den del af lönen, som utgöres af boställets afkastning. Då han emellertid ovilkorligen intjent äfven denna lönedel, har han sålunda derför en fordran hos staten, hvilken under närvarande förhållanden godtgöres honom vid afgång ur tjensten derigenom, att han i sin tur får åtnjuta laga fardag. Då det s. k. fardagsåret sålunda endast är en ersättning för innehållen, ofta nog länge sedan förtjent lön, så torde det vara gifvet att, vid införande af en ny lönereglering med fasta kontanta löner, en boställsinnehafvare är berättigad att från den dag han kommit i åtnjutande af den nya aflöningen och sålunda lemnat sin gamla indelning, åtnjuta fardag å sitt boställe. Om den nya löneregleringen inträdde med 1876 års början, skulle sålunda den på ny stat öfverflyttade boställsinnehafvaren vara berättigad att besitta bostället under laga fardagstid eller till den 14 Mars 1878. — — — — — — — — — »Då fardagsårens afkastning utgör en löntagaren tillförsäkrad ersättning för redan fullgjord tjenst, så har han väl,

Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. lß:de årg. 21

s. 322 Sida 322 i årgången börjar härKopiera citering

enligt mitt förmenande, en fullständig civilrättslig befogenhet att under denna tid förblifva i besittning af bostället; men okränkbarheten af en dylik rättighet kan dock ej sträckas ända derhän, att icke vederbörande kan åläggas att för statens bästa afstå densamma, dock naturligtvis endast mot fullgod lösen. Härigenom har jag också antydt min åsigt om den väg staten för boställenas insamlande från innehafvarne bör beträda.»

Lilliecrona anförde ytterligare: Enligt statsrådsprotokollet för samma dag, hade statsrådets öfrige ledamöter, deribland äfven just.statsministern, enhälligt tillstyrkt bifall till hvad krigsministern sålunda hemstält; och kändt vore, att indelta arméns befäl till följd häraf erhållit ersättning för två fardagsår vid de från dem indragna boställen. Samma dag som denna fråga förevar i statsrådet, förekom också frågan om reglering af här.höfdingarnes löner, och ehuru statsrådsprotokollet icke innehölle något särskildt yttrande angående den rätt till fardagsår, som tillkomme här.höfding vid hans boställe, så måste dock, då denna rätt vore enahanda med armébefälets, och just.statsministern biträdt de åsigter, som samtidigt gjort sig gällande beträffande armébefälets rätt till fardagsår, dessa åsigter anses gälla jemväl i afseende å här.höfdingarnes enahanda rätt. Dessutom vore den tvist, som nu uppstått om bättre rätt till ifrågavarande arrendeafgift, i hvarje fall ej jemförlig med sådant öfverträdande af arrendekontrakt, hvarför detsamma stadgade förlust af arrenderätten; och företedde Lilliecrona ett depositionsbevis, enligt hvilket omstämda arrendebeloppet blifvit den 14 Mars 1877 insatt i Kristianstads enskilda bank; hvarjemte Lilliecrona uppgaf, att han samma dag erbjudit sig att å landskontoret aflemna depositionsbeviset, hvilket han jemväl nu vore villig att till vederparten aflemna.

Bergengren anmärkte: Omstämda arrendebeloppet kunde icke mot företedda depositionsbeviset uttagas från banken utan Lilliecronas transport eller qvitto. Derföre utgjorde öfverlemnandet af berörda bevis icke betalning utan endast

s. 323 Sida 323 i årgången börjar härKopiera citering

säkerhet för arrendebeloppet; och som Lilliecronas vederhäftighet icke vore stäld i tvifvelsmål, funne Bergengren det vara öfverflödigt att emottaga beviset. Beträffande sjelfva saken, så enär Kongl. cirk. den 5 Juni 1874 stadgade, att ifrågavarande boställe skulle till statsverket indragas den 14 Mars 1876, och detta stadgande ej rimligen kunde tolkas annorlunda, än att bostället nämnde dag skulle af förutvarande boställsinnehafvare afträdas, kunde lagens allmänna bestämmelser angående tiden och sättet för uppsägningen icke skydda Lilliecrona från att ställa sig berörda Kongl. cirk. till efterrättelse. På grund häraf yrkades bifall till kronans talan och ogillande af Lilliecronas genstämning.

Här.r:n yttrade i utslag den 14 Juli 1877: att emedan boställsinnehafvare eller hans rättsinnehafvare i allmänhet vore berättigad att, sedan grunden för boställshafvarens nyttjanderätt till bostället upphört med hans död, befordran eller afsked eller ock af annan anledning, sitta qvar å bostället samt njuta ersättning och fardag derå, såsom i 16 kap. 5 § J. B. skils; ty och som Lilliecrona, hvilken uti den för honom utfärdade fullmakt att vara här.höfding i Albo och Gerts härads domsaga blifvit tillförsäkradt att »tillgodonjuta de för denna här.höfdingebefattning faststälda eller eljest dermed förenade löneförmåner intilldess desamma i anledning af väckt fråga om förändrad lönereglering för domare kunde blifva annorlunda bestämda, då de komma att i enlighet dermed utgå», egt att intill den 2 Januari 1875, då den genom Kongl. cirk. den 5 Juni 1874 faststälda lönereglering trädde i verket, åtnjuta de till här.höfdingeembetet anslagna löneförmåner, till hvilka jemväl hörde boställshemmanet 1 mtl n:r 3 och 22 Asum, samt följaktligen ock varit berättigad att, såsom om uppsägning skett den 1 Januari 1875, njuta fardag å bostället, som således först den 14 Mars 1877 skolat till statsverket afträdas; alltså och då hvad omförmälde Kongl. cirk. i annat syfte innehölle icke kunde tillerkännas verkan till förringande af

s. 324 Sida 324 i årgången börjar härKopiera citering

Lilliecronas lagliga rätt, blefve, med bifall till Lilliecronas talan, det mot honom instämda påstående ogilladt.

Advokatfiskalen O. Bergklint fullföljde, efter förordnande af justitie-kanslers-embetet, talan hos hofr:n öfver Skåne och Blekinge och anförde, att Lilliecronas befordran till här.- höfdinge-embetet hade skett med vilkor, att han skulle vara underkastad en blifvande lönereglering, hvadan också bestämmelserna i Kongl. cirk. den 5 Juni 1874 måste vara för honom ovilkorligen förbindande. Dessutom borde Lilliecrona anses vara från bostället uppsagd redan genom nämnda cirk., hvarför fardagsåret gått till ända den 14 Mars 1876.

Lilliecrona bestred ändringssökandet: Armébefälet hade i sina fullmakter haft enahanda vilkor att vara underkastade blifvande lönereglering som Lilliecrona; och likväl hade Kongl. Maj:t med afseende å armébefälet bestämt, att boställshafvarens fardagstid skulle beräknas »från den dag, han kommit i åtnjutande af den nya aflöningen och sålunda lemnat sin gamla indelning».

I dom den 20 December 1877 yttrade hofr:n: att emedan Lilliecrona, enligt den för honom den 7 Juli 1853 utfärdade fullmakt å här.höfdinge-embetet i Gerts och Albo härads domsaga, egt tillgodonjuta de för samma befattning faststälda eller eljest dermed följande löneförmåner, till dess desamma, i anledning af väckt fråga om förändrad lönereglering för domare, kunde blifva annorlunda bestämda, då de komme att i enlighet dermed utgå; ty och som det genom Kongl. cirk. den 5 Juni 1874, angående reglering af här.höfdingarnes löneförmåner, blifvit stadgadt att — jemte det för tiden från 1875 års början, i stället för öfriga under hvarjehanda titlar utgående anslag till här.höfdingarne, lön och tjenstgöringspenningar skulle för hvarje domsaga i riksstaten uppföras, — de till här.höfdingarne anslagna boställen med vissa undantag, bland hvilka likväl ifrågavarande boställe icke funnes upptaget, skulle till statsverket indragas den 14 Mars 1876, utan att dervid medgifvits dittillsvarande innehafvare att utöfver sistnämnda dag åtnjuta fardagsår; alltså och då vid sådant förhållande och med hänsyn till

s. 325 Sida 325 i årgången börjar härKopiera citering

ofvanomförmälda, i fullmakten intagna vilkor, Lilliecrona icke kunde, på grund af livad lag och författningar eljest innehölle om boställshafvares rätt till fardagsår, anses berättigad att behålla arrendeafgiften till den 14 Mars 1877, samt den af Lilliecrona åberopade omständighet, att delegarne i boet efter förre innehafvaren af domsagan å bostället njutit fardagsår till den 14 Mars 1855, icke egde något inflytande i saken, blefve, med ändring af här.r:ns utslag härutinnan, Lilliecrona förpligtad att genast till Kongl. Maj:t och kronan utgifva fordrade arrendeafgiften 1,258 kr. 33 öre jemte 6 procent ränta derå från den 14 Mars 1877 till dess betalning skedde; men då frågan om den Lilliecrona sålunda ådömda betalningsskyldighet icke varit af den klara beskaffenhet, att Lilliecronas underlåtenhet att vid anfordran fullgöra densamma borde för honom medföra förlust af arrenderätten till bostället och förpligtelse att ersätta Kongl. Maj:t och kronan uppkommande skada, blefve här.r:ns utslag, så vidt den mot Lilliecrona i dessa delar förda talan ogillats, af hofr:n faststäldt.

Lilliecrona och Bergklint fullföljde ömsesidigt saken till Kongl. Maj:t. Lilliecrona yrkade, att ifrågavarande arrendeafgift måtte förklaras honom lagligen tillkomma och kronans käromål sålunda helt och hållet ogillas eller, derest detta icke lagligen kunde ske, att Lilliecronas genstämda talan måtte bifallas. — Bergklint yrkade deremot bifall till kronans käromål i hela dess vidd, och bestred att frågan om Lilliecronas betalningsskyldighet lede af oklarhet, som skäligen borde anses upphäfva den i arrendet stadgade påföljd för uraktlåtenhet att fullgöra kontraktet, helst tillämpningen af berörde påföljd ej lagligen kunde bero af arrendatorns mer eller mindre klara uppfattning af hvad honom ålåge.

N. Rev. (rev.sekr:ne von Bahr och Herslow, den senare föredragande, och t. f. rev-sekr. Cöster) hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte finna Lilliecronas fullföljda talan ej föranleda ändring i hofr:ns dom; hvarefter revisionen vidare yttrade: »Hvad angår kronans ändringssökande; så enär det i åbe-

s. 326 Sida 326 i årgången börjar härKopiera citering

ropade arrendekontrakt intagna stadgande, att arrendatorn, derest han bruste i fullgörande af kontraktet, skulle vara förlustig af arrendet och skyldig att vid nästpåföljande flyttningstid afträda bostället äfvensom att ersätta kronan skadan, icke kan anses tillämpligt i förevarande fall, der Lilliecrona sjelf gjort anspråk pä ifrågavarande arrendeafgift och till stöd derför anfört skäl, hvilkas beskaffenhet ådagalägger, att hans vägran att till kronan utgifva samma afgift icke haft sin grund i tredska att fullgöra kontraktet, torde Kongl. Maj:t pröfva rättvist gilla det slut, deri hofr:n i denna del af saken stannat».

Saken föredrogs den 26 September 1878 inför H. D.; och då Lilliecrona genom Kongl. cirk. den 5 Juni 1874 blifvit till afflyttning från bostället uppsagd och Lilliecrona derefter fått åtnjuta laga fardag; alltså och på de af hofr:n i öfrigt anförda skäl pröfvade H. D:s flesta ledamöter (just.- råden Naumann, von Hofsten, Olivecrona och Lindhagen) rättvist gilla hofr:ns dom.

Just.råden Svedelius, Hernmarck och Wedberg funno skäl icke å någondera sidan vara anfördt, som kunde föranleda ändring i hofr:ns dom.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 30 Oktober 1878.