Ränta för intecknad fordran rätteligen beräknad allenast för ett år enligt 127 § Utsökningslagen, eller till och med för en tid af tre år enligt 17 kap. 9 § Handelsbalken ? Skyldighet att vid köpeskillingsliqviden förete fordringsbeviset.
19 november 1879
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 424–426 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 424–426 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 19 November 1879». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Sedan huset och tomten litt. K. i Getebergsängen i Göteborg, tillhörigt W. Reis’ konkursbo, blifvit exsekutivt försåldt för 27,500 kr:, verkstälde magistraten i nämnde stad fördelning af köpeskillingen, hvarvid förklarades, att, enär två särskilda af Reis den 28 Oktober 1875 utfärdade, samma dag under n:r 1403 och 1404 i fastigheten intecknade skuldsedlar, hvardera å 5,000 kr., icke blifvit uppvisade den i samma skuldebref föreskrifna ränta allenast skulle beräknas för ett år.
Såsom innehafvare af berörda två skuldebref klagade Skandinaviska kreditaktiebolaget i Göta hofrätt och företedde bestyrkta afskrifter af skuldebrefven, derå räntan fanns afskrifven endast till den 26 Februari 1876, samt yrkade på grund häraf att utbekomma ytterligare 2 års ränta, som borde afgå från det sista inteckningshafvaren Wilh. Röhss et c:i tilldelade belopp.
Hofr:n fann (utan kommunikation) i utslag den 1 Juli 1879 ej skäl bifalla bolagets ändringssökande.
Om detta utslag förenade sig presidenten Gegerfelt, assessorerne C. Lothigius och C. Hessle samt v. här.höfdingen Ljunggren.
Ifrån detta beslut voro hofrättsrådet Lothigius och v. här.höfdingen Arfvidsson skiljaktige och yttrade — sedan deras hemställan, att öfver besvären måtte infordras vederbörandes förklaring, blifvit af presidenten och öfrige ledamöter afslagen —, att då, enligt 17 kap. 9 § Handelsbalken, bolaget egde förmånsrätt i köpeskillingen för 3 års ränta å dess intecknade fordringar, samt denna bolagets rätt icke kunde vara bolaget betagen genom stadgandet i
s. 425 Sida 425 i årgången börjar här
127 § Utsökningslagen, bemälde ledamöter ville, enär nu visats, att ränta för 3 år vore å bolagets fordringar ogulden, meddela den rättelse i köpeskillingsliqviden, att, utöfver hvad bolaget derigenom tilldelats, detsamma skulle erhålla utaf det handelsbolaget W. Röhss et c:i tilldelade belopp ytterligare 2 års ränta å ifrågavarande fordringarne med 1,200 kr.
Skandinaviska kreditaktiebolaget sökte ändring hos Kongl. Maj:t under yrkande om bifall till sin talan i hofr:n eller åtminstone rätt att i tvistemålsväg söka frånvinna Röhss et c:i ifrågavarande belopp; anförande bolaget: bolagets rätt till tre års ogulden ränta vore grundad å 17 kap. 9 § Handelsbalken och kunde icke betagas bolaget genom 127 § Utsökningslagen, som icke hade retroaktiv verkan. Stadgandet i sistnämnda lagrum, att ränta beräknas för ett år, der det ej visas, att den för annan tid innestår, kunde icke hafva den betydelse, att inteckningshafvare, som, innan liqviden vunnit laga kraft, styrkte att ränta för längre tid innestode, skulle vara densamma förlustig. Derest bolaget icke egt att fordra fullt ett års ränta, hade det ju icke varit berättigadt att utfå mer än sin rätta fordran, hvaraf borde följa, att bolaget borde utbekomma sin verkliga fordran, då den utreddes innan laga kraft åkommit liqviden.
Wilh. Röhss et c:i, hvilka hördes öfver besvären, yrkade fastställelse af hofr:ns utslag och anmärkte, att fordringsegare, som ville komma i åtnjutande af mer än ett års ränta, vore pligtig uppvisa fordringshandlingen vid liqviden. Lagens stadgande om 3 års ränta vore icke ändrad genom en bestämning angående den tid, inom hvilken anmälan borde ske. För öfrigt innehade bolaget ifrågakomne reverser såsom hypothek för ett kassakreditiv till nämnda belopp samt ämnade för konkursboet redovisa öfverskottet, derom utredning kunnat ske, derest reverserne företetts vid liqviden. I allt fall blefve Röhss et c:i, derest bolaget berättigades att i tvistemålsväg föra talan, förhindrade att under längre tid döda inteckningarne.
Målet föredrogs den 19 November 1879 inför H. D., hvars fleste ledamöter (just.råden Södergren, Babe, Olive-
s. 426 Sida 426 i årgången börjar här
crona, von Segebaden och Wedberg) funno skäl icke vara anfördt, som uti hofr:ns öfverklagade utslag kunde verka ändring.
Just.råden frih. Leuhusen och Hernmarck yttrade, att enär Skandinaviska kreditaktiebolaget med handlingar, som blifvit i hofr:n företedde, visat, att vid köpeskillingens fördelning ränta ä ifrågavarande 2 skuldebref icke varit gulden för längre tid än till den 26 Februari 1876, just.råden, på grund af 17 kap. 9 § Handelsbalken, sådant nämnda lagrum lyder i K. F. den 16 Juni 1875, pröfvade rättvist, med ändring af hofr:ns utslag, förklara bolaget berättigadt att af de medel, som vid fördelningen blifvit Röhss et c:i tilllagda, undfå ränta å skuldebrefvens belopp för ytterligare 2 år med 1,200 kr.