Angående rättighet för bolags verkställande direktör att ensam å bolagets vägnar acceptera vexlar, vid det förhållande att bolagsordningen innehöll, det alla af honom för bolaget ingångna skriftliga afhandlingar skulle underskrifvas af minst två styrelseledamöter.
7 april 1879
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 110–115 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Nummer saknas i OCR-lagret: bandet trycker ett löpnummer över varje post, men just det här numret har inte gått att läsa. Posten är avgränsad på kolumntiteln — sidhuvudets rubrik, som byts där nästa post börjar — och inget nummer har gissats.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 110–115 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 7 April 1879»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Till Stockholms rådst.rätt uttog v. häradshöfdingen Sven Wessberg i egenskap af ombudsman i Mälareprovinsernas enskilda bank stämning å styrelsen för jernmanufakturhandelsaktiebolaget med påstående, att styrelsen måtte varda ålagdt att på grund af tvenne utaf V. Johansson på nämnda bolag dragna och af Mich. Alfort, såsom verkställande direktör i bolaget, för detsamma accepterade, behörigen protesterade vexlar, utstälda den ena den 27 Augusti 1877 å 2,080 kr. 50 öre och den andra den 29 September 1877 å 2,185 kr. 75 öre, att betalas tre månader efter de särskilda utgifningsdagarne, till Wessberg utgifva 4,266 kr. 25 öre jemte ränta.
Bolaget bestred käromålet på den grund att Alfort, oaktadt han vid tiden för vexlarnes accepterande varit verkställande direktör i bolaget, likväl saknat behörighet att ensam teckna ifrågavarande accepter, hvilka, för att vara bindande, bort af två styrelseledamöter underskrifvas.
I detta afseende åberopades följande stadganden i den af Kongl. Maj:t den 14 Juni 1872 för bolaget faststälda ordning, nämligen:
»§ 8. Som rörelsen är beräknad att bedrifvas genom delegarnes gemensamma tillskott, må något lån i bolagets namn icke annorledes upptagas än i följd af aktieegarnes derom på bolagsstämma fattade beslut.
§ /2. Alla skriftliga afhandlingar, som styrelsen eller verkställande ledamoten ingår, skola undertecknas af minst två styrelseledamöter å bolagets vägnar och med utsättande af dess antagna benämning, vid äfventyr att eljest den eller de styrelsens ledamöter, som af handlingen underskrifvit.
s. 111 Sida 111 i årgången börjar här
skola för fullgörande af bolagets derpå grundade förbindelse ansvara såsom för egen skuld, en för alla och alla för en.
£ IO. (Enligt dess lydelse i K. Res. den 2 Februari 1877.) Bolagets angelägenheter vårdas och handhafvas af en på bolagsstämma vald styrelse, bestående af tre, högst fem ledamöter, af hvilka en af bolagsstämma utses till verkställande direktör för ombesörjande af de angelägenheter, som af styrelsen samfäldt icke kunna lämpligen handhafvas.»
Derjemte företeddes protokoll vid bolagsstämma den 28 April 1877, utvisande dels att till styrelse då valts M. Alfort och fyra andra personer, och att Alfort utsetts till verkställande direktör, dels ock att stämman föreskrifvit, bland annat, följande: »Bolaget tillhöriga medel få ej uttagas annat än för bolagets egen räkning samt penningar ej upp- eller utlånas utan styrelsens gemensamma öfverenskommelse och ej heller accept å bolagets vägnar tecknas utan att härvid iakttages föreskriften i 12 § af bolagsordningen.»
Wessberg genmälde: Då verkställande direktören Alfort tecknat accepterna i bolagets namn, hade han dermed förbundit bolaget. Under den tid Alfort varit verkställande direktör hade han ensam i bolagets namn och med begagnande af dess stämpel accepterat alla å bolaget utstälda vexlar. För öfrigt vore i förevarande fall ej fråga om lån; den första vexeln innehöll ock »som i räkning erkännes enligt advis för levereradt jern», och den andra »som i räkning gälla». Vidare åberopade Wessberg följande handlingar:
l:o) en handling, så lydande: »Undertecknade, som utaf Herr Handlanden Oscar Alfort med flera fått emottaga 20,000 kr., förklara, med den rätt aktieegarne uti Jernmanufakturhandelsaktiebolaget i Stockholm å bolagsstämma den 16 innevarande månad oss lemnat, att något påstående mot Herr Michael Alfort om vare sig skyldighet att ersätta den brist, som icke af nämnde 20,000 kr. betäckes, eller ansvar för hvad Alfort i sin egenskap af verkställande direktör i bolaget låtit komma sig till last, icke skall från bolaget framställas. Stockholm den 26 November 1877.» (under-
skrifter); och
s. 112 Sida 112 i årgången börjar här
2:o) ett af M. Alfort under edsförpligtelse utgifvet intyg af innehåll, att ifrågavarande vexlar voro intagna i den uppgift han lemnat vid uppgörelsen den 26 November 1877 samt att bolaget för mottagne 20,000 kr. skulle gälda jemväl dessa vexlar.
Bolaget förklarade, att för vexlarne, hvilkas belopp ej omförmäldes i bolagets böcker, hvarken jern eller annan valuta kommit bolaget till godo. Den i sådant afseende i vexlarne förekommande uppgift vore således oriktig. Härom åberopades :
l:o) ett af C. Joh. Jansson och G. F. Åhrberg den 6 April 1878 utgifvet intyg, att enligt bolagets böcker V. Johansson aldrig lemnat bolaget några jernvaror eller haft någon vexel- eller penningetransaktion med bolaget, hvilket deremot enligt räkning hade fordran hos Johansson; och
2:0) ett af Johansson den 24 November 1877 till bolaget aflåtet bref af innehåll, att han utstält och belånat ifrågavarande vexlar på begäran af Alfort, som dervid uppgifvit att han för bolaget skulle inropa en fastighet. Sådant inrop hade dock ej skett, »hvaremot Alfort mottagit pengarne, och vid förfallotiderna omsattes vexlarne».
Bolaget anförde vidare: Då vexlarne följaktligen tillkommit endast för att bereda Alfort penningeförsträckning, kunde bolaget ej varit skyldigt att betala vexelbeloppen. Handlingen af den 26 November 1877 innefattade ej heller förbindelse för bolaget att ansvara för ifrågavarande vexlar. Alforts intyg förtjenade ej något afseende. Bolaget hade utfäst sig blott att ej väcka talan mot Alfort, men ingalunda att infria vexlar, som ej vore för bolaget bindande.
Genom dom den 8 April 1878 utlät sig rådst.r:n: att emedan ostridigt vore att ifrågakomne två vexlar blifvit, under den tid Alfort varit hos bolaget såsom verkställande direktör anstäld, af honom i bolagets namn accepterade, samt Alfort i nämnda sin egenskap måste anses hafva varit behörig att sådan accept verkställa i öfverensstämmelse med innehållet af 10 § uti den af Kongl. Maj:t den 14 Juni 1872
s. 113 Sida 113 i årgången börjar här
för bolaget faststälda bolagsordning, sådan denna § lydde i den utaf Kongl. Maj:t den 2 Februari 1877 utfärdade resolution, enligt hvilken § den af bolagsstämman utsedde verkställande direktör hade att ombesörja de angelägenheter, som af styrelsen samfäldt icke kunde lämpligen handhafvas och till hvilka angelägenheter accepterandet af vexlar vore hänförligt; ty och som nämnda rättighet ej kunde anses förringad af åberopade bolagsordnings 12 §, enligt hvilken alla skriftliga afhandlingar, som styrelsen eller verkställande ledamoten för bolaget inginge, skulle undertecknas af minst två styrelseledamöter å bolagets vägnar och med utsättande af dess antagna benämning, vid äfventyr att eljest den eller de styrelsens ledamöter, som af handlingen underskrifvit, skulle för fullgörande af bolagets derpå grundade förbindelse ansvara såsom för egen skuld, en för alla och alla för en, samt en af bolaget vid bolagsstämma den 28 April 1877 beslutad instruktion ej kunde, såsom icke lagligen kungjord, mot Wessberg anses tillämplig; alltså och då vexlarne blifvit i behörig ordning protesterade, blef, i förmågo af 39, 46 och 86 §§ vexellagen den 23 Augusti 1851, samt utan afseende å hvad mot krafvet invändts, bolaget ålagdt att, vid äfventyr af utmätning, genast till Wessberg, såsom innehafvare af vexlarne, emot desammas återbekommande gälda vexlarnes sammanlagda belopp 4,266 kr. 25 öre jemte sex procent ränta å 2,080 kr. från den 27 November 1877 till den 29 December 1877 och derifrån å 4,266 kr. 25 öre till dess liqvid komme att ske.
Bolaget vädjade till Svea hofrätt: Den, som emottoge andras förbindelser, borde tillse att de vore riktiga. Enligt 18 kap. 3 § H. B. vore hufvudman saklös i allt hvad syssloman utan hufvudmans vilja af annan lånt eller med någon slutit hafver, utan det visas, att det honom till nytta användt är. Sätt för kungörande af instruktion för bolags styrelse vore ej föreskrifvet. Då Alfort ej egt att ensam teckna bolagets accept samt bolaget ej fått valutan, yrkades ogillande af Wessbergs talan.
Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 17:de årg. 8
s. 114 Sida 114 i årgången börjar här
Wessberg svarade: Under mänga är hade Alfort egt att för bolaget acceptera vexlar och bolaget haft affärer med Mälareprovinsernas enskilda bank. Om Alforts rätt inskränkts genom den åberopade instruktionen, hade bolaget bort derom underrätta sina affärsvänner och således äfven banken, som ej kunnat veta att det förhållande, som förut egt rum, blifvit ändradt. En bankinrättning kunde för öfrigt omöjligt kontrollera huruvida de i hvarjehanda vexlar förekommande uttryck angående lemnad valuta vore öfverensstämmande med verkliga förhållandet. Acceptanten vore dock alltid bunden af sin accept. Af 18 kap. 3 § H. B. framgick blott att bolaget egde föra talan mot Alfort.
I dom den 10 Oktober 1878 fann hofr:n ej skäl att i rådst.r:ns dom göra ändring.
Såsom sysslomän i jernmanufakturhandelsaktiebolagets konkursbo sökte grosshandlanderne Jacob Wedberg, Gustaf Fredrik Ährberg och Isaac Hirsch ändring i hofr:ns dom.
N. Rev. (t. f. rev.sekr:ne Hasselrot och Dickson, den senare föredragande,) afgaf und. betänkande af följande innehåll: »Som, enligt 12 § i den för bolaget stadfästade bolagsordning, alla skriftliga afhandlingar, hvilka verkställande direktören for bolaget ingår, skola underskrifvas af minst två styrelseledamöter å bolagets vägnar; alltså och då ifrågavarande endast af Alfort å bolagets vägnar undertecknade accepter icke äro för bolaget bindande, samt Wessberg ej heller i öfrigt visat, att bolaget är för ifrågavarande vexlar ansvarigt, hemställer N. Rev. i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, ogilla Wessbergs instämda talan.
Konst, rev.sekr. Lilienberg var af skiljaktig mening och hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom.
Saken föredrogs den 24 Mars 1879 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, Naumann, Huss, Lindhagen, Svedelius, Hernmarck och Östergren), dervid H. D:s fleste ledamöter gillade den af konst, rev.sekr. Lilienberg i N. Rev. yttrade mening.
s. 115 Sida 115 i årgången börjar här
Just.råden Naumann och Hernmarck biföllo det und. betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 7 April 1879.