Naumanns tidskrift 1880 s. 436

Sedan bruksegaren P. D. af Burén, under åberopande af Göta hofrätts resolution den 3 December 1729 och Kongl. Maj:ts utslag den 12 Januari 1874, hvarigenom patronatsrätt inom Egeby och Rinna församlingar tillerkänts egarne till det af Burén tillhöriga Boxholms säteri, till domkapitlet i Linköping ingifvit kallelse för sacri ministerii adjunkten A. Eriksson att vara komminister i Rinna församling, men domkapitlet genom utslag den 31 Mars 1877 ogillat den ingifna kallelsen, hade Kongl. Maj:t, på besvär af bemälde af Burén, genom utslag den 3 derpåföljande Augusti, enär nyssbemälde församling bestridt den af honom sålunda påyrkade rättigheten, funnit, med undanrödjande af domkapitlets beslut, skäligt förklara, att vederbörande egde att vid behörig domstol sin talan rörande ifrågavarande patronatsrätt anhängiggöra och utföra.

I stämning till hofr:n yrkade härefter af Burén, att, med ogillande af den invändning, Rinna församling framstält mot af Buréns befogenhet att kalla komminister, hofr:n måtte förklara honom, såsom egare till Boxholms säteri, berättigad att fortfarande innehafva och utöfva den patronatsrätt till Rinna församling, som af ålder tillhört innehafvaren af säteriet.

Under rättegången upplystes, att friherrarne Conrad och Gabriel Ribbing på 1720-talet hos Kongl. Maj:t gjort ansökning om jus patronatus till Egeby och Rinna församlingar, dervid Kongl. Maj:t hänskjutit frågans afgörande till Göta hofrätt, som i resolution den 3 December 1729 yttrade, hurusom upplyst blifvit, bland annat, att Egeby kyrka af begynnelsen uppförts på en Ribbingska familjen eller Bockesholmsherrskapet tillhörig frälsejord och sedermera af herrskapen på Bockesholm (i Egeby) och Mossebo (i Rinna)

s. 437 Sida 437 i årgången börjar härKopiera citering

med egna medel reparerats och till stor del utvidgats, och funne hofr:n de Ribbingska herrar arfvingar och familjen jus patronatus till Egeby och Rinna församlingar sig fullkomligen förvärfvat hafva, och pröfvade fördenskull rättvist dem böra samma förmån för deras sätesgårdar i berörda församlingar rättmäteligen tillgodonjuta; att på 1770-talet dåvarande egaren till Boxholms gods, friherre Adolf Rudbeck, hos Kongl. Maj:t klagat deröfver, att konsistorium i Linköping förvägrat honom att besätta en i Rinna församling ledig kaplanssyssla, enär, efter konsistorii förmenande, sådant skulle vara stridande emot 9 § i 1766 års resolution på presterskapets besvär; att, i anledning af dessa besvär, Kongl. Majst genom utslag den 12 Januari 1774, förklarat att, då den Ribbingska arfvingarne och familjen genom förenämnda resolution tillerkända patronatsrätt inom Egeby och Rinna församlingar för deras der belägna sätesgårdar icke vore inskränkt till kyrkherdelägenheten allena, samt Rudbeck, såsom egare till det Ribbingska familjen vid resolutionens meddelande tillhöriga Boxholms gods, äfven vore egare af denna, samma egendom tillerkända rättighet, funne Kongl. Maj:t den af konsistorium åberopade 9 § af 1766 års resolution icke vara till målet lämplig eller kunna hindra Boxholms säteris egare att vid utöfningen af dess till Egeby och Rinna församlingar erhållna fullkomliga jus patronatus jemväl kalla kaplan i dessa församlingar.

Rinna' församling genmälde: 1729 års resolution tillerkände, på grund af herrskapens på Boxholm och Mossebo frikostighet mot kaplanen, familjen Ribbing patronatsrätt för deras sätesgårdar i Egeby och Rinna församlingar. Af Burén hade emellertid år 1857 till Joh:s Isacksson sålt säteriet Mossebo m. fl. hemman och lägenheter och egde icke vidare någon fastighet i Rinna. Vid försäljningen af Mossebo hade af Burén visserligen för sin lifstid förbehållit sig patronatsrätten vid tillsättande af ecklesiastika tjenstemän i Egeby och Rinna, hvilket förbehåll dock varit olagligt, då patronatsrätt vore ett jus reale, som vidhäftade säteriet Mossebo. 1774 års utslag afsåge icke tvist huruvida egaren af Boxholm

s. 438 Sida 438 i årgången börjar härKopiera citering

såsom jordegare i Egeby, egde rätt att kalla prest jemväl för Rinna, utan huruvida egaren af de då förenade godsen Egeby och Mossebo egde kalla jemte kyrkherde i Egeby jemväl kaplan i Rinna, hvilken sistnämnda fråga afgjordes till förmån för egaren af Boxholm under uttryckligt åberopande af att patronatsrätten tillerkänts hans fångesmän såsom egare till sätesgårdar både inom Rinna och Egeby församlingar. Det vore visserligen sant, att Kongl. Maj:ts utslag 1774 förklarat patronatsrätten, som genom 1729 års resolution tillerkänts Ribbingska familjen, böra betraktas såsom ett jus reale, åtföljande sätesgårdarne, men deraf följde att, då af Burén upphört att ega någon sätesgård i Rinna, han icke heller vidare egde någon patronatsrätt. Båda församlingarne voro visserligen förenade till ett pastorat, och kyrkherden i Egeby hade jemväl vissa rättigheter och skyldigheter i Rinna församling, men kaplanen i Rinna åtnjöte deremot icke någon lön från Egeby ej heller hade han derstädes någon tjenstgöringsskyldighet i annat fall än efter frivillig öfverenskommelse emellan honom och kyrkherden eller till följd af konsistorii särskilda förordnande. På grund häraf yrkades stämningens ogillande.

Sterbhusdelegarne efter af Burén, som den 20 Mars 1878 aflidit, anmärkte: Då 1729 års resolution tillerkände Ribbingska familjen patronatsrätt i Egeby och Rinna församlingar för dess sätesgårdar i berörda församlingar, hade antagligen dermed åsyftats Boxholm och Mossebo. Uttrycket »sätesgårdar» härledde sig från konsistoriiombudets vid undersökningen fälda yttrande, att herrskapen på »Boxholm och Mossebo» med egna medel reparerat Egeby kyrka, och betecknade det då förhanden varande förhållandet, men innefattade icke grunden för patronatsrätten. Den jord, som upplåtits till Egeby kyrka, vore tagen från Boxholmsgodset, och endast till denna kyrka, ej till Rinna, hade familjen gifvit förmåner och skänker. 19 kap. 12 § kyrklagen utmärkte, att det uteslutande vore upplåtelse af jord till kyrka eller prestbol, som medförde patronatsrätt; och då sådan upplåtelse skett endast från Boxholm, hade Ribbingska

s. 439 Sida 439 i årgången börjar härKopiera citering

familjen erhållit patronatsrätten såsom egare af Boxholm och icke såsom innehafvare af Mossebo. Under det 1729 års resolution talade om en mera personlig förmån för för en viss familj, såsom innehafvare af Boxholms säteri, förklarades genom Kongl. Maj:ts utslag 1774, att patronatsrätten medföljde sjelfva egendomen Boxholm, hvaremot Mossebo icke omnämndes, hvaraf syntes, att af Buréns tolkning af 1729 års resolution af Kongl. Maj:t då ansetts rigtig eller att patronatsrätten utöfvades allenast för Boxholmsgodsen. 1774 års utslag afgjorde icke allenast tvisten om rätt för patronus att tillsätta jemväl komminister i annexet, utan innefattade äfven ett uttryckligt förklarande att patronatsrätten tillkomme egaren af Boxholm såsom sådan, utan afseende å hvilken slägt han tillhörde. Den omständigheten att af Burén icke hade fastighet i Rinna socken betydde mindre, då han egde Boxholm, som låge inom patronatet Egeby-Rinna, och Rinna icke vore en sjelfständig församling. Om det vore så vigtigt, att af Burén skulle ega jord äfven inom Rinna, skulle man äfven måhända vilja förneka af Burén rätt att kalla kyrkherde i Egeby, eftersom denne äfven egde handhafva själavården i Rinna. 1766 års resolution förutsatte, att af en moder- och en annexförsamling, den ena vore patronel och den andra konsistoriell, i hvilket fall nominationen utöfvas turvis af patronus och församlingen, hvadan patronus för utöfvande af sin rätt icke behöfde ega jord i båda församlingarne. Hvad beträffade det förbehåll om patronatsrättens utöfning under sin lifstid, som af Burén gjort vid försäljningen af Mossebo, så torde, i fall, såsom församlingen påstode, patronatsrätten vore bunden vid jorden, berörda förbehåll vara ogiltigt och sakna all betydelse. Skulle åter förbehållet vara lagligen giltigt, så hade af Burén i lifstiden också gjort denna rätt gällande genom att begagna rättigheten att till domkapitlet ingifva den kallelse, som föranledt denna rättegång.

Uti dom den 18 Oktober 1878 utlät sig hofr:n: att hofr:n vid granskning af handlingarne inhemtat, att, i anledning af presidenten i Kongl. Bergskollegium friherre

s. 440 Sida 440 i årgången börjar härKopiera citering

C. Ribbings, â egne och hans broder generallöjtnanten friherre G. Ribbings vägnar, hos Kongl. Maj:t i underdånighet gjorda ansökning om jure patronatus till Egeby och Rinna, församlingar, hofr:n, till hvars afgörande denna fråga hanskjutits, enligt resolution den 3 December 1729 — hvari upptagits, hurusom upplyst blifvit, bland annat, att Egeby kyrka af begynnelsen uppförts på en Ribbingska familjen eller Bockesholms-herrskapet tillhörig frälsejord och sedermera af herrskapen på Boxholm och Mossebo med egna medel reparerats och till en stor del utvidgats, — funnit de Ribbingska herrar arfvingar och familjen jus patronatus till Egeby och Rinna församlingar sig fullkomligen förvärfvat hafva och fördenskull pröfvat rättvist dem böra samma förmån för deras sätesgårdar i berörde församlingar rättmäteligen tillgodonjuta; att Kongl. Maj:t, på underdåniga besvär af hofmarskalken friherre Adolf Rudbeck deröfver, att konsistorium i Linköping förvägrat honom, ehuru han var egare till Boxholms gods, att besätta en vid Rinna församling ledig kaplanssyssla, enär sådant skulle vara stridande emot 9 § i 1766 års resolution på presterskapets besvär,, genom utslag den 12 Januari 1774 förklarat, att då den Ribbingska arfvingarne och familjen genom förutnämnda resolution tillerkända patronatsrätt inom Egeby och Rinna församlingar för deras der belägna sätesgårdar icke vore inskränkt till kyrkherdelägenheten allena, samt hofmarskalken Rudbeck, såsom egare till det Ribbingska familjen vid resolutionens meddelande tillhöriga Boxholms gods, äfven vore egare af denna samma egendom tillerkända rättighet, funne Kongl. Maj:t den af konsistorium åberopade 9 § af 1766 års resolution icke vara till målet lämplig eller kunna hindra Boxholms säteris egare att vid utöfningen af dess till Egeby och Rinna församlingar erhållna fullkomliga jus patronatus jemväl kalla kaplan i dessa församlingar; samt att å sökandesidan i målet hufvudsakligen invändts, att som de sätesgårdar, för hvilka Ribbingska familjen genom resolutionen 3 December 1729 medgifvits patronatsrätt inom Egeby och Rinna församlingar, utgjorts af Boxholm i Egeby och

s. 441 Sida 441 i årgången börjar härKopiera citering

det dermed då förenade Mossebo i Rinna församling, men svaranderne, då P. D. af Burén i lifstiden försålt Mossebo, icke egde någon fastighet inom Rinna församling, samt komministern derstädes hvarken åtnjöte lön från Egeby eller i denna församling hade tjenstgöringsskyldighet annorstädes än efter öfverenskommelse mellan honom och kyrkherden, eller i följd af konsistorii särskilda förordnande, Rinna församling fortfarande bestrede rättighet för Boxholms egare att tillsätta prest inom församlingen; och ehuru, efter hvad upplyst vore, de i hofr:ns resolution af den 3 December 1729 afsedde, Ribbingska familjen då tillhöriga sätesgårdarne varit Boxholm i Egeby och Mossebo i Rinna församling, samt sistnämnda egendom numera icke vore med Boxholms säteri förenad utan öfvergått till särskild egare; likväl, emedan Egeby och Rinna församlingar vore till ett pastorat förenade, samt vid sådant förhållande den genom sagde resolution och Kongl. Maj:ts ofvan anmärkta utslag Boxholms säteris egare tillerkända patronatsrätt lagligen icke kunde tydas annorlunda, än att samma rättighet afsåge tillsättande jemväl af ifrågavarande komministerbeställning; ty och då i förevarande mål frågan om eller i hvilken mån egaren till Mossebo egde att i utöfningen af nyssberörda rättighet med svaranderna deltaga, icke utgjorde föremål för bedömande, pröfvade hofr:n rättvist att, med ogillande af hvad å Rinna församlings sida blifvit mot Boxholms säteris égares befogenhet att kalla komminister i församlingen invändt, förklara svaranderne, såsom egare till samma säteri, berättigade att fortfarande innehafva och utöfva den patronatsrätt inom Rinna församling, som af ålder tillhört innehafvarne af säteriet.

Rinna församling fullföljde saken till Kongl. Maj:t och anmärkte, att om den sätesgårdarne tillerkända patronatsrätten kunde utöfvas af egaren till ena sätesgården, så måste densamma väl tillkomma egaren af den sätesgård, som vore belägen inom församlingen. Dessutom bevisade af Buréns förbehåll för hans lifstid, att han sjelf hyst denna åsigt, ehuru förbehållet varit alldeles olagligt.

s. 442 Sida 442 i årgången börjar härKopiera citering

N. Rev. (rev.sekr. Åbergsson, föredragande, konst, rev.- sekr. Westman samt t. f. rev. sekr. Hasselrot) hemstälde i underdånighet att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom.

Sedan handlingarne cirkulerat företogs målet till afgörande den 4 November 1879 inför H. D. (i närvaro af just.råden, Södergren, Naumann, Rabe, Lindhagen, Svedelius, Östergren och Ryding) hvarvid N. Rev:s hemställan bifölls.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 2 December 1879.