NJA 2002 s. 624

Riksåklagarämbetet i Republiken Moldavien hemställde i en framställning d. 6 aug. 2002 att P. C., född 1979, skulle utlämnas till Moldavien. Till stöd för framställningen åberopades ett arresteringsbeslut, vilket fick anses motsvara ett svenskt häktningsbeslut, av distriktsdomstolen i Causeni i Moldavien d. 23 mars 2001 enligt vilket P. C. var misstänkt för att tillsammans och i samförstånd med två andra personer ha begått överlagt mord under försvårande omständigheter och stöld av stor omfattning d. 26 febr. 2001 i Causeni.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till Riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade Riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet jämte eget yttrande till HD.

P. C. motsatte sig utlämning.

HD höll förhandling i ärendet.

HD (JustR:n Lennander, Regner, Håstad, Lindeblad och Ella Nyström, referent) beslöt följande yttrande: P. C. har förnekat att han begått de påstådda gärningarna och hävdat att häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt.

Moldavien har liksom Sverige anslutit sig till den europeiska utlämningskonventionen. På grund härav skall det av moldavisk domstol utfärdade häktningsbeslutet enligt 9 § 3 st. utlämningslagen godtas om det inte framgår att det är uppenbart oriktigt. Av vad som framkommit i ärendet framgår inte att beslutet är uppenbart oriktigt.

Den brottslighet som avses med häktningsbeslutet motsvaras för svensk del av mord, alternativt dråp, och rån. Det föreligger därmed inte något hinder mot utlämning på grund av vad som enligt 4 § utlämningslagen krävs i fråga om brottets svårhetsgrad.

P. C. har gjort gällande att det föreligger hinder mot utlämning enligt 7 och 8 §§ utlämningslagen. Han har därvid anfört följande. Han har i Moldavien varit politiskt aktiv mot regimen såsom ledare för en mindre grupp som sympatiserar med den Kristdemokratiska folkfronten. Om han återförs till Moldavien kommer han att tas emot av säkerhetspolisen och behandlas som en landsförrädare. Han kommer att bli misshandlad och tvingad att erkänna sig skyldig till brott. I fängelserna är förhållandena sådana att de intagna sakta tynar bort av köld, hunger och kroniska sjukdomar. Tortyr förekommer. De dåliga förhållandena i moldaviska fängelser har beskrivits i Amnesty Internationals årsrapporter, senast år 2002.

Vad P. C. anfört kan inte anses utgöra tillräcklig grund för att anta att han på grund av sin politiska verksamhet löper risk för sådan förföljelse som avses i 7 § utlämningslagen.

Enligt 8 § utlämningslagen får utlämning inte beviljas, om den i särskilt fall på grund av den avsedda personens ungdom, hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt, med beaktande jämväl av gärningens beskaffenhet och den främmande statens intresse, finnes uppenbart oförenlig med humanitetens krav.

P. C. är misstänkt för brott av mycket allvarlig beskaffenhet. Med hänsyn härtill får Moldavien anses ha ett betydande intresse av att han utlämnas för lagföring i det landet. P. C:s personliga förhållanden är inte sådana att de utgör hinder enligt 8 § utlämningslagen.

Av art. 3 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som numera är svensk lag, följer att en stat inte får lämna ut en person för lagföring för brott i annat land, om det är sannolikt att han löper en allvarlig risk att i det landet utsättas för behandling i strid mot nämnda artikel (se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 2 uppl. 2002, s. 79 ff.). De åberopade Amnestyrapporterna anger att det i Moldavien i vissa fall förekommit tortyr i polisarrester och att förhållandena i häktena är otillfredsställande. Utredningen ger emellertid inte underlag för bedömningen att det föreligger hinder mot utlämning enligt Europakonventionens art. 3.

Inte heller i övrigt finner HD att hinder mot den begärda utlämningen föreligger enligt 1-10 §§ utlämningslagen.

HD:s beslut meddelades d. 4 dec. 2002 (mål nr Ö 3765-02).