Naumanns tidskrift 1880 s. 138

Genom kontrakt den 9 Mars 1874 förhyrde sjökaptenen N. O. Berlin, skeppare pä fartyget »Angantyr», destineradt till England och vidare efter order, sjömannen C. J. F. Malmström såsom steward å berörda fartyg mot vilkor, att Berlin skulle uti månadshyra till Malmström erlägga 100 kr., och i händelse Malmström skulle afmönstras å annat ställe än i Norrköping, honom utan någon hans kostnad dit förskaffa, samt utbetala den lön, han till godo egde, enligt sjölagen.

Enligt sjömansrulla, utfärdad den 21 Mars 1874 â Norrköpings sjömanshus för svenska handelsfartyget ångskeppet Angantyr, var emellan Berlin såsom befälhafvare och besättningen å Angantyr, hemma i Hernösand, inför sjömanshuset öfverenskommet, att besättningen emot den af hvar och en af dem betingade och framför deras namn utsatta hyra skulle med de i sjölagen medgifna förbehåll vara berörda fartyg följaktige under dess då tillämnade resa och vidare till dess fartyget komme till svensk hamn samt besättningen blifvit afmönstrad.

Om Malmström och hans hustru, hvilken sednare antagits till akterstäderska, fanns särskildt antecknadt, att Malmström, inskrifven i sjömanshuset i Norrköping, blifvit såsom steward ombord antagen emot en hyra för hvarje månad af 100 kr., samt att hustru Hilda Lovisa Malmström skulle åtfölja fartyget såsom städerska emot en aflöning af 60 kr. för månad.

Fartyget afgick från Norrköping till Cardiff och derifrån till Riga, men ankrade under vägen till sistnämnda stad den 5 Maj 1874 på Helsingborgs redd, der, förutom två an-

s. 139 Sida 139 i årgången börjar härKopiera citering

dra personer, Malmström och hans hustru af Berlin ilandsattes. Den 13 December 1875 inklarerades fartyget till Hernösand.

I fråga om ilandsättningen innehöll sjömansrullan följande: »C. J. F. Malmström och hustru hafva blifvit tillbaka i Helsingborg med borgmästarens »medvete» samt har dess afräkning emottagit och qvitterat af sjömanshus-ombudsmannen J. C. Hultén. Riga den 22 Maj 1874. Öskar v. Sengbusch. Kongl. svensk och norsk vice konsul.»

A egna och sin hustrus vägnar uttog derefter Malmström till rådst.r:n i Hernösand stämning å Berlin jemte H. Nordlander, den sistnämnde såsom hufvudredare för fartyget, under yrkande, att som Berlin låtit utan anledning, med biträde af polisbetjening från Helsingborg, från fartyget skilja Malmström och hans hustru, Berlin och Nordlander måtte förpligtas att till dem utgifva öfverenskommen hyra för tiden från och med den 6 Maj 1874 till den 12 December 1875, då fartyget efter slutad resa från svensk hamn först återkommit, äfvensom ersättning för bostad och kost under samma tid.

Berlin bestred käromålet. Malmström hade genom sin snart sagdt exempellösa uppstudsighet och ohörsamhet emot befälhafvaren samt försummelse i sin tjenstgöring åstadkommit, att den öfriga besättningen vägrat fortsätta resan och yrkat afmönstring, såvida icke Malmström blefve skiljd från sin tjenst och fartyget. Såsom befälhafvare hade Berlin förgäfves sökt såväl genom förmaningar som varningar upprepade gånger visa honom de pligter, som vore förenade med hans tjenst. Berlin hade emellertid fått i besättningens närvaro åhöra de förklenligaste tillmälen och de mest förolämpande yttranden och hotelser, hvilka, med den kännedom Berlin egde om hans natur, visade honom såsom en för Berlins personliga säkerhet ombord vådlig person. Berlins skyldighet såsom befälhafvare hade derför tvungit honom att, med stöd af 68 § sjölagen, skilja såväl Malmström som hans hustru från fartyget. Då, enligt sjömansrullan, besättningen varit pligtig följa fartyget under dess tillämnade resa

s. 140 Sida 140 i årgången börjar härKopiera citering

och vidare till dess fartyget anlände till svensk hamn, samt fartyget, efter fullbordad resa från Norrköping till Cardiff, ankrat i svensk hamn, hade Berlin varit fullt berättigad att der afmönstra hvilken som helst af besättningen. Som likväl makarne Malmström förklarat sig icke vilja godvilligt lemna fartyget, hade Berlin vid sin ankomst till Helsingborg först uppsökt sjömanshus-ombudsmannen för att erhålla dennes biträde till deras aflägsnande från bord, och derpå, då denne icke anträffats, borgmästaren i staden, af hvilken Berlin utverkat sig handräckning af ett par poliskonstaplar, hvilka, jemte ombudsmannen, som kort derpå anträffats, medföljt ombord och bortfört makarne Malmström.

Berlin företedde l:o) den af Norrköpings sjömanshusdirektion till honom aflemnade skeppsdagbok, innehållande bland annat, att fartyget den 13 April 1874 ankrat å Cardiffs redd, derifrån detsamma afseglat den 25 i samma månad till Riga; att fartyget den 5 Maj kl. 1 8 ankrat på Helsingborgs redd för att aflemna makarne Malmström; och hette det vidare i denna handling: »Till följd af den uppstudsighet emot befälhafvaren och alla för öfrigt ombord samt vårdslösa förfaringssätt med provianten han ådagalagt under hela resan, beslöts att ankra och gå i land för att afmönstra honom och hans hustru, hvilken sednare tjenstgjort såsom städerska samt äfven visat vårdslöshet uti sina åligganden. Enär stewarten och hans hustru trilskades att icke lemna skeppet förrän de funno det för godt samt tilldelade befälhafvaren smädliga tillmälen, begärdes vid ankomsten till staden af borgmästaren E. von Stockenström handräckning af polis för att afhemta ifrågavarande personer från fartyget, hvilket äfven skedde vid pass kl. 2 e. m. i närvaro af sjömanshus-ombudsmannen och två polisbetjenter.» Deremot fanns i dagboken före sistnämnde dag icke någon anteckning om mannen Malmströms uppförande i tjensten eller några andra anmärkningar rörande makarne; 2:0) intyg af sjömanshus-ombudsmannen i Helsingborg, att Berlin den 5 Maj 1874 inkommit på dervarande sjömanshus och, med företeende af ett utaf Berlin och en del af hans besätt-

s. 141 Sida 141 i årgången börjar härKopiera citering

ning bestyrkt skriftligt intyg i fråga om Malmströms obehöriga beteende och vådan af hans qvarstannande ombord, anhållit att få honom afmönstrad; att då det antagits, att Malmström icke godvilligt skulle lemna fartyget, förhållandet blifvit anmäldt hos borgmästaren, som lemnat handräckning ut till fartyget för att, om så påfordrades, föra Malmström från bord, hvarefter, på polisbetjeningens uppmaning, makarne Malmström, utan att något våld utöfvats, lemnat fartyget ocli medtagit sina tillhörigheter; samt att af det för ombudsmannen uppvisade intyg och af Malmströms beteende under ombudsmannens närvaro ombord Malmström förefallit honom vara en för Berlin vådlig person att under sjöresa hafva i sin närhet; 3:0) ett af förste styrmannen Melander, andre styrmannen Eklund, förste maskinisten Thorsson, andre maskinisten Olsson, matrosen Nordgren och civilingeniören Hallander undertecknadt intyg rörande tilldragelser, som skulle timat ombord å Angantyr efter afresan från Norrköping, af innehåll bland annat, att då under lastning i Norrköping manskapet vid flera tillfällen erhållit för litet mat och förehållit stewarten detta, denne emot dem utfarit i otidigheter; att den 31 Mars 1874, då frukosten icke blifvit färdig i vanlig tid kl. 7 och såväl manskapet som Berlin förgäfves väntat till kl. omkring 8, den sistnämnde nedgått i köket och förebrått Malmström denna oordning med tillsägelse, att måltiderna skulle hållas färdiga å dertill bestämda tider, enär ordningen om bord i annat fall rubbades; att, sedan besättningen intagit sina platser, Malmström inkommit med maten och framsatt densamma under brutala åtbörder och en opassande häftighet, under förklarande, att han icke ämnade medfölja fartyget längre än till Cardiff; att, då Berlin den 13 April anhållit, att Malmström måtte uppgifva provianten och annat, som vore under hans händer, för upprättande af märkrulla, Malmström genmält, att han saknade tid dertill, hvarpå Berlin förklarat, att detta genast måste ske, enär fartyget inom en timma måste ankra, hvarvid såväl kaptenens som styrmannens närvaro å däck erfordrades; att Malmström emellertid fortfarande tredskats, och

s. 142 Sida 142 i årgången börjar härKopiera citering

förklarat, att om Berlin icke vore nöjd med honom, han ämnade lemna fartyget i Cardiff; att Berlin den 26 April kl. 6 på morgonen tillsport Malmström, huruvida besättningen bekommit sin »utvigt» för veckan, hvartill denne svarat än jakande, än nekande; att Berlin då tillsagt Malmström att gifva manskapet något mat på morgonen, enär detsamma arbetat under hela natten och hade att emotse en sen frukost, hvartill Malmström genmält, att han vore kommen ombord för att laga mat till frukost, middag och qväll, men icke oftare: att, då Berlin emellertid yrkat, att hans befallning skulle efterkommas, Malmström förklarat, att han icke vore kaptenens underordnåde, att han icke mottoge befallningar af någon, samt att kaptenen saknade förmåga att gifva rediga order och icke förstode sin sak, likasom att kaptenen icke egde rättighet att lossa eller lasta om nätterna, enär buller derigenom uppstode, hvarigenom makarne Malmstedt hindrades att sofva, såsom fallet varit två gånger i Cardiff; att Berlin med anledning häraf tillkännagifvit, att, då Malmström vore så missbelåten med sin ställning och förhållandena om bord samt dessutom icke ville underkasta sig kaptenens befallningar, Malmström skulle få lemna fartyget i första lämpliga hamn, hvarvid Malmström yttrat, att han icke lemnade skeppet förr än han för godt funne, samt tillagt, att Berlin icke hade mera förstånd, än Malmström i sitt lillfinger, att han i alla delar vore Berlin öfverlägsen, att denne knusslade i ett och öfverflödade i ett annat, samt att han kommit för tidigt till befälet och icke förstode att utöfva detsamma; att Berlin, med anledning häraf, ytterligare förklarat, att Malmström, till följd af sin trätgirighet och sin fiendtliga stämning emot honom, måste lemna fartyget, hvartill Malmström genmält, att Berlin saknade makt, att afsätta honom, men att Malmström deremot skulle kunna afsätta kaptenen; samt att, med anledning af alla dessa obehagliga uppträden, Berlin fattat det beslutet, att vid passerandet af Öresund gå i land i Helsingborg för att i laglig ordning afmönstra Malmström och i nödfall begära auktoriteternas biträde för att få honom skiljd från fartyget.

s. 143 Sida 143 i årgången börjar härKopiera citering

1 målet af hörde vittnen intygade:

Hustru Nordgren: att vittnet kommit ombord å fartyget den 25 April 1874; att, sedan fartyget påföljde natt afgått, vittnet morgonen derpå från sin hytt, som varit belägen midt för matsalen, hört buller och ordvexling, hvarpå vittnet öppnat hyttdörren; att vittnet dervid funnit parterne stående midt emot hvarandra i häftig ordvexling, dervid Berlin, som förefallit vittnet lugnare än Malmström, tillsport denne, om besättningen utbekommit sin proviant för veckan, hvartill Malmström svarat än jakande, än nekande; att, då Berlin derefter ombedt Malmström att lemna manskapet mat, enär arbete af dem förehafts hela natten, denne gifvit ett afböjande svar under förklarande, att han kommit ombord för att tillaga frukost, middag och aftonmåltid, men icke något vidare; att vid Berlins förnyade befallningar Malmström genmält, att han icke vore underkastad kaptenen, utan att denne vore en lika underordnad person, samt utfarit i hvarjehanda opassande utlåtelser, såsom att Berlin kommit för tidigt till befäl å fartyg och icke förstode sin sak; att, Berlin sedermera under resan flere gånger tillsagt Malmström att bättre än som skedde ombesörja mathållningen; att besättningen jemväl tidt och ofta klagat öfver att maten varit dålig, hvilka klagomål Malmström bemött med otidigheter; att under resan kif och osämja städse varit emellan Berlin och Malmström rådande, hvarvid den sistnämnde städse uppfört sig opassande; att Berlin, såsom besättningen för vittnet uppgifvit, af fruktan för Malmström icke haft sin sofplats i sin egen hytt, utan i en annan, der vittnet bäddat åt honom; att vittnet jemväl iakttagit, att en del bättre matvaror, som anskaffats på rederiets bekostnad, endast förtärts af makarne Malmström, utan att någon annan ombord fått något deraf sig tilldeladt; att, då Berlin vid ett tillfälle tillsagt Malmström, att, som han vore så trätosam och missbelåten, bäst vore, det han lemnade fartyget i nästa hamn, denne genmält, att han i det hänseendet handlade såsom han funne för godt; att besättningen en dag samfåldt uppkommit på fartygets däck och anhållit, att Berlin måtte

s. 144 Sida 144 i årgången börjar härKopiera citering

befria dem från Malmström genom att sätta honom i land; att, sedan fartyget kommit i närheten af Helsingborg, Berlin tillsport Malmström, om han vore villig gå derstädes i land, hvartill denne svarat nej med tillägg, att icke någon lag kunde dertill förpligta honom; att Berlin emellertid begifvit sig i land och sednare på dagen återkommit i sällskap med tre personer, deraf en för vittnet uppgifvits vara sjömanshus-ombudsman, inför hvilka Malmström uppkallats, hvarefter ombudsmannen för honom uppläst en handling, hvilken, efter hvad vittnet ville minnas, innefattade i sammandrag de anmärkningar, Berlin haft att emot Malmström framställa; att ombudsmannen, som förklarat, att Berlin egde full rättighet att ilandsätta Malmström, enär denne emotsatt sig hans befallningar, derpå tillsport Malmström, huruvida han ville skiljas från fartyget, hvarpå denne, såsom vittnet ville minnas, icke lemnat något svar; att Malmström derpå af ombudsmannen erhållit tillsägelse att begifva sig ned i en båt vid sidan af fartyget, hvilken tillsägelse Malmström jemväl efterkommit, sedan de i ombudsmannens sällskap anlände två personerne fattat lindrigt tag i honom; samt att hustru Malmström kort derefter jemväl nedstigit i båten.

Maskinisten Thorsson: att ofvan åberopade intyg, som till alla delar vore med sanna förhållandet öfverensstämmande, blifvit uppsatt den 1 Maj ombord å fartyget och samma dag framlemnadt till Berlin, som med anledning deraf den 5 i samma månad skiljt Malmström från fartyget; att vittnet kunde vitsorda sanningsenligheten af hustru Nordgrens berättelse utom derutinnan, att vittnet icke kände, huruvida Berlin haft sofplats å annat ställe än i sin hytt, eller huruvida makarne Malmström för egen räkning användt de bättre matvaror som funnits ombord.

Styrmannen Nordgren: att vittnet kunde vitsorda sanningsenligheten af ofvananmärkta intyg, utom beträffande dels Berlins samtal med Malmström den 13 April angående provianten och dels hvad dem emellan förefallit den 26 April, hvarom vittnet icke kände något vidare, än att vittnet hört

s. 145 Sida 145 i årgången börjar härKopiera citering

Malmström till Berlin yttra, att denne icke hade mera förstånd än Malmström i sitt lillfinger, att Malmström i alla delar vore Berlin öfverlägsen, ocli att ordvexling vid tillfället parterne emellan egt rum; att ifrågavarande intyg blifvit uppsatt den 1 Maj 1874 och samma dag aflemnadt till Berlin, hvilken på grund deraf den 5 i samma månad skiljt Malmström från fartyget; samt att vittnet icke hade sig något bekant rörande användandet af en del bättre matvaror, som funnits ombord, ej heller om hvad söndagsmorgonen den 26 April parterne emellan sig tilldragit.

Ingeniören Hallander: att innehållet af ofvan åberopade intyg vore fullt öfverensstämmande med sanningen; att detsamma blifvit den 1 Maj till Berlin aflemnadt; samt att vittnet icke hade sig något bekant angående användandet af de matvaror, som funnits ombord.

Malmström bestred allt afseende å det af motparten åberopade intyg och anmärkte, att detsamma uppenbarligen tillkommit långt efter den 5 Maj 1874, hvilket framginge dels deraf, att detsamma vore obevittnadt, dels deraf att datum saknades; att berörda förhållanden ej heller kunde styrkas af skeppsdagboken, deri Berlin ovilkorligen varit pligtig att genast efter hvarje vakt införa de anmärkningar, han haft emot Malmström att framställa; att, äfven om uppgifterna i intyget vore öfverensstämmande med verkliga förhållandet, dessa dock icke bort föranleda till Malmströms och ännu mindre till hans hustrus skiljande från fartyget, enär förut lämplig bestraffning icke egt rum, och vederbörlig till sanningsenligheten styrkt anteckning i skeppsdagboken icke skett; att för öfrigt ett sådant skiljande, då fartyget, såsom varande på väg till Riga, ännu icke ankommit till sitt hemland, icke bort, emot 52 § konsulstadgan, ifrågakomma annorledes än genom konsul, hvilken endast för det fall, att han funne klagomålet grundadt samt ansåge nödigt skilja Malmström från fartyget, kunnat tillstädja sådan afmönstring; att skiljandet från fartyget i allt fall icke skett i svensk hamn, enär fartyget, som icke haft någon anledning att an-

Naumann Tidskr. f. lagstifm. etc. 17:de årg. 10

s. 146 Sida 146 i årgången börjar härKopiera citering

Ш. Förhyrd sjömans entledigande ur tjensten»

löpa Helsingborg, endast för ifrågavarande angelägenhet uppehållit sig i Öresund ocli detta närmare danska landet, än svenska, utan att anlöpa Helsingborgs hamn, samt derpå, sedan ändamålet med uppehållet vunnits, fortsatt resan; att de vilkor, under hvilka svensk lag tilläte en sjömans atmönstring, icke i någon mån iakttagits; att afmönstringen i Helsingborg icke skett på lagligt vis framginge vidare deraf, att anteckning derom å sjömansrullan gjorts icke af ombudsmannen i Helsingborg, utan af v. konsuln i Riga; att ombudsmannens intyg icke med bestämdhet innehölle, att den af besättningen undertecknade handlingen varit densamma, som förevisats ombudsmannen; att afmönstringen icke kunde anses hafva skett i land, enär Berlin genast afseglat med fartyget, till följd hvaraf Malmström, som straxt derefter återvändt till hamnen, åtföljd af notarius publicus, ej heller kunnat anmäla protest; att Malmström icke erhållit del af de omständigheter, som skulle föranledt hans och hans hustrus skiljande från fartyget, förr än i denna rättegång; att ombudsmannens intyg utvisade, att Malmström på det bestämdaste vägrat att jemte hustrun gå i land; samt att vittnesmålen icke gåfve anledning antaga, att Malmström varit trätosam, försumlig och vårdslös i sin tjenst, eller att hans förhållande i densamma antagit den karakter, som sjölagen förutsatte för befälhafvares rätt att på nu förekomna sätt skilja Malmström och hans hustru från deras genom kontrakt tillförsäkrade anställning.

Berlin anförde: att fartyget, som vid ifrågakomna tillfälle haft lots ombord, legat på Helsingborgs redd, ocli att stora svårigheter samt betydlig risk: skulle för ett så stort fartyg, som Angantyr, varit förenade med insegling till Helsingborgs hamn; att till och. med brukligt vore, att djupgående fartyg aflemnade sin last å den plats, der Angantyr vid ifrågavarande tillfälle varit ankrad; att insegling i hamnen icke varit för Malmströms afmönstring erforderlig; att, då borgmästaren och ombudsmannen lemnat tillstånd till makarnes skiljande från fartyget, Malmströms klagan vore obefogad, helst Berlin ett par dagar före afmönstringen till-

s. 147 Sida 147 i årgången börjar härKopiera citering

sagt honom, att han måste lemna fartyget, hvilken tillsägelse förnyats i maskinisternas närvaro på morgonen samma dag, fartyget anlöpte Helsingborg; att Berlin icke kunde anses ansvarsskyldig för den händelse den myndighet, han för ändamålet anlitat, begått något fel; att af ombudsmannens intyg tydligt framginge, att den af besättningen undertecknade handlingen förefunnits före afmönstringen; att Malmström icke i Helsingborg vägrat lennia fartyget, i följd hvaraf Berlin ej heller kunde anses hafva emot hans bestridande skiljt honom derifrån; att, äfven om så skett, dertill förefunnits fullt giltiga och lagliga skäl, då, såsom af vittnesmålen framginge, Malmström varit trätosam i sitt uppförande och försumlig i tjensten; att den af besättningen undertecknade handlingen icke blifvit i skeppsjournalen intagen, vore den enda oegentlighet som vid Malmströms skiljande från fartyget förelupit, hvilken omständighet dock saknade all betydelse; att afmönstringen icke blifvit antecknad i mönstringsrullan, vore ett förbiseende af ombudsmannen, hvarför Berlin icke kunde vara ansvarig; att ombudsmannen sedermera vitsordat, att vid afmönstringen ordentligt tillgått; att, om afmönstringen ansåges olaglig och Berlin kunde förpligtas att utgifva något skadestånd, ersättningsbeloppet icke borde uppskattas högre än till en månads aflöning; att fartyget qvarlegat i Helsingborg från kl. 8 f. m. till kl. 5. e. m.; samt att af besättningens intyg framginge, att Berlin vid flere tillfällen och sednast samma dag, då begäran om. Malmströms skiljande från fartyget blifvit af dem till Berlin framstäld, tillsagt denne att lemna fartyget, hvilket Malmström jemväl sjelf påyrkat.

Genom utslag den 12 Februari 1877 yttrade rådst.r:n: att, enär genom de i saken hörde vittnena hustru Nordgrens, maskinisten Thorssons och ingeniören Halländers berättelser vore lagligen styrkt, att Malmström, hvilken varit såsom steward påmönstrad omförmälda, af Berlin förda ångfartyg, dels vid flera tillfällen under den tid, han i sådan egenskap uppehållit sig ombord, visat befälhafvaren uppenbar olydnad och i tjensten ådagalagt ett oskickligt uppförande, dels äfven

s. 148 Sida 148 i årgången börjar härKopiera citering

särskildt den 26 April 1874, efter af Berlin erhållen befallning att till manskapet utlemna roat, på ett trotsigt sätt bemött denna befallning med förklaringen, att han, Malmström, icke vore underordnad kaptenen, utan att denne lika mycket vore en underordnad person, samt derjemte i smädliga utlåtelser emot Berlin utfarit; ty och som vid det förhållande, att Malmström genom dessa sina åtgöranden måste anses hafva satt sig upp emot sin befälhafvare och vägrat denne lydnad samt härigenom förbrutit sig emot 297 § i sjölagen, som för dylik förseelse stadgade straff af ända till ett års straffarbete, Berlin, jemlikt 300 § i samma lag, egt att Malmström i fängsligt förvar hålla, intilldess han till vederbörlig myndighet öfverlemnades; alltså och då, i öfverensstämmelse med grunderna för stadgandet i sist åberopade lagrum, Malmström måste anses hafva genom nämnda brott förverkat sitt med Berlin ingångna hyresaftal, och Berlin sålunda egt fullt lagligt skäl att, ehuru den resa, hvarunder Malmström skolat enligt hyresaftalet åtfölja fartyget, icke blifvit fullbordad, på sätt som skett, i Helsingborg anlita polis för Malmströms skiljande från fartyget, hvarvid dock, efter hvad ostridigt vore, sjömanshus-ombudsmannen närvarit och fått af Berlin emottaga den af Malmström intill samma dag intjenta hyra, blefve käromålet i denna del ogilladt; men som beträffande hustru Malmström, genom hvad under rättegången förekommit, hon måste anses hafva blifvit från fartyget och sin innehafvande tjenst derstädes skiljd, samt Berlin icke ådagalagt något förhållande angående hustru Malmström, på grund hvaraf Berlin, enligt stadgandena i 68 § sjölagen, egt att henne från tjensten skilja; alltså och då den resa, hvarför hustru Malmström varit förhyrd, icke kunde anses vara afslutad förr, än fartyget den 13 September 1875 inlöpte i Hernösands hamn, blefve, jemlikt 57, 68, 69 och 72 §§ sjölagen och med ogillande af käromålet i hvad det rörde Nordlander, Berlin förpligtad att genast till Malmström såsom sin hustrus målsman emot qvitto utgifva det till henne utfästa hyresbeloppet med 60 kr. i månaden för tiden från den 6 Maj 1874 till den 13 December

s. 149 Sida 149 i årgången börjar härKopiera citering

1875 jemte '5 procent ränta å utdömda beloppet från stämningsdagen, den 17 Juni 1876, till dess betalning skedde.

Parterne vädjade ömsesidigt till Svea hofrätt.

Hofr:n utlät sig i dom den 16 Mars 1878: att enär, hvad anginge Berlins klagan, ostridigt vore, att hustru Malmström blifvit påmönstrad ifrågavarande fartyg mot hyra för månad, blefve, jemlikt 57 § sjölagen, rådst.r:ns utslag sålunda ändradt, att den hustru Malmström tillkommande ersättning nedsattes till hyra för en månad eller det i sådant afseende betingade belopp, 60 kr., med ränta derå enligt af rådst.r:n stadgad beräkningsgrund; samt att, vidkommande Malmströms klagan, hofr:n funne det vara i saken upplyst, att Malmström, enligt det vid hans antagande i tjenst å ifrågavarande fartyg med Berlin träffade aftal, varit berättigad att i tjensten förblifva, intilldess fartyget, efter fulländad resa till England och vidare enligt order, anländt till svensk hamn, hvilket inträffat först den 13 December 1875, äfvensom att Malmström den 5 Maj 1874 blifvit mot sin vilja skiljd ur tjensten och landsatt i Helsingborg; och ehuru, genom hvad i saken förekommit, Malmström vore öfvertygad om att under sin vistelse ombord å fartyget hafva varit trätosam, olydig samt i tjensten försumlig; likväl och som Berlin icke ådagalagt, att Malmström, innan han från tjensten blifvit entledigad, undergått den föregående bestraffning, som i 68 § sjölagen stadgades såsom vilkor för att sådant entledigande finge ega rum, samt Berlin förty måste anses hafva utan giltig anledning skiljt Malmström ur tjensten; alltså ocli då, på grund af 49 § sjölagen, fartygets rederi skulle med fartyg och frakt ansvara för den skada, Berlin genom omförmälda förfarande tillskyndat Malmström, pröfvade, jemlikt nyss åberopade 49 och 68 §§ samt 57, 69 och 72 §§ i sjölagen, hofr:n, med ändring af rådst.r:ns utslag, rättvist förpligta Berlin och fartygets hufvudredare Nordlander, den sednare å rederiets vägnar, att hvilkendera gälda gitte, Nordlander dock endast med fartyget och frakten, till Malmström, den der varit förhyrd för ifrågavarande resa emot en månadsaflöning af 100 kr., utgifva en månads

s. 150 Sida 150 i årgången börjar härKopiera citering

hyra med berörda belopp jemte 5 procent ränta dera från stämningsdagen, den 17 Juni 1876, tills betalning komme att ske.

Om denna dom förenade sig assessoren Almgren, referent, fiskalen Westrin och v. här.höfdingen Groll.

Från beslutet, i hvad det rörde Malmströms fullföljda talan, var assessoren Moberg, med hvilken hofrättsrådet frih. Leuhusen förenade sig, skiljaktig och yttrade:

»Då Berlin, enligt min åsigt, icke kan anses hafva utan laglig anledning skiljt Malmström från sin innehafvande tjenst å fartyget, finner jag icke skäl att i rådst.r:ns utslag göra annan ändring, än att Malmström befrias från skyldighet att till Nordlander utgifva ersättning för hans kostnader å saken vid rådst.r:n.»

I hofr:ns dom sökte Berlin i und. ändring.

N. Rev. (rev.sekr:ne Fåhreus, föredragande, och Lagergren samt t. f. rev.sekr. Cöster) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte finna skäl icke vara anfördt, ledande till ändring i hofr:ns dom.

Saken föredrogs den 22 April 1879 inför H. D., hvars flesta ledamöter (just.råden von Hofsten, Huss, Lindhagen och Svedelius) icke funno skäl göra ändring i hofr:ns dom i fråga om den hustru Malmström tillagda ersättning; men beträffande saken i öfrigt, så enär, med afseende å hvad i saken blifvit om Malmströms uppförande i tjensten ådagalagdt, Berlin måste anses hafva egt giltig anledning att på sätt som skett Malmström från tjensten skilja, pröfvade bemälde ledamöter rättvist, med ändring af hofr:ns dom, fastställa det slut, hvari rådst.r:n stadnat.•

Just.råden Östergren och Wedberg funno icke skäl att göra ändring i hofr:ns dom beträffande ersättningen till hustru Malmström.

Hvad åter anginge den emot Berlin förda talan om ersättning till Malmström, pröfvade sistbemälde just.råd rättvist att, med ändring af hofr:ns dom, fastställa rådst.- r:ns beslut.

s. 151 Sida 151 i årgången börjar härKopiera citering

Just.rådet Södergren biföll N. Rev:s underdåniga betänkande.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 13 Maj 1879.