Stämning fästad å en frånvarande persons husdörr, men en afskrift deraf icke lemnad till hans hustru, utan hon endast underrättad om stämningens innehåll. K, F. den 5 April 1871. (Högsta Domstolens minnesbok.)
19 december 1878
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1879, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 596–600 i årgången 1879. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken. K. F. om stämpelpapper. Resereglemente, nr 8 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 98 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. K. F. om stämpelpapper. Resereglemente, nr 8.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sextonde årgången, 1879 i litteraturen — s. 596–600 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 19 December 1878». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
I egenskap af syssloman i byggmästaren J. P. Lindbergs konkurs yrkade länsnotarien F. H. Sandberg och kanslisten M. Robert i stämning till rådst.r:n i Wexiö, att enär urmakaren L. Palmqvist, hvilken till Lindberg öfverlemnat 4 af Palmqvist den 20 och 27 Januari, den 14 Februari och den 7 Mars 1877 utstälda vexlar å tillsamman 10,500 kr., att af Lindberg användas för upptagande af lån, såsom pant för hvad Palmqvist för infriande af vexlarne kunde komma att utgifva, af Lindberg bekommit 2 den 23 i sistnämnda månad af honom till Palmqvist utfärdade skuldsedlar å tillsamman 11,700 kr., till säkerhet hvarför inteckning sedermera Palmqvist meddelats i Lindberg tillhörig fastighet, men vid vexlarnes utställande sådan säkerhet icke varit utfäst, och pantsättningen af skuldsedlarne således vore utan verkan vid det förhållande, att Lindberg inom 30 dagar derefter blifvit i konkurstillstånd försatt, Palmqvist måtte förpligtas att de intecknade skuldsedlarne till sysslomännen utan lösen återställa.
Vid målets första handläggning den 16 Juli 1877 förklarade Palmqvist, att han icke blifvit behörigen stämd, hvadan han vägrade å stämningen svara.
Två vittnen, J. A. Lind och S. J. Svensson, intygade, att, sedan de den 20 Juni 1877 emottagit ifrågakomna stämningsansökning för att tillställa Palmqvist densamma, hade de för sådant ändamål samma dag instält sig i Palmqvists bostad, hvarvid de af hans husfolk erhållit den underrättelse, att Palmqvist rest till utlandet, men förklarat sig skola till hemmet återkomma den 4 påföljande Juli; att vittnena med
s. 597 Sida 597 i årgången börjar här
anledning häraf sistnämnda dag ånyo inställt sig i Palmqvists bostad och dervid blifvit underrättade, att denne ännu icke hemkommit, men dagligen hemväntades; att vittnena ånyo sökt Palmqvist i hans hem den 5 och 6 Juli, utan att kunna träffa honom eller om hans vistelseort erhålla annan upplysning, än att han dagligen vore att återförvänta; att vittnena den 7 i oftanämnda månad (sålunda 9 dagar före det målet skulle förekomma) å dörren till Palmqvists handelsbutik uppspikat originalstämningen; att vittnena vid sina ifrågakomna besök anträffat dels Palmqvists hustru och dels en hos Palmqvist anstäld arbetare och underrättat desse om ändamålet med deras besök och innehållet af stämningen, samt att hustru Palmqvist, då vittnena upplyst henne derom att de, i händelse Palmqvist ej kunde i laga tid anträffas, måste anslå stämningen å Palmqvists husdörr, visat sig mycket bekymrad och ombedt vittnena att icke vidtaga denna åtgärd.
Sysslomännen anförde, att de kort före stämningens uttagande underrättat Palmqvist derom, att sådan komme att honom tillställas, derest han icke i godo uppgjorde ifrågavarande angelägenhet, samt att, då Palmqvist omedelbart derefter lemnat hemmet, utan att ställa ombud för sig eller lemna upplysning om orten, hvarest han vore att träffa, tydligt vore, det han hållit sig undan för att undgå stämningen.
Palmqvist anmärkte, att stämningen bort hans husfolk delgifvas på sådant sätt, att en afskrift af densamma blifvit till dem öfverlemnad, men då detta icke skett, kunde han icke anses hafva blifvit i laga ordning stämd.
Rådst.r:n förklarade genom beslut den 23 Juli 1877, på grund af livad i saken förekommit och jemlikt 1 § i K. F. den 5 April 1871, Palmqvist vara i saken lagligen stämd och förpligtade honom att i genmäle å stämningen ingå, hvarefter rådst.r:n i slutligt utslag den 3 September 1877 förpligtade Palmqvist att till Lindbergs konkursmassa återställa omstämda skuldsedlar eller utgifva deri förskrifna
s. 598 Sida 598 i årgången börjar här
belopp, Palmqvist obetaget att i konkursen göra gällande den fordran han på grund af vexlarne egde hos Lindberg.
Palmqvist vädjade till Göta hofrätt beträffande såväl den gjorda invändningen som sjelfva hufvudsaken.
Sysslomännen bestredo ändringssökandet.
Hofr:n yttrade i dom den 5 April 1878: att hofr:n väl funne genom vittnesmål af Lind och Svensson det vara upplyst, att de den 20 Juni samt den 4, 5 och 6 Juli 1877 inställt sig i Palmqvists hemvist för att delgifva honom stämningen, men att Palmqvist dervid ej kunnat träffas eller säker anvisning vinnas, hvarest han sig uppehälle, samt att Lind och Svensson i anledning häraf den 7 i sistnämnda månad uppspikat stämningen å dörren till Palmqvists handelsbutik och underrättat hans hustru om stämningens innehåll; men emedan, såsom Palmqvist anmärkt, stämningen icke blifvit, i enlighet med stadgandet i 1 § af K. F. den 5 April 1871, hans hustru delgifven medelst öfverlemnande till henne af en afskrift utaf stämningen, samt Palmqvist, som sjelf icke bevisligen fått del af stämningen förr än den 14 Juli, således icke blifvit i saken lagligen stämd; ty pröfvade hofr:n rättvist att, med upphäfvande af rådst.r:ns beslut den 23 Juli 1877, förklara stämningen ogild, såsom följd hvaraf slutliga utslaget af hofr:n undanröjdes.
Om denna dom förenade sig hofrättsråden A. D. Andersson och Backman, den senare referent, samt assessoren Runbäck.
V. här.höfdingen W. Andersson, med hvilken assessoren Uggla sig förenade, yttrade: »Jag gillar rådst.r:ns beslut den 23 Juli 1877, hvarigenom förklarats att Palmqvist blifvit i saken lagligen stämd, samt är beredd att åt saken meddela hufvudsaklig pröfning».
Sysslomännen fullföljde saken till Kongl. Maj:t: 1 § af K. F. den 5 April 1871 stadgade för sådant fall som det ifrågavarande, att stämningen skulle fästas å motpartens husdörr och tillika delgifvas hans husfolk, om sådant funnes. Vid jemförelse med 2 § i samma K. F., som stadgade för ett fall, att stämningen skulle fästas å motpartens husdörr
s. 599 Sida 599 i årgången börjar här
och delgifvas hans husfolk, och för ett annat, att stämningen skulle tillställas förvaltningen af motpartens fastighet, syntes, att ordet delgifva ej kunde anses synonymt med ordet tillställa eller i händer ställa. Det kunde icke antagas, att lagstiftaren med ord, som i språkbruket hade så olika betydelse, velat uttrycka samma sak. Lagen talade icke om särskild afskrift af stämningen, utan skulle originalet af densamma, i fall sådant som det förevarande, fästas å dörren. Då husfolket blifvit om stämningens innehåll underrättadt, måste delgifningen åt husfolket derigenom vara fullgjord.
N. Rev. (rev.sekr. Herslow, föredragande, samt t. f. rev.sekr:ne Cöster och Hasselrot) yttrade i afgifvet betänkande: »Emedan styrkt är, att sedan Palmqvist den 20 Juni samt den 4, 5 och 6 Juli 1877 blifvit i sitt hem med stämning sökt, utan att han kunnat träffas eller säker anvisning vinnas, hvarest han sig uppehölle, stämningen blifvit den 7 i sistnämnda månad, i anseende till Palmqvists frånvaro, fäst å dörren till hans försäljningsbod samt hans hustru underrättad om innehållet af stämningen; ty och med afseende å hvad jemväl för öfrigt i saken förekommit, hemställer N. Rev. i underdånighet, att Kongl. Maj:t, jemlikt 1 § i K. F. den 5 April 1871, måtte pröfva rättvist, att, med upphäfvande af hofr:ns dom, fastställa rådst.r:ns den 23 Juli 1877 meddelade beslut samt i följd häraf visa saken åter till hofr:n för lagenlig behandling».
Saken föredrogs den 19 December 1878 inför H. D., hvars fleste ledamöter (just.råden Wretman, von Hofsten, Lindhagen och Östergren) biföllo det underdåniga betänkandet.
Just.rådet Södergren yttrade, att enär 1 § i K. F. den 5 April 1871, jemförd med hvad som blifvit stadgadt i 11 kap. R. B., i 3 § om det fall, då en och samma stämning skall »kungöras» flera i en sak kallade, i 7 § derom, att skriftlig stämning bör svaranden i händer ställas, och i 8 §, der för särskildt fall meddelas föreskrift om begagnande af »trovärdig afskrift» af stämningen, äfvensom med de i 2 § af samma K. F. begagnade ordasätt, icke syntes just.-
s. 600 Sida 600 i årgången börjar här
rådet för sådant fall som det nu förevarande med säkerhet utmärka, att »delgifvande» till svarandepartens husfolk af den å hans dörr anslagna stämningen måste ske genom öfverlemnande af särskild skriftlig stämning eller afskrift deraf, biföll just.rådet för sin del N. Rev:s underdåniga betänkande.
Just.råden Almqvist och Svedelius förenade sig i det yttrande, att, äfven om genom hvad i saken förekommit kunde anses lagligen utredt, att, då stämningen den 7 Juli 1877 fästades å dörren till Palmqvists försäljningsbod, stämningsmännen dervid tillika muntligen underrättat Palmqvists husfolk om stämningens innehåll; likväl och då stämningen hvarken i hufvudskrift eller i bestyrkt afskrift blifvit Palmqvists husfolk tillstäld och delgifningen af stämningen således icke egt rum på det sätt K. F. den 5 April 1871, jemförd med 11 kap. 7 § R. B. och K. F. den 7 Januari 1830 föreskrifver, pröfvade just.råden lagligt fastställa det slut, hvaruti hofr:n stadnat.
Kongl. Majds dom utgafs den 14 Januari 1879 (Antecknas i Minnesboken).