Jernvägsaktiebolag ålägges ersätta grus, som bolaget låtit från enskild man tillhörig grusbacke borttaga innan K. M:t medgifvit expropriation af samma jordområde. Sättet för bestämmande af ersättningens belopp.
30 oktober 1878
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1879, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 352–358 i årgången 1879. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sextonde årgången, 1879 i litteraturen — s. 352–358 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 30 Oktober 1878»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom Kongl. Maj:ts res. den 4 Februari 1873 berättigades Malmö-Ystads jernvägsaktiebolag att expropriera den enskilda personer tillhöriga mark, som för jernvägsanläggningen enligt faststäld plan erfordrades.
Sedermera lät bolaget, medan denna jernväg var under anläggning, från sjelfva jernbanan, der den framgick öfver Jakob Jönsson tillhöriga hemmanet n:o 22 Oxie, anlägga en sidobana genom en till samma hemman hörande grusbacke.
Med anledning deraf sökte Jakob Jönsson hos K. bef:de i Malmöhus län åläggande för bolagets styrelse att upprifva
s. 353 Sida 353 i årgången börjar här
denna sidobana, äfvensom att utgifva ersättning för derifrån för jernvägens behof hemtadt grus, enär styrelsen till sidobanans anläggande och grushemtningen saknat behörigt tillstånd.
K. bef:de fann, enligt resolution den 16 Juli 1874, denna ansökning icke föranleda till någon åtgärd, hvilket beslut af hofr:n öfver Skåne och Blekinge faststäldes, hvaremot Kongl. Maj:t, i dom den 23 September 1875, enär bolagets styrelse icke visat, att den grusbacke, genom hvilken sidobanan blifvit anlagd och hvarifrån styrelsen låtit hemta grus, inbegrepes i den jord, Kongl. Maj:t tillåtit bolaget att för jernvägsanläggningens behof till sig lösa, förklarade Jakob Jönsson berättigad att erhålla handräckning till upprifvande af sidobanan, men ansåg hans anspråk på ersättning för det bortförda gruset vara af tvistig beskaffenhet, hvadan Jakob Jönsson finge derom stämma till domstol.
Medan berörda mål var under handläggning, hade vederbörande expropriations-nämnd den 3 April 1875 hållit sammanträde för att bestämma ersättningen för den jord, som för jernvägsanläggningen erfordrades från Jakob Jönssons hemman, vid hvilket sammanträde Jakob Jönsson upplyste, att frågan om sidobanan och grusbacken vore på Kongl. Maj:ts pröfning beroende. Grusbacken, som utgjorde 1 tid 20,3 kpld, uppskattades emellertid särskildt till 500 kr. pr tld, hvarjemte ersättningen för skada och intrång på samma jord bestämdes i ett för allt till 2,000 kr.
Sedan Kongl. Maj:t meddelat ofvannämnda dom, sökte styrelsen för bolaget hos Kongl. Maj:t att, såvidt sådant icke kunde anses vara medgifvet redan genom den ursprungliga koncessionen, få till sig lösa ett Jakob Jönsson tillhörigt och intill jernvägen beläget jordområde, dertill ifrågavarande grusbacke hörde, och hvaraf bolaget redan satt sig i besittning för öppnande af ett sidoschakt till ett af bolaget inköpt grustag å Skabersjö mark, gränsande till ifrågavarande grusbacke; och förklarade Kongl. Maj:t genom resolution den 31
Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 16:de årg. 23
s. 354 Sida 354 i årgången börjar här
Mars 1876 bolaget berättigadt att expropriera och med full eganderätt besitta omsökta jordområdet.
I Maj 1876 instämde Jakob Jönsson bolaget till Oxie och Skytts här.rätt med påstående om åläggande för bolaget att för en million kub.fot grus, som bolaget skulle olofligen afhemtat ifrån berörda grustägt, till Jakob Jönsson utgifva ersättning med 2 öre för hvarje kub.fot jemte ränta; och anmärkte Jakob Jönsson till en början, att ifrågavarande grus afhemtats innan Kongl. Maj:t medgifvit expropriationen af grusbacken.
Bolaget genmälde, att Jakob Jönsson icke rimligtvis kunde tillerkännas ersättning för grustägten till högre belopp än expropriations-nämnden redan bestämt och .hvilket bolaget vore villigt att erlägga; men att, derest Jakob Jönsson icke dermed åtnöjdes, ny nämnd kunde tillsättas för ersättningens bestämmande.
Jakob Jönsson erinrade, att expropriations-nämndens åtgärd att värdera ifrågavarande grustägt innan bolaget dertill vunnit besittningsrätt varit fullkomligt obehörig och kunde således icke på den nu väckta ersättningstalan inverka; att Kongl. Maj:ts res. af den 31 Mars 1876, derigenom bolaget berättigats att lösa ifrågavarande grusbacke, utan att någon tillträdestid blifvit bestämd, icke kunde tolkas så, som skulle den derförinnan af bolaget begångna åverkan derigenom vara legaliserad; samt att bolaget ännu icke vidtagit laga åtgärd för att af jorden komma i besittning.
Angående mängden af det utaf bolaget tagna gruset åberopade Jakob Jönsson två attester af v. kommissionslandtmätaren Röing, innehållande, den ena, utfärdad den 3 Augusti 1876, att genom af Röing verkstäld uppmätning af en å hemmanet n:o 22 Oxie efter utvisade gränser upptagen grusgraf utrönts, att den af jernvägsbolaget enligt uppgift från samma graf bortförda grusmängd vid mätningstillfället befunnits utgöra minst en million kub.fot; samt den andra, daterad den 12 December 1876, att genom en den 8 i
s. 355 Sida 355 i årgången börjar här
samma månad verkstäld uppmätning af ifrågakomna grusgraf utrönts, att den af bolaget enligt uppgift från samma graf bortförda grusqvantitet vid mätningstillfället befunnits uppgå till minst en million ett hundra kub.fot.
Bolaget anmärkte, att af berörda attester icke framginge, att hela den omstämda myckenheten grus af bolaget bortförts innan Kongl. Maj:t medgifvit expropriation af grustägten.
Röing, på ed hörd, vitsordade riktigheten af ofvanåberopade attester, samt tillade, att vittnet sjelf sett stället, der ifrågavarande grusgraf öppnats, innan der ännu tagits något grus, hvadan vittnet varit i tillfälle att bedöma innehållet af grafven; att vittnet gjort sina beräkningar så lågt, att vittnet vore öfvertygadt, att bolaget ur grafven tagit snarare mera, än attesterna innehölle, än mindre; samt att grafven vore helt och hållet belägen å Jakob Jönssons egor.
Andra vittnen intygade, att bolaget såväl för sin banas behof, som ock till en af Kockums mekaniska verkstad samtidigt anlagd jernbana dagligen under Mars—Oktober 1875 äfvensom under någon tid af 1876 hemtat grus dels från Jakob Jönssons ifrågavarande grusbacke och dels från en annan derintill gränsande backe, hörande till Skabersjö, utan att någon skilnad dem emellan gjorts, samt att, sedan Kongl. Maj:t meddelat förutnämnda dom af den 23 September 1875, Jakob Jönsson tillsagt förmannen för arbetet att upphöra med grushemtningen från Jakob Jönssons backe, men att något afseende icke å denna tillsägelse fästats.
Bolaget bestred den uppgifna myckenheten af det utaf bolaget bortförda grus.
Genom utslag den 7 Maj 1877 utlät sig här.r:n: att ehuru bolaget, så vidt utredt vore, ej egt någon rätt att, innan Jakob Jönssons ifrågavarande jordområde blifvit i laga ordning till bolaget afträdt, från samma område bortföra något grus; likväl och som Jakob Jönsson icke i saken förebragt sådan bevisning, på grund hvaraf kunde bedömas om och i hvad mån bolaget, som numera vunnit tillstånd att jordområdet i enlighet med stadgandena i K. F. den 14 April
s. 356 Sida 356 i årgången börjar här
1866 till sig lösa, genom omstämda bortförandet af grus tillskyndat Jakob Jönsson skada, funne här.r:n den sistnämndes talan icke kunna bifallas.
Jakob Jönsson, som vädjade till hofr:n öfver Skåne och Blekinge, anförde: Bolaget hade icke förnekat, att detsamma å ifrågavarande jordområde tagit grus. Myckenheten af det tagna gruset vore jemväl visad. Jorden hade ännu icke blifvit i laga ordning afträdd till bolaget, som ej ens derför vidtagit någon åtgärd, hvadan också jorden ännu vore Jakob Jönssons egendom. Bolaget hade först tagit gruset, som innefattade jordområdets egentliga värde, och komme sålunda att framdeles lösa allenast det utgräfda området.
Bolaget bestred ändringssökandet och anmärkte, att Kongl. Maj:t förklarat bolaget berättigadt att lösa hela ifrågavarande område, bvars värde, inklusive det bortförda gruset, blifvit af vederbörande expropriations-nämnd bestämdt; att, derest Jakob Jönsson icke med nämndens beslut åtnöjdes, han egde sjelf vidtaga lagliga mått och steg; samt att mängden af det bortförda gruset i allt fall icke blifvit styrkt.
Hofr:n yttrade i dom den 14 December 1877: att enär genom hvad i saken förekommit måste anses ådagalagdt, att bolaget från Jakob Jönssons ifrågavarande jordområde bortfört en million kub.fot grus; alltså och då den omständighet, att bolaget undfått rättighet att till sig lösa den jord, hvarå gruset tagits, icke kunde verka till inskränkning i Jakob Jönssons rätt att för gruset erhålla godtgörelse, blefve, med upphäfvande af här.r:ns utslag, bolaget förpligtadt till Jakob Jönsson utgifva ersättning för berörda en million kub.- fot grus efter bestämmelse af 3 gode män, utaf hvilka parterna eller i tredskande parts ställe exsekutor skulle utse hvardera en samt de sålunda valde tillkalla den tredje, hvilken ersättning ej finge sättas högre än Jakob Jönsson fordrat eller 2 öre för hvarje kub.fot grus; hvarjemte parterna egde att, derest de icke åtnöjdes med gode männens beslut, efter stämning i laga ordning angående ersättningsbeloppet föra talan efter befogenhet; och ålades bolaget att å ersätt-
s. 357 Sida 357 i årgången börjar här
ningsbeloppet till Jakob Jönsson utgifva 5 procent ränta frän stämningsdagen den 20 Maj 1876.
Bolaget sökte ändring hos Kongl. Maj:t under yrkande от fastställelse af här.r:ns beslut: Röings båda intyg voro ofullständiga och grundade på lösa antaganden, hvadan de icke kunde utgöra laga bevis om mängden af det bortförda gruset. I allt fall afsåge dessa intyg jemväl tiden långt efter det bolaget genom Kongl. Maj:ts res. den 31 Mars 1876 blifvit berättigadt att emot lösen taga ifrågavarande jord i besittning. Bolaget vore derföre villigt lösa grusbacken efter det af expropriations-nämnden derå redan satta värde, såsom grundadt på sakkunskap och billighet.
Jakob Jönsson bestred ändringssökandet: Efter det bolaget fått tillstånd att expropriera ifrågavarande jord, hade den Jakob Jönsson tillkommande ersättning icke blifvit i laga ordning bestämd, än mindre erlagd, likasom bolaget ej heller ställt säkerhet för löseskillingen jemte kostnad och skada. Bolaget hade sålunda ännu icke vunnit rättighet att jorden sig till nytta använda.
N. Rev. (rev.sekr. Herslow, föredragande, samt t. f. rev.sekr:ne Westman och Dickson) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofr:ns dom.
Saken föredrogs den 2 Oktober 1878 inför H. D., hvars fleste ledamöter (just.råden frih. Leuhusen, Almqvist, Naumann, Rabe och Olivecrona) biföllo det underdåniga betänkandet.
Just.rådet Huss yttrade: »Uppå de af hofr:n anförda skäl och då på grund af hvad i saken förekommit antagas må, att ifrågavarande parti grus af jernvägsaktiebolaget bortförts innan Kongl. Maj:t genom nådig resolution den 31 Mars 1876 förklarat bolaget berättigadt att till sig lösa det jordområde, hvarifrån gruset hemtats, rinner jag ej skäl att i hofr:ns dom göra ändring.»
Just.rådet Södergren utlät sig, att enär, i anledning af jernvägsbolagets hos Kongl. Maj:t gjorda underdåniga anmälan, att under jernvägens redan pågående anläggning bolaget, i förmenande att sådant vore genom den till jernvägs-
s. 358 Sida 358 i årgången börjar här
anläggningen gifna tillåtelse medgifvet, satt sig i besittning af ifrågararande grusbacke såsom för samma anläggning behöflig, Kongl. Maj:t genom resolution den 31 Mars 1876 förklarat bolaget berättigadt att nämnda jordområde inlösa och med full eganderätt besitta, ansåge just.rådet, vid betraktande' af grunderna i 2 punkten af 24 § i K. F. angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 April 1866, det förhållande, att jernvägsbolaget icke, för utredning af frågan om Jakob Jönssons ersättningsfordran, gjort afbrott i jernvägsanläggningen, utan, efter emottagandet af omförmälda res., den upplåtna grusbacken fortfarande användt, icke, såsom Jakob Jönsson förmenat, böra leda derhän, att ersättning för det grus, som efter sistberörda tidpunkt af bolaget tagits, skulle bestämmas i annan ordning, än den nyss åberopade författning utstakade; och som i denna sak icke blifvit utredt om hela det i v. kommissionslandtmätaren Röings betyg och vittnesmål uppgifna mått af grus eller blott någon del och, i senare fallet, huru stor del deraf från jordområdet af bolaget bortförts innan Kongl. Maj:ts förordnande om samma områdes inlösande meddelades, hvadan ersättningens belopp i denna del icke kunde nu mätas; men icke heller Jakob Jönsson emot sitt bestridande vore pligtig att åtnöjas med hvad af en före lösningsrättens beviljande tillsatt nämnd blifvit stadgadt; pröfvade för sin del just.rådet skäligt att, med ändring af hofr:ns dom, förklara, det borde, såsom bolaget erbjudit, ersättningen för det från Jakob Jönssons jordområde förda grus i allo bestämmas i den uppskattning af det till jernvägsanläggningen tagna områdets värde, som, i öfverensstämmelse med ofvan åberopade K. F., skall en för sådant ändamål utsedd nämnd tillkomma.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 30 Oktober 1878.