Högsta domstolen, mål Ö 9563-24

s. 1 Sida 1 av 8 i domstolens handling

• HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT · meddelat i Stockholm den 26 september 2025
• Mål nr · Ö 9563-24

PARTER

Klagande E.M.

Ombud: Juristen J.E.

Motpart Aktiebolaget Stockholmshem, 556035-9555 Box 9003 102 71 Stockholm

Ombud: Juristen A.L.

SAKEN Ansökan i hovrätt om klagan över domvilla m.m.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Svea hovrätts beslut 2024-11-19 i mål Ö 15088-24

s. 2 Sida 2 av 8 i domstolens handling

HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE

Med ändring av hovrättens beslut undanröjer Högsta domstolen Hyresnämnden i Stockholms beslut den 1 oktober 2024 i ärende H 9706-24 och visar ärendet åter dit för fortsatt behandling.

Det ankommer på hyresnämnden att i samband med ärendet efter dess återupptagande pröva frågan om parts skyldighet att ersätta motparts rättegångskostnad i Högsta domstolen.

YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN M.M.

E.M. har i första hand yrkat att Högsta domstolen ska undanröja hyresnämndens beslut på grund av domvilla och återförvisa ärendet till hyresnämnden för fortsatt behandling. I andra hand har han yrkat att Högsta domstolen ska återställa den försuttna tiden för överklagande av hyresnämndens beslut.

Aktiebolaget Stockholmshem har motsatt sig E.M.s yrkanden.

E.M. har yrkat ersättning för sin rättegångskostnad i Högsta domstolen.

Högsta domstolen har inhämtat yttrande från Hyresnämnden i Stockholm samt beslutat om inhibition av hyresnämndens beslut.

SKÄL

Bakgrund

¶1. Stockholmshem yrkade i en ansökan till hyresnämnden att E.M.s hyresavtal för en lägenhet på Kryssargatan i Stockholm skulle upphöra och att han skulle förpliktas att avflytta. Hyresnämnden kallade parterna till sammanträde.

s. 3 Sida 3 av 8 i domstolens handling

¶2. Efter några misslyckade försök att delge E.M. kallelsen och relevanta handlingar i ärendet skickade hyresnämnden ett delgivningsuppdrag till stämningsman. Samma dag inkom till hyresnämnden ett svar på en förfrågan om uppgifter för delgivning som nämnden hade skickat till Skatteverket. Där angavs att E.M. under det innevarande året hade haft inkomster från två olika arbetsgivare och på vilka adresser dessa fanns.

¶3. Vid redovisning av sitt uppdrag uppgav stämningsmannen att E.M. hade blivit delgiven genom att handlingarna lämnats vid hans bostad, s.k. spikning. I intyget angavs bland annat att E.M. hade sökts i sitt hem, att det saknades uppgift om aktuell arbetsplats hos Skatteverket och att surrogatdelgivning inte hade gått att genomföra.

¶4. När sammanträdet ropades på inställde sig inte E.M. Hyresnämnden bedömde att han hade blivit delgiven kallelse. I kallelsen hade angetts att ärendet kunde komma att avgöras även om den kallade inte inställde sig. Sammanträdet genomfördes och hyresnämnden beslutade att E.M.s hyresavtal skulle upphöra ett visst datum och han ålades att då flytta från lägenheten.

¶5. E.M. överklagade hyresnämndens beslut efter överklagandetidens utgång. Hyresnämnden avvisade överklagandet eftersom det hade kommit in för sent samt uppfattade överklagandet som en ansökan om återställande av försutten tid och skickade skriften till hovrätten.

¶6. Hovrätten har avslagit ansökan om återställande av försutten tid eftersom E.M. inte visat att han haft laga förfall. Hovrätten har också prövat skriften som en klagan över domvilla och avslagit framställningen även i den delen. Enligt hovrätten hade E.M. delgetts kallelse på korrekt sätt och någon domvilla hade därför inte förekommit.

s. 4 Sida 4 av 8 i domstolens handling

Frågorna i Högsta domstolen

¶7. I Högsta domstolen aktualiseras frågor om stämningsmannadelgivning och om rättegångskostnader.

Handläggning i hyresnämnden av en hyresförlängningstvist

¶8. Om det, efter att en hyresvärd sagt upp ett hyresavtal, föreligger tvist om förlängning av avtalet måste hyresvärden hänskjuta tvisten till hyresnämnden, om inte uppsägningen ska bli utan verkan (se 12 kap. 49 § jordabalken).

¶9. Hyresnämnden ska kalla parterna till ett sammanträde. Kallelsen ska delges parterna. (Se 9 och 30 §§ lagen, 1973:188, om arrendenämnder och hyresnämnder.)

Delgivning genom spikning

¶10. Delgivning kan ske med hjälp av stämningsman. Stämningsmannen kommer då att söka den person som ska delges på de adresser som är kända i ärendet. I första hand kommer handlingen att delges genom att stämningsmannen lämnar handlingen till delgivningsmottagaren (se 32 § delgivningslagen, 2010:1932).

¶11. I vissa fall kan s.k. surrogatdelgivning ske. Det kan ske med en vuxen medlem i delgivningsmottagarens hushåll, om delgivningsmottagaren har känt hemvist i Sverige men inte påträffas där. Det kan även ske med delgivningsmottagarens arbetsgivare om delgivningsmottagaren inte påträffas på sin arbetsplats under sin vanliga arbetstid. (Se 35 och 36 §§ delgivningslagen.)

¶12. En stämningsman kan delge en person genom spikning, dvs. genom att handlingen lämnas i eller i anslutning till delgivningsmottagarens

hemvist, om delgivningsmottagaren inte påträffas där och det inte kan

s. 5 Sida 5 av 8 i domstolens handling

klarläggas var han eller hon uppehåller sig. Det krävs vidare att det inte har varit möjligt med surrogatdelgivning och att det med beaktande av vad som har framkommit i det aktuella delgivningsärendet eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Samtliga förutsättningar måste vara uppfyllda för att spikning ska kunna användas. (Se 38 § delgivningslagen.)

¶13. Om den uppdragsgivande myndigheten har vidtagit egna delgivningsåtgärder, ska dessa redovisas till den som anlitas för stämningsmannadelgivning. Myndigheten ska även lämna upplysningar om de efterforskningar som har gjorts, delgivningsmottagarens fullständiga namn, personnummer, postadress och andra tillgängliga adressuppgifter samt förhållanden i övrigt av betydelse i delgivningsärendet. (Se 12 § delgivningsförordningen, 2011:154.)

¶14. Ett intyg från en stämningsman är ett starkt bevis för att delgivning har skett. Samtidigt ska en fri prövning göras utifrån vedertagna principer för bevisvärdering även i ett sådant fall. Ett intyg från en stämningsman godtas vanligen som bevis om delgivning, om det inte föreligger några särskilda omständigheter som talar i annan riktning. Det krävs dock att det av intyget framgår att nödvändiga åtgärder och kontroller har utförts. (Se prop. 2009/10:237 s. 163 och ”Den dolda posten II” NJA 2016 s. 189 II p. 10.)

¶15. Det kan förekomma att uppgifterna i ett intyg från en stämningsman är oklara, otydliga eller inte stämmer överens med uppgifter som den uppdragsgivande myndigheten på annat sätt har tillgång till. Myndigheten kan då behöva ta kontakt med stämningsmannen för att kunna bedöma om delgivning skett på ett korrekt sätt. Vilket behov det finns av att ta en sådan

kontakt beror på omständigheterna i det enskilda fallet.

s. 6 Sida 6 av 8 i domstolens handling

Rättegångskostnader

Tillämpliga regler för prövningen av fördelning av rättegångskostnader

¶16. Vid klagan över domvilla gäller rättegångsbalkens regler om rättegångskostnad (se 59 kap. 3 § fjärde stycket rättegångsbalken). Enligt 18 kap. 1 § ska part som förlorar målet ersätta motparten för rättegångs- kostnad, om inte annat är stadgat. När det på ett visst område finns en särskild reglering avseende rättegångskostnader, ska den regleringen alltså som utgångspunkt tillämpas även i ett domvilloärende (jfr ”Faderskapsundersökningen” NJA 2003 s. 22 och ”Sjövistet på Värmdö” NJA 2023 s. 859; avseende fall där domvilloklagan avslås, se ”Ojnareskogen” NJA 2011 s. 884).

¶17. I ärenden som prövas av hyresnämnden gäller sedan 2019 en särskild reglering avseende rättegångskostnader. Vardera parten ska svara för sina kostnader, utom i fall då det förekommit vårdslös eller försumlig processföring. Motsvarande reglering finns för hovrätten vid överprövning av hyresnämndens beslut. (Se 19 c § lagen om arrendenämnder och hyresnämnder och 12 kap. 73 § jordabalken.)

¶18. Särregleringen avseende rättegångskostnader i hyresärenden är tillämplig även vid bifall till en klagan över domvilla avseende ett hyresärende (se p. 16).

Prövningen av fördelning av rättegångskostnader

¶19. Om en klagan över domvilla bifalls medför det normalt att domen eller beslutet undanröjs och målet eller ärendet återförvisas. Som utgångspunkt ska då frågan om kostnaden i den högre rätten prövas i samband med målet efter dess återupptagande. (Se 59 kap. 3 § tredje och fjärde styckena samt 18 kap. 15 § tredje stycket rättegångsbalken.)

s. 7 Sida 7 av 8 i domstolens handling

¶20. Det finns dock situationer då rättegångskostnaderna i stället ska prövas av den högre rätten. När exempelvis återförvisning sker till en myndighet som är förhindrad att ingå i prövning av frågor om fördelning av rättegångskostnader gäller inte principen i 18 kap. 15 § tredje stycket rättegångsbalken (se ”Samfälligheten i Enköping” NJA 1997 s. 805).

¶21. En sådan undantagssituation ansågs gälla beträffande återförvisning till arrendenämnd i rättsfallet ”Koloniföreningens arrendeavtal” NJA 2013 s. 223. Vid tiden för det avgörandet fanns dock inte regleringen i 19 c § lagen om arrendenämnder och hyresnämnder.

¶22. Eftersom regleringen i 19 c § gör det möjligt för en hyresnämnd att ålägga någon att betala någon annans rättegångskostnad är rättsläget

numera ett annat. Det innebär att om en klagan över domvilla avseende en hyresnämnds beslut bifalls ska frågan om kostnaden i den högre rätten prövas i samband med ärendets återupptagande i hyresnämnden.

Bedömningen i detta fall

¶23. Stämningsmannen har enligt sitt intyg – delgivningsbekräftelsen – uteslutande sökt E.M. dagtid i hans hem. E.M. har uppgett att han vid dessa tillfällen befunnit sig på sitt arbete. Hos hyresnämnden fanns information från Skatteverket om E.M.s arbetsgivare. Det framgår inte att dessa uppgifter hade skickats vidare till stämningsmannen. I delgivningsbekräftelsen anges att det saknas uppgift från Skatteverket om E.M.s aktuella arbetsplats.

¶24. Uppgifterna i stämningsmannens intyg respektive hos hyresnämnden var motstridiga när det gällde om E.M. hade en arbetsgivare. Den frågan var avgörande för om det fanns förutsättningar att delge handlingarna genom spikning utan att först söka E.M. hos arbetsgivaren och vid behov överväga surrogatdelgivning.

s. 8 Sida 8 av 8 i domstolens handling

¶25. När delgivningsbekräftelsen kom in till hyresnämnden hade det inte gått lång tid sedan nämnden fick information från Skatteverket om aktuella arbetsgivare. Under dessa omständigheter behövde nämnden ta kontakt med stämningsmannen för att kunna bedöma om delgivning hade skett korrekt. På det underlag nämnden hade fanns det anledning att ifrågasätta om nödvändiga åtgärder och kontroller verkligen hade utförts. Det förelåg därmed särskilda omständigheter som talade i annan riktning än stämningsmannens intyg om att delgivning hade skett. Nämnden hade därför inte fog för att anse att E.M. var delgiven kallelsen och handlingarna i ärendet.

¶26. Att nämnden avgjorde ärendet i E.M.s utevaro trots att han inte var delgiven utgjorde domvilla. Hyresnämndens beslut ska därför undanröjas och ärendet återförvisas dit.

¶27. Det ankommer på hyresnämnden att pröva frågan om ersättning för rättegångskostnader i Högsta domstolen.

I avgörandet har deltagit justitieråden Anders Eka, Petter Asp, Malin Bonthron (referent), Christine Lager och Margareta Brattström. Föredragande har varit justitiesekreteraren Anna Deibrant.