Beloppet à ett skuldebref uppgives vara falskeligen förändradt från lägre till högre, sedan löftesmän dera tecknat borgen. Fråga om löftesmännens skyldighet att infria förbindelsen efter densammas sålunda förändrade lydelse. Jfr. årgångarne 1872, sid. 516; 1877, sid. 653.
6 februari 1879
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1879, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 619–623 i årgången 1879. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellag. Sjölag. Tullstadganden. Lotsreglemente. Förlagsinteckningar. Patenträtt. Värfningskontrakt *), nr 10 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 103 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellag. Sjölag. Tullstadganden. Lotsreglemente. Förlagsinteckningar. Patenträtt. Värfningskontrakt *), nr 10.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sextonde årgången, 1879 i litteraturen — s. 619–623 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 6 Februari 1879»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Ombudsmannen i Hallands enskilda bank H. G. Nycander yrkade i stämning till rädst.r:n i Warberg åläggande för handlanden F. Dyberg att, på grund af borgen, som han gemensamt med B. H. J. Busek, en för begge och begge för en såsom för egen skuld, skulle tecknat å ett af numera aflidne landtbrukaren C. G. Sandberg den 19 Oktober 1875 till innehafvaren utfärdadt och vid anfordran förfallet skuldebref å 7,000 kr. jemte ränta, till nämnde bank, hvilken fått emottaga omförmälda skuldebref såsom pant för Sandberg, enligt förskrifning den 14 November 1876, lemnadt lån å 6,000 kr., genast till banken utgifva sistberörda belopp tillika med 6 procent ränta derå från den 17 Maj 1877.
Dyberg medgaf, att han skrifvit ifrågavarande löftesmening och sitt namn, men förklarade, att sjelfva förbindelsen derefter undergått förfalskning på sådant sätt, att betalningstiden och summan ändrats från »om sex månader» och »ett tusen», såsom handlingen lydde, till lydelsen »vid anfordran» och »sju tusen». Dessutom voro båda vittnenas namn falska. Dyberg hade icke sedan många år tillbaka gått i borgen för Sandberg för högre belopp än 1,000 kr., men åtminstone sedan 1860-talet hade han två gånger om året borgat för detta belopp, dock alltid på reverser stälda på 6 månaders betalningstid. Då Dyberg borgat för beloppet att betalas 6 månader efter förbindelsens datum den 19 Oktober 1875 och hans ansvarsskyldighet således längesedan upphört, bestredes allt afseende å käromålet.
Dyberg företedde två handelsdagböcker, den ena till slutet af 1875 med rubrik: »förteckning öfver af mig ut-
s. 620 Sida 620 i årgången börjar här
gifna och ännu gällande borgensförbindelser», och den andra från 1875 års höst till den 15 September 1877 kallad: »förteckning öfver af mig Dyberg utgifna och ännu gällande borgensförbindelser»: och inhemtades af dessa böcker, deruti borgensförbindelserna funnos dag för dag antecknade, att Dyberg för Sandberg ingått borgen två gånger hvarje år och sednast den 19 Oktober 1875, hvarje gång för 1,000 kr. att betalas efter 6 månader; varande anteckningen om sistnämda revers så lydande: »Oktober den 19 1875. Ingången borgen för C. G. Sandberg å Lindhoff till sedelhafvaren 1,000 kr. (förfaller April 1876)».
Rådst.r:n antecknade, beträffande omstämda förbindelses utseende, att orden »vid anfordran» voro suddiga och utvisade drag, som icke tillhörde dessa ords bokstäfver, såsom om orden genom öfverskrifning blifvit ändrade från andra, och hade sammanträngts så, att något afstånd dem emellan likasom emellan »anfordran» och »sju» ej funnos, ehuru öfriga orden hade rymliga mellanrum.
Af de under förbindelsen tecknade vittnen hördes med parternes medgifvande det ena, Dybergs bodbetjent C. S. Söderholm, såsom vittne och intygade, att han icke bevittnat underskrifterne å reversen, utan hade hans namn blifvit falskeligen utan hans samtycke eller vetskap tillskrifvet.
Nycander, som icke hade något mot de företedda dagböckerna att erinra, anförde, att banken belånat reversen hufvudsakligen med afseende å Dybergs namn; att Dyberg erkänt sig hafva nedanför texten skrifvit borgensmeningen och sitt namn, men deremot icke i någon mån styrkt sitt förebärande att texten förändrats, sedan Dyberg tecknat sin borgen, hvars ordalydelse vore oförändrad och icke angåfre visst belopp, utan hänvisade till ofvanför tecknade förbindelsen; att då omskrifning eller öfverskrifning i texten, om den förefunnes, kunde hafva skett likaväl före som efter påtecknandet af borgensmeningen, ålåge det Dyberg att styrka det sednare förhållandet; att banken icke haft någon anledning betvifla hypoteksförbindelsens riktighet, utan tvärtom alla skäl att på sätt som skett antaga dess äkthet, då Sand-
s. 621 Sida 621 i årgången börjar här
berg varit allmänt ansedd såsom sjelfva hedern, och styrelsen haft sig bekant, att Dyberg varit en af Sandbergs närmaste vänner och dertill hans svåger. På grund häraf yrkades bifall till stämningspåståendet.
Rådst.r:n yttrade i utslag den 17 December 1877: att alldenstund Dyberg bestridt, att han å det till grund för käromålet åberopade skuldebref tecknat annan löftesmannaansvarighet än för 1,000 kr. att betalas 6 månader efter skuldebrefvets dag, den 19 Oktober 1875, under påstående tilllika att skuldebrefvet, utan Dybergs samtycke eller vetskap, falskeligen ändrats till dess nuvarande lydelse å 7,000 kr. att betalas vid anfordran, samt detta påstående vunne fullt stöd i beskaffenheten af skuldebrefvet, hvilket, utom det att detsamma, enligt hvad styrkt vore, i annan väsentlig del varit föremål för förfalskning, beträffande betalningstiden synbarligen undergått sådan behandling, som vid skuldebrefvets emottagande hos banken kunnat och bort väcka grundadt tvifvelsmål om detsammas trovärdighet och äkthet; fördenskull och emedan, vid det förhållande att banken af skuldebrefvets beskaffenhet och utseende kunnat ocli bort hemta anledning att detsamma misstänka, banken icke egde att med laga verkan åberopa sig å samma, sålunda beskaffade skuldebref emot Dyberg såsom löftesmän i vidsträcktare mån än denne annorledes blifvit eller sjelf medgifvit sig vara förpligtad; ty och då det icke vore styrkt, att Dyberg för omstämda beloppet eller någon del deraf sig iklädt betalningsansvar vid anfordran eller annan tid efter 6 månader från skuldebrefvets dag, utan det fasthellre finge med Dybergs i saken företedda, å vederdelosidan utan anmärkning lemnade handelsböcker, såsom ådagalagdt anses, att skuldebrefvet vid borgensförbindelsens tillkomst lydt å 6 månaders betalningstid, blefve, i förmågo af K. F. den 28 Juni 1798 och K. F. den 29 Juli 1812, stämningspåståendet ogilladt.
Nycander vädjade till Göta hofrätt och upplyste, att han icke ansett nödigt i saken höra andra vittnet å förbindelsen, enär denne icke torde kunna vittna annorlunda än Söderholm. 4
s. 622 Sida 622 i årgången börjar här
Dyberg uppgaf, att jemväl andre löftesmannen Buscks namn blifvit å förbindelsen falskeligen tecknadt, hvilket förhållande lätteligen bort i banken upptäckas, helst Buscks namnteckning icke liknat hans vanliga och banken många gånger innehaft förbindelser med hans namn. För öfrigt hade efter Sandbergs död upptäckts, att han förfalskat mer än hundra lånehandlingar.
Enligt dom den 5 Juli 1878 fann hofr:n skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i motvädjade utslaget.
Nycander fullföljde saken till Kongl. Maj:t: Som skuldebrefvet på sina ställen varit något suddigt skrifvet, skulle banken möjligen, om man haft anledning misstänka en förfalskning, kunnat vägra emottaga förbindelsen; men alldenstund banken saknat allt skäl betvifla äktheten af förbindelsen, och alla tre gäldenärerne varit kända såsom fullkomligt redbara personer, hade densamma af banken belånats. Först efter Sandbergs begrafning uppstod tvifvel om hans redbarhet; men de af ryktet omtalade djerfva förfalskningarne vore ännu lika obevisade som under hans lifstid. Sandbergs stil hade dessutom alltid varit något grof och suddig.
N. Rev. (rev.sekr:ne von Bahr och Abergsson samt konst, rev.sekr. Lilienberg, föredragande) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom.
Saken föredrogs den 20 Januari 1879 inför H. D.; och som till säkerhet för en af Sandberg hos Hallands enskilda bank den 17 November 1876 belånad skuldförbindelse å 6,000 kr. med 6 procent ränta derå från förfallodagen blifvit lemnad en med Sandbergs namn underskrifven, den 19 Oktober 1875 dagtecknad förskrifning å 7,000 kr. jemte 6 procent ränta från samma dag till dess betalning skedde, under hvilken sistnämnda förskrifning varit tecknadt ett af Dyberg underskrifvet och jemväl med en annan persons namn försedt förklarande, att de för ofvaristående förbindelses fullgörande ginge, en för begge och begge för en, i borgen såsom för egen skuld, samt hvarken beskaffenheten och utseendet af den för den 19 Oktober 1875 dagtecknade för-
s. 623 Sida 623 i årgången börjar här
skrifningen eller annan i saken förekommen omständighet berättigade till antagandet att enskilda banken haft giltig anledning att misstänka det sistnämnda förskrifning blifvit falskeligen ändrad vare sig i fråga om beloppet eller betalningstiden; alltså och då vid berörda förhållande afseende ej kunde fästas å Dybergs invändning, att hans omförmälda löftesförbindelse afsett endast ett belopp af 1,000 kr. att betalas 6 månader efter den 19 Oktober 1875 och att i följd deraf hans ansvarsförbindelse länge sedan upphört, pröfvade H. D:s fleste ledamöter (just.råden frih. Leuhusen, Carleson, Olivecrona, Huss och von Segebaden) rättvist att, med ändring af hofr:ns dom, förpligta Dyberg att, mot erhållande af ifrågavarande förskrifningar jemte löftesförbindelse, till banken erlägga fordrade 6,000 kr. tillika med 6 procent ränta derå från förfallodagen den 17 Maj 1877 till dess betalning skedde.
Just.råden Hernmarck och Wedberg biföllo det underdåniga betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 6 Februari 1879.
Anm. Häraf torde inses hur nödigt det är att äfven i borgensförbindelse tydligen och fullständigt utsätta beloppet, för hvilket borgas.