En af Nationalbanken i Köpenhamn utgifven sedel å 100 kronor, att vid anfordran vexlas med guld, blifver icke godkänd såsom revisionsskilling.
30 december 1878
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1879, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 590–593 i årgången 1879. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken. K. F. om stämpelpapper. Resereglemente, nr 7 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 96 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. K. F. om stämpelpapper. Resereglemente, nr 7.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sextonde årgången, 1879 i litteraturen — s. 590–593 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 30 December 1878»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Emot Göta hofrätts utslag den 1 Maj 1878 i mål emellan fabriksidkaren F. H. Kockum i Malmö och grosshandlaren J. Tranchell i Landskrona, å ena, samt underståthållaren P.
s. 591 Sida 591 i årgången börjar här
J. Bråkenhielm, å andra sidan, angående klander af utmätning, anmäldes af Kockum och Tranchell missnöje, dervid de, med bifogande af en utaf nationalbanken i Köpenhamn år 1875 utfärdad å 100 kr. lydande sedel, som på anfordran skulle med guld vexlas, anhöllo om föreskrift angående hvad dem ålåge vidare iakttaga för rättighet att hos Kongl. Maj:t fullfölja underdånig talan.
Vid föredragning den 23 Maj 1878 af berörda ansökan väcktes fråga, huruvida Kockum och Tranchell kunde anses hafva genom ingifvande af ofvannämnda sedel behörigen insatt revisionsskilling; och då olika meningar härom yppades, anstäldes omröstning, dervid hofr:ns fleste ledamöter (hofrättsråden Andersson och Backman, assessoren Uggla samt v. här.höfdingen Andersson) ansågo Kockum och Tranchell hafva fullgjort hvad dem ålegat för erhållande af hänvisning till fullföljd af underdånig talan i saken.
Assessoren Ilunbäck förklarade, att då Kockum och Tranchell icke insatt revisionsskillingen uti penningar, som här i riket enligt lag gångbara vore, assessoren ej ansåge sig kunna meddela Kockum och Tranchell någon underrättelse för talans fullföljd emot hofr:ns utslag.
Sedan interlokutionen sålunda afslagits, gaf hofr:n den 14 Juni 1878 revisionsutslag i vanlig ordning.
Mot detta utslag anmälde Bråkenhielm missnöje och erhöll hänvisning för besvärens fullföljande.
Bråkenhielm anförde, att hofr:n icke bort lemna hänvisning till talans fullföljd, då Kockum och Tranchell icke ställt sig till efterrättelse föreskrifterne i 30 kap. Rättegångsbalken, att revisionssökande skall insätta 200 daler eller så mycket i guld och silfver, som deremot svarar; att nationalbankens i Köpenhamn sedlar icke vore lagligt betalningsmedel i Sverige, der, enligt myntkonventionen den 30 Maj 1873 och K. K. den 20 Mars 1874, endast danska guldmynt, präglade enligt sistnämnda K. K:s föreskrifter, kunde såsom sådant betalningsmedel användas då den summa, som skulle erläggas, öfverstege 20 kr.; att sedlarne väl innehölle, att de invexlades med guld, och att nationalbanken visser-
s. 592 Sida 592 i årgången börjar här
ligen torde vara en vederhäftig penningeinrättning, men att icke fä enskilda bankirer vore vida vederhäftigare och disponerade mera guld, oaktadt hvilken omständighet icke någon torde draga i betänkande att afslå en revisionsansökning, åtföljd af dylik bankirs förbindelse att vid anfordran invexlas med guld; samt att på grund häraf yrkades, att, med upphäfvande af revisionsutslaget, Kockums och Tranchells revisionsansökning måtte ogillas.
Uti häröfver infordrad förklaring androgo Kockum och Tranchell, att af 30 kap. 1 § Rättegångsbalken ej framginge, att till revisionsskilling, »på enahanda sätt såsom om berörda skilling är vordet stadgadt», endast finge användas sådana bevis på insatta penningar, som allmänt i riket ginge och gällde; att det ej lede tvifvel, att såsom lagligt betalningsmedel för gäldande af revisionsskilling finge begagnas sedlar, utgifna af privatbank inom landet, hvilket varit förhållandet äfven innan sådana sedlar skulle inlösas med guld, ehuru sådane kreditsedlar endast vore att anse såsom enskilda personers löpande skuldebref, hvilka blott på god tro begagnades i handel och vandel; att lika väl borde såsom lagligt betalningsmedel till revisionsskilling få användas en sedel af nationalbanken som med guld invexlades, synnerligast efter myntkonventionen, och då sådan sedel utan anmärkning mottoges såväl i riksbanken som i privatbankerna i landet; att i hofr:n icke gjorts någon anmärkning vid sedelns inlemnande, hvilket utan tvifvel skett om t. ex. amerikanska pappersdollars eller ryska sedelrublar bilagts; att målet fullföljts genom juridiskt bildadt ombud, utan att Kockum och Tranchell afvetat hvilken sedel till revisionsskilling användts, och att ombudet blifvit godtgjordt för, »såsom det antogs», utlagda penningar; att, enligt bevis af t. f. advokatfiskalen i hofr:n, sedeln utan invändning mottagits i Smålands enskilda banks hufvudkontor i Jönköping för 100 kr.; samt att, på grund häraf, yrkades besvärens ogillande.
N. Rev. (rev.sekr:ne von Bahr, föredragande, och Åbergsson samt t. f. rev.sekr. Dickson) yttrade i afgifvet betän-
s. 593 Sida 593 i årgången börjar här
kande: »Dâ, jemlikt 30 kap. 1 § Rättegångsbalken, det ålegat Kockum och Tranchell att, för fullföljd af underdånig talan mot hofr:ns utslag, derstädes insätta 200 daler eller så mycket i guld eller silfver, som deremot svarar, men Kockum och Tranchell, hvilka för berörda ändamål i hofr:n insatt en af nationalbanken i Köpenhamn utgifven sedel å 100 kr., derigenom icke iakttagit hvad för talans bevarande blifvit på sätt nämdt är föreskrifvet, torde, med undanrödjande af hofr:ns den 14 Juni 1878 meddelade revisionsutslag, hvad för vinnande af ändring i förutnämnda i hufvudsaken gifna beslut blifvit hos Kongl. Maj:t anfördt, icke kunna komma under pröfning.»
Saken föredrogs den 11 December 1878 inför H. D. (i närvaro af just.råden frih. Leuhusen, Almqvist, Rabe, Huss, von Segebaden, Hernmarck och Wedberg), dervid N. Rev:s betänkande bifölls.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 30 December 1878.