Kommunfullmäktiges beslut enligt 5 kap. 18 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, om program, som anger utgångspunkter och mål för en detaljplan, har inte ansetts utgöra ett sådant beslut som enligt 13 kap. 1 § PBL får överklagas i den ordning som föreskrivs för laglighetsprövning enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900).
3 november 1994 · mål 1974-94
Så kom texten hit
- Källa: Domstolsverket — myndighetens egen post i rättspraxis-API:t (cd80b8a8-a212-4722-9bb1-2ae2c239a955)
- Publicerad av myndigheten: 31 december 1999 · hämtad hit: 8 mars 2026
- Text: myndighetens egen referattext, återgiven ord för ord. Ingreppen är typografiska: mjuka bindestreck och inline-stilar borttagna, numrerade punkter har fått ankare och instansrubrikerna är satta som rubriker.
- Avidentifiering: gjord av Domstolsverket. Ratio Lex ändrar ingenting i texten.
Domstolens referat
Kommunfullmäktige i Haninge kommun beslöt den 3 maj 1993, § 151, följande: Föreliggande program och programillustration daterad den 29 mars 1993 som grund för fortsatt detaljplaneläggning i Vendelsögårdsområdet antas.
M.H. m.fl. överklagade kommunfullmäktiges beslut hos kammarrätten.
Kammarrätten i Stockholm
Kammarrätten i Stockholm (1994-02-21, Regner, Belfrage, Sjöberg, Landelius, referent) yttrade: Det överklagade beslutet är inte ett sådant beslut som enligt 13 kap. 1 § plan- och bygglagen (1987:10, PBL) får överklagas till kammarrätten i den ordning som föreskrivs för laglighetsprövning enligt kommunallagen (1991:900). - Kammarrätten prövar inte överklagandet.
M.H. m.fl. överklagade kammarrättens beslut hos Regeringsrätten
samt ansökte om rättsprövning alternativt resning.
Prövningstillstånd meddelades.
Regeringsrätten
Regeringsrätten (1994-11-03, Brink, Palm, Wadell, Ragnemalm, Lavin) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande.
Då kammarrättens beslut inte har vunnit laga kraft kan ansökningen om resning inte upptas till prövning. Kammarrättens beslut kan inte heller bli föremål för rättsprövning, eftersom förutsättningarna härför enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut inte är uppfyllda. Ansökningarna om resning och rättsprövning skall därför avvisas.
Det överklagade avgörandet avser laglighetsprövning enligt kommunallagen av ett kommunfullmäktigebeslut, som meddelats enligt 5 kap. 18 § PBL. Som kammarrätten funnit är fullmäktiges beslut inte ett sådant beslut som enligt 13 kap. 1 § PBL får överklagas i den ordning som föreskrivs för laglighetsprövning enligt 10 kap. kommunallagen. Kammarrättens beslut att inte pröva överklagandet är därför riktigt.
Regeringsrättens avgörande
Regeringsrätten avvisar ansökningen om resning och ansökningen om rättsprövning.
Regeringsrätten fastställer kammarrättens avvisningsbeslut.
Föredraget 1994-10-19, föredragande G. M. målnummer 1974-1994
Behandlas i litteraturen (1)
Nämns i förarbeten (1)
- SOU 2019:9 (1 gång)
Privat initiativrätt - Planintressentens medverkan vid detaljplaneläggning
Källa: Sveriges riksdag. Träffarna är lästa ur förarbetenas egen text; hänvisningar till avgöranden före 1981 går inte att länka och räknas inte här.