Öfverlåtelse af fastighetsarf återgår på den grund, att ett af de två vittnen, som afhandlingen bestyrkt, var jäfvigt såsom systerson till en af kontrahenterna.
30 oktober 1878
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1879, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 359–365 i årgången 1879. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sextonde årgången, 1879 i litteraturen — s. 359–365 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl Maj:ts dom utgafs den 30 Oktober 1878»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Jonas Anderssons i Botberga afiidna hustru Annika Andersdotter, som före äktenskapet med sin bemälde man varit gift två gånger, efterlemnade såsom sterbhusdelegare, utom enklingen, dels tre barn i sina två föregående äktenskap, nämligen myndige sonen Johannes Svensson och två gifta döttrar, dels tre barn i äktenskapet med Jonas Andersson.
Den 30 Maj 1870 förrättades arfskifte efter Annika Andersdotter, hvilket klandrades af hennes barn i de två första äktenskapen.
Medan berörda rättegång pågick, upprättades emellan Jonas Andersson och hans stjufson, Johannes Svensson, följande två afhandlingar af den 14 September 1870:
l:o) I afseende på den rättegång, som pågår vid Laske här.rätt emellan mig, Johannes Svensson jemte mina svågrar, å ena, samt min stjuffader Jonas Andersson, å andra sidan, om rättelse i klandrade arfskiftet efter min afiidna moder samt bouppteckningsed m. m., har jag med Jonas Andersson träffat den förlikning, att jag, med godkännande af samma arfskifte, dateradt den 30 Mars 1870, härmedelst försäljer till min bemälde stjuffader alla mig deri tillagda fastighetslotter, nämligen 7/144 mtl Botberga, 11/936 mtl Wagnslätt, 1/36 mtl Myreberg jemte till sistnämnde hemmanslott hörande andel i en intägt, Myrebergs intägt kallad, samt ‘720 mtl Sandåker; i förening hvarmed jag öfverlåter till Jonas Andersson all min öfriga arfslott, af hvad beskaffenhet den vara eller blifva må, efter min afiidna moder; att jag således helt och hållet nedlägger och återkallar den stämningstalan mot Jonas Andersson jag i förberörde rättegång väckt;
s. 360 Sida 360 i årgången börjar här
— — att Jonas Andersson i ett för allt härför betalar mig 2,333 rdr 33 öre; varande vid denna uppgörelse de nu öfverlåtna fastighetslotterna beräknade till 2,500 rdr; skolande jag nu å dessa lotter utfärda behörigt köpebref; — — — att för den händelse ifrågakomne rättegång, hvad mina svågrar angår, skulle föranleda derhän, att en af Jonas Andersson i rättegången åberopad afhandling af den 29 Mars 1864, genom hvilken samma svågrar och deras hustrur på Jonas Andersson öfverlåtit deras arfsrätt efter min mor, skulle upphäfvas och dessa sålunda förklaras berättigade till vidare arf efter min mor, skall jag ovilkorligen vara förbunden, af hvad jag nu förlikningsvis och genom köpet erhållit, till Jonas Andersson genast återbära 1/8 af den summa, som mina svågrar möjligen kunna återvinna, om de vinna sin process, jemte 6 proc, ränta från nedanskrifne dag; — — — att om i förenämnda arfskiftet mina fastighetsarfvedelar skulle vara till siffran orätt utförda, denna förening och det i sammanhang dermed gjorda köp afser allt hvad mig i arf efter min mor verkligen skulle tillkomma i fast och löst. Den 14 September 1870. Johannes Svensson. Härmed förklarar jag mig till alla delar nöjd och afstår jag helt och hållet från min stämningstalan mot Johannes Svensson i rättegången. Jonas Andersson. Bevittnas: N. Fogelqvist. Anders Peter Andersson;
2:o) I följd af i dag träffad rättegångsförlikning emellan min stjuffar Jonas Andersson försäljer jag härmed till honom alla mina efter min aflidna moder Annika Andersdotter ärfda fastighetslotter, nämligen 7/144 mtl Botberga, 11/336 mtl Wagnslätt, 1/36 mtl Myreberg och 7/720 mtl Sandåker mot 2,500 rdr; och emedan samma köpesumma nu blifvit mig godtgjord i utfärdad förbindelse, afhänder jag mig all rätt till förberörda fastigheter, som tillegnas köparen att ega och behålla. Den 14 September 1870. Johannes Svensson. Vittnen: N. Fogelqvist. Anders Peter Andersson.»
Sedan rättegången emellan Jonas Andersson och hans stjufdöttrar blifvit af Laske här.rätt sålunda afgjord, att här.r:n förordnade om nytt arfskifte efter Annika Anders-
s. 361 Sida 361 i årgången börjar här
dotter, förrättades sådant den 9 September och den 23 November 1874, dervid Jonas Andersson åberopade ofvanintagna två afhandlingar under yrkande, att Johannes Svenssons arfslott, så i löst som fast, skulle till Jonas Andersson utläggas.
Johannes Svensson erkände sina namnteckningar å ifrågavarande afhandlingar, men påstod att han blifvit trugad och förledd att underskrifva desamma, hvadan han bestred all verkan af afhandlingarne. Deremot förklarade han sig villig att till Jonas Andersson återbära hvad denne betalt på utlasta köpeskillingen, å hvars hela belopp Johannes Svensson fått Jonas Anderssons särskilda förbindelse.
Arfskiftesmännen beslöto att icke taga någon befattning med Jonas Anderssons anspråk på Johannes Svenssons arf; hvarefter Johannes Svensson på sin lott erhöll 8-/576 mtl Botberga, värderadt till 3,250 kr., jemte 676 kr. 12 öre i penningar.
Johannes Svensson uttog sedermera stämning å Jonas Andersson till 1875 års hösteting med Laske härad med påstående, att ifrågavarande 2 afhandlingar af den 14 September 1870 mätte frånkännas all verkan, och Johannes Svensson i följd häraf berättigas att komma i besittning af sitt arf, sådant det vid arfskiftet efter hans moder blifvit utlagdt, mot det att Johannes Svensson till Jonas Andersson återbure hvad han i följd af klandrade öfverlåtelsen från Jonas Andersson bekommit.
Jonas Andersson bestred käromålet under förmälan, att vid upprättandet af ifrågavarande afhandlingar allt rätt tillgått; och hade Johannes Svensson också sedermera yttrat sin belåtenhet med förlikningen.
Under rättegången upplystes, att den ena af dem, som bevittnat ifrågavarande två af handlingar, Anders Peter Andersson, vore Jonas Anderssons systerson, hvadan han också, af Jonas Andersson till vittne åberopad, af här.r:n förklarades jäfvig.
Hörd på ed berättade skolläraren N. Fogelqvist: att
s. 362 Sida 362 i årgången börjar här
vittnet den 14 September 1870 på begäran af Jonas Andersson, inställt sig hos Johannes Svensson för att öfvervara uppgörelse parterne emellan om den sistnämndes arf efter sin moder; att det förefallit vittnet, som om parterna förut öfverenskommit om vilkoren, enär vid tillfället ej mycket tal om saken förekommit; att Jonas Andersson framtagit koncepten till ifrågavarande två afhandlingar, som derefter blifvit upplästa, hvaruppå vittnet, dertill anmodadt af någondera utaf parterna, i den ena af handlingen insatt orden »1/8 af den summa, som mina svågrar möjligen kunna återvinna om de vinna sin process», i stället för orden »666 rdr 67 öre rmt», som utströkos, samt i den andra handlingen namnen på fastigheterna, för hvilka tomrum varit lemnadt; att sedan jemväl dessa tillägg blifvit upplästa, handlingarne af parterne godkänts och försetts med Johannes Svenssons och båda vittnenas namnunderskrifter; att Jonas Andersson derjemte till Johannes Svensson utfärdat en förbindelse å aftalade summan, hvilken förbindelse Johannes Svensson emottagit; att, såvidt vittnet kunnat finna, allt vid tillfället gått ärligt till, men att vittnet icke kunde uppgifva, huruvida Johannes Svensson riktigt uppfattat handlingarnes innehåll; att Johannes Svensson, som icke kunde läsa riktigt och hade svår fattningsgåfva, ej annorledes än genom uppläsandet erhållit del af handlingarne, enär desamma genast öfverlemnats till Jonas Andersson; samt att den i handlingarne omförmälde rättegång genom den sålunda träffade uppgörelsen sedermera nedlagts.,
Ett vittne: att vittnet, som 1870 tjenat hos Johannes Svensson, vid ett tillfälle någon tid efter upprättandet af ifrågavarande aftal hört Johannes Svensson uttala sin belåtenhet dermed, att han vid sin flyttning till Pukatorp fått 18,000 daler i stället för fastigheterna och 4,000 daler för kreaturen och annan lösegendom; samt att Johannes Svensson vidare omtalat, att han erhållit skriftlig förbindelse å 14,000 daler, deraf han dock skulle återlemna 2,000 daler, derest hans svågrar vunne sin rättegång mot Jonas Andersson.
s. 363 Sida 363 i årgången börjar här
Ett vittne: att någon tid efter det ofvannämnda aftal emellan parterna skulle träffats, Johannes Svensson för vittnet omtalat, att han till Jonas Andersson sålt sitt »möderne» och derför erhållit 3,000 rdr mer än hans båda svågrar, men att han deraf skulle återlemna en del, derest svågrarne vunne sin rättegång; att Johannes Svensson tillika yttrat, att han icke gått in härpå, »om han ej fått det såsom han velat»; samt att Johannes Svensson vid ett annat tillfälle sagt till vittnet, att han »funderade på att slå ikull» sin öfverenskommelse med Jonas Andersson, emedan densamma bevittnats allena af ett vittne.
Ett vittne: att vittnet vid ett tillfälle i början af 1870- talet varit hemma hos Jonas Andersson, då denne haft samtlige sina barn och mågar samlade hos sig för att förlikas om en rättegång, som han hade med dem; att vid tillfället mycken stridighet dem emellan uppstått, och att Johannes Svensson dervid uttalat sin belåtenhet dermed, att han för sin del »hade klart med Jonas Andersson, så att han sluppe ifrån att vara med om allt det bråket»; samt att tvisten vid berörda tillfälle uteslutande rört barnens mödernearf.
Johannes Svensson sade sig hafva uppfattat det uti ifrågavarande afhandlingar träffade aftal såsom rörande endast lös egendom, om hvilken tal vid sistomvittnade tillfälle allenast förekommit.
Sistnämnda vittnet vidhöll dock fortfarande, att öfverläggningen vid tillfället afsett jemväl fastigheterna.
Johannes Svensson yrkade bifall till sitt käromål på den grund, att ifrågavarande afhandlingar, i strid emot 1 kap. 2 § J. B., icke blifvit af två ojäfvige vittnen undertecknade.
Här.r:n yttrade i utslag den 30 Oktober 1876, att emedan upplyst blifvit, att Anders Peter Andersson i Frästorp, hvilken jemte en annan person såsom vittne bestyrkt riktigheten af omtvistade afhandlingarne, vore Jonas Anderssons systerson och sålunda, jemlikt 17 kap. 7 §, jemförd med 13 kap. 1 § R. B., jäfvig att angående berörde sak vittne bära;
s. 364 Sida 364 i årgången börjar här
ty och dä samma afhandlingar alltså icke blifvit styrkte på sätt 2 kap. 1 § J. B. föreskrefve, blefve Johannes Svenssons talan på det sätt bifallen, att Jonas Andersson ålades att till Johannes Svensson afträda omstämda fasta egendom, som. han i arf efter Annika Andersdotter skolat bekomma men på Jonas Andersson öfverlåtit, med Jonas Andersson likväl öppen lemnad rätt att emot Johannes Svensson angående ersättning särskildt utföra den talan, hvartill han funne sig befogad.
Jonas Andersson vädjade till Göta hofrätt: Då Johannes Svensson erkänt sina namnteckningar å ifrågavarande afhandlingar, samt han icke i ringaste mån visat, att han blifvit lockad eller tvungen dertill, borde af handlingarne gälla, äfven såvidt anginge fasta egendomen, helst Jonas Andersson redan guldit köpeskillingen.
Enligt dom den 11 Maj 1877 fann hofr:n ej skäl att meddela ändring i här.r:ns utslag.
Jonas Andersson fullföljde saken till Kongl. Maj:t: Domstolarne hade funnit det bevisadt, att öfverenskommelsen af den 14 September 1870 upprättats frivilligt och utan tvång och svek, hvarförutan Johannes Svensson erkänt, att han emottagit största delen af det belopp, 3,000 kr., som Jonas Andersson i öfverenskommelsen utfäst för motpartens fasta och lösa arf. Jonas Andersson hade också tillträdt den egendom, hvarom öfverenskommelsen handlade. Sålunda förefunnes numera icke någon tvist om öfverenskommelsens lagliga tillkomst och fullgörande å ömse sidor, vid hvilket förhållande öfverenskommelsen måste vara lagligen bindande. Hvad anginge det särskildt utfärdade köpebrefvet, så hade möjligen denna handling bort bevittnas af två ojäfvige vittnen, hvaruppå dock icke torde ligga någon vigt, enär icke köpebrefvet vore den handling, hvarpå Jonas Anderssons åtkomst till fastigheten grundades, utan uppå den förutgångna, erkända öfverenskommelsen. Dessutom vore Johannes Svenssons klandertalan för sent väckt, enär öfverenskommelsen och köpebrefvet utfärdats den 14 September 1870, å hvilken dag Jonas Andersson också trädt i besittning af den
s. 365 Sida 365 i årgången börjar här
på honom öfverlåtna egendomen, hvaremot Johannes Svensson stämt först till 1875 års hösteting, då det enligt Kongl. förkl. den 14 Maj 1805 ålegat honom att stämma inom natt och år från öfverenskommelsens tillkomst.
N. Rev. (rev.sekr:ne von Bahr och Herslow, den senare föredragande) yttrade i afgifvet betänkande: »Emedan Johannes Svensson medgifvit, att han undertecknat ifrågavarande den 14 September 1870 upprättade afhandlingar, enligt hvilka Johannes Svensson till Jonas Andersson öfverlåtit det Johannes Svensson tillkommande arf så i fast som i löst, samt hvad i saken förekommit tydligen utmärker, att Johannes Svensson till öfverlåtelsen hvarken blifvit tvungen eller svikligen förledd; ty och som vid sådant förhållande den omständighet, att en af de två män, hvilka såsom vittnen underskrifvit samma afhandlingar, är Jonas Anderssons systerson och sålunda jäfvig att om saken vittna, icke lärer utgöra lagligt skäl för återgång af aftalet, i hvad det afser Johannes Svenssons fastighetsarf, hemställer N. Rev. i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af domstolarnes öfverklagade beslut, ogilla den af Johannes Svensson uti ifrågavarande del förda talan.»
T. f. rev. sekr. Dickson deremot hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofr:ns dom.
Saken föredrogs den 25 September 1878 inför H. D. (i närvaro af just.råden Naumann, von Hofsten, Olivecrona, Lindhagen, Svedelius, Hernmarck och Wedberg), hvarvid, på de af här.r:n anförda skäl och enär Johannes Svensson bestridt, att vid det tillfälle, då omstämda afhandlingar upprättades, köpeaftal om ifrågavarande fastigheter blifvit af honom med Jonas Andersson afslutadt, H. D. pröfvade rättvist gilla hofr:ns dom.
Kongl Maj:ts dom utgafs den 30 Oktober 1878.