Naumanns tidskrift 1880 s. 151

Kontrakt upprättades den 21 Aug. 1873 emellan landtbrukaren C. U. Bergstedt och v. här.höfd. V. Landegren, hvarigenom Landegren åtog sig att icke blott vid lägre och högre myndigheter ocli domstolar samt hos Kongl. Maj:t utföra och bevaka Bergstedts talan emot Hjelmarens och Qvismärens sjösänkningsbolag i fråga om inlösen af Bergstedt tillhöriga Rosenholms qvarnverk med jord, inventarier och hvad dertill i öfrigt hörde, utan äfven i alla de frågor, som defmed kunde stå i sammanhang, lemna Bergstedt det juridiska biträde, som af honom påkallades. Bergstedt skulle å sin sida ersätta Landegren resekostnader m. m. samt i arvode till honom erlägga dels ett minimibelopp af 1,000 kr., dels ock ytterligare två procent af den lösesumma, som genom Jaga kraftegande domslut eller godvillig öfverenskommelse kunde komma att Bergstedt tillerkännas, derest nämnda lösesumma icke uppginge till 90,000 kr., men fyra procent af lösesumman för den händelse densamma uppginge till eller öfverstege 90,000 kr. Arvodesbeloppen skulle gäldas sålunda, att 300 kr. erlades vid kontraktets afslutande, 300 kr. då synerätten meddelat hufvudsakligt utslag, 200 kr. då saken fullföljdes i hofr:n, 200 kr. då hofr:n gifvit dom och återstoden då laga kraft egande domslut förefunnes eller ock godvillig öfverenskommelse skett.

s. 152 Sida 152 i årgången börjar härKopiera citering

I den Landegren sålunda ombetrodda sak meddelade Svea hofrätt den 25 Juni 1875 dom, hvilken understäldes Kongl. Maj:ts pröfning. Landegren afled den 2 Oktober nämnda år och den 9 i samma månad blef omförmälda kontrakt af Landegrens ende arfvinge, här.höfd. E. A. Landegren, öfverlåtet å v. här.höfd. C. O. Schlyter med de rättigheter och skyldigheter v. här.höfd. V. Landegren i lifstiden på grund deraf tillkommit.

Den 1 November 1875 utfärdade Bergstedt fullmakt för Schlyter att utföra och bevaka Bergstedts talan i saken, hvarefter Kongl. Maj:t genom dom den 16 Maj 1876 bestämde beloppet af hvad sjösänkningsbolaget skulle i lösen för Rosenholms qvarn med dertill bestämda område och byggnader utgifva till 106,681 kr. 9 öre.

Efter stämning till rådst.r:n i Eskilstuna yrkade Schlyter, att, som det belopp, Bergstedt på grund af ofvannämnda kontrakt bort erlägga utöfver förut till betalning förfallna belopp, utgjorde 4,267 kr. 25 öre, hvilka jemväl påförts Bergstedt uti en af v. här.höfd. Landegren börjad och af Schlyter fortsatt löpande räkning, slutade å ett saldo, Bergstedt till last, af 4,260 kr., Bergstedt måtte förpligtas att sistnämnda belopp till Schlyter för egen del och såsom innehafvare af v. här.höfd. Landegrens rätt genast utgifva jemte sex procent ränta derå från den 16 Maj 1876.

Till stöd för käromålet åberopade Schlyter, förutom här ofvan anmärkta handlingar och en af Bergstedt för V. Landegren utfärdad rättegångsfullmakt, jemväl ett af Bergstedt den 3 November 1875 till Schlyter aflåtet bref, som började sålunda: »Enligt edert löfte sändes nu fullmakt med anhållan att ni bevakar min rätt i saken mot Hjelmare sjösänkningsbolag» etc.

Bergstedt godkände kontraktet och bestred ej att utbetala beloppet när detsamma vore till betalning förfallet. Detta inträffade dock icke förr än »alla de med sjösänkningsbolaget i sammanhang stående frågor blifvit bragta till slut eller, med andra ord, när bolaget fullgjorde alla de betalningsskyldigheter till Bergstedt, hvilka blifvit detsamma

s. 153 Sida 153 i årgången börjar härKopiera citering

ålagde». Bergstedt invände vidare: V. Landegren hade, enligt hvad bouppteckningen efter honom jemväl utvisade, efterlemnat såsom sterbhusdelegare, förutom brodern, jemväl enkan Augusta Mathilda Landegren, född Borg, hvilken senare icke, såvidt visadt vore, godkänt kontraktets öfverlåtande på Schlyter. V. Landegrens bo hade blifvit försatt i konkurstillstånd, hvarföre det borde visas att sterbhusdelegarne egt rätt att förfoga öfver omstämda penningebeloppet. Det kunde eljest inträffa att Bergstedt blefve kräfd jemväl af borgenärerna i konkursen. Bergstedt hade ej godkänt kontraktets öfverlåtande på Schlyter, ty att Bergstedt anmodat Schlyter att hos Kongl. Maj:t bevaka saken mot sjösänkningsbolaget vore en enskild affär emellan parterna, hvarvid Bergstedt dock »antog att Schlyter skulle åtnjuta sitt arvode af den utaf Bergstedt till V. Landegren utfästade ersättning». 1 händelse betalningsskyldighet blefve Bergstedt ålagd, vägrade han dock att betala ränta, då sådan ej vore förskrifven, hvarjemte Bergstedt förbehölle sig att återfå rättegångshandlingarne och att V. Landegrens rättsinnehafvare måtte kostnadsfritt lemna Bergstedt det juridiska biträde, som erfordrades till dess slutlig uppgörelse emellan Bergstedt ocli sjösänkningsbolaget skett.

Schlyter genmälde: Då V. Landegrens enka hade äktenskapsförord om sin enskilda egendom ocli afträdt den öfriga till konkurs, hade Schlyter ej ansett hennes öfverlåtelse af kontraktet nödig. Nu ifrågavarande fordran hade tillkommit efter dödsfallet och konkursen och hade således ej kunnat tillfalla någon annan än den aflidnes arfvinge. Med vetskap om kontraktets öfverlåtande på Schlyter hade Bergstedt utfärdat fullmakten af den 1 November 1875. Då bestämd förfallodag vore i kontraktet utsatt, nemligen den dag, då laga kraftegande domslut förefunnes, med hvilken dag måste förstås den 16 Maj 1876 då Kongl. Maj:ts dom gafs, borde Bergstedt betala ränta från denna dag. När Bergstedt betalade hvad Schlyter fordrat, vore Schlyter villig och pligtig att fortfarande biträda Bergstedt i saken.

Genom utslag den 18 Juni 1877 utlät sig rådst.r:n:

s. 154 Sida 154 i årgången börjar härKopiera citering

att som Schlyter emot Bergstedts bestridande icke visat, att Bergstedt godkänt öfverlåtelsen på Schlyter af det emellan Bergstedt och v. här.höfd. Landegren i lifstiden upprättade kontrakt af den 21 Augusti 1873, och dessutom icke styrkts, att här.höfd. E. A. Landegren, som samma kontrakt på Schlyter öfverlåtit, varit ensam af aflidne Landegrens rättsinnehafvare dertill berättigad, kunde icke på grund af åberopade kontraktet den omstämda betalningsskyldigheten Bergstedt åläggas, hvadan käromålet till alla delar ogillades.

Schlyter vädjade till Svea hofrätt: Det vore orimligt, att gäldenärens godkännande skulle erfordras för giltigheten af fordringens öfverlåtelse. Schlyter ville dock nu förete handlingar till bevis derom att han varit behörig att handla såväl å enkan Landegrens som å konkursmassans vägnar. Dessa handlingar voro:

l:o) en den 9 Oktober 1875 utfärdad fullmakt, hvari enkan Landegren och här.höfd. Landegren uppdrogo åt Schlyter att omhänderhafva och utreda boet efter V. Landegren, inkassera fordringar och vidtaga alla de åtgärder, som för en skyndsam utredning erfordrades;

2:0) en af Schlyter den 8 Oktober 1875 utgifven förbindelse af innehåll, att Schlyter såsom utredningsman åtog sig att utföra och bevaka de af V. Landegren i lifstiden omhänderhafda rättegångar och andra juridiska uppdrag, såvidt de af vederbörande hufvudmän åt Schlyter öfverlätös, emot återstoden af de. arvoden Landegren sig betingat och till en del uppburit. Detta aftal är af V. Landegrens sterbhusdelegare godkändt den 9 Oktober 1875;

3:0) Stockholms rådst.rätts den 12 April 1876 för Schlyter utfärdade förordnande att vara syssloman i V. Landegrens konkursbo.

I dom den 24 Oktober 1878 yttrade hofr:n: att emedan Bergstedt erkänt riktigheten af ofvanomförmälda kontrakt, samt Schlyter medelst en af honom till hofr:n ingifven, den 8 och 9 Oktober 1875 ocli således, enligt livad af handlingarne i saken framginge, före början af den efter v. här.höfd. V. Landegrens frånfälle uppkomna konkurs, upp-

s. 155 Sida 155 i årgången börjar härKopiera citering

rättad handling styrkt, att V. Landegrens ende sterbhusdelegare, hans enka Augusta Landegren samt broder här.- höfd. E. A. Landegren, med Schlyter öfverenskommit, att denne skulle utföra och bevaka de af V. Landegren i lifstiden omhänderhafda rättegångar och andra juridiska uppdrag, såvidt de af vederbörande hufvudmän åt Schlyter anförtroddes, emot återstoden af de arvoden, V. Landegren sig betingat och till en del uppburit; ty och som Bergstedt, hvilken efter V. Landegrens frånfälle utfärdat fullmakt för Schlyter att hos Kongl. Maj:t vara Bergstedts ombud i den uti kontraktet omförmälda rättegång, följaktligen måste anses hafva godkänt, att Schlyter trädde i V. Landegrens ställe, helst Bergstedt, enligt hvad han sjelf uppgifvit, vid utfärdandet af berörda fullmakt antagit, att Schlyter skulle åtnjuta sitt arvode af den utaf Bergstedt till V. Landegren utfästade ersättning; alltså och då Schlyter sålunda vore innehafvare af V. Landegrens på kontraktet grundade rätt, samt på det V. Landegren tillförsäkrade arvode ostridigt återstode oguldet 4,260 kr., blef, med ändring af rådst.r:ns utslag, Bergstedt ålagdt att, mot betalningsbevis, till Schlyter genast utgifva omförmälda belopp, 4,260 kr., jemte sex procent ränta från medlens förfallodag den 16 Maj 1876, till dess betalning följde.

Bergstedt fullföljde saken till Kongl. Maj:t under yrkande, att antingen hofr:ns dom måtte upphäfvas och rådst.r:ns utslag fastställas, eller att Schlyter ej måtte tilläggas arvode utöfver hvad han personligen i saken mot sjösänkningsbolaget hos Kongl. Maj:t åtgjort, eller ock att Schlyters yrkande måtte inskränkas till hvad som kunde motsvara hvad af kontraktet kunde anses redan vara å motkontrahentens sida fullgjordt. I den händelse att hofr:ns dom blefve faststäld eller Schlyter komme att af omtvistade beloppet tillerkännas mera an hvad som kunde anses såsom godtgörelse för hvad han personligen åtgjort, yrkade Bergstedt, att Schlyter måtte ställa af Bergstedt godkänd borgen för återbetalningsskyldighet i händelse Landegrens konkursmassa framstälde kraf mot Bergstedt, och enahanda borgen för

s. 156 Sida 156 i årgången börjar härKopiera citering

hvad Bergstedt kunde komma att betala för att fä sina rättegångar utförda, derest Schlyter ej fullgjorde kontraktets bestämmelser eller sjelf utförde rättegångarne i förevarande hänseende för Bergstedt.

I und. betänkande hemstälde N. Rev. (rev.sekr. Lagergren, föredragande, konst, rev.sekr. Lilienberg och t. f. rev.sekr. Dickson), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom.

Saken föredrogs den 30 April 1879 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, Carleson, von Hofsten, Hass, Lindhagen, Svedelius och Östergren), dervid H. D:s feste ledamöter biföllo det und. betänkandet.

Just.råden Södergren, Carleson och von Hofsten förenade sig i det yttrande, att som ostridigt vore, att efter V. Landegrens död hans egendom blifvit af sterbhusdelegarne afträdd till hans borgenärer, men dessa sistnämnde, hvilkas rätt kunde af tvistens utgång vara beroende, hvarken blifvit i saken instämde eller, såvidt handlingarne utvisade, haft tillfälle att sin af käromålet möjligen beroende rätt bevaka; alltså pröfvade just.råden, för sin del, rättvist att, med upphäfvande af hofr:ns dom och med bifall till Bergstedts i förenämnda hänseende gjorda och fullföljda invändning, förklara, att någon betalningsskyldighet icke kunde nu på grund af Schlyters i förevarande rättegång väckta talan Bergstedt åläggas.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 23 Maj 1879.