P. yrkar, i stämning mot E., att återbekomma 1,000 kr., dem han uppgifver att E. erhållit i förskott i anledning af ett tillämnadt köp; men E., som erkänner sig hafva mottagit nämnda belopp, förklarar att detta skett såsom säkerhet för den förlust, honom kunde tillskyndas, i hän-

9 december 1879


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 0,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 489–493 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 489–493 där är samma sidor som här.
  • Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 9 December 1879»
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Domstolens referat

Hotelvärden J. Pettersson yrkade i stämning å jernkramhandlanden N. O. Elmroth hos rådst.r:n i Södertelje, att enär, sedan emellan parterne fråga uppstått derom, att Pettersson skulle af Elmroth tillhandla sig gården n:o 33 i Södertelje stads l:a östra qvarter, Pettersson, under förutsättning att formligt köp skulle komma att upprättas, i förskott å köpeskillingen till Elmroth lemnat den 1 Maj 1878 100 kr. och påföljande dag 900 kr. eller tillhopa 1,000 kr., men Pettersson sedermera funnit sig icke kunna vidhålla sitt angående köpet -Elmroth gjorda anbud, till följd hvaraf något köp parterna emellan icke kommit till stånd, Elmroth måtte förpligtas till Pettersson återbetala berörda belopp, 1,000 kr., jemte ränta.

Elmroth genmälde: Sedan han inköpt ifrågavarande fastighet, och Pettersson hos honom anhållit att få öfvertaga köpet emot 9,000 kr., hade öfverenskommelse dem emellan träffats, att affären skulle uppgöras några dagar derefter. Då emellertid Elmroth redan låg i underhandling med annan person om gårdens försäljning, hvilken underhandling genom Petterssons anbud afbröts, hade Elmroth, som stod i förpligtelse till sin fångesman för köpet och icke ville blifva strandsatt af Pettersson för onödigt uppehåll, förbehållit sig att af Pettersson, såsom säkerhet för aftalets fullbordan och den risk Elmroth löpte genom aftalets brytande från Petterssons sida, erhålla 1,000 kr., hvilket belopp skulle tillfalla Elmroth, derest Pettersson icke inom viss föreskrifven tid fullgjorde aftalet. Härom hade också

s. 490 Sida 490 i årgången börjar här

Elmroth lemnat Pettersson skriftligt bevis, innehållande vilkoren for de emottagna medlens återbekommande.

Pettersson uppgaf, att, sedan han lemnat Elmroth ifrågakomne 1,000 kr., hade han fått sig tillstäld en af Elmroth undertecknad, den 1 Maj 1878 dagtecknad, obevittnad handling af innehåll, att muntligt aftal om köp af gården parterna emellan träffats och att Pettersson, som å köpeskillingen redan erlagt 1,000 Kr., skulle inom 14 dagar betala återstoden vid äfventyr att köpet eljest skulle återgå och det i förskott lemnade beloppet af köpeskillingen anses förverkadt. Då denna handling emellertid varit undertecknad endast af Elmroth och aldrig blifvit godkänd af Pettersson, som hvarken kunde skrifva eller läsa skrifvet, hade Pettersson icke ansett sig bunden af en dylik handling, utan förstört densamma.

Elmroth, som medgaf, att handlingen haft det innehåll, Pettersson uppgifvit, kunde icke erinra sig huruvida densamma blifvit af Pettersson underskrifven.

Genom utslag den 25 Juni 1878 utlät sig rådst.r:n: att som ostridigt vore, att den af Elmroth åberopade handling innefattat, bland annat, den bestämmelse, att såvida Pettersson, i sin egenskap af köpare, vid det köpeaftal, om hvars återgång han vid rådst.r:n anhängiggjort talan, icke inom 14 dagar fullgjorde de bestämda köpevilkoren, utan sålunda undandroge sig köpets fullföljande, det af Pettersson till Elmroth såsom säljare lemnade belopp, 1,000 kr., skulle tillfalla denne sistnämnde, antagligen i skadestånd eller ersättning för kostnader, besvär, tidspillan och hinder mot antagandet af köpeanbud från annan allvarlig spekulant, samt parterna varit lagligen oförhindrade och berättigade att öfverenskomma om en dylik bestämmelse, som, tillkommen utan svek eller bedrägeri å någondera sidan, följaktligen måste vara för parterna lika förbindande; alltså och då uppenbart af Petterssons påstående vore, att Pettersson icke funnes villig att fullfölja det emellan honom och Elmroth aftalade köp, samt Pettersson derjemte undanhållit rådst.r:n ofvannämnda handling, hvadan rådst.r:n saknade den känne-

s. 491 Sida 491 i årgången börjar här

dom om dess innehåll och form, som varit nödig för att kunna pröfva beskaffenheten af Petterssons påstående att återbekomma förberörda belopp, i följd hvaraf ock Pettersson måste kännas skyldig med hänsyn härtill underkasta sig ofvanomförmälda bestämmelser, hvars befintlighet parterna jemväl ömsesidigt medgifvit, kunde käromålet såsom obestyrkt icke bifallas, utan ogillades.

Borgmästaren A. Martin var ifrån beslutet skiljaktig och biföll för sin del käromålet, enär icke styrkt vore, att Pettersson godkänt vilkoren i åberopade handlingen.

Pettersson vädjade till Svea hofrätt och påstod, att han aldrig, vare sig muntligen eller skriftligen, förbundit sig att köpa fastigheten, utan att allenast samtal derom parterna emellan egt rum. Då emellertid Elmroth härvid låtit förstå, att han behöfde 1,000 kr., hade han af Pettersson erhållit detta belopp under förutsättning, att köpet möjligen framdeles skulle komma till laglig uppgörelse, hvaremot Pettersson i utbyte bekommit ett papper, hvarå Elmroth skrifvit några rader, dem Pettersson antagit utgöra ett qvitto, men hvilken handling, efter hvad han sedermera erfor, innehöll stränga vilkor, dem han aldrig godkänt.

Elmroth genmälde, att det måste vara hans rätt att behålla handpenningen, då Pettersson icke gittat visa, att Elmroth brutit aftalet, utan det uteslutande berott af Pettersson att köpet icke kommit till stånd.

Hofr:n yttrade i dom den 3 April 1879: att som emellan parterne ostridigt vore, att Pettersson såsom afbetalning å köpeskillingen för ofvanomförmälda egendom, hvilken Pettersson ämnat af Elmroth sig tillhandla, vid ifrågavarande tillfällen åt Elmroth lemnat tillhopa 1,000 kr., äfvensom att berörda köp emellan parterne icke kommit till stånd; alltså och då Elmroth, som på den grund bestridt käromålet, att Pettersson skulle förbundit sig att låta Elmroth behålla nämnda 1.000 kr., derest det ifrågasatta köpet ej blefve afslutadt, hvarken medelst innehållet af den i sådant afseende åberopade, allenast af Elmroth sjelf undertecknade handlingen eller på annat sätt ådagalagt rigtigheten af sitt berörda

s. 492 Sida 492 i årgången börjar här

påstående, blefve, med ändring af rådst.r:ns utslag, Elmroth förpligtad att genast vid tvång af utmätning mot qvitto till Pettersson utgifva 1,000 kr. med 5 procent ränta derå från stämningsdagen den 13 Maj 1878 till dess betalning skedde.

Om denna dom förenade sig assessoren Almgren, referent, fiskalen Westrin samt v. här.höfdingen Groll.

Ifrån beslutet voro hofrättsråden frih. Leukusen och Moberg skiljaktige och förenade sig i följande, af den sednare afgifna votum: »Som Pettersson icke, emot Elmroths bestridande, medelst företeende af den utaf Elmroth åberopade och af honom till Pettersson lemnade handling eller annorledes styrkt, att Elmroth emottagit ifrågavarande 1,000 kr. af Pettersson på andra vilkor än Elmroth sjelf uppgifvit, eller att han skulle få behålla dem såsom säkerhet för uppfyllande af det parterna emellan angående Elmroths gård muntligen träffade aftal och såsom ersättning för det äfventyr Elmroth löpte, att samma aftal skulle blifva brutet af Pettersson; alltså och då upplyst är, att Pettersson icke velat fullborda köpet, som icke heller kommit till stånd, pröfvar jag för min del rättvist att gilla rådst.r:ns domslut.»

Elmroth fullföljde saken till Kongl. Maj:t och anhöll att få åtskilliga personer såsom vittnen afhörde, hvilka kunde intyga:

två vittnen: att parterna den 1 Maj 1878 träffat aftal om köp af gården, hvarvid Pettersson tillstält Elmroth 100 kr. såsom handpenning under löfte att följande dag i samma ändamål lemna ytterligare 900 kr.; att parterna varit fullkomligt ense om köpet, och att Pettersson skulle blifva handpenningen förlustig i fall han icke stode fast vid öfverenskommelsen;

två vittnen: att Elmroth den 12 Maj 1878 tillstält Pettersson köpebref å fastigheten, hvilket denne dock vägrat att emottaga, under anhållan att återfå den lemnade handpenningen, samt att Elmroth dervid erinrat Pettersson, att han, enligt dem emellan träffadt aftal, blefve förlustig handpenningen, derest han icke stode fast vid köpet;

ett vittne: att parterne för vittnet omtalat, att de träf-

s. 493 Sida 493 i årgången börjar här

fat omförmälda köpeaftal samt anmodat vittnet att derom upprätta skriftlig köpeafhandling, hvilken begäran vittnet dock varit förhindrad att efterkomma.

N. Rev. (konst. rev.sekr:ne Lilienberg, föredragande, och von Krusenstjerna samt t. f. rev.sekr. Hasselrot) yttrade i afgifvet betänkande: »Enär Pettersson, emot hvad Elmroth, såsom ofvan är nämndt, uppgifvit rörande beskaffenheten af det vid omtvistade beloppets öfverlemnande till honom fästade aftal, icke styrkt, att Elmroth emottagit berörda belopp med förbindelse att, om det ifrågasatta köpet icke komme till stånd, återbetala beloppet äfven i händelse Pettersson blefve den, som förorsakade att köpet icke fullbordades, hemställer N. Rev. i underdånighet, att Kongl. Maj:t, med ändring af hofr:ns dom, måtte pröfva rättvist fastställa det slut, hvari hofr:n stadnat.»

Saken föredrogs den 11 November 1879 inför H. D., hvars fleste ledamöter (just.råden Södergren, Wretman, Östergren och Ryding) icke funno skäl bifalla Elmroths begäran att få uppgifna personer hörda som vittnen.

Just.råden von Hofsten, Lindhagen och Svedelius ansågo deremot det begärda vittnesförhöret böra tillåtas.

Vid pröfning i sjelfva saken blef N. Rev:s betänkande af H. D:s flesta ledamöter (just.råden Södergren, Wretman, Östergren, och Ryding) bifallet.

Just.råden von Hofsten, Lindhagen och Svedelius pröfvade rättvist fastställa hofr:ns dom.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 9 December 1879.