Beträffande den fråga huruvida egendom, som afliden person efterlemnat utrikes, bör upptagas i bouppteckning, hvilken här i riket upprättas efter den aflidne och ingifves till svensk domstol.
13 november 1879
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 464–466 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 464–466 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 13 November 1879». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
På derom gjord ansökning hade hofr:n öfver Skåne och Blekinge år 1860 på grund af läkarebetyg och enligt fränders tillstyrkan förklarat, att fröken Sofia Charlotta Magdalena von Blixen Finecke, född år 1823 af svenska föräldrar, skulle, hvad hennes i Sverige befintliga egendom anginge, stå under förmynderskap. Detta beslut blef den 6 November 1862 af Kongl. Maj:t faststäldt äfven på den grund, att det icke visats att fröken von Blixen Finecke upphört att vara svensk undersåte. Förmynderskapet utöfvades till en början af hennes svåger och derefter, sedan år 1872, af f. d. ryttmästaren friherre Otto Axel Povel Ramel, gift med fröken von Blixen Fineckes broders dotter Charlotte Antoinette Louise Ulrique von Blixen Finecke.
Den 17 December 1878 afled fröken von Blixen Finecke
s. 465 Sida 465 i årgången börjar här
i staden Bromberg i Tyskland och efterlemnade utom andre arfvingar, förbemälda brorsdotter.
Den 31 Mars 1879 förrättades i Lund af v. auditören M. Larsson bouppteckning å fröken von Blixen Fineckes i Sverige befintliga egendom, bestående af hvarjehanda svenska obligationer och fordringar. Egendomen uppgafs af friherre Ramel. Som särskild uppteckning och utredning af fröken von Blixen Fineckes i Tyskland befintliga qvarlåtenskåp pågick, beslöts att med arfskiftet skulle anstå.
Den i Lund upprättade boförteckningen inlemnades af Larsson till hofr:n för inregistrering; men genom utslag den 5 Maj 1879 utlät sig hofr:n: att enär bouppteckningen, hvari endast upptoges värdet af den aflidnas i Sverige befintliga qvarlåtenskap, tillika utvisade, att den aflidna å annan ort efterlemnat egendom, men uppteckning och värdering deraf ej bifogats, funne hofr:n, som för närvarande ej kunde förordna om inregistrering af den ingifna bouppteckningen, med stöd af K. K. den 20 Sept. 1878 angående stämpelpappersafgiften, skäligt ålägga friherre Ramel att inom 2 månader, efter det han erhållit del af utslaget, till hofr:n inlemna behörig bouppteckning, såvidt anginge den aflidnas annorstädes befintliga qvarlåtenskap.
Sedan friherre Ramel af detta utslag undfått del, ingaf han till hofr:n en skrift, deri han anförde, att han ej omhänderhaft den aflidnas i Tyskland efterlemnade egendom och följaktligen ej kunnat eller bort uppgifva densamma till uppteckning. Han vore ej heller berättigad eller pligtig att der föranstalta om bouppteckning, hvilken vederbörande myndighet redan skulle hafva ombesörjt, utan att han kunnat begära eller erhållit del deraf. Af dessa orsaker kunde han ej efterkomma hofr:ns föreskrift. Han vore förmyndare endast för hvad den aflidna vid dödsfallet egde i Sverige. Den af hofr:n åberopade författning vore ej tillämplig på egendom i främmande land. Den aflidna hade aldrig varit mantalsskrifven i Sverige eller ens någon tid vistats der. Hon vore född i Danmark och der myndig förklarad, hvarföre
Naumann, Tidskr. f. laystifin. etc. 17:de årg.
s. 466 Sida 466 i årgången börjar här
hon under mera än 20 år varit bosatt i Bromberg. Der vore den aflidna upptagen i offentliga handlingarne, hvadan ock »Erbschaftssteuer» der ej allenast toges af hennes tyska qvarlåtenskap utan äfven fordrats af hvad hon i Sverige egt. Denna afgift, från hvilken befrielse ej vunnits, kunde ej undgås på annan grund än att den aflidna bevisligen varit svensk undersåte.
Hofr:n fann denna skrift ej föranleda annat yttrande, än att friherre Ramel, om han ej åtnöjdes med hofr:ns utslag, egde deröfver anföra und. besvär.
Friherre Ramel besvärade sig hos Kongl. Maj:t under anhållan att bouppteckningen måtte varda inregistrerad.
Målet föredrogs den 13 November 1879 inför H. D., (i närvaro af just.råden Södergren, frih. Leuhusen, Wretman, Rabe, Olivecrona, Lindhagen och Hernmarck), dervid H. D:s fleste ledamöter förenade sig i det yttrande, att, enär klaganden icke hade lagligt åliggande att låta uppteckna den del af den aflidnas qvarlåtenskap, som funnes utom riket, blef hofr:ns öfverklagade beslut undanröjdt; och egde hofr:n att till förnyad pröfning upptaga frågan om inregistrering af den till hofr:n inlemmade bouppteckningen.
Just.råden Rabe och Lindhagen yttrade: att de, efter hvad i målet blifvit upplyst, funne den af hofr:n åberopade omständigheten, att den aflidna skulle, utöfver hvad ifrågakomna bouppteckning upptoge, efterlemnat utrikes befintlig egendom, icke hafva utgjort lagligt hinder för inregistrering af bouppteckningen eller laglig anledning till det meddelade föreläggandet, i följd hvaraf det öfverklagade beslutet af hemälde justitieråd undanröjdes.