Naumanns tidskrift 1880 s. 16

segelfartyg; tilläggande ena vittnet, att 10—12 November icke funnits tjockare is, än att ångfartyg lätteligen gått fram, och att segelfartyg kunnat antingen genom bogsering eller varpning komma till och från Hallsta; att vittnet den 29 November på fråga af Michaëlsson förmält sig kunna å sitt förande fartyg Wikingen intaga jernlast och hinna fram till Stockholm påföljande dag; att den 30 November farleden upp till Hallsta på en sträcka af 3 mil från Hallsta väl varit islagd, men att Wikingen kunnat komma fram, likasom segelfartyg kunnat med lätthet bogseras, men att den 1 December farleden varit så tillfrusen, att väl större ångare, men icke Wikingen kunnat arbeta sig fram; samt att, enligt vittnets åsigt och på sätt i Stockholm vore brukligt, med »sjöfartens slut» icke kunde förstås annan tid än då ångfartyg i följd af isbildning omöjligen kunde komma fram.

Ett vittne berättade: att ångfartyget Östhammar jemväl den 15, 16 eller 17 November återkommit till Hallsta, och att Wikingen under tiden från den 15 till den 29 November gått till och från Hallsta.

Ett annat vittne intygade: att Hallstaviken börjat isbeläggas redan före den 15 November och att vittnet trodde, det segelfartyg nämnda dag eller sedermera icke kunnat segla till Hallsta, men att Wikingen hvarje dag under loppet af samma månad gått ut och uppbrutit en ränna, hvarigenom öppet vatten funnits till och med den 30 November, under hvilken tid svårighet icke mött för ångfartyg att komma upp och för segelfartyg att bogseras.

Två af Söderberg et Haak åberopade vittnen intygade:

det ena: att vittnet den 14 November vid Hallsta åsett isens uppbrytande, som dervid befunnits vara 3 verktum tjock;

det andra: att inre hamnen vid Hallsta den 9 November varit något isbelagd, men icke mera än att ångfartyg kunnat gå upp.

Michaëlsson anförde, att då genom den af honom åstadkomna bevisning vore utredt, att Hallsta varit tillgänglig

s. 17 Sida 17 i årgången börjar härKopiera citering

för fartyg under hela November månad, han ock varit berättigad att under hela denna månad fortsätta med leveransen.

Söderberg et Haak genmälde, att sjöfarten måste anses vara slut så snart den vore stängd för seglande fartyg, som representerade största antalet och utgjorde det minst dyra transportmedlet. I annat fall kunde sjöfarten aldrig anses slut, enär nästan all is kunde genomsågas eller brytas af särskilda isbåtar. Dessutom skulle ju firman sjelf ombestyra frakten från Hallsta, hvadan firman väl torde varit berättigad att använda det billigaste transportmedlet.

Genom dom den 27 Augusti 1877 utlät sig rådst.-r:n: att emedan Söderberg et Haak, enligt den 30 Oktober 1875 utfärdad, af firman till riktigheten medgifven slutsedel, förbundit sig att af Michaëlsson et c:i köpa Schebo bruks hela, till 15,000 eller 20,000 cent:r uppskattade, tillverkning af godt och väl valsadt ordinärt stångjern med viss angifven stämpel under år 1876 intill sjöfartens slut, samt med förbehåll att sjelf få bestämma orten, der jernet skulle levereras, antingen fritt å fartyg i Stockholm eller ock vid brukets lastageplats Hallsta, äfvensom uti hvilka bland de i slutsedeln angifna 28 dimensioner leveransen skulle verkställas, tillika utfäst sig att 30 dagar efter skedd leverans erlägga kontant betalning med 9 kr. 50 öre cntrn per jern levereradt i Stockholm och med afdrag af 15 öre cntrn å nämnda pris för jern, som aflemnades vid Hallsta; ty och som Söderberg et Haak mot posterna i debet af Michaëlsson et c:is rörande ifrågavarande leveransaffär uppgjorda kontokurant endast anmärkt, dels att af de 1,120 cntr 70 skålp. jern, som funnes upptagna under den 18 November, 719 cntr 87 skålp. väl på Söderberg et Haaks tillsägelse blifvit af Michaëlsson et c:i förda till Stockholm, hvaremot Michaëlsson et c:i vid samma tillfälle, utan tillsägelse af Söderberg et Haak, jemväl afskeppat återstående 400 cntr 83 skålp., hvilka derför ännu låge för Michaëlsson et c:is räkning att vid stadsgårdshamnen afhemtas, och dels att, då farleden till Hallsta redan den 10 November 1876 varit

Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 17:de årg.

s. 18 Sida 18 i årgången börjar härKopiera citering

tillfrusen sä att sjöfarten derifrån nämnda dag måst anses afslutad, Söderberg et Haak undandroge sig att afhemta de under den 30 November upptagna 950 cntr 80 skålp. jern; men af i målet företedda handlingar inhemtades, ej mindre att de uti särskild förteckning å konossement af den 16 November 1876 upptagna 1,120 cntr 70 skålp. jern, hvilka ostridigt afsåge förenämnda under den 18 November uppförda post, innefattades uti de jernpartier, hvilka, enligt företedda, med N:r 5, 6 och 7 märkta notor, den 12 och 29 September samt den 7 Oktober 1876 blifvit af Söderberg et Haak reqvirerade att sändas till Stockholm, än äfven att Söderberg et Haak, som lemnat obestridd Michaëlsson et c:is uppgift, att förenämnda 1,120 cntr 70 skålp. jern före den 11 November 1876 blifvit till Hallsta lastageplats nedförde, medelst sistnämnda dag aflåten skrifvelse förständigat Michaëlsson et c:i att till Stockholm afsända allt det jern, som nämnda dag funnes vid Hallsta upplagdt, samt genom hvad i målet hörde vittnen sammanstämmande intygat utredt vore, icke blott att, sedan Söderberg et Haak uti ofvanberörda skrifvelse förklarat sig sjelfva vilja från den 11 November ordna med afskeppningen från Hallsta af allt det jern, som för deras räkning derefter kontraktsenligt dit anlände, under tiden från den 15 till och med den 30 November 1876 från Schebo bruk blifvit till Hallsta nedförda 950 cntr 80 skålp. jern, hvilka ännu funnos der qvarliggande, utan äfven att, ehuru farleden till Hallsta den 10 November varit isbelagd, såväl ångbåtar som segelfartyg, de sednare dock medelst bogsering eller varpning, kunnat hvarje dag till och med utgången af November månad komma till och från Hallsta lastageplats, hvadan sjöfarten till Hallsta för 1876 ännu den 30 November icke kunde anses hafva upphört; alltså och då Söderberg et Haak vid sådant förhållande varit pligtige att emottaga och lemna Michaëlsson et c:i godtgörelse för såväl ofvannämnda till Stockholm afförda 400 cntr 83 skålp. jern, som de vid Hallsta den 30 November qvarliggande 950 cntr 80 skålp. jern, samt Söderberg et Haak icke visat, att de erlagt frakt för något af de

s. 19 Sida 19 i årgången börjar härKopiera citering

i Michaëlsson et c:is kontokurant upptagna partier jern eller att Söderberg et Haak eljest borde rätteligen tillgodogöras större belopp, än som uti credit af Michaëlsson et c:is kontokurant funnes upptaget, pröfvade râdst.-r:n, med bifall till käromälet, rättvist förpligta grosshandlanden P. O. Söderberg, såsom innehafvare af firman Söderberg et Haak, att till Michaëlsson et c:i, emot qvitto, genast utbetala det uti Michaëlsson et c:is kontokurant upptagna saldo 26,830 kr. 44 öre, äfvensom att från den 31 December 1876, då betalning för det i samma kontokurant sednast upptagna parti jern bort af Söderberg et Haak lemnas, å förenämnda belopp erlägga 6 procent årlig ränta till dess betalning komme att ske, hvaremot Michaëlsson et c:i skulle åligga att vid anfordran till Söderberg et Haak vid Hallsta utlemna ofvannämnda derstädes upplagda 950 cntr 80 skålp. jern.

Söderberg et Haak vädjade till Svea hofrätt och yrkade befrielse från utgifvande af större belopp än de sjelfva medgifvit, under erinran, att genom vittnesmålen blifvit styrkt, att sjöfarten för seglande fartyg omöjliggjorts innan den 15 November; och åberopades, till stöd för bestridandet af skyldighet att emottaga jern längre än till dess genom isläggning naturligt hinder för seglationen uppstått, bestämmelsen i Stockholms sjöförsäkringsaktiebolags försäkringsbref, att skada och kostnad uppkommen vid gång genom is icke ersattes i annat fall än då sådant skett för fartygets räddning.

I dom den 16 Maj 1878 utlät sig hofr:n, att, emedan Söderberg et Haak, som genom slutsedel den 30 Oktober 1.875 af Michaëlsson et c:i köpt Schebo bruks hela tillverkning af stångjern af viss beskaffenhet för år 1876 intill sjöfartens slut, och som tillika i slutsedeln medgifvits rätt att bestämma antingen jernet skulle levereras i Stockholm eller vid brukets lastageplats vid Hallsta, i skrifvelse till Michaëlsson et c:i den 11 November 1876 meddelat, att Söderberg et Haak ville sjelf från nämnda dag ordna med afskeppning från Hallsta af allt det jern, som för Söderberg et Haaks räkning derefter kontraktsenligt dit anlände, samt att leveransen för Söderberg et Haaks räkning uti Stock-

s. 20 Sida 20 i årgången börjar härKopiera citering

holm upphörde med undantag af hvad nämnda den 11 November funnes för Söderberg et Haaks räkning nedskickadt till Hallsta; samt Söderberg et Haak, efter att hafva erhållit underrättelse att inloppet till Hallsta lastageplats eller den s. k. Hallstaviken vore isbelagd, i en sednare skrifvelse till Michaëlsson et c:i berörda den 11 November 1876 förklarat, att Söderberg et Haak icke vidare emottoge jern af Schebo bruks tillverkning med undantag af hvad som då funnes liggande vid Hallsta; ty och som genom i saken afhörda vittnens berättelser blifvit styrkt, att omförmälda farled före den 15 November 1876 varit belagd med is till sådan tjocklek, att fartyg såväl då som sedermera under samma år kunnat framkomma allenast i en på Michaëlsson et c:is föranstaltande uppsågad ränna, dervid segelfartyg nödgats använda bogsering eller varpning; alltså och då Söderberg et Haak icke kunde anses pligtige att betala de 950 cntr 80 skålp. stångjern, som Michaëlsson et c:i under tiden från den 15 till och med den 30 i nämnda November låtit, mot Söderberg et Haaks tillsägelse, från Schebo till Hallsta nedföra, pröfvade hofr:n rättvist, med ändring af rådst.-r:ns dom härutinnan, befria Söderberg et Haak från utgifvande af hvad i den utaf Michaëlsson et c:i åberopade kontokurant blifvit Söderberg et Haak för omförmälda mängd stångjern till last fördt, hvilket, minskadt med Söderberg et Haak för samma jern tillgodoförd fraktersättning, utgjorde 9,164 kr. 14 öre, men i öfrigt funne hofr:n ej skäl att i rådst.-r:ns dom beträffande hufvudsaken göra ändring; i följd hvaraf det ålåge P. O. Söderberg, såsom innehafvare af firman Söderberg et Haak, att till Michaëlsson et c:i emot qvitto genast utbetala det enligt nämnda kontokurant, efter ofvan stadgade afdrag, återstående belopp 17,666 kr. 30 öre jemte 6 procent årlig ränta derå från den 31 December 1876 till dess betalning skedde.

Om denna dom förenade sig fiskalen Lundberg samt t. f. fiskalerne Carlson och Claëson.

Referenten, hofrättsrådet Ahlgren, samt hofrättsrådet Schöning funno icke skäl att i rådst.-r:ns dom göra ändring.

s. 21 Sida 21 i årgången börjar härKopiera citering

Michaëlsson et c:i sökte ändring och anmärkte, att sjöfart vore något annat och vidsträcktare än segelfart: att rännan icke blifvit uppsågad utan uppbråkad, samt att, om vinden varit tjenlig, fartyg kunnat segla i rännan.

Söderberg et Haak förmenade, att Michaëlsson et c:i icke kunde ega rätt att genom sina åtgärder öka Söderberg et Haaks förpligtelser eller tvinga dem att emottaga mera jern än eljest.

N. Rev. (t. f. rev.-sekr.:ne von Krusenstjerna, föredragande, samt Hasselrot och Dickson) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte finna skäl ej vara anfördt, som kunde till ändring i hofr:ns dom föranleda.

Sedan handlingarne cirkulerat, företogs saken till afgörande den 28 April 1879 inför H. D., hvars fleste ledamöter (just.-råden Södergren, Naumann, Huss och Ostergren) biföllo N. Rev.:s hemställan.

Just.-råden frih. Leuhusen, Wretman och Svedelius pröfvade rättvist att, med ändring af hofr:ns dom, fastställa rådst.-r:ns beslut.

Kongl. Majts dom utgafs den 20 Maj 1879.