A. erhåller rätt att begagna kassakreditiv i en bankinrättning under ett år, mot proprieborgen af B. Vid kreditivårets slut öfverföres As kapitalskuld, såsom lyftadt belopp, å nytt kreditiv, det A. erhållit mot borgensförbindelse, hvilken sedermera befinnes vara falsk. B:s ansva-
22 december 1879
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 504–508 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 504–508 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 December 1879»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 19 December 1876 utfärdade styrelsen för Östergötlands enskilda bank, på ansökan af löjtnanten E. Grönhagen ett kreditivkontrakt, enligt hvilket banken beviljade Grönhagen ett kreditiv att begagnas från och med den 2 Januari 1877 till den 1 Januari 1878 å 2,500 kr. emot säkerhet af följande å kontraktet tecknade borgensförbindelse: »För motstående kreditivkontrakts rigtiga fullgörande till alla dess delar gå vi undertecknade, en för bägge och bägge för en, i borgen som för egen skuld. H. F. Grönhagen. Gustaf Pontén.»
Kreditivkontraktet, som var skrifvet på tryckt blankett, innehöll vidare i 7:de punkten: »Kreditivtagaren är skyldig att vid kreditivets förfallotid inbetala sin kreditivskuld så till kapital som ränta, men har nytt kreditiv före förfallotiden beviljats,' må kapitalskulden i ny räkning öfverföras, utan erläggande af någon afgift»; och i 8:de punkten: »Skuld, öfverförd från föregående kreditivräkning, anses såsom lyftning å det kreditiv, detta kreditivkontrakt innefattar».
I December 1877 sökte Grönhagen nytt kreditiv i banken å 5,000 kr. och bifogade blankett till kontrakt, derå stod tecknad en borgensförbindelse lika lydande med den förra och, likasom denna, undertecknad med H. F. Grön-
s. 505 Sida 505 i årgången börjar här
hagens och Ponténs namn; och var det sednare kreditivkontraktet för öfrigt äfven i 7:e och 8:e punkterna lika lydande med det förra.
Ponténs och sannolikt äfven enkan Grönhagens namnteckning hade emellertid, enligt hvad sedermera upplystes, falskeligen tillkommit.
Vid 1877 års slut var Grönhagen, enligt bevis från bankens kamrerare, å kreditivet skyldig 2,500 kr., hvilket belopp öfverfördes i ny räkning såsom lyftadt å 1878 års kreditiv.
I Augusti 1878 instämde banken Pontén till Östra här.- rätt med påstående att, på grund af hans ostridigt riktiga borgen å 1877 års kontrakt, hos honom utbekomma 2,500 kr. med 6 procent ränta från den 1 Januari 1878.
Pontén bestred krafvet och anförde: Enligt 1877 års kreditivkontrakt, för hvilket Pontén borgat, egde kreditivtagare, som fått nytt kreditiv sig beviljadt, rätt vid kreditivårets förfallotid betala sin dåvarande kapitalskuld sålunda, att densamma öfverfördes på den nya kreditivansökningen och ansåges såsom lyftning å det nya kreditivet, af hvilken rätt Grönhagen ock sig begagnat. Han hade nämligen å det nya kreditivet, för hvilket Pontén icke borgat, lyftat 2,500 kr. och dermed betalt sin kapitalskuld å det kreditiy, för hvilket Pontén häftade i ansvar. Likasom Grönhagen, medelst denna liqvid och det räntebelopp, han samtidigt kontant erlagt, fullgjort alla sina förbindelser enligt 1877 års kontrakt, så vore ock i och med detsamma löftesmännen å detta kontrakt från all vidare ansvarighet frie. Grönhagen vore ju, sedan han sålunda fullgjort liqviden, berättigad att ej allenast deröfver erhålla bankens qvitto utan äfven återfå det sålunda infriade kontraktet; och oaktadt detta af glömska fått qvarstanna i bankens våld, saknade dock banken all rätt på grund af detta kontrakt. Det vore visserligen mycket beklagligt, att 1878 års kreditivkontrakt vore försedt med falsk borgensförbindelse och att derigenom förlust banken tilskyndats, men denna förlust kunde väl rättvisligen icke drabba annan än den, som låtit sig bedragas;
s. 506 Sida 506 i årgången börjar här
och det vore så mycket billigare, att banken vidkändes denna förlust, som banken vid beviljandet af 1878 års kreditiv verkligen låtit försummelse komma sig till last, enär Ponténs namnteckning å 1878 års kontrakt var så betydligt olika hans verkliga å 1877 års kontrakt, att förfalskningen lätteligen bort observeras. För öfrigt vore ostridigt, att banken med Grönhagen ingått 1878 års kontrakt, och åtminstone i detta mål vore icke visadt, att enkan Grönhagens namn å detta kontrakt vore falskt, hvadan äfven af det skäl, att banken icke styrkt, det hinder mött för utbekommande af bankens fordran hos löjtnanten Grönhagen och enkan Grönhagen, krafvet emot Pontén icke borde bifallas.
Banken genmälde: Ingen kunde genom svek och bedrägeri afhända sig en förbindelse. Då löjtnanten Grönhagen medelst en falsk borgensförbindelse tillnarrat sig kreditivkontrakt jemväl för år 1878 och derigenom fått sin kreditivskuld för 1877 öfverförd i ny kreditivräkning för 1878, kunde han ju icke anses hafva behörigen betalt sin kreditivskuld för 1877, hvilken ännu återstode ogulden; och som Pontén ostridigt för denna skuld stode i ansvar, borde Pontén också åläggas betalningsskyldighet. Då krafvet grundade sig å 1877 och icke 1878 års kontrakt och Pontén å förstnämnda kontrakt tecknat proprie- och solidarisk borgen, vore banken icke pligtig hålla sig till någon annan.
Här.r-n yttrade i utslag den 30 September 1878: att enär banken medgifvit, ej mindre att den för riktig antagit den vid Grönhagens ansökning om nytt kreditiv för 1878 fogade borgensförbindelse, än äfven att sedan på grund häraf det nya kreditivet beviljats Grönhagen, som den 31 December 1877 varit skyldig banken 2,500 kr. på det äldre kreditivet, i enlighet med de i bägge kreditivkontrakten lika lydande 7:e och 8:e punkterna, fått sagda belopp öfverflyttadt såsom lyftadt på det nya kreditivet, samt Grönhagens på det äldre kreditivkontraktet grundade skuld, för hvilken Pontén tecknat borgen, sålunda ock af gäldenären sjelf blifvit betald; ty och enär vid dessa förhållanden den omständighet, att Grönhagen härvid begagnat sig af en falsk hand-
s. 507 Sida 507 i årgången börjar här
ling, icke kunde föranleda skyldighet för Pontén att pä grund af den utaf banken åberopade borgensförbindelsen betala bankens ifrågavarande fordran hos Grönhagen, ogillades ifrågavarande stämningstalan.
Banken fullföljde talan hos Göta hofrätt.
Hofr:n yttrade i dom den 7 Mars 1879: att enär ostridigt vore, att banken på grund af det till stöd för krafvet i målet företedda kontrakt om kassakreditiv för ett år till den 1 Januari 1878, för hvars fullgörande å Grönhagens sida Pontén och enkan Grönhagen, en för bägge och bägge för en, ingått borgen såsom för egen skuld, vid kreditivårets utgång haft att fordra 2,500 kr., äfvensom att denna fordran sedermera icke i någon mån godtgjorts genom penningars insättande i banken; alltså och då den omständighet, att Grönhagen fått sagda belopp öfverflyttadt såsom lyftadt på ett honom meddeladt nytt kassakreditiv, -icke kunde lända Pontén till befrielse från hans omförmälda förbindelse, då upplyst vore, att beviljandet af sistnämnda kassakreditiv grundats på en af Grönhagen till banken lemnad handling, som sedermera befunnits falskeligen tillkommen, pröfvade hofr:n lagligt, med upphäfvande af här.r:ns utslag, ålägga Pontén att emot qvitto och återfående af förbindelsen till banken genast utgifva 2,500 kr. jemte 6 procent ränta derå från den 1 Januari 1878 till dess liqvid skedde.
Om denna dom förenade sig presidenten von Gegerfelt, hofrättsrådet Westring och assessoren Hessle, referent.
Fiskalen Lindbäck, med hvilken hofrättsrådet Lothigins sig förenade, yttrade: »Enär upplyst är att, jemlikt det emellan banken och Grönhagen träffade aftal, hvarigenom den sistnämnde beviljats nytt kassakreditiv i banken, Grönhagens skuld på grund af det äldre kreditivkontraktet öfverförts såsom lyftadt på det nya kreditivet, samt vid sådant förhållande Grönhagens förbindelser enligt det äldre kontraktet måste anses hafva upphört, oberoende af den omständigheten, att han såsom säkerhet för det nya kreditivet lemnat banken en borgensförbindelse, å hvilken ene löftesmannens namn sedermera befunnits vara af Grönhagen falske-
s. 508 Sida 508 i årgången börjar här
ligen skrifvet; alltså och då Ponténs omstämda borgen följaktligen icke vidare är emot honom gällande, pröfvar jag lagligt fastställa det slut, hvari här.r:n stadnat.»
Pontén fullföljde saken till Kongl. Maj:t under yrkande af fastställelse å här.-rättens utslag.
N. Rev. (rev.sekr. Skarin, föredragande, konst, rev.sekr. Westman och t. f. rev.sekr. Hasselrot) yttrade i afgifvet betänkande; »Enär den kapitalskuld å 2,500 kr., hvari Grönhagen till följd af uttagningar å det genom kontraktet den 19 December 1876 beviljade kreditiv, vid kreditivtidens slut till banken häftat, enligt bankens medgifvande öfverförts såsom lyftadt belopp å det nya kreditiv, som banken genom kontrakt den 22 December 1877 honom beviljat; alltså och då bankens ifrågavarande fordran derefter icke vidare grundat sig å det med Ponténs borgen försedda kontraktet den 19 December 1876, utan på det sednare emellan banken och Grönhagen slutade kontraktet af den 22 December 1877, för hvars uppfyllande å Grönhagens sida Pontén icke iklädt sig någon förpligtelse, hemställer N. Rev. i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte, med upphäfvande af hofr:ns dom, fastställa här.r:ns beslut».
Saken föredrogs den 26 November 1879 inför H. D. (i närvaro af just.råden Wretman, Naumann, von Hofsten, Rabe, Lindhagen, Svedelius och Östergren), hvarvid N. Rev:s underdåniga hemställan bifölls.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 December 1879.