Angående dels försäljning af bränvin, som uppgifves innehålla finkelolja, dels försäljning å minuteringsställe af olika slag spritdrycker, hvardera slaget i mindre mått än en half kanna, till samma person.
15 januari 1879
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1879, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 615–618 i årgången 1879. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, L) Kongl. Förordningarne dels om tillverkning och försäljning af sprit- drycker, dels om försäljning af vin, öl och andra icke spirituösa drycker, dels om medikaments-försäljning, nr 4 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 102 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 37 för det här referatet, men referatet börjar på s. 615 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Kongl. Förordningarne dels om tillverkning och försäljning af sprit- drycker, dels om försäljning af vin, öl och andra icke spirituösa drycker, dels om medikaments-försäljning, nr 4.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sextonde årgången, 1879 i litteraturen — s. 615–618 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 15 Januari 1879». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Regementsläkaren Ernst Leijer, apotekaren C. J. Marelius, majoren P. F. Ihre samt handlanderne T. Falck och V. O. Lindström, såsom ledamöter i styrelsen för Visby spritvaruförsäljningsaktiebolag, hvilket enligt en af Kongl. Maj:t den 31 Mars 1876 faststäld bolagsordning hade till ändamål att från den 1 Oktober samma år i staden Visby utöfva all utskänkning af och minuthandel med bränvin och andra spritdrycker, blefvo år 1877 af extra poliskommissarien C. O. Svanberg stämde till rådst.r:n med påstående om ansvar dels för det styrelsen å bolagets minuteringsställe låtit försälja bränvin, hvilket vid undersökning befunnits innehålla finkelolja, dels ock derför att styrelsen å nämnda minuteringsställe försålt bränvin ocli andra spritdrycker i mindre qvantitet än half kanna af hvarje slag.
Svanberg åberopade en af stadsläkaren i Visby Bollingden 19 November 1877 utfärdad attest af innehåll, att till honom blifvit för undersökning inlemnad en förseglad helbutelj med bränvin, hvilket visserligen icke hade någon oau-
s. 616 Sida 616 i årgången börjar här
genam eller otillbörlig lukt eller smak, men vid behandling med æther befunnits innehålla finkelolja i ringa mängd.
Leijer och hans medparter bestredo, att Bolling vore fullt kompetent att meddela ett sådant intyg, som det af Svanberg åberopade, men ansågo, att attesten talade mera för än mot bolaget. K. F. den 18 September 1874 innehölle väl i 35 § förbud mot försäljning af bränvin, som icke vore »renadt från finkelolja», men stadgade ej att bränvinet skulle vara absolut rent. Detta vore ej detsamma, ty den nu gällande farmakopén skilde emellan »renadt» bränvin, som uttryckligen föreskrefves böra vara renadt på kall väg med kol, och »rent» bränvin, hvilket då kallades sprit och förekomme i olika renhetsgrader ända till »absolut rent», som då benämndes alkohol.
Svanberg ville ej förneka, att det bränvin, bolaget sålde, vore renadt, men ansåg, att det borde vara absolut renadt.
Angifvelsen i senare delen medgafs af Leijer och hans medparter så till vida, att bolaget å minuthandelsstället pä olika kärl men på en gång och till samma person utlemnat olika slag af spritdrycker, t. ex. 25 kub.tum cognac och 25 kub.tum sprit, dock icke någonsin tillsamman mindre än en half kanna. Detta vore dock tillåtet enligt 2 och 37 §§ i K. F. den 18 September 1874. Den nu erkända försäljningen hade egt rum med alla styrelseledamöternes vetskap och. på deras ansvar.
Genom utslag den 11 Februari 1878 utlät sig rådst.r:n: att ehuru, vid det förhållande att Leijer och hans medparter icke ifrågasatt riktigheten af det utaf stadsläkaren Bolling afgifna intyg, det måste anses ådagalagdt att bolaget under den närmast förflutna tiden från sitt utminuteringsställe sålt bränvin, som, fastän på vanligt sätt renadt, ändock innehållit någon mindre del finkelolja; likväl och då hvarken genom nämnda betyg eller hvad i öfrigt förekommit kunde anses styrkt att den verkstälda reningen varit så ofullständig, att ansvar för orenadt bränvins hållande till salu kunde bolagets styrelseledamöter ådömas, blefvo Leijer och hans medparter från åtalet i denna del frikände;
s. 617 Sida 617 i årgången börjar här
men som upplyst och medgifvet vore, att med samtlige styrelseledamöternes vilja och vetskap bolaget under närmast, förflutna tiden å sitt utminuteringsställe sålt till samma personer olika slag af spritdrycker, hvartdera slaget i mindre mått än en half kanna, samt berörda förfarande, äfven om de försålde spritdryckerna tillsamman icke understigit nämnda myckenhet, vore att hänföra till utskänkning, som bolaget icke egt att å ifrågavarande försäljningsställe utöfva; förty ocli jemlikt 2, 37 och 41 §§ i K. F. angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker den 18 September 1874, dömdes Leijer och hans medparter, hvilka för den olaga utskänkningen vore ansvarige, att hvar för sig böta 30 kr. samt att gemensamt erlägga utskänkningsafgift 80 kr., af hvilka böter och afgift två tredjedelar skulle tillfalla Svanberg och en tredjedel Visby stads fattige.
Öfver detta utslag anförde parterne ömsesidigt, så vidt dem emot gått, besvär hos Svea hofrätt, dervid Leijer och hans medparter särskildt anmärkte, att i hvarje fall böter ej borde ådömas enhvar af styrelsens ledamöter utan endast bolaget eller verkställande direktören, på grund af hvars befallning den åtalade försäljningen egt rum.
Enligt utslag den 3 Maj 1878 fann hofr:n skäl icke vara anfördt, som till ändring i rådst.r:ns utslag kunde föranleda.
Parterne fullföljde å ömse sidor målet till Kongl. Maj:t.
Svanberg yrkade, att motparterne måtte förpligtas att hvar för sig gälda utskänkningsafgift.
Leijer och hans medparter yrkade befrielse från åtalet för oloflig utskänkning. Om detta yrkande ej kunde i sin helhet bifallas, yrkades att endast styrelsen gemensamt eller verkställande direktören måtte dömas till böter. Vidare anmärktes, att, då bolaget öfvertagit all utskänkning af ocli minuthandel med bränvin och andra spritdrycker i Visby samt derför erlagt stadgade afgifter, det vore besynnerligt om styrelsen nu skulle ånyo erlägga utskänkningsafgift.
Målet föredrogs den 15 Januari 1879 inför H. D., i
s. 618 Sida 618 i årgången börjar här
närvaro af justråden Carleson, Wretman, Naumann, von Hofsten, Huss, Lindhagen och Svedelius.
Då skiljaktiga meningar mellan H. D:s ledamöter förspordes, skreds till omröstning, dervid just.rådet Svedelius förklarade, att han fann parterna icke hafva å någondera sidan anfört skäl, som i hofr:ns utslag kunde verka ändring.
Just.rådet Lindhagen yttrade: »i anledning af Svanbergs besvär finner jag ej skäl göra ändring i hofr:ns utslag.
Beträffande åter Leijers och hans medparters besvär, anser jag hvad som blifvit lagdt bemälde klagander till last icke vara att hänföra till oloflig utskänkning af spritdrycker, och finner förty skäligt att, med ändring af domstolarnes beslut, frikänna dem från ansvar och betalningsskyldighet i målet.»
Just.rådet Huss instämde med just.rådet Svedelius.
Just.rådet von Hofsten yttrade: »Jag finner icke skäl att i anledning af någondera partens klagan göra annan ändring i hofr:ns utslag, än att, då ostridigt är, att under den tid åtalade utskänkningen egt rum, bolaget haft å sig öfverlåten all utskänkning i Visby af bränvin och andra spirituösa drycker samt utskänkningsafgiften vederbörligen betalt, och vid sådant förhållande bolagsstyrelsens förfarande att låta utskänkningen bedrifvas på annat ställe än dertill varit uppgifvet, icke bort föranleda svårare påföljd än 45 § i K. F. den 18 September 1874 stadgade, Leijer och hans medparter från utgifvande af den dem ålagda utskänkningsafgift befrias».
Just.rådet Naumann biträdde den af just.rådet Svedelius yttrade mening.
Justråden Wretman och Carleson instämde med just.- rådet von Hofsten.