Naumanns tidskrift 1879 s. 521

Efter stämning till hofr:n öfver Skåne och Blekinge yrkade landtbrukaren Sven Åkesson i Munkagården, å Svalufs församlings vägnar, dels att den patronrätt till Svalufs kyrka, som v. här.höfd. J. A. Berg von Linde ansåge sig innehafva och hittills utöfvat, måtte, såsom saknande behö-

s. 522 Sida 522 i årgången börjar härKopiera citering

rig grund och fortfarande giltighet, upphäfvas och Berg von Linde frånkännas, samt i följd deraf kyrkans medel och inkomster från och med år 1761 fullständigt redovisas och, såvidt de icke kunde styrkas vara till kyrkans tarf använda, tillika med ränta från hvarje års slut till församlingens kyrkråd utgifvas, äfvensom kyrkans öfriga egendom och tillhörigheter afträdas och till församlingens förvaltning öfverlemnas; dels ock, derest detta yrkande icke vunne bifall, Berg von Linde måtte tillförbindas att, efter behörig redogörelse och verificerad räkning, för Svalufs kyrkas förestående ombyggnad till kyrkrådet utgifva alla kyrkans behållna medel och inkomster från och med år 1761 och intilldess byggnadskostnaden blefve fullt betäckt, inberäknad laga ränta från hvarje räkenskapsårs utgång. Derjemte förbehöll Sven Åkesson församlingen gransknings- och anmärkningsrätt i afseende å den redogörelse öfver Berg von Lindes och hans efterträdares förvaltning af Svalufs kyrkas medel, som Berg von Linde, jemlikt K. befallningshafvandes i Malmöhus län och biskopsembetets i Lunds stift utslag den 1 Februari 1876, hade att afgifva.

Berg von Linde bestred bifall till käromålet.

Sedan parterne företett åtskilliga handlingar och skriftvexlingen afslutats, utlät sig hofr:n genom dom den 30 December 1876: att emedan till stöd för Berg von Lindes rätt att utöfva patronrätten till Svalufs kyrka icke i saken blifvit ådagalagdt annat, än att konung Fredrik den tredje i Danmark genom förläningsbref den 30 November 1650 upplåtit jus patronatus till Konga kyrka åt Jörgen Brahe och hans arfvingar, att Kongl. Maj:t genom resolution den 15 Oktober 1760 bifallit en af öfverstelöjtnanten Berg von Linde gjord ansökning att få till sig byta jus patronatus till Svalufs kyrka emot samma rätt till Konga kyrka, och att genom arfskifte efter v. här.höfd. Berg von Lindes fader majoren Otto Salomon Berg von Linde den 11 April 1861 jus patronatus till Svalufs kyrka tilldelats v. här.höfd. Berg von Linde; ty och då den sistnämnde icke gittat visa, vare sig att patronrätten till Konga kyrka genom arf eller annorledes

s. 523 Sida 523 i årgången börjar härKopiera citering

öfvergått från Jörgen Brahe till öfverstelöjtnanten Berg von Linde, eller att majoren Berg von Linde varit öfverstelöjtnanten Berg von Lindes arfvinge och på sådan grund blifvit innehafvare af patronrätten till Svalufs kyrka, blef, med bifall till till Sven Åkessons i denna del af saken förda talan, v. här.höfd. Berg von Linde förklarad oberättigad att utöfva sistnämnda patronrätt; samt att enär, hvad angick Sven Åkessons påstående om åläggande för v. här.höfd. Berg von Linde att redovisa och utgifva Svalufs kyrkas behållna inkomst för förfluten tid, Berg von Lindes förbindelser härutinnan måste bedömas efter den handling, på grund af hvilken patronrätten utöfvats, och genom omförmälda förläningsbref, enligt hvilket med patronrätten följde rätt till kyrkans tionde, annan skyldighet icke blifvit i afseende å användandet häraf stadgad, än att patronus skulle kyrkan »ustraffelig ved lige holde», samt i saken icke vore satt i fråga att underlåtenhet i detta hänseende kommit patronus till last, funne hofr:n Sven Åkessons i denna del af saken förda talan icke kunna bifallas.

I denna dom sökte parterna å ömse sidor i und. ändring.

N. Rev. (rev.sekr. Poignant samt t. f. rev.sekr:ne Cöster, föredragande, och Dickson) afgaf und. betänkande af följande innehåll: »Emedan, efter det konung Fredrik den tredje i Danmark genom förläningsbref den 30 November 1650 mot nöjaktig och fullkommen betalning till Jörgen Brahe och hans arfvingar afstått konungens i Danmark och danska kronans höghet och jus patronatus till Konga kyrka samt dess anpart tionde, att bruka, nyttja och behålla till evinnerlig egendom, öfverstelöjtnanten Berg von Linde, enligt Kongl. Maj:ts resolution den 15 Oktober 1760, fått tillbyta sig jus patronatus till Svalufs kyrka, som tillkomme Kongl. Maj:t och kronan, mot hans egande jus patronatus till Konga kyrka, samt i afseende å de rättigheter, som åtfölja det af öfverstelöjtnanten Berg von Linde sålunda förvärfvade jus patronatus till Svalufs kyrka, Fredrik den tredjes förläningsbref den 30 November 1650 måste anses bestämmande, helst i bytesresolutionen annorlunda icke stadgats; ty och som på grund

s. 524 Sida 524 i årgången börjar härKopiera citering

deraf samma jus patronatus tillkommer jemväl öfverstelöjtnanten Berg von Lindes arfvingar, samt v. här.höfd. Berg von Linde medelst hos Kongl. Maj:t företedda handlingar styrkt sig vara arfvinge efter öfverstelöjtnanten Berg von Linde; alltså och då Sven Åkesson i öfrigt icke visat laga skäl för sitt å Svalufs församlings vägnar framställda yrkande, att ifrågavarande jus patronatus måtte upphäfvas och frånkännas v. här.höfd. Berg von Linde, hemställer N. Rev. i und., att Kongl. Maj:t, med ändring af hofr:ns dom, måtte pröfva rättvist ogilla Sven Åkessons talan i denna del af saken, men i öfrigt torde hofr:ns dom af Kongl. Maj:t fastställas.

Sedan, till följd af H. D:s föreskrift vid sakens und. föredragning den 20 November 1878, handlingarne cirkulerat mellan H. D:s ledamöter, företogs saken till afgörande den 5 Maj 1879 i närvaro af just.råden Södergren, Naumann, Olivecrona, Huss, Lindhagen, Svedelius och Östergren.

Hvad först angick v. här.höfd. Berg von Lindes ändringssökande, så emedan upplyst vore, att sedan konung Fredrik den tredje i Danmark, enligt åberopade förläningsbrefvet den 30 November 1650, mot nöjaktig och full betalning till Jörgen Brahe och hans arfvingar afstått konungens och kronans höghet och jus patronatus till Konga kyrka, jemte årlig afgift af kyrkans tionde, äfvensom kronans anpart tionde af nämnda socken, att nyttja, bruka och behålla till evinnerlig egendom, Kongl. Maj:t uppå ansökan af öfverstelöjtnanten Berg von Linde, såsom dåvarande innehafvare af omförmälda patronrättighet, genom resolution den 15 Oktober 1760 beviljat honom byte af jus patronatus till Svalufs kyrka, som Kongl. Maj:t och kronan tillkomme, mot hans egande jus patronatus till Konga kyrka; ty och som den patronatsrätt till Svalufs kyrka, öfverstelöjtnanten Berg von Linde sålunda genom byte förvärfvat, efter hans död tillkommit hans arfvingar samt genom särskilda hos Kongl. Maj:t i saken företedda handlingar styrkt blifvit, att, sedan öfverstelöjtnanten Berg von Linde aflidit, patronatsrätten i arf tillfallit hans son, majoren Henrik Walter Berg von Linde, och

s. 525 Sida 525 i årgången börjar härKopiera citering

från honom likaledes genom arf öfvergått till majoren Otto Salomon Berg von Linde, efter hvilken densamma i arf tilldelats nuvarande innehafvaren v. här.höfd. Berg von Linde; alltså och då den sistnämnde således visat sig hafva i laga ordning förvärfvat ifrågavarande patronrättighet, men Sven Åkesson deremot icke ådagalagt något förhållande, på grund hvaraf samma rättighet må ogiltig anses och v. här.höfd. Berg von Linde frånkännas, pröfvade H. D:s fleste ledamöter rättvist att, med ändring af hofr:ns dom, ogilla Sven Åkessons i denna del af saken instämda påstående.

Just.rådet Östergren yttrade: »Emedan v. här.höfd. Berg von Linde med handlingar, som hos Kongl. Maj:t blifvit företedde, fulltygat, att den patronrättighet, öfverstelöjtnanten Berg von Linde enligt nådiga resolutionen den 15 Oktober 1760 förvärfvat, genom arf öfvergått från nyssnämnde öfverstelöjtnant till Henrik Walter Berg von Linde, från honom till Otto Berg von Linde och från denne sistnämnde till v. här.höfd. Berg von Linde; ty och som Sven Åkesson icke ådagalagt något förhållande, som förringar giltigheten af samma patronrättighet, pröfvar jag rättvist, med ändring af hofr:ns dom, ogilla. Sven Åkessons stämningspåståenden i denna del af saken.»

Beträffande Sven Åkessons ändringssökande anförde just.rådet Södergren: »Efter meddelande af sitt domslut att, med bifall till Sven Åkessons förda talan om den förmenta patronrättens upphörande, v. här.höfd. Berg von Linde förklarades oberättigad att utöfva denna patronrätt för Svalufs församling, har hofr:n vidare meddelat sitt yttrande öfver anspråket på utgifvande af kyrkans behållna inkomst för förfluten tid. I sådan sakens ställning har hofr:n icke kommit att egentligen yttra sig i den fråga, som i följd af H. D:s nu fattade beslut om patronrättens tillvarelse och bestånd föreligger: den frågan om Berg von Linde under fortgående utöfning af patronrätten skall, såsom Sven Åkesson genom stämningen yrkat, förpligtas att till kyrkrådet utgifva, för kyrkans ombyggnad, alla kyrkans behållna medel och inkomster från och med år 1761 och intilldess

s. 526 Sida 526 i årgången börjar härKopiera citering

byggnadskostnaden blifvit fullt betäckt. — För denna frågas upptagande till pröfning i den ordning, hvari den nu blifvit väckt, möter, enligt min tanke, för närvarande ett hinder deruti, att, såsom de till hofr:n i saken ingifna handlingar utvisa, Svalufs församling, innan dess nu förevarande talan af Sven Åkesson till hofr:n instämdes, således då tvist ännu icke var om patronrättens lagliga tillvarelse, uti en till К. befide i Malmöhus län och biskopsembetet i Lunds stift ingifven skrift yrkat, att Berg von Linde måtte förpligtas att redovisa kyrkans tillhörigheter och alla årliga inkomster från och med år 1761 samt att, efter redogörelsens granskning, bestämmas måtte det belopp, som borde till den af bemälde embetsmyndigheter genom resolution den 8 Maj 1875 föreskrifna nya kyrkbyggnad utgifvas; att i detta ärende K. befide och biskopsembetet den 1 Februari 1876 meddelat det utslag, att församlingens yrkande, såsom orden lydde, icke för närvarande föranledde annat yttrande, än att Berg von Linde vid vite ålades att inom viss tid till К. befide och biskopsembetet inkomma med redogörelse för Berg von Lindes och hans företrädares förvaltning af kyrkans medel; att Berg von Linde genom besvär dragit ärendet under pröfning af kammarrätten, men att någon upplysning om kammarrättens beslut eller om möjligen vidare i ärendet af K. befide och biskopsembetet vidtagne åtgärder icke af handlingarne i nu förevarande sak kan inhemtas. Mig synes icke kunna vara något tvifvel derom, att ju meningen i nämnde utslag varit den, att, efter den första nödvändiga förberedelsen medelst infordrande af redogörelse för kyrkans uppburna medel, bemälde embetsmyndigheter kunde komma att meddela yttrande i anledning af Svalufs församlings vidare i ofvanberörda måtto gjorda yrkande. Ärendet synes icke hafva blivit från deras befattning skildt, utan är att anses ligga under behandling och möjligen hufvudsaklig pröfning på en väg, hvars högsta instans är icke H. D., utan Kongl. Maj:t i statsrådet. Det vore öfverflödigt att nu ingå i närmare betraktelse om det med laglig och nödvändig ordning icke öfverensstämmande deruti, att på sådana skilda vägar, möj-

s. 527 Sida 527 i årgången börjar härKopiera citering

ligen samtidigt, kunde tillkomma måhända rakt stridiga beslut i en och samma fråga; och det är, enligt min tanke, icke nu i sakens närvarande skick, det skulle tillkomma H. D. att till pröfning upptaga frågan om landshöfdingen och biskopsembetet enligt gällande författningar sakna laglig behörighet att upptaga och afgöra sådan stridighet i kyrkans hushållningsangelägenhet, som den nu förevarande. Jag anser derföre, att, innan saken i denna del hos H. D. afgöres, bör genom N. Rev:s försorg Sven Åkesson få sig förelagdt att inkomma med sådant intyg, som visar hvilken utgång ofvanberörda hos K. bef:de i Malmöhus län och biskopsembetet i Lunds stift väckta fråga erhållit eller i hvilket skick samma fråga sig befinner.»

H. D:s öfrige ledamöter deremot förklarade sig beredde att utan sådant föreläggande, som af just.rådet Södergren blifvit ifrågasatt, meddela vidare hufvudsakligt yttrande i saken.

Just.rådet Östergren yttrade: »Efter mitt förmenande är åberopade förläningsbrefvet af den 30 November 1650, hvilket angår patronrätt till Konga kyrka, icke tillämpligt vid bedömandet af frågan om de rättigheter och skyldigheter, som åtfölja patronrätten till Svalufs kyrka, utan anser jag, vid det förhållande, att nåd. resolutionen den 15 Oktober 1760 icke innehåller några särskilda bestämmelser härom, nyssnämnda fråga böra bedömas uteslutande efter de allmänna stadganden som i ämnet äro meddelade; och enär, enligt 4 § i resolutionon på allmogens besvär den 13 December 1672 kyrkorne i Skåne skola byggas och underhållas af kyrktionden, samt den utaf innehafvaren af patronrätten till Svalufs kyrka uppburna tionde desto mindre är att anse som hans enskilda egendom, som han enligt 2:dra punkten i resolutionen på presterskapets besvär den 13 September 1790, har skyldighet att derför redovisa; alltså varder Sven Åkessons nu ifrågavarande yrkande af mig på det sätt bifallet, att v. här.- höfd. Berg von Linde förpligtas att, för betäckande af kostnaderne för kyrkbyggnaden i Svaluf, utaf uppburna kyrk-

s. 528 Sida 528 i årgången börjar härKopiera citering

tionden utgifva hvad som ej redan kan vara användt i och för underhållandet af den gamla kyrkan.»

Just.råden Svedelius, Lindhagen och Olivecrona funno skäl ej vara anfördt, som i hofr:ns dom kunde verka ändring.

Just.rådet Huss utlät sig: »Emedan uti konung Fredrik den tredjes förläningsbref af den 30 November 1650, enligt hvilket de rättigheter och skyldigheter, som tillkomma innehafvaren af patronrätten till Svalufs kyrka, enligt mitt omdöme, böra bedömas, finnes stadgadt, att patronus skall ega att sjelf disponera och råda öfver kyrkans inkomst, »kierchen till fremtarff, forbedring, oppbyggelse og beste», äfvensom vara pligtig »kierchen af sin inkombst ustraffelig ved lige at holde», samt af berörde stadganden, enligt min åsigt, framgår, att med kyrkans inkomster, så vidt de förslå, böra bestridas kostnaderna icke allenast för kyrkans underhåll och nödiga förbättringar derå, utan äfven för dess ombyggnad, då sådan erfordras; ty pröfvar jag rättvist förklara v. här.höfd. Berg von Linde, såsom innehafvare af patronrätten till Svalufs kyrka, vara pligtig att med kyrkans uppburna inkomster, så vidt de dertill lemna tillgång, bidraga till kostnaden för den beslutade ombyggnaden af kyrkan; men som, innan den skyldighet att för berörde inkomster redovisa, hvarom, på sätt handlingarne utvisa, församlingen hos K. befide i Malmöhus län och biskopsembetet i Lunds stift väckt talan, blifvit af v. här.höfd. Berg von Linde fullgjord samt i vederbörlig ordning blifvit bestämdt om och i hvad mån behållning finnes för ifrågavarande ändamål att tillgå, någon betalningsskyldighet ej kan v. här.höfd. Berg von Linde åläggas, finner jag församlingens i berörde hänseende framställda yrkande icke kunna på den i denna sak ågångna stämningen bifallas.»

Just.rådet Naumann instämde med just.rådet Huss.

Just.rådet Södergren anförde: »I följd af H. D:s fleste ledamöters mening bör äfven jag nu afgifva hufvudsakligt yttrande i denna del af målet utan hinder af den hos K. befide i Malmöhus län och biskopsembetet i Lunds stift upptagna fråga i detta ämne och utan någon undersökning

s. 529 Sida 529 i årgången börjar härKopiera citering

å min sida om allmänna domaremaktens behörighet att i sådan fråga angående förvaltningen af kyrkans medel förordna; och som, mot innehållet af det åberopade förläningsbrefvet af den 30 November 1650, efter hvilket jag anser patronens för Svalufs församling rätt och förbindelser emot församlingen böra bedömas, enligt min tanke, icke kan anses stridande, att, när i stället för gamla kyrkan skall byggas en ny, de af patronus uppburna kyrkmedel, hvilka enligt behörigen tillkommen redovisning utgöra en kyrkan tillhörig behållning, varda till kyrkbyggnaden använda, likasom ock v. här.höfd. Berg von Linde i sitt svaromål hos hofr:n förklarat sig villig att, sedan frågan om vidden och beskaffenheten af hans redovisningsskyldighet blifvit i laglig ordning bestämd, till vederbörande såsom bidrag till kostnaden för kyrkbyggnaden i Svaluf utgifva det belopp, hvarför Berg von Linde borde ansvara; så biträder jag för min del det af just.rådet Huss afgifna yttrande.»

I hvad angår frågan om Sven Åkessons ändringssökande, skulle Kongl. Maj:ts dom utfärdas i enlighet med den af just.rådet Huss yttrade samt af just.råden Naumann och Södergren biträdda mening.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 23 Maj 1879.