När det vid vägran att fullgöra viss vapenfri tjänst inte kommer i fråga att välja en inte frihetsberövande påföljd, har fjorton dagars fängelse ansetts vara en i flertalet fall tillräcklig påföljd.
26 juni 1985 · mål B 923-84
Så kom texten hit
- Källa: Domstolsverket — myndighetens egen post i rättspraxis-API:t (5c970779-d1af-4777-a1ce-eeed29760f4f)
- Publicerad av myndigheten: 31 december 1999 · hämtad hit: 8 mars 2026
- Text: myndighetens egen referattext, återgiven ord för ord. Ingreppen är typografiska: mjuka bindestreck och inline-stilar borttagna, numrerade punkter har fått ankare och instansrubrikerna är satta som rubriker.
- Avidentifiering: gjord av Domstolsverket. Ratio Lex ändrar ingenting i texten.
Domstolens referat
s. 475 Sida 475 i NJA-bandet börjar här
(Jfr 1984 s 745)
Allmän åklagare yrkade vid Stockholms TR ansvar å mentalskötaren P.J., född 1962, för brott mot 16 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst enligt följande: P.J. har d 8 aug 1983 inställt sig till vapenfri tjänst vid skolförvaltningen i Katrineholm och d 9 aug 1983 vägrat göra vapenfri tjänst. Härigenom har han åsidosatt vad som ålegat honom. Brottet är att anse såsom grovt med hänsyn till omständigheterna.
Tingsrätten
TR:n (ordf t f chefsrådmannen Löfstrand) anförde i dom d 10 maj 1984:
Domskäl
Domskäl. P.J. har vitsordat de faktiska omständigheterna men bestridit ansvar och anfört. I april 1983 då han fick inkallelse till Katrineholm arbetade han i narkomanvården på Sabbatsbergs sjukhus, där han fortfarande arbetar. Han ansökte om att få tjänstgöringen förlagd dit men fick avslag. Han tyckte att detta var konstigt eftersom en kamrat tidigare fått liknande ansökan beviljad. Då han kom till Katrineholm tänkte han över saken och vägrade sedan. Detta därför att han hellre ville jobba med narkomanvården i Stockholm, han ville inte mista de kontakter han hade med narkomanerna, och därför att han kände att han skulle vantrivas i Katrineholm.
TR:ns bedömning. I målet är utrett att P.J. genom att vägra den tjänstgöring som ålagts honom åsidosatt sin tjänsteplikt. Omständigheterna föranleder ej till annat bedömande än att P.J. därigenom gjort sig skyldig till sådant brott som anges i 16 § 2 st ifrågavarande lag. Av hänsyn till allmän laglydnad kan annan påföljd än fängelse inte komma i fråga.
Domslut
Domslut. TR:n dömde P.J. enligt 16 § lagen om vapenfri tjänst till fängelse i månad.
P.J. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att påföljden måtte bestämmas till böter eller villkorlig dom.
Åklagaren bestred ändring.
Hovrätten
HovR:n (hovrättslagmannen Marcus, hovrättsrådet Hoff, hovrättsassessorn Råberg, referent, samt nämndemännen Jälminger och Blomberg) anförde i dom d 12 sept 1984:
Domskäl
Domskäl. Av P.J:s egna uppgifter framgår att hans huvudsakliga skäl för vägran var att han trodde att han inte skulle trivas med den vapenfria tjänst som han uttagits till. Vad P.J. sålunda uppgivit utgör inte anledning att frångå TR:ns bedömning i påföljdsdelen. TR:ns dom skall därför stå fast.
Domslut
Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.
P.J. sökte revision och yrkade att påföljden måtte bestämmas till böter eller villkorlig dom.
Riksåklagaren bestred ändring.
Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom byråchefen Bo Wiegert).
Högsta domstolen
HD (JustR:n Höglund, Erik Nyman, Vängby, Ehrner och Beckman, referent) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. P.J. har inför HD uppgivit bl a följande. När han år 1983 fick kallelse att fullgöra vapenfri tjänst i Katrineholm arbetade han på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm och var kontaktman för narkomaner. Det var fråga om ett ganska långsiktigt arbete. Han ville därför fullgöra sin vapenfria tjänst genom att fortsätta sitt arbete med narkomaner. Hans önskemål stöddes av en överläkare och han kunde dessutom åberopa att en kamrat tidigare fullgjort vapenfri tjänst på detta sätt. Inkallelsen ändrades emellertid inte och besvär till värnpliktsnämnden lämnades utan bifall. Han fick ingen motivering till beslutet. Värnpliktsnämndens beslut fick inte överklagas. Genom att vägra att fullgöra vapenfri tjänst i Katrineholm ville han få till stånd en ny prövning av frågan om tjänstgöring i Stockholm. Han har inte fått någon ny inkallelseorder. Han arbetar fortfarande inom narkomanvården i Stockholm.
Såsom HovR:n funnit har P.J. gjort sig skyldig till sådant brott som avses i 16 § 2 st lagen (1966:413) om vapenfri tjänst. De omständigheter P.J. åberopat som skäl för sin vägran är inte av det principiella slag som vid sk totalvägran första gången kan föranleda att påföljden bestäms till villkorlig dom i förening med böter (se NJA 1983 s 897). Påföljden bör av hänsyn till allmän laglydnad vara fängelse.
HD har i ett tidigare avgörande (se NJA 1984 s 745), som gällde rymning, uttalat att, när det inte kommer i fråga att välja icke frihetsberövande påföljd, det i flertalet fall torde vara tillräckligt att döma till 14 dagars fängelse. Motsvarande bör gälla vid brott mot lagen om vapenfri tjänst som består i vägran att fullgöra viss tjänst. Anledning saknas att i målet bestämma en längre strafftid än 14 dagar.
Domslut
Domslut. HD ändrar på så sätt HovR:ns dom att påföljden bestäms till fängelse 14 dagar.
Behandlas i litteraturen (1)
Citeras av (3)
- NJA 1985 s. 851 (1985)
Fråga om påföljd för brott bestående i vägran att fullgöra vapenfri tjänst. Tilltalad, som i HD fått fängelsestraff om en månad ändrat till fängelse 14 dagar, har enligt 31 kap 2 och 10 §§ RB tillerkänts ersättning av allmänna medel för rättegångskostnader i H… - NJA 1986 s. 511 (1986)
Påföljd för vägran första gången att fullgöra vapenfriutbildning, när vägran föranletts av ideella skäl. - NJA 1997 s. 329 (1997)
Påföljden för vägran att utföra vapenfri tjänst har bestämts till villkorlig dom och böter, trots att den dömde tidigare stått under åtal för liknande brott och därvid frikänts på grund av en brist i åklagarens gärningsbeskrivning.