Angående fördelning mellan rättens ombudsman och sysslomannen i konkurs af arfvodet för boets förvaltning. Konkurslagens 67 §.

3 december 1879


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 1,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 458–461 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 458–461 där är samma sidor som här.
  • Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 3 December 1879»
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Domstolens referat

I bruksegaren N. Danielssons å Delary är 1866 började konkurs blefvo kommissionslandtmätaren S. G. Esping och landthandlanden S. Strandberg utsedde till sysslomän och kommissarien F. Wikström förordnad till rättens ombudsman.

Vid sammanträde den 31 Maj 1872 beslöto borgenärerne i nämnda konkurs, att af konkursboets medel skulle utgå dels 2,000 kr. till sysslomännen i ersättning för förvaltningen af konkursmassans bruksegendom och försäljning af lösegendomen, dels 2,000 kr. i s. k. sysslomannaarfvode till fördelning emellan sysslomännen och rättens ombudsman och dels reseersättning till såväl sysslomännen som rättens ombudsman efter 2 hästar hvar, deri inbegripet dagtraktamente, eller, derest jernväg begagnats, kostnaden för andra klassens biljett.

Öfver detta beslut anförde såväl Esping och Strandberg som Wikström besvär hos Sunnerbo här.rätt samt yrkade :

Esping och Strandberg, att, med afseende å sysslomannabefattningens omfång och synnerliga besvärlighet, sysslomannaarfvodet måtte, utöfver det belopp 2,000 kr., som tilllagts dem såsom godtgörelse för bruksegendomens förvaltning och lösegendomens försäljning, bestämmas till 4,000 kr. jemte ersättning för resor i konkursmassans ärenden med skjutslega efter 2 hästar och 5 kronor i dagtraktamente,

samt Wikström, att, som borgenärerne enligt lag ej egt besluta om fördelningen af sysslomannaarfvodet emellan rättens ombudsman och sysslomännen och således obehörigen uteslutit Wikström från andel af det sysslomännen ensamt tilldelade beloppet 2,000 kr., hvilket jemväl

s. 459 Sida 459 i årgången börjar här

måste betraktas såsom sysslomannaarfvode, Wikström måtte tillerkännas den honom tillkommande andel eller en tredjedel af hela det bestämda sysslomannaarfvodet 4,000 kr.

Klagandene fordrade derjemte ersättning för rättegångskostnaden, Wikström särskildt för den kostnad, 5 kr. 30 öre, han haft derigenom att han enligt här r:ns föreskrift genom kungörelse i post- och inrikestidningar kallat borgenärerne till sammanträde för att taga del af sysslomännens och Wikströms besvär.

Danielsson och hans borgenärer bestredo sysslomännens anspråk på högre arfvode än dem redan blifvit tillerkändt. Boets fastigheter hade nämligen blifvit sålda af exsekutor, som uppburit försäljningsprovision derför och redovisat köpeskillingen till inteckningshafvarne. Med denna försäljning och redovisning hade sysslomännen ej haft något besvär. Hvad lösegendomen beträffade, hade den blifvit såld i klump och till en enda person.

Sysslomännen erinrade, att de med försäljningen af en konkursboet tillhörig fastighet tagit den befattning, att de föranstaltat om fastighetens försäljning i exsekutiv ordning. I öfrigt anförde sysslomännen, att de måst använda omkring 3 månader allenast för att till sig från gode männen inventera boets lösa egendom och ungefär lika lång tid för att ånyo inventera egendomen, då den skulle öfverlemnas till köparen. Derjemte åberopade sysslomännen konkurshandlingarne till bevis derom, att utredningen af boet medfört mycket besvär och vidlyftig skriftvexling.

Wikströms yrkande bestreds af sysslomännen.

Genom utslag den 8 April 1878 utlät sig här.r:n: att som Esping och Strandberg icke anfört sådane omständigheter, som, emot förekommet bestridande, kunde berättiga dem till förhöjning af det arfvode för konkursboets förvaltning, borgenärerne å sammanträdet den 31 Maj 1872 åt dem anslagit, samt sysslomannaarfvodet icke syntes för lågt tilltaget, synnerligast då i betraktande toges det särskilda belopp af 2,000 kr., som tilldelats sysslomännen för förvaltningen af konkursboets fastigheter och försäljningen af dess

s. 460 Sida 460 i årgången börjar här

lösegendom, kunde ändring i borgenärernes beslut, sävidt det anginge bestämmandet af arfvode och ersättning för resor i konkursboets angelägenheter åt sysslomännen, icke bifallas; och att, enär icke heller Wikström framlagt sådana skäl, som kunde berättiga honom att erhålla någon anlott i de 2,000 kr., som borgenärerne för förvaltningen af konkursboets fastigheter och försäljningen af dess lösegendom särskildt tilldelat sysslomännen, blefve borgenärernes beslut, hvad ersättningen åt Wikström anginge, jemväl lemnadt utan ändring; hvarjemte här.r:n förklarade, att parternes yrkande om ersättning för rättegångskostnaden icke kunde i annan mån bifallas, än att Strandberg och Esping ålades att hvardera till Wikström utgifva en tredjedel af kostnaden för kungörelse i post- och inrikestidningar jemte postporto med 1 kr. 76 öre.

Såväl Esping och Strandberg som Wikström vädjade till Göta hofrätt, som i dom den 20 December 1878 yttrade: att enär den af borgenärerne bestämda ersättning af 2,000 kr. till sysslomännen för förvaltning af konkursmassans bruksegendom och försäljning af dess lösegendom jemväl måste betraktas såsom sysslomannaarfvode, helst upplyst vore, att försäljning af lösegendomen, med undantag af en ringa del deraf, tillgått sålunda, att densamma af borgenärerne vid ett deras sammanträde den 14 Sept. 1866 afyttrats utan auktion till en person för 40,000 kr.; alltså och då med afseende såväl derå, att konkursmassans fastigheter, utom ett mindre hemman, blifvit försålde af exsekutor till följd af före konkursens början skedd utmätning, som å hvad för öfrigt i saken förekommit, det sammanlagda sysslomannaarfvodet, 4,000 kr., ej kunde anses vara för lågt tilltaget, funne hofr:n Espings och Strandbergs talan ej föranleda ändring i här.r:ns utslag; men som det icke tillkommit borgenärerne att afgifva någon bestämmelse rörande fördelningen af sysslomannaarfvodet emellan sysslomännen och rättens ombudsman, samt det finge anses skäligt att en fjerdedel af det, enligt hvad ofvan blifvit nämndt, till 4,000 kr. bestämda sysslomannaarfvodet tilldelades rättens ombudsman

s. 461 Sida 461 i årgången börjar här

för hans besvär, blefve här.r:ns utslag härutinnan sålunda ändradt, att Wikström förklarades berättigad att af sysslomannaarfvodet bekomma 1,000 kr.

I denna dom sökte Esping och Strandberg i und. ändring hos Kongl. Maj:t.

I und. betänkande hemstälde N. Rev. (rev.sekr. Herslow, föredragande, samt konst. rev.sekr:ne Lilienberg och von Krusenstjerna), att Kongl. Maj:t ej måtte finna skäl till annan ändring i hofr:ns dom, än att Esping och Strandberg förklarades berättigade att, förutom dem enligt samma dom tillkommande arfvode och reseersättning, jemväl åtnjuta dagtraktamente för hvarje af dem i konkursboets ärenden företagen resa med 5 kr. hvardera för hvarje dag, som till resan åtgått.

Saken föredrogs den 4 November 1879 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, Wretman, von Hofsten, Olivecrona, Lindhagen, Svedelius och Östergren), dervid H. D:s fleste ledamöter pröfvade rättvist fastställa hofr:ns dom.

Just.råden Wretman och Olivecrona biföllo N. Rev:s und. betänkande.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 3 December 1879.