Naumanns tidskrift 1880 s. 479

Handlanden F. Lundman i Norrtelje instämde till Jönåkers här.rätt lägenhetsinnehafvaren Fredrik Pettersson vid Luren

s. 480 Sida 480 i årgången börjar härKopiera citering

med yrkande, att, som Pettersson innehade och brukade en obebygd torplägenhet kallad Löfgölet, hvilken vore inkräktad från Lundman tillhöriga hemmanet ett mtl kr. sk. Bärsta storgården, Pettersson måtte varda ålagdt att till Lundman genast afträda nämnda lägenhet äfvensom utgifva ersättning ej mindre för lägenhetens afkastning under hvarje af de 3 år, Lundman egt hemmanet, än äfven för den skog, Pettersson under samma tid å lägenheten afverkat och sig tillgodogjort.

Lundman uppgaf, att han köpt hemmanet Bärsta med alla dertill hörande torp och lägenheter med undantag blott af utjorden Luren, och företedde ett den 1 Maj 1874 utfärdadt köpebref, enligt hvilket handlanden À. P. Öberg i Nyköping till Lundman för 70,000 kr. sålt ett mtl frälse och 1 mtl kr.sk. Bärsta »jemte alla å dessa hemmans egor belägna torp och lägenheter af hvad namn och beskaffenhet de vara må, undantagandes utjorden Luren».

Till bevis derom att lägenheten Löfgölet ej tillhörde utjorden Luren åberopade Lundman dels utdrag af 1825 års specialjordebok för Södermanland, hvari under rubriken: »frälseegendomar — oskattlagda torp» upptoges: »Löfgölet — på Bärsta egor», dels ock karta öfver hemmanet Bärsta, hvilken år 1866 extraherats af en utaf landtmätare år 1831 upprättad karta, derå Lundman utvisade fig. 131—133 såsom utgörande Löfgölet, med förmälan att Luren ej blifvit å denna karta upptagen af den anledning, att Luren vore belägen å hemmanet Rottningens mark.

Pettersson och förbemälde Öberg, hvilken senare såsom äfven Petterssons hemulsman anmälde sig såsom mellankommande part och gjorde ett med Pettersson, bestredo käromålet och anförde, att Löfgölet sedan längre tid tillbaka brukats tillsamman med Luren och i sammanhang dermed undantagits från köpet om Bärsta enligt det köpekontrakt, som derom upprättats redan i November 1873 och sedermera öfverlåtits på Lundman, samt att Öberg den 26 Februari 1874 till Pettersson sålt Luren med de gränser, en af ingeniören Klöfving upprättad karta med beskrifning

s. 481 Sida 481 i årgången börjar härKopiera citering

utvisade och inom hvilka gränser Löfgölet jemväl vore upptaget.

Till stöd härför företeddes:

l:o) ett den 27 November 1873 upprättadt köpekontrakt, enligt hvilket Öberg till F. Palin sâlt 2 mtl Bärsta med torp och lägenheter »med undantag af frälselägenheten Luren, sådan den nu af Brukaren innehafves» och hvilket kontrakt Palin den 7 Februari 1874 transporterat på G. H. Strömberg & c:ni och Lundman, hvarefter Öberg å kontraktet tecknat godkännande af transporten;

2:o) ett den 26 Februari 1874 upprättadt köpekontrakt, hvarigenom Öberg till Pettersson sålt utjorden Luren, »sådan den nu till hus och hägnader, skog och mark befinnes och med de gränser, som den af ingeniören Klöfving denna vinter upprättade karta och beskrifning utvisar;

3:o) ett i Juni 1875 för Pettersson utfärdadt fastebref å utjorden Luren; och

4:o) den af Klöfving upprättade kartan, upptagande såväl Luren som Löfgölet.

Af Pettersson och Öberg åberopade vittnen berättade: nämndemannen Fredriksson: att han arrenderat Luren åren 1871—1874, då Pettersson tillträdde utjorden, och dertill brukat både Luren och Löfgölet samt att i arrendekontraktet stått endast Luren, såsom hela jordrymden benämndes, ehuru vittnet understundom till sitt husfolk skiljt mellan Luren och Löfgölet när arbetet skulle verkställas å Löfgölet;

hemmansegaren Nyman: att han arrenderat Bärsta från 1867 till 1873, under hvilken tid Luren och Löfgölet arrenderats af andre personer enligt kontrakt med egaren, att i vittnets kontrakt Löfgölet detta oaktadt icke varit undantaget, samt att arrendesumman för Luren, utgörande, såvidt vittnet mindes, 400 kr., ej kunnat vara så stor, derest ej Löfgölet inbegripits i arrendet; och

Erik Olsson: att han, som var 73 år gammal och i all sin tid bott i orten, ej någonsin hört omtalas annat än Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. eic, 17:de årg. 31

s. 482 Sida 482 i årgången börjar härKopiera citering

att Luren och Löfgölet hörde tillsamman, och trodde att de alltsedan år 1800 legat i sambruk, samt att vittnet från 1833 till 1844 arrenderat Luren, hvartill då ock hört Löfgölet, utan att i kontraktet talats om annat än Luren.

Lundman medgaf, att, då köpekontraktet mellan Öberg och Palin upprättades, Löfgölet brukats af samme person, som innehade Luren; men invände, att, om än sådant långt förut egt rum, denna omständighet likväl ej inverkade på saken, enär denna berodde på tolkningen af berörda kontrakt, hvilket tydligen innehölle, att alla till Bärsta hörande torp såldes och följaktligen äfven Löfgölet, som ostridigt låge å Bärsta egor och vore i dess skatt inbegripet. I kontraktet hade endast undantagits frälselägenheten Luren och således ej någon jord af kronoskattenatur. De i kontraktet förekommande orden »sådan den af brukaren innehafves» afsåge uppenbarligen 3 tunnland ängsmark, hvilka, ehuru ursprungligen tillhörande Luren, dock vid kontraktets upprättande brukats under ett torp till Bärsta. Klöfvings karta, som äfven upptoge dessa tunnland, hade tillkommit på grund af enskildt uppdrag och ej till följd af behörigt förordnande att utbryta Luren, hvarföre egaren af Bärsta ej heller kunnat vid förrättningen bevaka sin rätt. Kartan egde således ej verkan mot Lundman, helst Öberg redan före densammas upprättande sålt Bärsta till Palin och ej derefter kunnat godtyckligt reglera egoområdet. Ehuru Pettersson å sitt fång sökt lagfart före Lundman, hade Pettersson dock erhållit fasta allenast på Luren, hvaremot Lundman fått fasta å 2 mtl Bärsta med hvad dertill hörde.

Pettersson och Öberg ansågo å sin sida det vara uppenbart, att omförmälda ordalag i 1873-års köpekontrakt afsåge Löfgölet, som enligt vittnens utsago af ålder legat i sambruk med Luren och var dermed sammanhängande. Vid köpebrefvets undertecknande den 1 Maj 1874 hade Lundman haft kännedom derom, att Luren den 26 Februari samma år försålts i enlighet med de å Klöfvings karta upptagna gränserna, hvarföre käromålet saknade allt fog.

Genom utslag den 29 Juni 1877 utlät sig här.r:n: att

s. 483 Sida 483 i årgången börjar härKopiera citering

emedan uti ett emellan Öberg och F. Palin den 27 November 1873 upprättadt köpekontrakt, hvarigenom Öberg till Palin försålt Bärsta två mantal jemte alla derå belägna torp och lägenheter, hvilket kontrakt den 7 Februari 1874 blifvit å Lundman jemte andra personer öfverlåtet, från köpet undantagits lägenheten Luren, sådan densamma af brukaren då innehades, samt upplyst blifvit, att Pettersson, som vid nämnda tid var brukare af Luren, dertill innehaft ej mindre större delen af den mark, som tillhörde den i jordeboken under benämningen Luren upptagna lägenhet, än äfven mark tillhörande det under Bärsta lydande torpet Löfgölet; ty och som, derest icke Luren, sådan som den af brukaren innehades, omfattat annan mark än den, som hört till denna lägenhet, då den först i jordeboken upptogs, destomindre något undantag varit vid köpet angående Bärsta erforderligt, som Luren utgjorde en sjelfständig, ej å Bärsta mark belägen frälselägenhet; alltså kunde Lundmans yrkande om åläggande för Pettersson att afträda den del af Luren, som benämndes Löfgölet, äfvensom att utgifva ersättning för det Lundman under 3 år deraf varit i mistning samt för afverkning af skog, icke bifallas.

Lundman vädjade till Svea hofrätt och yrkade bifall till sina hos här.r:n framstälda påståenden om skyldighet för Pettersson att afträda Löfgölet och ersätta dess afkastning, hvaremot Lundman för närvarande nedlade sin talan, om skadestånd för den skog Pettersson afverkat, i hvilket afseende Lundman förbehöll sig att, sedan eganderättstvisten blifvit afgjord, få samma talan fortsätta. Derest sådant ej medgåfves, yrkade Lundman, att målet i denna del måtte visas åter till här.r:n för utredning angående den afverkade skogen.

I dom den 12 December 1878 yttrade hofr:n: att som Lundman medelst köpebref den 1 Maj 1874 af Öberg sig tillhandlat Bärsta Östergård 1 mtl frälse, och Bärsta Storgården, 1 mtl kr.sk. jemte alla å dessa hemmans egor belägna torp och lägenheter, med undantag af utjorden Luren, samt ostridigt vore, att torpet Löfgölet, som nu innehades af Pettersson i sam-

s. 484 Sida 484 i årgången börjar härKopiera citering

bruk med lägenheten Luren, vore hörande till nämnda hemman i Bärsta; alltså och då i afhandlingen den 26 Februari 1874, hvarigenom Öberg till Pettersson upplåtit och försålt allenast utjorden Luren, torpet Löfgölet så mycket mindre kunde anses vara inbegripet, som, enligt hvad upplyst blifvit, Luren utgjorde en särskildt för sig i jordeboken upptagen frälselägenhet, den der, enligt hvad Lundman oemotsagdt uppgifvit, skulle vara belägen å hemmanet Rottinges mark, pröfvade hofr:n rättvist att, med ändring af här.r:ns utslag, förpligta Pettersson att den 14 Mars 1879 till Lundman afträda torplägenheten Löfgölet; hvaremot hofr:n, på grund af hvad i saken förekommit, ansåge Pettersson icke kunna åläggas utgifva ersättning för afkastningen af lägenheten under den tid, han densamma oqvaldt fått innehafva, eller för den skog, han kunde hafva under samma tid derå afverkat.

Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Moberg och v. här.höfd. Groll, den senare referent.

Fiskalen Westrin yttrade: »Emedan handlanden Öberg genom köpekontrakt den 27 November 1873 till F. Palin, hvilkens rätt derefter å Lundman öfvergått, försålt ett mantal frälse Bärsta Östergården och ett mantal kronoskatte Bärsta Storgården jemte alla å dessa hemmans egor belägna torp och lägenheter af hvad namn och beskaffenhet de vara måtte med undantag af frälselägenheten Luren, sådan den då af brukaren innehades, samt Öberg följaktligen måste anses hafva till köparen afstått eganderätten jemväl till det kronoskattehemmanet tillydande torpet Löfgölet; ty och som, efter min åsigt, de af Pettersson uppgifna omständigheter, att han genom ett den 26 Februari 1874 upprättadt köpebref af Öberg tillhandlat sig lägenheten Luren, med de gränser, som den af ingeniören Klöfving under 1874 års vinter upprättade karta och beskrifning utvisade; att, såvidt nämnda karta utvisade, lägenheten Luren bestod jemväl af lägenheten Löfgölet, som sedan lång tid tillbaka dermed legat i sambruk, och att Pettersson å sitt berörda köp erhållit uppbud förr än med förstnämnda emellan Öberg

s. 485 Sida 485 i årgången börjar härKopiera citering

och Palin upprättade köp blifvit lagfaret, icke kunna, äfven om Petterssons uppgifter i afseende å ofvanberörda karta vore lagligen styrkta, verka derhän, att pä grund deraf Pettersson skulle kunna anses ega rätt till Löfgölet framför Lundman, och sådant desto mindre som Löfgölet, på sätt ofvan förmäles, tillhör kronoskattehemmanet Bärsta, men lägenheten Luren är en särskildt i jordeboken upptagen lägenhet af frälsenatur; alltså pröfvar jag, för min del, rättvist, med ändring af här.r:ns utslag, förpligta Pettersson att nästa fardag till Lundman afträda torpet Löfgölet, hvarjemte jag förpligtar Pettersson att för den afkastning af nämnda mark, som Pettersson njutit under tiden efter det Lundman tillträdt hemmanet Bärsta, till Lundman utgifva godtgörelse med det belopp, som må bestämmas af tre gode män, af hvilka parterne, eller, der någon af dem tredskas att god man utse, kronofogden i orten, eger att utse hvardera en, och de sålunda valde tillkalla den tredje; den af parterne, som med gode männens utlåtande icke åtnöjes, öppet lemnadt att sin talan stämma till rätten in.»

Assessoren Almgren utlät sig: »Af hvad i saken förekommit finner jag framgå, att torplägenheten Löfgölet inbegripits ej mindre i den försäljning, hvarigenom Öberg den 26 Februari 1874 till Pettersson afhändt sig frälselägenheten Luren, än äfven i det köp, medelst hvilket samme Öberg den 1 Maj 1874 till Lundman försålt två mantal Bärsta; vid hvilket förhållande och då upplyst är, att Pettersson å sitt omförmälda köp sökt lagfart förr än Lundman låtit uppbjuda köpet af Bärsta, här.r:ns domslut i hvad detsamma afser lägenheten Löfgölet, jemlikt K. F. den 19 Maj 1845 och den 8 Oktober 1861 varder af mig faststäldt. — I öfriga delar instämmer jag med referenten.

Hofrättsrådet frih. Leuhusen yttrade: »Emedan ostridigt är, att, då köpekontraktet den 27 November 1873 om egendomen Bärsta upprättades, till lägenheten Luren innehades och brukades jemväl det i sammanhang dermed liggande torpet Löfgölet, hvilket köpekontrakts bestämmelser Lundman vidgått vara för honom förbindande; samt af hvad

s. 486 Sida 486 i årgången börjar härKopiera citering

i saken hörde vittnen intygat ådagalagdt är, att sedan mänga är tillbaka Löfgölet brukats till Luren under gemensamt namn »Luren»; ty och som härigenom samt af hvad i saken i öfrigt förekommit, meo veto, uppenbart är att med den i ofvannända köpekontrakt intagna bestämmelsen, att från köpet undantoges »frälselägenheten Luren sådan den nu af brukaren innehafves», afsetts lägenheten Luren jemte dertill brukade torpet Löfgölet; pröfvar jag rättvist här.r:ns domslut att gilla.»

I hofr:ns dom sökte parterna å ömse sidor ändring.

Lundman ansåg något skäl ej vara anfördt för hofr:ns beslut att ogilla Lundmans anspråk på ersättning för mistad afkastning af lägenheten. Det låge nämligen i sakens natur och vore med gällande rättsgrundsatser öfverensstämmande, att den, som obehörigen besitter annans egendom och deraf drager afkastning, är pligtig att lemna egaren ersättning derför, om denna i afbidan på godvillig uppgörelse, såsom i förevarande sak vore fallet, eller af annan anledning någon tid underläte att anhängiggöra rättegång. I fråga om skadestånd för den afverkade skogen, yrkade Lundman antingen återförvisning af målet i denna del för utredning eller ock att honom måtte lemnas öppet att talan derom särskildt utföra.

Pettersson och Öberg anmärkte, att hofr:n ej ingått i tolkning af 1873 års köpekontrakt, hvilket Lundman medgifvit vara bindande, utan endast utlåtit sig angående 1874 års köpebref, som hufvudsakligen vore ett qvitto å köpeskillingen. De yrkade fastställelse af här.r:ns utslag och anhöllo om vittnesförhör med Palin, hvilken utgifvit en attest af innehåll att Palin vid öfverlåtelsen af 1873 års kontrakt desto mindre kunnat öfverlåta någon rätt till Löfgölet, som just denna lägenhet afsetts i ordalagen »sådan den nu af brukaren innehafves».

I und. betänkande yttrade N. Rev. (rev.sekr:ne von Bahr, föredragande och Herslow samt-t. f. rev.sekr. Dickson): Af handlanden Lundmans vederparter gjord anhållan om uppgifven persons hörande på ed öfver innehållet af ett

s. 487 Sida 487 i årgången börjar härKopiera citering

utaf denne afgifvet intyg torde, enär den omständighet, hvarom sålunda skulle vinnas upplysning, icke är af beskaffenhet att ega inverkan på sakens utgång, lemnas utan vidare afseende.,

Beträffande sjelfva saken hemställer N. Rev., att, med afslag å Lundmans begäran om återförvisning, Kongl. Maj:t måtte finna parterna icke hafva å någondera sidan anfört skäl, som kan verka ändring i hofr:ns dom.

Sedan handlingarne cirkulerat, föredrogs saken den 12 November 1879 till afgörande i H. D. (i närvaro af just, råden frih. Leuhusen, von Hofsten, Olivecrona, Huss, Svedelius och Wedberg).

Enär den omständighet, för hvars styrkande Pettersson och Öberg anhållit, att F. Palin måtte blifva såsom vittne afhörd, icke vore af beskaffenhet att på sakens utgång inverka, fann H. D. samma anhållan icke kunna bifallas.

Vidkommande sjelfva saken; så, emedan uti ifrågavarando angående egendomen Bärsta med dertill hörande torp och lägenheter den 27 November 1873 och den 1 Maj 1874 upprättade köpeafhandlingar endast frälselägenheten, utjorden Luren, hvilken sedan längre tid tillbaka varit jemte Bärsta i en egares hand förenad, blifvit vid försäljningen undantagen, samt det Bärsta underlydande torpet Löfgölet destomindre kunde anses vara uti lägenheten Luren inbegripet, som Löfgölet och Luren hvar för sig vore såsom särskilda lägenheter i jordeboken antecknade, funno H. D:ns fleste ledamöter ej skäl att på Petterssons och Öbergs talan i hofr:ns dom göra ändring, men i anledning af Lundmans fullföljda talan pröfvade bemälde ledamöter rättvist på det sätt ändra hofr:ns dom, att Pettersson, hvilken till vintertinget 1877 blifvit i saken instämd, förpligtades att till Lundman utgifva ersättning för torplägenhetens afkastning från den 14 Mars sistnämnda år, hvilken ersättning, derest Pettersson och Lundman icke kunde derom åsämjas, finge bestämmas af tre gode män, af hvilka Pettersson och Lundman egde hvardera utse en och de sålunda valde tillkalla den tredje; egande den, som med gode männens beslut an-

s. 488 Sida 488 i årgången börjar härKopiera citering

4 88

Fråga huruvida torplägenhet tillhör en försåld utjord.

gående ersättningens belopp icke åtnöjdes, att derom vid domstol å laga ordning föra talan efter befogenhet.

Just.råden frih. Leuhusen och von Hofsten förenade sig i följande yttrande: att emedan upplyst vore, att jorden till torpet Löfgölet under år 1873 och flera föregående år legat i sambruk med utjorden Luren och varit, såsom en tillhörighet till Luren, åt en brukare af jordegaren upplåten, ty och som handlanden Öberg, sedan han enligt köpekontraktet den 27 November 1873 till handlanden Lundmans fångesman försålt två mantal Bärsta med alla å dessa hemman belägna torp och lägenheter med undantag af frälselägenheten Luren, sådan den då af brukaren innehades, genom afhandling den 26 Februari 1874 till Fredrik Pettersson försålt utjorden Luren, sådan den till hus och hägnader, skog och mark befunnes och med de gränser, som en af landtmätaren Klöfving sistnämnde dag upprättad karta och beskrifning utvisade, samt Pettersson å detta sitt köp erhållit lagfart och fasta; alltså och då å berörda karta ej mindre egorna till Luren än äfven den till Löfgölet hörande jord funnos upptagna, och vid sådant förhållande Pettersson måste anses hafva genom sitt köp förvärfvat eganderätt äfven till torpet Löfgölets jord, som blifvit vid försäljningen af hemmanet Bärsta undantagen, pröfvade just.råden rättvist att, med ändring af hofr:ns dom i hvad den blifvit öfverklagad, fastställa det slut, hvari här.r:n i saken stannat.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 17 December 1879.