Skadestånd med anledning av sprängstensskador.

2 juli 2025 · mål T 1094-24


Så kom texten hit

  • Källa: Högsta domstolen, publicerad som dom 2 juli 2025 — myndighetens post bär inget referatnummer. Handlingen är hämtad ur Domstolsverkets egen post (55a6d9a2-7e34-4dfc-8bcf-7338f989058c).
  • Text: läst ur domstolens PDF med pdftotext -layout, 10 sidor. Texten är domstolens egen, ord för ord; den löpande kolumntiteln och sidfotens adressuppgifter utelämnas, och rader som brutits mitt i en mening fogas ihop till stycken. Punktnumren i domskälen återges när de ligger i PDF:ens textlager; sätts de som listnumrering finns de inte i texten och saknas då även här.
  • Avidentifiering: gjord av domstolen. Ratio Lex ändrar ingenting i texten utom det som står ovan, och kontrollerar den maskinellt före publicering: personnummer, e-postadresser och telefonnummer stoppar dokumentet. Namnen på domare, ombud och myndighetsföreträdare står kvar — de är i sin tjänst.

Domstolens dom

Innehåll
  1. PARTER
  2. DOMSLUT
  3. YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN M.M.
  4. DOMSKÄL
  5. DOMSKÄL · Bakgrund
  6. DOMSKÄL · Målet i Högsta domstolen
  7. DOMSKÄL · Skadestånd för sprängstensskador
  8. DOMSKÄL · Olika skadetyper
  9. DOMSKÄL · Bedömningen i detta fall
  10. SÄRSKILT YTTRANDE

s. 1 Sida 1 av 10 i domstolens handling

  • HÖGSTA DOMSTOLENS DOM · meddelad i Stockholm den 2 juli 2025
  • Mål nr · T 1094-24

PARTER

Klagande 1. Cullberg Consulting AB, 559011-5993 Kråkeröd 126 451 95 Uddevalla

Ombud: Försäkringsjuristen O.L.

2. Lindmarks Åkeri AB, 556297-3148 Vallhamn Industriväg 214 471 93 Kållekärr

Ombud: Advokat A.L.

Motpart Wallhamn AB, 556669-2009 Vallhamns hamn 471 93 Kållekärr

Ombud: Advokat M.T. och juristen J.S.

s. 2 Sida 2 av 10 i domstolens handling

SAKEN Skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Svea hovrätts, Mark- och miljööverdomstolen, dom 2024-01-15 i mål M 6737-22

DOMSLUT

Högsta domstolen fastställer Mark- och miljööverdomstolens domslut.

Cullberg Consulting AB och Lindmarks Åkeri AB ska solidariskt ersätta Wallhamn AB för rättegångskostnad i Högsta domstolen med 93 750 kr avseende ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom.

YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN M.M.

Cullberg Consulting AB och Lindmarks Åkeri AB har yrkat att Högsta domstolen ska ändra Mark- och miljööverdomstolens dom och fastställa mark- och miljödomstolens dom.

Cullberg och Lindmarks har vidare yrkat att Högsta domstolen ska befria dem från skyldigheten att ersätta Wallhamns rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen samt mark- och miljödomstolen. De har också yrkat att Wallhamn ska förpliktas att ersätta dem för deras rättegångskostnader i de instanserna.

Wallhamn har motsatt sig ändring.

s. 3 Sida 3 av 10 i domstolens handling

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Högsta domstolen.

Högsta domstolen har meddelat det prövningstillstånd som framgår av punkten 7.

DOMSKÄL

Bakgrund

1. I oktober 2020 utförde Lindmarks anläggningsarbeten på en fastighet på Tjörn och anlitade Cullberg för sprängningsarbete. Sprängningen resulterade i att sten och grus spreds över grannfastigheten där Wallhamn bedriver hamnverksamhet.

2. Wallhamns verksamhet består i bl.a. lossning, lastning, förvaring och anordnande av vidaretransport av nyproducerade personbilar och andra fordon. Fordonen ägs av andra, i huvudsak återförsäljare och generalagenter, med vilka Wallhamn har avtal.

3. På det område som träffades av sten och grus stod 748 bilar uppställda under bar himmel. Wallhamns personal flyttade samtliga bilar från området samt tvättade och undersökte dem. Det visade sig att 84 bilar hade skadats. Bilägarna underrättades och området städades.

4. Wallhamn väckte talan om skadestånd enligt 32 kap. 1 och 4 §§ miljöbalken mot Cullberg och Lindmarks och yrkade ersättning för kostnaderna avseende skadeutredning och städning.

5. Mark- och miljödomstolen lämnade Wallhamns talan utan bifall. Domstolen bedömde att kostnaderna för skadeutredning inte hade någon koppling till att Wallhamn drabbats av en person- eller sakskada. Skadan utgjorde därmed enligt domstolen en tredjemansskada. Domstolen konstaterade att det inte fanns skäl att göra undantag från huvudregeln om

s. 4 Sida 4 av 10 i domstolens handling

att tredjemansskador inte är ersättningsgilla. Kostnaderna för städning ansågs inte styrkta.

6. Mark- och miljööverdomstolen har ändrat mark- och miljödomstolens dom och bifallit Wallhamns talan. Kostnaderna för skadeutredningen bedömdes utgöra en ren förmögenhetsskada som är ersättningsgill då den inte är obetydlig (se 32 kap. 1 § andra stycket miljöbalken). Städkostnaderna bedömdes utgöra en sakskada och beloppet ansågs styrkt.

Målet i Högsta domstolen

7. Högsta domstolen har, med utgångspunkt i Mark- och miljööverdomstolens bedömning av storleken på Wallhamns kostnader för utredningsåtgärder och städning, meddelat prövningstillstånd i fråga om Cullbergs och Lindmarks skadeståndsansvar enligt 32 kap. 4 § miljöbalken för sprängstensskador.

8. Frågan i målet är om de kostnader Wallhamn haft för att dels undersöka bilarna och dokumentera skadorna, dels städa området är ersättningsgilla. I centrum för den bedömningen står frågan vilken typ av skada det är som Wallhamn åsamkats.

Skadestånd för sprängstensskador

9. Enligt 32 kap. 4 § miljöbalken ska skadestånd betalas för skador genom sprängsten eller andra lössprängda föremål som orsakats av ett sprängningsarbete. Ansvaret är strikt och förutsätter således inte uppsåt eller oaktsamhet.

10. Skadeståndet omfattar personskada och sakskada samt ren förmögenhetsskada som verksamheten på en fastighet har orsakat i sin omgivning. Ren förmögenhetsskada som inte orsakats genom brott ersätts

dock endast om skadan är av någon betydelse. (Se 1 §.)

s. 5 Sida 5 av 10 i domstolens handling

11. Skadeståndsskyldigheten omfattar bl.a. den fastighetsägare som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten och den som i egen näringsverksamhet utför eller låter utföra arbete på fastigheten (se 6 § första stycket och 7 §).

Olika skadetyper

12. Begreppen personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada i miljöbalken har samma betydelse som i skadeståndslagen.

13. Med ren förmögenhetsskada avses ekonomisk skada som uppkommer utan att någon lider person- eller sakskada (se 1 kap. 2 § skadeståndslagen). Av definitionen framgår alltså att det inte är fråga om en ren förmögenhetsskada om den ekonomiska skadan uppkommer i samband med att något fysiskt föremål skadats. Den ekonomiska skadan ses i sådana fall som en följd av sakskadan.

14. Med sakskada avses i första hand en genom fysiska medel direkt tillfogad skada på fysiska föremål. Det är ibland svårt att dra en gräns mellan vad som är att anse som en sakskada eller som sådan nedskräpning eller nedsmutsning som inte är ersättningsgill som sakskada utan snarare som ren förmögenhetsskada. Förutom fysisk påverkan av egendomen är också de insatser som krävts för att återställa den av betydelse. Har inga eller endast obetydliga återställningsinsatser behövts kan någon sakskada inte anses ha uppkommit. (Se ”Tingstadstunneln” NJA 2004 s. 566.)

15. Vid bedömningen kan hänsyn tas till om egendomen försämrats genom att dess funktion eller möjligheten att nyttja den förlorats eller blivit nedsatt i inte obetydlig grad. (Se ”Flänsämnena” NJA 1996 s. 68, jfr även Håkan Andersson, Ersättningsproblem i skadeståndsrätten,

s. 6 Sida 6 av 10 i domstolens handling

Skadeståndsrättsliga utvecklingslinjer, Bok III, s. 76 ff. och Birger Nydrén, Till frågan om sakskada, Uppsatser om skadeståndsansvar och ansvarsförsäkring, 2012, s. 179–230, på s. 198.)

16. Ersättning för sakskada omfattar ersättning för sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning, men också annan kostnad till följd av skadan (se 5 kap. 7 § 1 och 2 skadeståndslagen). Det senare brukar benämnas allmän förmögenhetsskada och kan avse utgifter för transport av det skadade föremålet, kostnad för besiktning och värdering av detta samt utgifter som har varit nödvändiga för att begränsa skadeverkningarna (se prop. 1972:5 s. 580).

17. Vilka kostnader som är ersättningsgilla kan vara beroende av hur den skadelidande använder egendomen (jfr Håkan Andersson, a.a., s. 54 ff.). Den skadevållandes ansvar begränsas dock av att det ska föreligga adekvat kausalitet mellan den skadegörande handlingen och skadan. Skadan ska ha framstått som en beräknelig och i viss mån typisk följd av det skadegörande beteendet.

18. Svensk rätts principiella utgångspunkt är att den som har vållat en person- eller sakskada inte är skyldig att ersätta den förmögenhetsförlust som tredje man kan lida till följd av skadan. Från principen görs emellertid vissa undantag. Särskilda omständigheter kan t.ex. i fråga om en tredjemansskada i samband med en sakskada motivera rätt till ersättning. Tredje mannens relation till den skadade egendomen är därvid central. (Se bl.a. a. prop. s. 159 samt ”Pappan och bilen” NJA 2004 s. 609 och ”Vattenskadan i Gustavsberg” NJA 2009 s. 16.)

Bedömningen i detta fall

19. Det är ostridigt att det till följd av sprängningen fallit ner sten och

grus både på marken och på bilarna som var uppställda där, att det uppstått

s. 7 Sida 7 av 10 i domstolens handling

skador på ett antal av bilarna samt att Wallhamn haft kostnader för att utreda skador på bilarna och städa det drabbade området.

20. Sprängningen orsakade bolaget inte obetydliga kostnader för röjning och städning av området samt medförde att bolaget under en tid inte kunde använda detta för avsett ändamål. Wallhamn har därigenom drabbats av sakskada.

21. Med hänsyn till den verksamhet som Wallhamn bedriver på fastigheten får Wallhamns kostnader för att undersöka och utreda skador på bilarna anses ha uppkommit i anledning av den sakskada som sprängningen orsakat bolaget (se 5 kap. 7 § 2 skadeståndslagen). Frågan blir därmed om undersökningskostnaderna är en sådan beräknelig och i viss mån typisk följd av sprängningen att den är ersättningsgill.

22. Av utredningen framgår att Wallhamn hade ansvar för de bilar som stod uppställda på det drabbade området. Om en bil skadades hade Wallhamn att se till att skadan dokumenterades och rapporterades till bilägarna. Wallhamn var skyldigt att ersätta skador på bilarna om bolaget inte kunde visa att det inte varit försumligt.

23. Wallhamn använder sin fastighet för terminalverksamhet bestående i förvaring av fordon i väntan på vidare transport. Att spridning av sprängsten på fastigheten skulle kunna leda till att Wallhamn behövde utreda hur det påverkat de fordon som förvarades på fastigheten framstår som en fullt rimlig följd som kunnat förutses av skadevållaren. Detsamma gäller kostnaden för städning.

24. Sammanfattningsvis kan konstateras att Wallhamn drabbats av sakskada på grund av den sprängning som skett på grannfastigheten, att bolagets kostnader för såväl städning av fastigheten som undersökning

av bilarna har uppkommit till följd av denna sakskada samt att kostnaderna

s. 8 Sida 8 av 10 i domstolens handling

är ersättningsgilla enligt 32 kap. 4 § miljöbalken. Mark- och miljööverdomstolens domslut ska därmed fastställas.

25. Cullberg och Lindmarks ska som förlorande parter betala Wallhamns rättegångskostnad i Högsta domstolen. Det yrkade beloppet är skäligt.

I avgörandet har deltagit justitieråden Stefan Johansson, Dag Mattsson, Stefan Reimer, Jonas Malmberg (tillägg) och Katrin Hollunger Wågnert (referent). Föredragande har varit justitiesekreteraren Lina Zettergren.

s. 9 Sida 9 av 10 i domstolens handling

SÄRSKILT YTTRANDE

Justitierådet Jonas Malmberg tillägger för egen del.

Jag kan godta bedömningen att undersökningskostnaderna kan ses som en följd av skadan på Wallhamns egendom (fastigheten), men menar att det ligger närmare till hands att se kostnaderna som en följd av skada på bilarna, vilka är annans egendom. Hur man ser på den saken är dock inte avgörande för utgången i målet.

Sprängningen har medfört att sten och grus föll ner på de bilar som stod på det aktuella området. Det var fråga om helt nya bilar som skulle levereras till bilförsäljare. Ett antal bilar fick skador som behövde repareras innan de kunde levereras. Inte heller övriga bilar har kunnat levereras innan de undersökts och sprängningen har på så sätt medfört inte obetydliga kostnader för att dessa ska kunna användas för avsett ändamål. Även de bilar som inte behövde repareras får därmed anses ha varit föremål för sakskada.

Undersökningskostnaderna bör därför i första hand ses som skadestånd med anledning av sakskadan på bilarna och eftersom bilarna inte ägdes av Wallhamn är bolaget att betrakta som tredje man i förhållande till skadan.

Wallhamn har genom avtal med bilägarna åtagit sig att förvara bilarna. Av utredningen framgår att Wallhamn hade ansvar för de bilar som stod uppställda på det drabbade området. Om en bil skadades hade Wallhamn att se till att skadan dokumenterades och rapporterades till bilägarna. Wallhamn var skyldigt att ersätta skador på bilarna om bolaget inte kunde visa att det inte varit försumligt. Till detta kan läggas att kostnaden för undersökningen av bilarna hade varit ersättningsgill om den drabbat

bilägarna. Att tillerkänna Wallhamn ersättning för denna kostnad – som

s. 10 Sida 10 av 10 i domstolens handling

bolaget alltså till följd av avtal med bilägarna svarade för – leder inte till en ersättningsskyldighet som är alltför långtgående eller svår att överblicka. Sammantaget föreligger sådana särskilda omständigheter att Wallhamn, trots att bolaget inte ägde bilarna, kan ha rätt till ersättning för undersökningskostnaderna även om kostnaderna ses som en följd av skadan på bilarna.