Naumanns tidskrift 1880 s. 494

Till Östra här.rätt uttog Olaus Pettersson stämning ä konsuln H. F. Wolff, under yrkande, att, som denne inkräktat den till 1 mtl n:o 2 Lyckeby hörande stranden af Lyckeby å söder om Lyckeby bro medelst uppläggande af byggnadsmaterial m. m. för Wolffs norr om bron varande stensliperi, äfvensom ä nämnda mark bortfört jord, företagit stensprängning och uppfört byggnader, Wolff måtte förpligtas borttaga hvad han å platsen uppfört och upplagt samt, jemte ansvar enligt lag, ersätta Olaus Pettersson med 10 kr. om dagen för den tid Wolff haft platsen i besittning.

Wolff bestred käromålet på den grund, att den plats, han begagnat, utgjorde en del af 2 egostycken, dem här.- höfdingen, sedermera presidenten A. af Håkansson år 1783 upplåtit till kronan för ifrågavarande af Håkansson tillhöriga hemman i Lyckeby; och hade kronan år 1874 öfverlåtit nyttjanderätten till omtvistade platsen å fabrikören N. Elmqvist, hvilken åter öfverlemnat densamma till Wolff.

Till stöd för dessa uppgifter företedde Wolff:

l:o) Afskrift af en utaf Håkansson den 8 Augusti 1783 till varfschefens i Carlskrona kansli ingifven skrift, hvari Håkansson förmäler, att han låtit uppmäta och kartlägga 2 tomter eller platser, honom tillhöriga i Lyckeby, och att han »vore villig öfverlemna dessa platser till Kongl. Maj:ts och kronans räkning så lång tid Kongl. Maj:t och kronan sig deraf begagna ville, emot ett årligt arrende eller hyressumma af 25 rdr sp.», utan annat förbehåll än att få uppbära arrendet vid hvarje års slut och att, såvida Kongl.

s. 495 Sida 495 i årgången börjar härKopiera citering

Maj:t och kronan framdeles icke skulle vilja med detta arrende fortfara, underrättelse derom lemnades Håkansson; i anledning af hvilken skrift varfschefen resolverat, att, som kronan för det närvarande vore i behof af dessa lägenheter i Lyckeby att nyttja på hvad sätt som helst syntes, så skulle lägenheterna af kronan tillträdas emot arrendesummans erläggande vid hvarje års utgång till Håkansson eller hans rättsinnehafvare med 25 rdr sp.*

Denna handling ingafs i inteckningsändamål till här.- r:n den 3 November 1824 oclr intogs i inteckningsprotokollet »till framtida efterrättelse samt den kraft och verkan lag förmår».

2:0) Befälhafvarens vid Kongl. Flottans station i Carlskrona resolution den 29 Oktober 1874, hvari inhemtades, att uppå ansökning af Elmqvist, som förut erhållit tillstånd att anlägga ett stensliperi på kronan tillhöriga lägenheten Smedjebacken, att derifrån få anlägga spårväg öfver den på hemmanet n:o 2 Lyckebys område söder om Lyckeby landsvägsbro utmed ån belägna jordplan, hvartill kronan egde nyttjanderätt, och för sådant ändamål få begagna en sträcka af 52 famnar till en bredd af 5 famnar eller 260 qvadratfamnar, stationsbefälhafvaren funnit skäligt, å Kongl. Maj:ts och kronans sida och med den rätt kronan till ifrågavarande tomten egde samt så framt från egarens till hemmanet Köpingsgården (Lyckeby n:o 2) sida icke mötte giltigt hinder för spårvägsanläggningen, medgifva att Elmqvist tillsvidare finge begagna den af honom uppgifna jordrymden, hvilken komme att utstakas; och var å denna handling den 30 Oktober 1874 tecknadt, att den åt honom upplåtna rättighet öfverlätes å Wolff.

I anledning af hvad Wolff sålunda invändt, uttog Olaus Pettersson stämning ej mindre å Elmqvist med yrkande, att då denne transporterat rätt till en jordplan på Olaus Petterssons egor, han måtte, i sammanhang med målet angående Wolffs afhysande från nämnda jordplan, genmäla Olaus Petterssons påstående, att Elmqvist icke egt rätt till ifrågavarande jordplan, än äfven å Kongl. Maj:t och kronan med

s. 496 Sida 496 i årgången börjar härKopiera citering

påstående, att Kongl. Maj:t och kronan måtte, i sammanhang med målet mot Wolff, bemöta Olaus Petterssons påstående, att Kong]. Maj:t och kronan icke egde någon dispositionsrätt till nämnda jordstycke och allraminst att detsamma på någon annan öfverlåta.

Genom beslut den 14 Februari 1876 förklarade här.r:n, under åberopande af 10 kap. 6 § Byggningabalken, pröfningen af påståendena emot Wolff och Elmqvist hvilande till dess öfver tvisten emellan Olaus Pettersson och Kongl. Maj:t och kronan blifvit slutligen dömdt.

Emellan parterne förekom ostridigt, att den plats, som i stämningarne afsåges, vore belägen närmast strömmen å nyssnämnda område af 1,3773 qvadratfot; att båda förenämnda planer numera icke begagnades af Kongl. Maj:t och kronan; att den vid stranden utmed spårvägen varande stenkaj blifvit anlagd af kronan och användes för att angöra flottans båtar, då vatten hemtades i Lyckeby ström; samt att Kongl. Maj:t och kronan icke under senare tider erlagt den stadgade arrendesumman.

Kronans ombud genmälde: Kongl. Maj:ts och kronans anspråk på besittningsrätt till omstämda platsen grundades på Håkanssons upplåtelse af 1783. Olaus Pettersson och hans fångesmän hade vid förvärfvandet af hemmanet emottagit detta med förpligtelse att respektera upplåtelsen till kronan, som ännu vore i besittning af platsen och derstädes underhölle kajmur till förekommande af utskäring genom strömmen. Till följd häraf hade Kongl. Maj:t och kronan ock varit berättigad göra upplåtelsen till Elmqvist.

Presidenten af Håkanssons arfvingar hade den 5 December 1813 sålt hemmanet till Ola Svensson med vilkor bland andra, att »Kongl. Maj:t och kronan, som arrenderat en del tomtplaner till smederne vid kronosmedjan, enligt derom upprättadt kontrakt, förbehölles vid ett orubbadt åtnjutande af dess förvärfvade besittnings- och arrenderättighet.»

Efter Ola Svenssons död tillföll hemmanet genom arf eller arfsförening hans son Per Olsson; och genom arfskifte efter den senare den 8 Januari 1849 delades hemmanet så-

s. 497 Sida 497 i årgången börjar härKopiera citering

lunda, att hans moder Kerstin Persdotter erhöll % och hans systrar Maria, Ingrid och Christina, gift med Olaus Pettersson, hvardera 24 hvarefter Olaus Pettersson och hans hustru köpte dels den 28 Februari 1849 enkan Kerstin Persdotters $ mtl med vilkor, att »de före detta från hemmanet gjorda afsöndringar och försålda torp eller husplaner förbehöllos dess egare den tid kontrakten derom stadgade», och dels den 10 Augusti 1849 å auktion Maria och Ingrids z under vilkor, att de i »öfrigt från hemmanet skedda jordafsöndringar komme att ega bestånd på sätt afhandlingarne derom innehölle, såvida desse vore lagligen grundade och med desamma författningsenligt blifvit lagfaret».

Sedan Olaus Petterssons hustru aflidit delades genom, arfskifte den 13 September 1856 hemmanet sålunda, att Olaus Pettersson behöll is mtl och dottern Maria Christina is mtl, hvarefter Olaus Pettersson å auktion den 23 April 1858 inropade dotterns hemmansdel; och innehöll 5:e punkten af auktionsprotokollet, »att undantagshjon och torpare bibehöllos vid deras kontrakter i den mån dessa vore laglige».

Olaus Pettersson anförde, att då inteckning icke vore meddelad för upplåtelsehandlingen, som ej heller blifvit i original företedd, och arrendet icke blifvit under senare åren guldet, samt Olaus Pettersson på intet sätt vore med ursprungliga upplåtaren lika förbunden, Kongl. Maj:t och kronan, som icke under senaste 50 åren begagnat något af marken till hemmanet n:o 2 Lyckeby, icke egde vidare rätt till dessa platser och i hvad fall som helst saknade all befogenhet att upplåta ifrågavarande plats åt andra.

Här.r:n yttrade i utslag den 9 April 1877: att ehuru det, genom hvad i målet förekommit, finge anses ådagalagdt, att sådant legoaftal, som innefattades i afhandlingen den 8 Augusti 1783, blifvit samma dag afslutadt emellan presidenten af Håkansson, såsom dåvarande egare till Olaus Petterssons hemman, samt Kongl. Maj:t och kronan om de 2 »tomter eller platser», af hvilka den omtvistade ostridigt utgjorde en del; likväl och som icke visadt vore, att förbe-

Naumann, Tidskr. J. lagstiftn. etc. 17:de årg.

s. 498 Sida 498 i årgången börjar härKopiera citering

håll om detta, icke i behörig ordning intecknade legoaftals fortfarande bestånd skett, då Olaus Pettersson förvärfvade eganderätt till ifrågavarande hemman, helst Kongl. Maj:t och kronan icke ens kunnat ådagalägga, att Olaus Pettersson dervid egt kännedom om legoaftalet, än mindre att de i 3:e punkten af ett emellan Kerstin Persdotter samt Olaus Pettersson och hans hustru den 28 Februari 1849 upprättadt köpebref om $ mtl af omförmälda hemman och i 4:de punkten af det auktionsprotokoll den 10 Augusti sistnämnda år, hvarigenom Olaus Pettersson förvärfvat sig T2 mtl af samma hemman, förekommande bestämmelser med afseende å de från hemmansdelarne skedda jordafsöndringar afsåge ofvanberörde legoaftal; alltså och då vid sådant förhållande Kongl. Maj:t och kronan, jemlikt 16 kap. 15 § Jordabalken, varit skyldig att efter uppsägning afträda jordplanen, och stämningen i målet finge såsom uppsägning anses, pröfvade här.- r:n rättvist förklara Kongl. Maj:t och kronan icke vara berättigad att längre tid, än till den 14 Mars 1878, nyttja ifrågavarande jordplan.

Parterne fullföljde talan å ömse sidor, Kongl. Maj:t och kronan under yrkande om ogillande af Olaus Petterssons instämda talan, samt Olaus Pettersson, att kronan icke måtte få åtnjuta fardag samt förklaras icke hafva, under den tid Olaus Pettersson egt hemmanet, haft någon besittningsrätt till ifrågavarande jordplan.

Hofr:n öfver Skåne och Blekinge yttrade i dom den 3 Maj 1878: att emedan genom hvad i saken förekommit blifvit styrkt ej mindre att medelst en af här.höfdingen Håkansson den 8 Augusti 1783 till varfschefens i Carlskrona kansli ingifven skrift och varfschefens samma dag derå tecknade resolution blifvit slutadt ett aftal, hvarigenom här.höfdingen Håkansson, som då egde ifrågavarande 1 mtl N:o 2 Lyckeby, åt Kongl. Maj:t och kronan upplåtit rätt att, så länge Kongl. Maj:t och kronan ville sig deraf begagna, emot årlig afgift nyttja en till nämnda hemman hörande tomt eller plats, än äfven att Kongl. Maj:t och kronan å samma tomt anbragt och alltjemt underhållit en kajbyggnad, afsedd

s. 499 Sida 499 i årgången börjar härKopiera citering

bland annat till angöringsplats för kronans båtar, samt följaktligen fortfarande begagnat lägenheten; ty och som i köpebref den 28 Februari 1849, hvarigenom Olaus Pettersson och hustrun Kerstin Christina Olsdotter inköpt 3 mtl af berörda hemman, de från hemmanet gjorda afsöndringar och försålda torp eller husplaner blifvit förbehållne deras egare, så länge kontrakten derom stadgade, hvadan Olaus Pettersson således i afseende å omförmälda à mtl vore med upplåtaren lika förbunden att tåla ifrågavarande afsöndring, men hvarken auktionsprotokollet den 10 Augusti 1849, hvarigenom Olaus Pettersson och hans hustru inköpt TE mtl af n:o 2 Lyckeby eller auktionsprotokollet den 23 April 1858, derigenom han förvärfvat den del af hemmanet, som tillhört hans dotter, innehölle sådana bestämmelser att Olaus Pettersson kunde i afseende å andra hälften af det 1 mtl, hvarifrån upplåtelsen skett, anses pligtig att tåla ifrågavarande afsöndring, till hvars tryggande gällande inteckning icke funnes faststäld, pröfvade hofr:n rättvist att, med ändring af här:r:ns utslag, bifalla Olaus Petterssons talan endast så, att Kongl. Maj:t och kronan förklarades icke ega rätt att innehafva och förfoga öfver den del af lägenheten, som belöpte på sistnämnda $ mtl n:o 2 Lyckeby eller hälften af samma lägenhet.

Om denna dom förenade sig assessorerne Lindencrona och Anderberg.

Referenten, fiskalen Dickson yttrade: »Emedan genom hvad i saken förekommit är vordet styrkt ej mindre att, medelst en af här.höfdingen Håkansson i lifstiden den 5 Augusti 1783 till varfschefens i Carlskrona kansli ingifven skrift och varfschefens samma dag derå tecknade resolution, blifvit slutadt ett aftal, hvarigenom här.höfdingen Håkansson, som då egde ifrågavarande 1 mtl n:o 2 Lyckeby, åt Kongl. Maj:t och kronan upplåtit rätt att, så länge Kongl. Maj:t och kronan ville sig deraf begagna, emot årlig afgift 25 rdr sp. nyttja ifrågavarande till nämnda hemman hörande tomt eller plats, än äfven att Kongl. Maj:t och kronan å samma plats anbragt och alltjemt underhållit en kajbygg-

s. 500 Sida 500 i årgången börjar härKopiera citering

nad, afsedd bland annat till angöringsplats för kronans båtar, samt följaktligen fortfarande begagnat lägenheten; ty och som — vid det förhållande, att i köpebref den 28 Februari 1849, hvarigenom Olaus Pettersson och hans hustru Kristina Olsdotter inköpt - mtl af berörda hemman, de från hemmanet gjorda afsöndringar och försålda torp eller husplaner blifvit förbehållna deras egare, så länge kontrakten derom stadgade, och Olaus Pettersson således i afseende å omförmälta è mtl är med upplåtaren lika förbunden att tåla ifrågavarande afsöndring — Olaus Pettersson, hvilken icke utredt, att omtvistade jordrymden skulle blifvit genom skifte tilldelad uteslutande andra andelar af hemmanet än det 1 mtl, som Olaus Pettersson den 28 Februari 1849 tillhandlat sig, icke för sin talan kan hemta stöd af den omständighet, att inteckning i hemmanet till säkerhet för afhandlingens bestånd icke är gällande, och att Olaus Pettersson möjligen vid inköp af vissa andelar af detsamma icke blifvit tillförbunden att tåla ifrågavarande upplåtelse till Kongl. Maj:t och kronan; alltså och då Olaus Pettersson icke visat, att arrendet, som icke förverkats genom underlåtenheten att erlägga den årliga afgiften eller genom den till Elmqvist gifna tillåtelse att anlägga en väg öfver planen, eljest skulle hafva upphört att gälla, pröfvar jag för min del rättvist att, med upphäfvande af motvädjade utslaget, ogilla den af Olaus Pettersson emot Kongl. Maj:t och kronan i förevarande sak instämda talan.»

V. här.höfdingen Senell fann skäl icke hafva förekommit ledande till ändring i motvädjade utslaget.

Hofrättsrådet Bergenstråhle anförde: »Jag har granskat handlingarne; och ehuru antagas får, att här.höfdingen, sedermera presidenten af Håkansson genom afhandlingen den 8 Augusti 1783 till Kongl. Maj:t och kronan under arrende, som, hvad tiden angick, endast berodde på Kongl. Maj:t och kronan att bestämma, upplåtit nu ifrågavarande jordstycke; likväl och som Kongl. Maj:t och kronan, som icke för beståndet af arrendeaftalet beredt sig säkerhet medelst inteckning, enligt hvad Olaus Pettersson uppgifvit och å Kongl.

s. 501 Sida 501 i årgången börjar härKopiera citering

Maj:ts och kronans sida icke blifvit bestridt under Olaus Petterssons egotid icke annorlunda begagnat jordstycket, än att Kongl. Maj:t och kronan opåtaldt fått vid stranden deraf anbringa pålar för angörande af båtar; alltså och dä Olaus Pettersson, hvilken, såvidt visadt är, icke haft kännedom om ofvanberörda afhandling af 1783 och icke heller genom erhållande af någon arrendeafgäld haft anledning antaga, att Kongl. Maj:t och kronan till jordstyckets begagnande haft någon rätt, hvarken derigenom att han icke förhindrat Kongl. Maj:t och kronan i dess förberörda åtgörande eller genom stadgandena i de afhandlingar, hvarigenom han inköpt 1 mtl Lyckeby, kan anses hafva medgifvit Kongl. Maj:t och kronan rätt till fortfarande arrende af jordstycket eller förbundit sig att tåla legoaftalet; pröfvar jag för min del rättvist fastställa motvädjade utslaget, dock att Kongl. Maj:t och kronan ej skall afträda jorden förr än den 14 Mars 1879.»

Kongl. Maj:t och kronan samt Olaus Pettersson sökte ömsesidigt ändring; och anförde den sistnämnde, att stämningen närmast föranledts deraf, att Kongl. Maj:t och kronan icke tagit i besittning mer än det område, hvarå Wolff anlagt spårväg; att först under rättegången vidden af kronans anspråk blifvit bekant för Olaus Pettersson, som då yrkat att Kongl. Maj:t och kronan måtte afstå från alla anspråk på någon som helst Olaus Pettersson tillhörig jord; samt att sålunda stämningen och rättegången afsåge hela den tomt, hvarå kronan gjorde anspråk.

N. Rev. (rev.sekr. Åbergsson, föredragande, konst, rev.- sekr. Westman och t. f. rev.sekr. Hasselrot) yttrade i afgifvet underdånigt betänkande: »Som, på sätt här.r:n yttrat, Kongl. Maj:t och kronan icke visat sig ega laglig rätt att, emot Olaus Petterssons bestridande, fortfarande vara i besittning af ofvanberörda, från hemmanet n:o 2 Lyckeby upplåtna jord, derför Olaus Pettersson icke heller, under den tid han egt hemmanet, af kronan uppburit afgäld; alltså och då vid det förhållande, att Kongl. Maj:t och kronan, enligt hvad handlingarne utmärka, icke sedan längre tid tillbaka begagnat marken eller å densamma haft några bygg-

s. 502 Sida 502 i årgången börjar härKopiera citering

nåder uppförda, det icke kan ifrågakomma att bestämma tid för Kongl. Majts och kronans afträdande af jorden, hemställer N. Rev., att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med ändring af hofr:ns dom, sålunda fastställa här.r:ns utslag i saken, att Kongl. Maj:t och kronan förklaras icke hafva vid den tid, då upplåtelsen till Elmqvist skedde, eller sedermera, egt rätt att öfver den till honom upplåtna marken förfoga.»

Sedan handlingarne cirkulerat företogs saken till afgörande den 11 November 1879 inför H. D., hvars fleste ledamöter (just.råden Södergren, Rabe, Svedelius och Ryding) förenade sig om följande mening:

»Alldenstund utredt vore, att kronan år 1783 från 1 mtl n:o 2 Lyckeby af dåvarande egaren dertill erhållit upplåtelse af två jordplaner till nyttjande mot viss årlig afgift, så länge kronan ville af densamma sig begagna; fördenskull och emedan jemväl styrkt vore, dels att, då Olaus Pettersson och hans hustru den 28 Februari 1849 tillhandlade sig èmtl af hemmanet, i köpebrefvet intagits förbehåll om beståndet af de från hemmanet gjorda afsöndringar, dels ock att Olaus Pettersson efter sin hustrus död fått i följd af sin giftorätt behålla hälften af - mtl eller T mtl; ty och som på grund af hvad i saken förekommit ej antagas kunde, att den del af det till kronan upplåtna jordområdet, hvilken stämningen anginge, eller det jordstycke, hvartill nyttjanderätt upplåtits af kronan till fabrikören Elmqvist och af denne till konsuln Wolff, utgjorde mer än hvad af hela jordområdet belöpte för T mtl; samt Olaus Pettersson icke ens uppgifvit någon omständighet, i anledning hvaraf förbehållet i omförmälda köpebref finge anses, beträffande det 16 mtl, som Olaus Pettersson, på sätt ofvan vore sagdt, bekommit, hafva, när kronan medgåfve Elmqvist rätt att ifrågavarande jordstycke begagna, icke vidare varit emot Olaus Pettersson gällande, så att kronan då icke haft besittningsrätt till samma jordstycke; alltså pröfvade just.råden, med ändring af domstolarnes beslut i sjelfva saken, rättvist ogilla Olaus Petterssons i nyssberörda hänseende förda talan; och enär frå-

s. 503 Sida 503 i årgången börjar härKopiera citering

gan, huruvida kronan egt medgifva Elmqvist att omstämda jordstycke nyttja, lämpligen ej borde komma under pröfning utan i sammanhang med det af Olaus Pettersson emot Elmqvist och Wolff till här.r:n instämda, men derstädes ännu ej afgjorda mål angående deras rätt att jordstycket begagna, samt domstolarne icke heller i nu förevarande sak angående denna fråga meddelat yttrande, blefve Olaus Petterssons käromål härutinnan lemnadt utan vidare afseende.

Just.råden Naumann och Östergren pröfvade, på de af här.r:n anförda skäl, rättvist, med ändring af hofr:ns dom, i så måtto bifalla Olaus Petterssons stämningstalan, att kronan förklarades ej ega rätt att på grund af det emellan här.höfdingen Håkansson och kronan den 8 Augusti 1783 slutade legoaftal öfver omstämda lägenheten vidare förfoga; och beträffande frågan, huruvida kronan egt medgifva Elmqvist att sagda lägenhet nyttja, biträdde sistnämnde just.- råd den af H. D:s flesta ledamöter yttrade mening.

Justrådet Lindhagen yttrade: »Som det år 1783 med här.höfdingen Håkansson slutade aftal, hvarå kronan vill grunda sin rätt att förfoga öfver ifrågavarande mark, innehåller den föreskrift, att aftalet upphörde att gälla efter ett halft år sedan underrättelse lemnats jordegaren derom, att kronan icke längre ville fortfara med arrendet; alltså och då, enligt hvad utredt är, kronan för lång tid tillbaka och långt innan upplåtelsen till färgaren Elmqvist skedde, upphört att betala den betingade arrendeafgiften samt likaledes för lång tid upphört att begagna omförmälda mark, hvilken ej kan anses vara af kronan nyttjad derigenom att, på sätt uppgifvet blifvit, kronan tillhöriga båtar lagt till vid åns strand, finner jag kronans nämda förfarande att ej vidare nyttja marken och ej betala derför öfverenskommen arrendeafgift, vara att anse såsom sådan underrättelse om aftalets upphörande, som nyss är nämnd; och pröfvar jag förty och med hänsyn till lydelsen af Olaus Petterssons i saken gjorda yrkande rättvist att, med ändring af hofr:ns dom, sålunda fastställa här.r:ns utslag i saken, att Kongl. Maj:t och kronan förklaras icke hafva någon rätt att förfoga öfver den

s. 504 Sida 504 i årgången börjar härKopiera citering

till färgaren Elmqvist upplåtna marken, och att denna rätt förklaras hafva varit för Kongl. Maj:t och kronan förlorad redan vid den tid, då upplåtelsen till Elmqvist skedde.»

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 9 December 1879.