Är stadgandet i strafflagens 20 kap. 6 § 3 mom., (om man »stjäl ur kläder, som någon bär på sig») tillämpligt äfven i det fall att den, ur hvars kläder stölden skett, var vid tillfället sofvande.
27 augusti 1878
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1879, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 286–288 i årgången 1879. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, F) Strafflagen och dertill hörande Förordningar, nr 4 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 42 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 3 för det här referatet, men referatet börjar på s. 286 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Strafflagen och dertill hörande Förordningar, nr 4.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sextonde årgången, 1879 i litteraturen — s. 286–288 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 27 Augusti 1878». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Länsmannen J. P. Bergman tilltalade vid Höks här.- rätt Carl Olsson Lindgren från Hjörnered för det denne skulle hafva Söndagen den 24 Februari 1878 föröfvat stöld af peno ningar från Bengt Svensson i Ahlstorp.
s. 287 Sida 287 i årgången börjar här
Bengt Svensson uppgaf, att han, som ifrågavarande dag varit på besök hos Johannes Nilsson i Ysby, der den tilltalade bodde, på e. m. lagt sig att sofva, och vid sin hemkomst senare på dagen saknat en sedel å 5 kronor jemte 2 kr. 10 öre i silfvermynt, hvilka penningar, efter hvad sedermera för honom uppgifvits, skulle af Lindgren tillgripits under det Svensson legat sofvande.
Lindgren nekade.
Sedan tre vittnen blifvit i målet afhörde, yttrade här.- r:n i utslag den 21 Mars 1878: att alldenstund genom på ed hörda vittnena Johannes Nilssons i Ysby samt Bengt Petter Nilssons och Petter Nilssons i Hjörnered berättelser blifvit styrkt, att Lindgren förstnämnda dag på e. m., under det Svensson låg och sof i Lindgrens säng, ur Svenssons ficka framtagit hans penningepung och derur tillgripit minst 2 kr.; fördenskull och ehuru Lindgren uppgifvit, att han af Svensson erhållit tillstånd att ur pungen taga 1 kr. 50 öre, samt att han tagit ytterligare 50 öre af den orsak att jemna penningar ej funnits i pungen, och att hans mening varit att sedermera återlemna sistnämnda belopp; likväl och emedan Svensson förnekat riktigheten af denna uppgift och Lindgren icke gittat på något sätt densamma styrka; men någon bevisning deremot icke förekommit, att Lindgren vid ifrågavarande tillfälle jemväl tagit en sedel å 5 kr., och det ej heller kunde anses vara lagligen styrkt huru stort belopp, utöfver 2 kr. i silfver, Lindgren då tillgripit; ty och som ostridigt vore, att Lindgren förut undergått bestraffning för tredje resan stöld; alltså blefve Lindgren, som frikändes från ansvar för stöld af en sedel å 5 kr. och förklarades i brist af fullständig bevisning ej kunna sakfällas för tillgrepp af större belopp silfver än 2 kr., i förmågo af 7 kap. 4 § samt 20 кар. 1, 6, 11 och 18 §§ strafflagen, dömd att, såsom för fjerde resan å sabbatstid ur kläder, som Svensson haft på sig, föröfvad stöld af penningar till ett belopp af 2 kr., hållas till straffarbete i 5 år och 6 månader samt att utöfver strafftiden vara förlustig medborgerligt förtroende under ytterligare 10 år.
s. 288 Sida 288 i årgången börjar här
Såväl åklagaren som den tilltalade klagade hos Göta hofrätt.
Enligt, utslag den 3 Juni 1878 fann hofr:n icke skäl att på åklagarens besvär meddela ändring i här.r:ns utslag eller att i anledning af Lindgrens talan göra annan ändring deri, än att, enär den Lindgren rätteligen till last förda stöld icke vore af den beskaffenhet, att stadgandet i 20 kap. 6§ strafflagen angående stöld ur kläder derå vore tillämpligt, Lindgren skulle, jemlikt de af här.r:n i öfrigt åberopade lagrum, för stöld 4:de gången, föröfvad å sabbatstid, hållas till straffarbete i 4 år samt vara medborgerligt förtroende förlustig i 10 år utöfver strafftiden.
Om detta utslag förenade sig hofrättsråden B. Hessle och Lejman, assessoren Fagerberg samt v. här.höfdingen Wennberg.
Från detta beslut var assessoren Bratt såtillvida skiljaktig, att han icke fann skäl nedsätta tiden för det Lindgren ådömda straffarbete.
Åklagaren fullföljde saken till Kongl. Maj:t och ansåg, att då Lindgren tagit pungen med penningarne ur målsegandens ficka, 20 kap. 6 § vore på ifrågavarande fall tilllämplig. På grund häraf yrkade åklagaren bifall till sin i hofr:n framstälda talan eller åtminstone fastställelse af här.- r:ns utslag.
Målet föredrogs den 27 Augusti 1878 inför H. D. (i närvaro af just.råden Almqvist, Carleson, Wretman, von Hofsten, von Segebaden, Lindhagen och Hernmarck), dervid H. D. fann skäl icke vara anfördt, som kunde verka ändring i hofr:ns öfverklagade utslag.