Angående intecknadt skuldebrefs pantsättning till säkerhet för samtlige bevakade fordringar i konkurs, eller icke?
24 februari 1880
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1880, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 705–709 i årgången 1880. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 4 för det här referatet, men referatet börjar på s. 705 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjuttonde årgången, 1880 i litteraturen — s. 705–709 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 24 Februari 1880»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Å inställelsedagen i Nils Erlandssons i Borrby den 18 April 1878 började konkurs bevakade Måns Hansson i Borrby och Måns Hansson i Hofby gemensamt ett belopp af tillsamman 4,044 kr jemte ränta, under åberopande af dels 3 af Nils Erlandsson till Måns Hansson i Borrby utfärdade skuldebref, ett den 24 Mars 1871 å 1,030 kr, ett den 22 Juli samma år å 80 kr och ett den 1 April 1878 å 282 kr, dels ett af Nils Erlandsson den 1 April 1869 till sin fader Erland Hansson utgifvet, med borgen af Måns Hansson i Borrby försedt och sedermera till denne öfverlåtet skuldebref å 1,000 kr, dels en af Måns Hansson i Borrby den 10 Oktober 1877 utstäld och af Nils Erlandsson godkänd vexel å 1,000 kr, dels ock ett af Nils Erlandsson den 31 Augusti 1870 till Ingelstads härads nya prestenke- och pupillkassa utfärdadt, med borgen af Måns Hansson i Hofby och en annan person försedt, på samme Måns Hansson öfverlåtet skuldebref å 652 kr. I bevakningsinlagan yrkades jemväl att för hela bevakade beloppet erhålla förmånsrätt i konkursmassans fastighet 220 mtl. N:o 10 Borrby på grund af ett utaf Nils Erlandsson den 22 Februari 1878 till Måns Hansson i Borrby och Måns Hansson i Hofby utfärdadt, den 11 påföljande Mars i nämnda hemman intecknadt skuldebref å 6,000 kr jemte ränta, hvilket skuldebref Måns Hansson i Borrby och Måns Hansson i Hofby uppgåfvo sig innehafva såsom pant för omförmälda fordringar.
Sysslomännen i konkursen J. Mårtensson och Sven Persson, hvilka jemväl voro fordringsegare i konkursboet, jemte 7 andra borgenärer bestredo den yrkade förmånsrätten, enär icke styrkt vore, att det intecknade skuldebrefvet
Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 17:de årg. 45
s. 706 Sida 706 i årgången börjar här
blifvit af gäldenären lemnadt såsom hypothek för Måns Hanssons i Borrby och Måns Hanssons i Hofby fordringar.
Denna fråga blef såsom tvistig hänskjuten till konkursdomstolen, Ingelstads och Jerrestads häradsrätt.
I sammanhang härmed instämde sysslomännen Måns Hansson i Borrby och Måns Hansson i Hofby med påstående, att som desse icke lemnat Nils Erlandsson valuta för omförmälda intecknade skuldebref, samt Måns Hansson i Borrby och Måns Hansson i Hofby icke heller fått af Nils Erlandsson emottaga samma skuldebref såsom pant för bevakade fordringarne, Måns Hansson i Borrby och Måns Hansson i Hofby måtte förpligtas att återlemna skuldebrefvet till konkursboet.
Sysslomännen och deras medparter åberopade ett protokoll vid utmätning hos Nils Erlandsson den 16 April 1878, hvaraf inhemtades, att vid utmätningstillfället Nils Erlandsson tillkännagifvit, att hans hemman den 11 Mars 1878 blifvit intecknadt för 6,000 kr, på grund af ett utaf honom till Måns Hansson i Borrby och Måns Hansson i Hofby utfärdadt skuldebref, men att han derför icke erhållit annan valuta än 1,282 kr, enligt ofvan åberopade vexel och skuldebrefvet af den 1 April 1878 å 282 kr; att Måns Hansson i Borrby, som vid tillfället varit närvarande, deremot påstått, att valuta lemnats till belopp af 4,300 kr; nämligen dels genom förutnämnda 1,282 kr, dels enligt de två af Nils Erlandsson till Måns Hansson i Borrby utfärdade skuldebrefven å 1,030 kr och 80 kr, hvilka skuldebref dock ännu icke blifvit till gäldenären återstälda, dels derigenom att Måns Hansson i Borrby tecknat borgen å Nils Erlandssons skuldebref till Måns Hansson å 1,000 kr, som dock ännu icke blifvit af borgesmannen betalte, dels ock derigenom att det af Nils Erlandsson till prestenke- och pupillkassan utfärdade skuldebrefvet å 652 kr, derför Måns Hansson i Hofby iklädt sig borgen, blifvit infriadt, samt att Nils Erlandsson ändock vidhållit sin uppgift under förklarande, att sistnämnda skuldebref vid utmätningstillfället icke ens varit förfallet.
s. 707 Sida 707 i årgången börjar här
Måns Hansson i Borrby och Måns Hansson i Hofby genmälte: Ifrågavarande intecknade skuldebref innehölle, att valuta bekommits. Denna valuta bestode deri, att de dels hade egna fordringar hos Nils Erlandsson och dels för andra dennes skulder ingått borgen såsom för egen skuld, derför det intecknade skuldebrefvet lemnats såsom pant. Sedan inteckningen förut blifvit faststäld och inteckningshandlingarne från här.r:n utlöste, hade Måns Hansson i Borrby och Måns Hansson i Hofby skolat till Nils Erlandsson öfverlemna såväl sina egna fordringsbevis som de skuldebref, för hvilka de borgat, och derjemte till honom utgifva det belopp, hvarmed det intecknade skuldebrefvet öfverstege deras fordringar. Innan emellertid en sådan liqvid kommit till stånd och samtidigt med det inteckningshandlingarne den 8 April 1878 blifvit utlösta hos domaren, hade rykte kommit i omlopp, att Nils Erlandsson skulle försättas i konkurs, hvadan någon liqvid icke kunnat med honom upprättas. — De skuldebref, hvarför Måns Hansson i Borrby och Måns Hansson i Hofby ingått borgen, hade blifvit infriade före konkursens början.
Sysslomännen bestredo motpartern.es sistnämnda uppgift.
De två personer, hvilka bevittnat transporten å det af Nils Erlandsson till Måns Hansson utfärdade skuldebref, för hvilket Måns Hansson i Borrby iklädt sig borgen, hördes på ed och intygade
det ena vittnet: att bevittnandet egt rum den 13 Maj 1878 och att transporten då redan var skrifven å skuldebrefvet; samt
det andra: att vittnet icke kunde erinra sig dagen då bevittnandet skett, eller om Nils Erlandssons konkurs då redan var börjad.
Måns Hansson i Borrby medgaf, att bevittnandet af transporten skett efter konkursens början, men sade sig icke bestämdt minnas om äfven sjelfva öfverlåtelsen egt rum efter konkursens början. Han ansåg detta dock icke inverka på saken, då han å skuldebrefvet tecknat borgen såsom för egen skuld.
s. 708 Sida 708 i årgången börjar här
Här.r:n yttrade i utslag den 25 November 1878 — jemte det här.r:n tillerkände Måns Hansson i Borrby förmånsrätt uti intecknade fastigheten för hans på ofvannämnda vexel den 10 Oktober 1877 och skuldebrefvet den 1 April 1878 grundade fordran 1,282 kr med 6°/0 ränta å 1,000 kr från den 12 Februari 1878 och å 282 kr från den 1 påföljande April till dess betalning skedde — att som Måns Hansson i Borrby och Måns Hansson i Hofby, de der sjelfve uppgifvit, att ifrågavarande intecknade skuldebref, för hvilket de icke lemnat full valuta, till dem öfverlemnats under vilkor, att slutlig uppgörelse angående gäldande af det deri förskrifna belopp framdeles skulle träffas, icke, emot hvad Nils Erlandsson påstått, förmått styrka, att denne hos Måns Hansson i Borrby och Måns Hansson i Hofby pantsatt samma skuldebref jemväl för öfriga icke bevisligen då förfallna fordringar, som Måns Hansson i Borrby och Måns Hansson i Hofby för honom iklädt sig, kunde desse icke tillerkännas företrädesrätt framför öfriga. borgenärer till betalning för hvad som bevakats på grund af Nils Erlandssons den 24 Mars och den 22 Juli 1871 till Måns Hansson i Borrby utgifna skuldsedlar eller de löftesförbindelser, Måns Hansson i Borrby och Måns Hansson i Hofby för Nils Erlandsson ingått, i följd hvaraf de förpligtades att till Mårtensson och Sven Persson för konkursmassans räkning återställa det intecknade skuldebrefvet mot det att Måns Hansson i Borrby finge lyfta ofvannämnda honom med förmånsrätt tilldömda summa 1,282 kr jemte stadgad ränta.
Måns Hansson i Borrby och Måns Hansson i Hofby fullföljde talan såvidt dem emotgått.
Enligt dom den 25 April 1879 fann hofr:n öfver Skåne och Blekinge skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i fullföljde delen af här.r:ns utslag.
Måns Hansson i Borrby och Måns Hansson i Hofby sökte ändring hos Kongl. Maj:t.
N. Rev. (rev. sekr. Herslow, föredragande, och konst, rev. sekr.) Lilienberg yttrade i afgifvet betänkande:
»Enär omtvistade af Nils Erlandsson den 22 Februari
s. 709 Sida 709 i årgången börjar här
1878 till Måns Hansson i Borrby och Måns Hansson i Hofby utfärdade, i 220 mtl n:o 10 Borrby intecknade skuldebref innehafves af Måns Hansson i Borrby och Måns Hansson i Hofby, och annat icke blifvit visadt, än att, såsom desse uppgifvit, samma skuldebref blifvit till dem af Nils Erlandsson öfverlemnadt i ändamål att bereda dem säkerhet för samtlige ifrågavarande af dem bevakade fordringar, hemställer N. Rev. i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, förklara Måns Hansson i Borrby och Måns Hansson i Hofby berättigade att till gäldande af de fordringar, de hvar för sig ega, Måns Hansson i Borrby på grund af skuldebrefven den 1 April 1869 samt den 24 Mars och den 22 Juli 1871 och Måns Hansson i Hofby enligt skuldebrefvet den 31 Maj 1870, njuta förmånsrätt i förutnämnda hemman till det belopp hvarå inteckningen lyder, i öfverensstämmelse med 17 kap. 9 § Handelsbalken och K. F. den 16 Juni 1875 samt 26 § i Inteckningslagen af samma dag; till följd hvaraf Måns Hansson i Borrby och Måns Hansson i Hofby skulle vara pligtige att till konkursmassan återställa intecknade skuldebrefvet först sedan de erhållit betalning för dessa fordringar.»
Konst, rev.sekr. Cöster hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom.
Saken föredrogs den 29 Januari 1880 inför H. D. (i närvaro af just.råden Carleson, Rabe, Olwecrona, von Segebaden, Ostergren och Wedberg), hvarvid N. Rev:s hemställan bifölls.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 24 Februari 1880.