i ett tvistemål fullföljer part vad till Hofrätt, men fogar ej vid sin inlaga borgen för kostnad och skada, utan endast intyg af kyrkherde att hon var så fattig att hon ej förmådde ställa sådan borgen. Se H. D:s Minnesbok i årgången 1879, sid. 759.
21 februari 1872
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 421–423 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 421–423 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 21 Februari 1872»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Handelsresanden Oskar Nilsson och hans syster lärarinnan Julie Nilsson yrkade hos Stockholms rådst.rätt: att, som handelsidkerskan enkan Constantia Eugenia Neunaber, hvilken enligt hyreskontrakt den 24 September 1878 af Oskar Nilsson pä ett års tid från den 1 derpåföljande Oktober till samma dag 1879 förhyrt en lägenhet, bestående af två rum med kök, uti den Oskar Nilsson och hans syster tillhöriga fasta egendomen N:o 5 i qvarteret Andromeda inom Nicolai församling, med adressn:r 7, vid Skärgårdsgatan, uthyrt en del af nämnde lägenhet till prostituerade qvinnor, enkan Neunaber måtte på grund af bestämmelserna i berörda kontrakt, förklaras hafva förverkat detsamma och i följd deraf vara, utom till annan påföljd, skyldig att, jemte hos henne inneboende personer, genast från lägenheten afflytta.
Enkan Neunaber yrkade åter efter genstämning att af vederparterna erhålla ersättning för den skada hon i sin handelsrörelse lidit derigenom, att Oskar Nilsson från ifrågavarande lägenhet utvisat hennes kunder.
Genom dom den 18 November 1878 utlät sig rådst.- r:n och förpligtade af anförda orsaker enkan Neunaber att genast med den eller dem, hon hos sig inhyst, afflytta från ifrågavarande lägenhet samt lemnade hennes i saken framstälda ersättningsanspråk utan afseende.
Enkan Neunaber fullföljde efter vad talan till Svea hofrätt.
I dom den 20 Mars 1879 yttrade hofr:n: att som, enligt den enkan Neunaber meddelade vadehänvisning, det ålegat enkan Neunaber att vid vadeinlagan foga borgen för den kostnad och skada, hofr:n kunde känna henne skyldig
s. 422 Sida 422 i årgången börjar här
att i saken gälda sina vederparter, men enkan Neunaber, som till hofr:n ingifvit ett af kyrkherden R. Kittan utfärdadt intyg, att sökanden vore sä fattig, att hon icke förmådde ställa sådan borgen, som berördt vore, icke härigenom eller annorledes fullgjort hvad uti ifrågavarande hänseende blifvit henne till iakttagande föreskrifvet; alltså funne hofr:n, i förmågo af 26 kap. 1 § Rättegångsbalken, sådant detta lagrum lydde enligt K. F. den 18 April 1849, enkan Neunaber hafva förlorat sitt vad och talan emot rådst.- r:ns dom.
Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Törneqvist samt assessorerne Böök och Geijer.
Ifrån beslutet var v. här.höfdingen L. H. Montelius skiljaktig och yttrade: »Då, enligt ett vid vadeinlagan fogadt, af kyrkherden G. Kittan utfärdadt intyg, enkan Neunaber i följd af fattigdom ej kunnat ställa borgen för den kostnad och skada, som hon blefve förpligtad att sina vederparter i saken gälda, anser jag för min del den omständighet, att sådan icke finnes handlingarne bilagd, ej utgöra hinder för upptagande till hufvudsaklig pröfning af enkan Neunabers talan.»
Enkan Neunaber fullföljde saken till Kongl. Maj:t.
N. Rev. (rev.sekr. Lagergren och konst, rev.sekr. von Krusenstjerna} hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom.
Föredraganden, rev.sekr. Fåhrceus, afgaf följande yttrande: »Enär, enligt ett af kyrkherden i härvarande Tyska församling R. Kittan den 4 December 1878 meddeladt, vid vadeinlagan till hofr:n fogadt intyg, sökanden i anseende till fattigdom ej förmådde ställa borgen för den kostnad och skada, hofr:n kunde känna sökanden skyldig att i målet gälda sina vederparter, samt vid berörda förhållande den omständighet, att sådan borgen ej blifvit af sökanden hos hofr:n företedd, ej torde lagligen utgjort hinder för höfr:n att sökandens derstädes fullföljda talan till pröfning upptaga, hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med undanrödjande af hofr:ns dom, visa
s. 423 Sida 423 i årgången börjar här
saken åter till bemälde rätt, som skulle ega att densamma, uppå anmälan, ånyo till behandling företaga och dermed laglikmätigt förfara.»
Sedan målet den 8 Oktober 1879 föredragits inför H. Dis ena afdelning, förordnades efter öfverläggning till dom, att, jemlikt stadgan den 21 April 1876, målet skulle af H, D:s begge afdelningar samfäldt afdömas.
Vid målets föredragning den 12 November 1879 inför H. D. in pleno gillade H. D:s fleste ledamöter (just.råden Södergren, frih. Leuhusen, Naumann, Rabe, Olivecrona, Huss, von Segebaden, Svedelius och Ryding) den af föredraganden yttrade särskilda mening.
Just.råden Carleson, Wretman, von Hofsten, Lindhagen, Hernmarck, Östergren och Wedberg biföllo N. Rev:s underdåniga betänkande.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 27 November 1879.
Anm. I en likartad fråga hade hofr:n öfver Skåne och Blekinge, enligt dom den 5 Maj 1871, enär den vädjande ansåges icke hafva styrkt sin oförmåga att ställa borgrn för kostnad och skada, förklarat honom hafva förlorat rätt till talan emot här.r:ns utslag.
N. Rev. (rev.sekr:ne Svedelius, Adlers och Glimstedt) hemstälde, att enär ett af den vädjande i hofr:n företedt fattigdomsbevis måtte anses innefatta vitsord om hans oförmåga i berörda hänseende, Kngl. Maj:t måtte finna skäligt, med undanrödjande af hofr:ns dom, visa saken åter till hofr:n.
Denna hemställan bifölls vid sakens föredragning den 25 Januari 1872 i H. D. (i närvaro af just.råden Qvensel, Södergren, frih. Leuhusen, Bolin, Rabe, Dreijer och Olivecrona).
(Kongl. Maj:ts dom utgafs den 21 Februari 1872.)