Vadebevis icke påskrifvet utslaget enligt Rättegångsbalkens 25 kap.
30 juli 1878
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1879, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 291–292 i årgången 1879. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken. K. F. om stämpelpapper. Resereglemente, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 44 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. K. F. om stämpelpapper. Resereglemente, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sextonde årgången, 1879 i litteraturen — s. 291–292 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 30 Juli 1878»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
1 och 15 §§. Först hos Kongl. Maj:t styrker part, att han erlagt vad mot rådhusrätts utslag.
Uti f. handlanden Aug. Nyqvists vid Kalmar rådst.- rätt anhängiggjorda konkurs bevakades fordran bland andra dels af grosshandlanden J. Jeansson, som, under åberopande af rådst.r:ns utslag den 11 Juni 1877, yrkade att utfå 12,824 kr. 17 öre jemte ränta, efter afdrag af hvad Jeansson vore Nyqvist skyldig, dels af J. A. Johnsson i Melby, som yrkade utfå 2,500 kr. jemte ränta och ersättning för utmätningskostnader på grund af gäldenärens revers och hans öfverlåtelse på innehafvaren af fordran hos Jeansson å 2,469 kr. 51 öre, med anspråk på förmånsrätt i den tillgång, Nyqvist sålunda öfverlåtit.
Emot berörde bevakningar framstäldes anmärkningar såväl af gäldenären som sysslomännen i konkursen.
Sedan rådst.r:n den 3 September 1877 i saken meddelat utslag, fullföljde Nyqvist och Johnsson talan i en gemensam inlaga, som började sålunda: »fullföljande vårt --------- erlagda vad», och yrkade utslagets undanrödjande, såvidt detsamma dem emotgått. Det företedda exemplaret af rådst.r:ns utslag utvisade icke, att Nyqvist emot detsamma erlagt vad.
Jeansson bestred hvad vederparterne anfört.
Göta hofrät förklarade i dom den 18 Januari 1878, dels att, enär Nyqvist icke visat det han erlagt vad emot rådst.r:ns utslag, hofr.n icke kunde till pröfning upptaga hvad Nyqvist derstädes andragit för vinnande af ändring i utslaget, och dels att hvad Johnsson anfört icke föranledde ändring i rådst.r:ns utslag..
Nyqvist fullföljde saken till Kongl. Majst och, med företeende af vederbörligt intyg, att han den 3 September 1877
s. 292 Sida 292 i årgången börjar här
erlagt vad emot rådst.r:ns då meddelade utslag angående fordringsjäf i Nyqvists konkurs, yrkade sakens återförvisande till hofr:n eller att hofr:ns dom måtte varda i hufvudsak ändrad.
N. Rev. (rev.sekr:ne Poignant och Lagergren, den senare föredragande, samt t. f. rev.sekr. Cöster) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte, utan afseende derå att Nyqvist numera styrkt, att han emot rådst.r:s utslag inom laga tid erlagt vad, pröfva rättvist gilla hofr:ns dom i livad derigenom förklarats, att Nyqvists talan icke kunde komma, under pröfning.
Saken föredrogs den 10 Juni 1878 inför H. D., hvars fleste ledamöter (just.råden Rabe, von Segebaden, Svedelius och Östergren), enär Nyqvist med företedt behörigt intyg numera styrkt, att han emot rådst.r:ns utslag i laga tid erlagt vad, men Nyqvists emot nämnda dom fullföljda talan icke finge af Kongl. Maj:t omedelbarligen pröfvas, funno, med undanrödjande af hofr:ns dom, såvidt derigenom Nyqvists ändringssökande icke till pröfning upptagits, skäligt visa saken åter till hofr:n att på anmälan ånyo företagas.
Just.råden frih. Leuhusen, Almqvist och Huss pröfvade rättvist fastställa hofr:ns dom.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 30 Juli 1878.