Beträffande anfördt besvär öfver Hofrätts utslag, hvarigenom part ansett målet hafva blifvit onödigt uppehållet. Grunderna för 16 kapitlet • Rättegångsbalken.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1879, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 289–290 i årgången 1879. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken. K. F. om stämpelpapper. Resereglemente, nr 2 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 43 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. K. F. om stämpelpapper. Resereglemente, nr 2.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sextonde årgången, 1879 i litteraturen — s. 289–290 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Vid Neder Luleå tingslags här.rätt yrkade Hertsö byamän ansvar ej mindre å kronofogden J. O. Curtelius m. fl. för det de skulle sommaren 1874 föröfvat skada å Hertsö bys i Luleå elf belägna laxfiske, än äfven å Curtelius särskildt för det denne vid nämnda tillfälle visat oförstånd och oskicklighet i tjenstens utöfning, hvarjemte byamännen yrkade att Curtelius m. fl. måtte förpligtas ersätta skadans värde och kostnaderne för fiskets iståndsättande samt den förlust fiskedelegarne till följd af skadegörelsen tillskyndats genom hinder i fiskets bedrifvande.
I beslut den 22 Juni 1877 yttrade här.r:n: att, enär i målet vore upplyst, att Hertsö laxfiskeegare vid 1876 års hösteting blifvit af delegare i Svartö laxfiske instämda med yrkande, att Hertsö fiskeegare måtte förklaras oberättigade att utslå laxfiskepata å dess dåvarande ställe, och att kungsådrans rätta läge i fiskevattnet måtte bestämmas; samt i förevarande mål ansvarstalan fördes, bland annat, mot Curtelius för det han i sin egenskap af kronofogde låtit rifva Hertsö laxfiskebyggnad, som enligt Hertsö fiskeegares förmenande varit utlagd å laga ställe i elfven utan kungsådrans förnärmande, ansåge här.r:n detta sistnämnda mål, såsom beroende af den utgång, omförmälda tvist kunde erhålla, ej böra till hufvudsakligt afgörande företagas, innan tvistemålet blifvit genom laga kraftvunnen dom afhulpet, samt lemnade förty under af bidan derpå målet beroende på anmälan af byamännen.
Hertsö byamän anförde häröfver besvär hos Svea hofrätt och ansågo, att förevarande mål genom här.r:ns beslut onödigt uppehölles.
Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 16:de årg. 19
s. 290 Sida 290 i årgången börjar här
Hofr:n fann, enligt utslag den 14 November 1877, ej skäl att i här.r:ns beslut göra ändring.
Med anledning häraf anhöllo Hertsö byamän om hänvisning till öfverklagande af hofr:ns utslag; men genom beslut den 27 November 1877 vägrade hofr:n, med hänseende till grunderna i 16 kap. R. B., lemna sådan hänvisning.
Om detta beslut förenade sig hofr.rådet Forssell samt v. här.höfdingarne Edelstam och Wåhlin.
V. här.höfdingen H. Montelius var ifrån beslutet skiljaktig och ansåg det icke böra Hertsö byamän förvägras att, derest de tilltrodde sig visa, att målet genom hofr:ns ifrågavarande utslag onödigt uppehölles, öfver samma utslag anföra besvär, på sätt i K. F. den 19 Juli 1815 vore i allmänhet medgifvet med afseende å hofr:ns utslag i brottmål, hvadan denne ledamot ville meddela hänvisning till målets fullföljd.
Hertsö byamän anhöllo härefter att emot ingifven revisionsskilling få till Kongl. Maj:ts pröfning hemställa hofr:ns utslag den 14 November 1877.
I beslut den 5 December samma år förklarade hofr:n att, enär målet ej vore af tvistemålsnatur, kunde byamännen icke tillåtas att i enlighet med 30 kap. 1 § R. B. fullfölja talan mot hofr:s utslag.
Byamännen sökte sedermera i hofr:ns tre anförda beslut ändring hos Kongl. Maj:t.
Dessa besvär föredrogos den 18 Juni 1878 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, frih. Leuhusen, Almqvist, Huss, von Segebaden, Svedelius och Östergren), dervid H. D., som lemnade utan afseende Hertsö byamäns besvär öfver hofr.ns beslut den 27 November och den 5 December 1877, fann, enligt grunderna i 16 kap. R. B., den öfver hofr:ns utslag den 14 November nämnda år förda klagan icke böra till pröfning upptagas.