Beträffande faders företrädesrätt att vara förmyndare för sina barn.
23 januari 1879
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1879, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 593–595 i årgången 1879. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 1 för det här referatet, men referatet börjar på s. 593 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sextonde årgången, 1879 i litteraturen — s. 593–595 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 23 Januari 1879». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
För hattmakaren A. Zetterblads tvenne minderåriga söner hade efter hustruns år 1873 timade död Olof Nilsson i Öxna blifvit förordnad till förmyndare.
Vid rådst.r:n i Uddevalla anhöll Zetterblad att i stället för Olof Nilsson varda förordnad till barnens förmyndare. Derigenom skulle barnen befrias från att vidkännas ett drygt förmyndarearvode. Olof Nilssons hustru, barnens mormoder, vore vid ganska hög ålder och vid hennes död blefve Olof Nilsson jäfvig att med förmynderskapet sig befatta. Zetterblad hade för öfrigt inköpt sina barns fastigheter, som utgjordes af delar i trenne tomter i Uddevalla.
Navmann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 16:de årg.
s. 594 Sida 594 i årgången börjar här
Olof Nilsson bestred bifall till Zetterblads ansökning på den grund, att det vore för barnen fördelaktigast att Olof Nilsson innehade deras medel, som bestode af inteckningar i Zetterblads fastighet.
Genom utslag den 10 December 1877 utlät sig rådst.- r:n: att emedan Olof Nilsson, hvilken, såsom gift med de omyndigas modermoder, vore behörig att å mödernesidan bevaka deras rätt och bästa, bestridt att afträda förmynderskapet, till hvars skötande han vore skicklig och vederhäftig, samt Zetterblad icke uppgifvit än mindre visat laga skäl för Olof Nilssons entledigande, kunde ansökningen icke bifallas.
Zetterblad klagade i Göta hofrätt och företedde intyg af borgmästaren i Uddevalla, att Zetterblad ansåges fullt vederhäftig för förmynderskapet. Zetterblad anförde: Då hans skicklighet att omhänderhafva förmynderskapet ej bestridts, syntes honom hans egenskap af fader ensamt berättiga honom, då han så önskade, att framför annan person vara barnens förmyndare. Olof Nilsson bodde på 3 mils afstånd från staden, der barnen vistades. Han vore förty ur stånd att taga närmare vård och tillsyn om barnen. Hans enda besvär med förmynderskapet vore att omhänderhafva barnens i skuldebref bestående arf och för detta besvär uppbure han ett drygt arvode, som eljest kunnat inbesparas. Vården om och tillsynen af barnen hvilade uteslutande på Zetterblad.
I ingifven förklaring anförde Olof Nilsson bland annat: Han hade utan sitt hörande förordnats till barnens förmyndare, men befarade att egennytta låge till grund för Zetterblads yrkande. Olof Nilsson ifrågasatte icke Zetterblads vederhäftighet, men det vitsord Olof Nilsson af rådst.r:n fått innefattade mera än det af Zetterblad företedda. Olof Nilsson hade för öfrigt aldrig ämnat beräkna något förmyndarearvode.
Genom utslag den 2 April 1878 fann hofr:n skäl icke hafva förekommit ledande till ändring i rådst.r:ns utslag.
Om detta utslag förenade sig presidenten Lemchen, hofrättsrådet Lejman och assessoren Bratt.
s. 595 Sida 595 i årgången börjar här
Referenten, assessoren Fagerberg, med hvilken hofrättsrådet Hessle och v. här.höfd. Wennberg instämde, yttrade: »Då Zetterblad, som enligt härstädes företedt, af borgmästaren O. E. Sandegren den 5 sistlidne Januari utfärdadt bevis är vederhäftig att omhänderhafva sina barns medel, enligt 20 kap. 1 § Ä. B. eger framför annan vara sina barns förmyndare samt han tillkännagifvit sin önskan att öfvertaga förmynderskapet för dem, pröfvar jag lagligt, med upphäfvande af öfverklagade utslaget, entlediga Olof Nilsson från befattningen att vara förmyndare för Zetterblads barn.»
1 hofr:ns utslag sökte Zetterblad i und. ändring och företedde intyg såväl af borgmästaren i Uddevalla, att Zetterblad vore skicklig att öfvertaga förmynderskapet och städse gjort sig känd för redbarhet, som af pastor att Zetterblad städse gjort sig känd för ett stadgadt och aktningsvärdt uppförande samt vore fullt lämplig att såsom förmyndare vårda den egendom, som tillhörde barnen, hvilka sjelfve vistades hos fadern samt väl vårdades och uppfostrades.
Målet föredrogs den 23 Januari 1879 inför H. D. (i närvaro af just.råden frih. Leuhusen, Carleson, Olivecrona, Huss, von Segebaden, Hernmarck och Wedberg); och då Zetterblad enligt företedda bevis vore både vederhäftig och skicklig att öfvertaga förmynderskapet för sina omyndiga barn, fann H. D. honom, jemlikt 20 kap. 1 § Ä. B., vara berättigad att nämnda förmynderskap sjelf omhändertaga; i följd hvaraf, med undanrödjande af domstolarnes beslut, ärendet visades åter till rådst.r:n, som hade att detsamma på anmälan ånyo företaga och dermed vidare lagligen förfara.