Jäf mot ledamot i expropriationsnämnd, tillkommet innan nämndens utlåtande afgifvits, men först i Hofrätt anmäldt. K. F. den 14 April 8866, § 21.
11 mars 1878
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 21–24 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 21–24 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 11 Mars 1878». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Sedan Kongl. Maj:t förklarat Stockholms stad berättigad att för Klara Strandgatas framdragande genom qvarteret Lagerbärsträdet få exproprierad den för gatuläggningen nödiga del af tomten N:o 16 i nämnda qvarter, anhöll Stockholms stad genom dess ombudsman, efter uppdrag af drätselnämndens l:sta afdelning, om nämnds tillsättande och instämde tomtens égaré byggmästaren H. Hallström till Stockholms rådst.rätt under påstående, att han måtte inför nämnda
s. 22 Sida 22 i årgången börjar här
domstol utföra sin talan om ersättningens belopp och deltaga i val af nämnd.
Sedan Hallström utfört sin talan och staden förklarat sig villig lösa hela tomten, företogs den 4 Mars 1878 val af nämnd, dervid bland andra af staden utsågs direktören E. Fränckel.
Då något jäf hvarken anmäldes eller kunde utrönas, förklarades nämnden ojäfvig, hvarefter och sedan uteslutningar i behörig ordning egt rum, nämnden den 18 Mars 1878 aflade ed.
Härefter sammanträdde nämnden för värdering af tomten och afgaf den 18 April sitt utlåtande, hvilket genom rådst.r:ns beslut den 6 påföljde Maj förklarades skola lända till efterrättelse.
Administratorerne i Hallströms bo I. Hirsch, W. Ditzinger och O. Seippel samt fabrikören W. Wiklund, den sistnämnde såsom innehafvare af inteckningar i Hallströms tomt, hvilka icke kunnat ur löseskillingen till fullo gäldas, yrkade sedermera hos Svea hofrätt, att som, efter hvad de dåmera fått veta, Fränckel, sedan han blifvit vald till ledamot i nämnden, blifvit i Mars 1878 utsedd till stadsfullmäktig i Stockholm från den 1 derpåföljde April, och Fränckel sålunda egt i saken del då han den 18 i sistnämnda månad i nämndens utlåtande deltagit, berörda utlåtande och rättens beslut måtte upphäfvas och ärendet visas åter till rådst.r:n för ojäfvig nämnds tillsättande.
Klaganderne företedde transsumt af magistratens protokoll den 23 Mars 1878, enligt hvilket, vid föredragning af valprotokollen för 14—16 samt 21—22 Mars, befunnits, vid jemförelse af de för en hvar utförda röstetal, att Fränckel blifvit vald till stadsfullmäktig inom 2:dra valkretsen.
Uti infordrad förklaring bestred Stockholms stad berörda yrkande, enär, enligt 21 § i expropriationslagen, »hofrätt icke egde till pröfning upptaga jäf, som icke vid underrätt yppadt var, då nämnden sattes», hvartill komme, att jäfvet varit för handen redan då nämnden »sattes» eller den 18 Mars, vid hvilket tillfälle eden blifvit aflagd. Enligt
s. 23 Sida 23 i årgången börjar här
»transsumt af protokollet vid val af stadsfullmäktige för Stockholms 2:dra valkrets, hållet inför magistratens deputerade den 15 Mars 1878», hade Fränckel samma dag blifvit vald; och i allt fall kunde denne icke såsom stadsfullmäktig anses ega i saken del, då han ej kunde af densamma vänta större nytta eller skada än öfriga kommunens medlemmar.
Genom utslag den 25 September 1878 utlät sig hofr:n: att som klagandernes yrkande att nämndens utlåtande och rådst.r:ns beslut måtte undanrödjas grundade sig allenast derpå, att Fränckel, hvilken efter nämndens sättande blifvit vald till stadsfullmäktig och således skulle varit jäfvig, det oaktadt deltagit i nämnden, men, efter hvad handlingarne utvisade, jäfvet tillkommit redan den 15 Mars eller mera än en månad innan nämnden afgifvit sitt utlåtande, utan att klaganderne derförinnan eller sedermera innan rådst.r:ns beslut meddelades, vid rådst.r:n yppat detsamma, funne hofr:n, med afseende å grunderna till 21 § af K. F. den 14 April 1866, besvären icke kunna till pröfning upptagas.
Administratorerne jemte Hallström och Wiklund anförde hvar för sig besvär under samma yrkanden, som blifvit i hofr:n framstälda; yrkande Wiklund derjemte alternativt, att saken måtte till hofr.:n åter förvisas.
Administratorerne och Hallström ansågo ofvan åberopade 21 § af expropriationslagen icke vara tillämplig, då jäf tillkommit först efter nämndens sättande, och de varit fullkomligt okunniga om jäfvet; hvarjemte Wiklund erinrade, att utaf 3 § i nämnda lag, enligt hvilken redan innan uteslutningen egde rum ledamöterne skulle förklaras ojäfvige, torde följa, att pröfning af jäf efter det nämnden blifvit satt icke borde vid underrätt förekomma.
Stockholms stads ombudsman anmärkte, att 21 § tillkommit för att afklippa tillskapande af jäf sedan nämndens beslut blifvit kändt.
Målet föredrogs den 11 Mars 1878 inför H. D. (i närvaro af just.-råden Södergren, frih. Leuhusen, Wretman,
s. 24 Sida 24 i årgången börjar här
Naumann, Huss, Svedelius och Östergren); och fann H. D. skäl icke vara anfördt, som kunde verka ändring i hofr:ns öfverklagade utslag.